Fri press--enda botemedlet mot korruption

President Dimitri Medvedev har låtit intervjua sig av den morddrabbade tidningen Novaya Gazeta skriver man på wsj.com. Är detta ett tecken på tillfrisknande inom Rysslands led?

Medvedev tycker till exempel inte att demokratin behöver rehabiliteras i Ryssland den "Democracy was, is and will be." Närmast Bibliska proportioner! "I am that I am".

Enligt artikeln lär Putin ha sagt om den mördade Anna Politkovskaya "her ability to influence political life in Russia was extremely insignificant." Jag antar att uttalandet är ett försök att antyda att det inte fanns något motiv från stadsmaktens sida, men det är ändå intressant.

Korruption grasserar om inte det finns en fri press, något man har stora problem med i Ryssland. Maureen Dowd klagar idag på Google som åker snålskjuts på journalistiken. En journalistik i kris. Allt fler tidningar få lägga ned sin verksamhet och journalister blir arbetslösa.

Detta är ju en skrämmande utveckling. Själv läser jag mycket på tidningarnas websidors "Opinion". Informationen där är processade kommentarer av mycket skickliga och kunniga personer. Bloggosfären i all ära men den är sekundär till de dominerande tidningarna och tidskrifterna.

Detta är kanske något som kommer att ändras. En del krönikörer börjar blogga för att bli mer i ropet. Så har nyligen skett på den ansedda The Economist. Av någon anledning så är de dock anonyma. Lite underligt på en tidskrift som anser sig vara liberal att ha en sådan "fängslande" princip för publiceringen.

Tydligen är det så att tidningar har olika websidor för prenumeranter och icke-betalande gäster. Man erbjuder lite godsaker för prenumeranterna men ger ändå bort information på hemsidan för att göra reklam för sig. Dessutom tillåter de flesta hemsidor att man refererar till t.ex Facebook--en fildelning.

Om min ekonomi tillät skulle jag gladeligen betala för detta guld via prenumerationer. Så tycker nog många. Men om inte det nuvarande systemet är "sustainable" som en del påstår, kan det då finnas ett intresse för samhället att stödja journalistiken utan att för den skull styra den? Om inte annat för att vi i framtiden inte skall hamna där ryssarna nu är.

Frankrike och USA

Efter President Obamas Europa tour har Frankrike hamnat precis mitt emellan Anglo-Amerika och Kontinentala Europa. En artikel i den senaste The Economist tar upp frågan.

Obama påpekade i Strasbourg att Frankrike var USAs första allierade. Napoléon sålde halva nuvarande USA till Amerika 1803--The Louisiana Purchase. La Statue de la Liberté presenterades till Amerikanerna 1886. Frankrike lämnade NATO 1966 men har nyligen associerat sig igen.

Själv valde jag Franska snarare än Tyska när detta val dök upp i skolan. Detta gjorde jag av estetiska skäl. Tyska var ju ett språk för hästar och militärer hette det på den tiden. Jag har kommit längre sedan dess. När jag arbetade i USA, bland bl.a. tyskar, blev jag intresserad av att lära mig detta språk. Även denna gång av estetiska skäl. Men jag hade helt enkelt inte tid. När jag kom tillbaka till Sverige 1993 beslöt jag mig att försöka lära mig lite Franska som ett EU språk i en autodidaktisk sekvens av studier i Internationell Politik och Ekonomi. Av en anledning som jag tror jag kommer att få komma tillbaka till längre fram i livet, så har jag svårt att lära mig språket i fråga.

Före finanskrisen verkade det som om Nicolas Sarkozy försökte få Frankrike associerat med Anglo-Amerika men efter finanskrisen verkar han ha blivit mer Kontinental. Eller har han satt sig i en egen stol? Han levererade en kraftfull insats som EU-president men sedan kom som sagt finanskrisen och nu verkar Europa vara på väg isär. Man skriver så sent som idag på DN.se om hur EU-parlamentsvalet inte verkar vara intressant för Européerna--speciellt så i Sverige. Sarkozy varnade för detta och argumenterade för att en ny typ av ledning med större länder i Euro-gruppen i stället skulle styra EU. Som en person med en federalistisk inställning tror jag han hade rätt. Jag tror att de mindre länderna i EU måste "hänga på" de större för att man skall förena Europa. Gänget i Montana representerar inte mycket till stat. Folk måste förstå allvaret i att ett förenat Europa behövs.

Sarkozy blev lite indignerad när Obama talade för Turkiets inkorporering i EU. Jag tar Frankrikes och Tysklands tveksamhet inför detta projekt som en framtida satsning på ett mer integrerat Europa. Vad som skulle intressera mig är om Sarkozys närmande till USA var av typen La Liberté eller om det var för dess ekonomiska stuktur mer i allmänhet. Eller kanske makten? Sarkozys svalka efter finanskrisen gör mig lite oroad. Friheten är ju oförändrad och Sarkozy spelar en stark roll i ett framtida EU.

Som jag nyss nämnde är jag oroad för friheten i EU. Det där som enligt Robert Kagan gör EU till ett mirakel...oroar mig.

Summering av två års bloggande

Jag arbetade först med brytpunkten mellan religion och vetenskap i ett år. Det var den tid det tog att komma fram till vissa slutsatser. Jag läste bloggar, artiklar och böcker och arbetade mig med bloggen sakta framåt. Detta inlägg är mitt 661 så det blir ungefär en sida om dagen.

Det senaste året har jag förkovrat mig i utrikespolitik. Jag var inte helt en novis. Jag hade följt utvecklingen via The Economist i c:a 20år, något jag påbörjade när jag arbetade i USA. Jag hade också studerat vissa för ändamålet nyttiga ämnen såsom makroekonomi, företagsekonomi och socialpsykologi. Kanske skulle jag kunna bli en utrikespolitisk analytiker. Det beror till en del på hur länge jag kan hålla på.

Jag skulle ju kunna skriva det jag gör på min dator och inte lägga ut det på nätet men jag gör detta med baktanken att jag då bidrar med samhällsnytta. Alla har ju inte tid att läsa alla de artiklar jag gör så min selektion kan ju vara av intresse för en och annan. Det behöver ju inte vara många för att det skall vara mödan värt.

Jag anser också att jag är en ny slags fånge som genom att lägga ut mitt arbete gör att fångvaktarna inte kan utnyttja det ensamma. Jag tjänar inga pengar på mitt arbete och kan därför moraliskt läsa websidorna för en massa tidskrifter utan att prenumerera. Jag har dock en prenumeration på The Economist.

På lång sikt hoppas jag också nå en frihetsvariabel genom att göra min situation känd och därmed kunna nå frihet från den nya typ av förtryck som jag lider av.

Politisk Frihet?

Dagen för Kristallnatten 1938, den 9e november 2000, bröt man sig in i mitt hem, skrev vårdintyg och fängslade mig på något man kallade en sluten psykiatrisk avdelning. Det så kallade "tukthuset" i Göteborg, Lillhagsparken.

Jag kom ihåg att jag satt ute i foajén till avdelningen i timmar och väntade utan att bege mig till mitt rum. Jag hoppades att någon skulle komma och ta ut mig från mitt fängelse men ingen kom. Efter någon vecka kom min mor och hälsade på. Jag tvingades vara där i fem månader. Eftersom jag är läkarutbildad vet jag att det inte var en riktig avdelning utan en slags kopia där man "lekte" psykavdelning.

Det var då jag förstod att jag var helt ensam på jorden. Nio år senare håller jag fortfarande på att kämpa mot vad jag kallar Människoförstörelsebolaget. Det etablissemang som var behjälplig i mitt fängslande genom att trakassera och tortera mig ett halvår ledande till min Kristallnatt.

Man gav mig diagnosen akut psykos. Jag vet dock nu som då att jag är ovanligt frisk. Det framkom senare att den egentliga "diagnosen" var att jag var "sjuk". En ny slags åkomma.

Vad kan vara lämpligare en dag som Påskdagen, livet och ljusets högtid, än att diskutera det hända en smula.

Gulag var ju ett tidigare exempel där man använde psykiatriska diagnoser för att fängsla, kontrollera och straffa personer. Jag läste faktiskt Gulagarkipelagen av Alexander Solsjenitsyn som ung. Man sysslade med att förbättra telefonutrustningar.

År 2005 fick jag problem med mitt försörjningsstöd från socialbyrån i Bergsjön. Enligt lag skall de svara på min korrespondens. Detta skedde ej och jag blev på detta sätt avskuren från samhället. Man ville att jag skulle acceptera pengar utanför socialbyråns förssorg, men konstigt nog via byggnaden. Jag tömde då min lägenhet och begav mig ut till en alternativ socialbyrå för att på nytt få kontakt med samhället.

Jag förvägrades socialbidrag i Mölndal där jag växt upp. Det snöade på gatorna i staden där jag spenderade 3 vakna dygn. Sedan fanns bara en utväg. Tukthuset Lillhagsparken i fem månader igen.

Samma år dog min far i USA och jag ärvde lite pengar som tog mig fram till ungefär idag...

Politik och Religion

Det pågår en reaktion i litteraturen om att President Obama på sin resa till Turkiet kanske var lite för överseende mot muslimerna. Man exemplifierar med videon om den 17åriga flickan som piskas av Talibaner inför åskådare.

Jim Hoagland på The Washington Post poängterar att Obama sagt det följande som han inte citerade fullt ut i sitt tal i Turkiet:

"Democracy demands that the religiously motivated translate their concerns into universal, rather than religion-specific, values. It requires that their proposals be subject to argument, and amenable to reason. I may be opposed to abortion for religious reasons, but if I seek to pass a law banning the practice, I cannot simply point to the teachings of my church or evoke God's will. I have to explain why abortion violates some principle that is accessible to people of all faiths, including those with no faith at all."

Universella inte religionspecifika värderingar. Det multikulturella samhället kräver detta vilket gäller lika väl för Sverige som för USA. Detta betyder i sin tur att man inte kan acceptera sharialagar utan måste insistera på den gällande lagboken för landet.

Vi har med andra ord en bit kvar med den muslimska domänen eftersom President Obama inte kunde verbalisera detta när han närmar sig den mest sofistikerade och Västvänliga muslimska staten Turkiet.

I sitt tal säger Obama också:

"But what I am suggesting is this - secularists are wrong when they ask believers to leave their religion at the door before entering into the public square. Frederick Douglass, Abraham Lincoln, Williams Jennings Bryan, Dorothy Day, Martin Luther King - indeed, the majority of great reformers in American history - were not only motivated by faith, but repeatedly used religious language to argue for their cause. To say that men and women should not inject their "personal morality" into public policy debates is a practical absurdity; our law is by definition a codification of morality, much of it grounded in the Judeo-Christian tradition."

Detta är viktigt för när invandrare integreras i det svenska samhället kommer vi att kräva att de tar sig an vår lag. En gemensam nämnare. Baserad på den Judeo-Kristna bakgrunden. Jag tror därför att man skall vara ärlig så till vida att man hävdar att multikulturalism kräver denna distorsion.

Baserat på min egen erfarenhet kan det vara bra att erkänna att det finns "Talibaner" som "piskar" sina underlydande även i Sverige, innan man dömer muslimerna för hårt.

Tysk-Iranska Relationen?

Några journalister från Der Spiegel reste ned till Teheran och intervjuade President Ahmadinejad och publicerade resultatet på Spiegel ONLINE International. Tyskland är en av de nationer som idkar mest handel med Iran.

Det framkommer av intervjun att man främst skulle diskutera den Tysk-Iranska Relationen. Min slutsats av intervjun är att Ahmadinejad gillar tyskarna på grund av att han tror att de hatar Israel som följande citat ur intervjun visar:

Ahmadinejad säger:

"Do you believe that the German people support the Zionist regime? Do you believe that a referendum could be held in Germany on this question? If you did allow such a referendum to take place, you would discover that the German people hate the Zionist regime."

Tror Ahmadinejad att 30% antisemitism av formen "judarna satte igång finanskrisen", som tydligen existerar, kommer att förvandlas till ett förnekande av förintelsen eller liknande. Ahmadinejad arrangerar ju symposium i denna fråga och Gerhard Schröder, den förre Kanslern, fick tillrättavisa honom att förintelsen var ett historiskt faktum när han besökte Iran för några månader sedan.

En viktig fråga är ju om en person som Ahmadinejad och hans chef Ayatollah Khamenei tror att de kan skapa en världsrevolution från sin position eller om de har funnit sig tillrätta i Mellanöstern? I intervjun listar han 125 länder som stöttar Iran mot "The World" som då representeras av makthavande nationer i världen.

Personligen tror jag att de har en taktik som går ut på att reta Israel och USA för att de skall överrreagera, något som då ger internationella poäng. Gazaraketerna är ju ett bra exempel. Iran kommer att framstå som en nation som säkerhetsrådmaffian har trakasserat fastän de bara vill göra kärnkraft och aldrig kommer att tillverka en bomb.

Intervjuarna pressar Ahmadinejad på punkten att de måste ge något i förhandlingen. Världen kräver detta menar man. Detta förstår jag inte, som jag tidigare påpekat, på grund av att Ahmadinejad inte behöver göra något. Ahmadinejad tror att det är USA som är impopulär i världen och inte Iran. Det är då han listar sina 125 länder.

Däremot om säkerhetsrådet släpper Iran och låter dem göra sin kärnkraft utan sanktioner kommer man att finna ut vad det är Iran vill. Är de fortfarande fiender och inte vill etablera diplomatiska förbindelser så betyder detta någonting till skillnad från i nuläget. De får alldeles för mycket press i den här mediabataljen.

Varför är deckarromaner populära?

La Marâtre ringde mig häromdagen och ville tala om deckare. Jag noterar att denna typ av romaner är väldigt populära. Skulle vilja gissa om anledningen för detta.

Själv tycker jag inte om deckare eller TV serier med alla dessa mord i en miljö som ofta är ganska avskyvärd. Någon säger att det är på grund av den intrikata och intellektuellt stimulerande "ploten". Men vem vill bli intellektuellt stimulerad i ett träsk?

Jag tror i stället att deckarromanen är populär på grund av att det goda vinner över det onda.

Drar därför slutsatsen att godheten är populär och att negativa trender i samhället alltid tenderar att förlora på grund av denna popularitet. Otrevliga människor och miljöer där ond uppsåt regerar är aldrig populära.