Capitalism not so popular--globally?

Today's DN (not online) have an article that displays data on asking people if they like capitalism. There seems to be discontent. However, there is discontent in the US and the EU on the current direction of the country in quite extensive amounts.

In relation to the fall of the Berlin wall and the crash of the Soviet Union it is not their economy that, at least speaking for myself, I'm content of having lost, it is the control system, the secret police. Pondering what it takes to keep industrious people down.

Then there is the problem of the silent majority. The article claims that "Two out of three asked demanded that the government should distribute the wealth of the nation equally (jämliket)". It was a large study of 30,000 people globally that the BBC had performed.

That argument contains the key to the problem. If not capitalism, there will not be sufficient funds to redistribute. The poll did not seem to have asked in this fashion though.

However, the question is what happens when the world have come up to standard with growth. Growth is already low in the industrial countries and presumably would become lower at the point of full global development. How then should capitalism be modified?

Vem skall trösta Zimbabwe?

Zimbabwe har 12m innevånare och en GDP per capita (PPP) på $200. När skall man ge upp ett försök att demokratisera ett land? På Paul Wolfowitz, förre chefen för The World Bank verkar det som om Zimbabwe kan vara ett typiskt fall. Han skriver det följande i en artikel i The Wall Street Journal:

"Ideally a non-Western institution, such as the African Development Bank, could take the lead in summoning a Friends of Zimbabwe conference. Hopefully, the wealthy oil-producing countries would participate. So too could China and India, successful developing countries that have shown a new interest in Africa."

Condoleezza Rice ger i ett anförande från sin konferens om Palestinas framtid intrycket att man engagerar sig i Zimbabe via FN. Jag får intrycket att Zimbabwe har låg prioritet. Men å andra sidan hur många Palestina har man tid med?

Dick Erixon beskrev i starka ordalag hur EU ställde sig till problemet. Man talade tydligen om sanktioner mot ledare i Mugabes led.

Birgitta Ohlsson tror att Sverige med sitt icke-koloniala förflutna kan göra skillnad i diskussionerna.

Media ger uttryck för hur frustrerande det är att bevittna en kris som den i Zimbabwe men vad kan göras om inte det finns en tradition i världen att lösa kriser av detta slag med solid stats-byggnad efter insatsen? Condoleezza Rice talar om att bygga institutioner som kan göra just detta med den erfarenhet man har från Afghanistan och Irak.

Problemet är väl att det krävs organisationer av USAs och EUs samlade styrka för att dylika projekt skall kunna genomföras och för närvarande saknas ju ett reellt EU med en solid utrikespolitisk strategi. Lissabonfördraget är angeläget. Det representerar ett viktigt steg.

USAs relation med Ryssland

The CATO Institute är en tanksmedja som har haft policyskillnader med Bush administrationen speciellt i samband med Irakkriget. För genomsnittssvensken kan kanske därför deras bedömning av USAs relation med Ryssland vara intressant.

Även om bloggen har en Bush-doktrin point-of-view så stämmer bedömningarna med dem jag gjort tidigare.

Jag gör därför en kort resume med några kommentarer av följande artikel -Parting with Illusions--Developing a Realistic Approach to Relations with Russia skriven av Nikolas Gvosdev.

Den första illusionen som Gvosdev tar upp är att USA genom att kollaborera med Ryssland skulle kunna göra dem till en del av Västnationerna. Det anses mycket osannolikt att Ryssland skulle kunna bli en del av den Euro-Atlantiska kommunen.

Att ett Ryssland som blivit demokratiskt skulle bli ett pro-Amerikanskt Ryssland är också en illusion. Putins linje är positivt mottagen i Ryssland. Amerika ses som ett problem i världen av en majoritet i Ryssland. 67% ser USA som "fiende" eller "rival" och detta skall jämföras med en siffra på 27% i Kina på samma fråga. Frågan är om detta allvarliga synsätt sprider sig till Sverige nu när Ryssland kommit på grön kvist ekonomiskt?

Den tredje illusionen är att Ryssland skulle vara på gränsen att kollapsa. Landet som kallats ett "Zaire med permafrost" har tagit sig tillbaka även om återkomsten har sina begränsningar. Speciellt allvarligt anses att där inte finns vad som kallas "the Rule of Law"--även om Medvedev är doktorerad i juridik. Frågan är vilket folkligt stöd en akademiker kan tänkas få? Det blir väl kanske ingen större skillnad. Medvedev kan visserligen avskeda Putin nu men detta måste gå genom Duman där Putin är chef för största partiet.

Den fjärde illusionen är att USA (och Europa) skulle kunna fundamentalt förändra Euroasien till en liten kostnad. Tanken var väl att omgärda Ryssland med demokratiska stater och på så sätt skapa influens. Washington saknar för närvarande tillräcklig tyngd för att få igenom sina policypreferenser.

Att USAs version av ett "selektivt partnerskap" skulle vara viabelt som en policymöjlighet är också en illusion. Det finns inget gemensamt intresse på en serie av kritiska utrikespolitiska frågor för att göra ett sådant partnerskap möjligt anser Gvosdev.

Gvosdev föreslår som slutkommentar att USA skall förhandla en serie quid pro quos, i.e., något för något avtal, med Ryssland som den billigaste vägen framåt vilket dock skulle innebära att man får begränsa sina krav på landet. Om detta innebär t.ex. att man släpper Georgien var inte sagt.

Sett från USA varierar uppfattningen om relationen USA-Ryssland en hel del. Bush menar att Ryssland är en bra och solid partner medan Obama varken tycker de är partner eller fiende just nu. Joseph Biden i den inflytelserika the Senates Foreign Relations Committee anser däremot att Ryssland är ett av de tre största hoten mot USA just nu.

Jag skulle vilja föra fram det ovanstående som ett argument för vikten av ett starkt engagemang trans-Atlantiskt mellan USA och EU. Rysslands politik har klart visats vara av karaktären härska genom att söndra vad avser interaktionen med Europa och på den senaste tiden har också en splittring av NATO staterna åstadkommits i Ukraina- och Georgien-frågorna.

Rapporten om Terrorism i Världen 2007

Amerikas utrikesdepartement (State Department) lade ut sin årliga rapport om terrorism på nätet om Valborgsmässoaftonen. Tänkte ge några kommentarer.

Det första som slog mig är storleken på problemet terrorism. Det pyr lite överallt och det är viktigt att det finns en internationell förståelse för problemet om bekämpningen skall bli effektiv. I Sverige diskuteras ju inte problemet i media, utan för Irak och i viss mån Afghanistan. Svenskarna saknar därför en känsla för att det finns ett problem. Diskussionerna om de så kallade militära insatsstyrkorna tar i viss mån upp problemet.

Man säger kanske att det är ett Amerikanskt problem och hävdar att Sverige inte är ett mål för terrorister. Dock har en hel del personer ertappats i Sverige ifärd med att mediera aktiviteter som hör till terrorism i andra länder. Lars Vilks rondellhund togs dock upp i rapporten.

En stor del av aktiviteten är att via banker frysa konton och stoppa transaktioner som terroristorganisationer använder sig av. Ett annat problem är de många länder som inte har en bra kontroll av sina gränser vilket medför transport av folk av olika slag.

En artikel av Ulf Bjereld på DN.se idag belyser svenskarnas inställning till att bidraga i vad som ursprungligen kallades "Kriget mot Terrorismen". Läser man rapporten ovan förstår man att detta är ett problem som kommer att kvarstå och som är en del av den värld som globalismen skapar.

Bjereld diskuterar svenskarnas inställning till denna nya situation och vad jag förstår så saknas en förståelse hos svenskarna av att det är nödvändigt att bidra till denna nya typ av polisiär verksamhet. Likaså saknas den solidaritets tanke som ett medlemskap i NATO skulle innebära.

Robert Kagan menade att Rysslands och Kinas engagemang i kampen mot terrorismen stannar vid deras egna gränser. Hittills är därför uppdraget att bekämpa terrorism för världshandelns upprätthållande ett uppdrag för de västerländska demokratierna med USA i spetsen.

Amerikas Exceptionalism

Krönikan Lexington i The Economists senaste nummer knyter an till Robert Kagans artikel om neokonservatismen som Dick Erixon lyfte fram härom dagen. Lexington var förövrigt den stad där de första skotten avlossades i den Amerikanska Revolutionen 1775!?

Man annonserar ett intresse att i USA diskutera vad man kallar den amerikanska exceptionalismen. Tre tankesmedjor analyserar i veckan en bok skriven på ämnet: "Understanding America: The Anatomy of an Exceptional Nation".

Lexington använder ordet "exceptionalism" snarare än neokonservatism som endast är förknippat med Republikanerna. Alla tre presidentkandidaterna McCain, Obama och Clinton är exceptionalister dvs de lyfter fram USA som "the indispensable nation".

Som Kagan poängterade går det inte att extirpera de senaste årens beslut som icke-amerikanska och tro att Amerika genuint skall förändras i och med valet. Vinner demokraterna, säger Lexington, blir USA liberalare men fortfarande amerikanskt. Man verkar inte signifikant konvergera med européerna.

Presidentvalet är allstå samtidigt en kandidatur för ledarskapsrollen i det trans-Atlantiska förbundet.

Enligt Lexington skall de tre tankesmedjorna diskutera om det är för sent att fortsätta exceptionalismen, förståelsen av densamma, likt Minervas Uggla, vishetens symbol, som enligt Hegel bara flyger om kvällen.

Lexington insinuerar alltså att USAs "moment" är över i historien. Själv tror jag inte detta men en ny fas är definitivt på väg som jag diskuterade då jag kommenterade en artikel i Foreign Affairs som beskrev den "Icke-polära" världsbilden.

Det kommer kanske att gå att få reda på vad The American Enterprise Institute, Brookings Institution och The Manhattan Institute kommer fram till i sina diskussioner?

Orsaken är att vägen via de internationella institutionerna inte är framkomliga. Ryssland och Kina blockerar återigen FNs säkerhetsråd. Till deras förtret, påstår Kagan, kommer en del av makten att förmedlas diffust, enligt en princip som ej delar det trans-Atlantiska samfundet.

Putins Ryssland definierar demokrati på nytt sätt

Som Dick Erixon skriver när han diskuterar Robert Kagans artikel, The End of the End of History, har Ryssland och Kina fått en ställning mot demokratierna i världen som autokratiska "demokratier" hur konstigt det än låter. Ryssland kallar sig en "sovereign democracy".

Putin definierar demokrati mer som att se efter folks behov snarare än att ha kompetitiva val. Man talar alltså mer om vad de behöver snarare om vad de har för rättigheter.

Vi i Väst bör se detta som en ursäkt för att med ett fåtal styra massorna. Dock, säger Kagan, har både Ryssland och Kina lärt sig att låta ekonomin gå så länge folk inte sysslar med politik. Detta har gett dem makt. Min fråga är dock hur långt upp i GDP per capitan man kommer med denna teknik.

En viktigare fråga kanske är, som jag diskuterade i mitt förra inlägg, vad som blir av folkets själ om det enda de kan diskutera är att göra pengar tillsammans.

Kagan skriver vidare att vad som Putins rådgivare leder in honom på är ett korståg mot den förnedring som Sovjetunionens konkurs innebar. Detta är populärt hos folket och tyvärr påminner det om Tysklands reaktion efter första världskriget.

En potentiellt viktig faktor som skiljer demokratierna från autokratierna, enligt Kagan, är de universella värderingarna. Jag skulle vilja ställa frågan igen om inte de universella värderingarna har med människans psykologi att göra. Vad som passar människan bäst. Är mest naturligt.

De senaste 40 åren har varit viktiga för social psykologins utveckling. Kan man inte säga att vad man lärt sig under denna tid, och där är kunskapen störst i Väst, kan appliceras på hur man leder populationer på ett så friktionsfritt sätt som möjligt? Jag är övertygad om att vad Applebaum kallar "civil society" är synnerligen relevant för denna process.

Man kanske även får introducera en term som t.ex populationernas mognadsgrad? Vad som är bäst för en viss population beror ju på mognadsgraden. Så mycket för orsaken men en praktisk fråga är ju om Kina och Ryssland blir expansiva? Som Kagan och Erixon påpekar så har de redan brutit Västs monopol på globaliseringsprocessen.

Kagan är dock mer pessimistisk än Godon Brown och Carl Bildt vad avser möjligheten att sätta upp nya internationella institutioner där Kina och Ryssland är med. Detta då till och med när det rör sig om globala gemensamma problem som växthuseffekten.

Alternativ till "flumskolan"?

Den så kallade high-school i USA kallas ibland för prep-school, dvs när de är speciellt inriktade på att förbereda eleverna för åtråvärda universitetsalternativ som den så kallade Ivy league i USA. Murgrönans universitet är en grupp skolor som bland annat har några av världens bästa universitet som Harvard, Princeton och Yale etc.

Sydkorea är ett land som gått från avgrundens rand till en modern stat med 49m innevånare och en GDP per capita på $24000. Sverige har en GDP per capita på $37000.

Enligt en artikel i International Herald Tribune så finns där en skola kallad Daewon där eleverna platsar i Ivy league när de examineras.

Beskrivningen är kanske lite extrem i svenska mått mätt men det är ju lärorikt att se vad globaliseringen inom undervisning åstadkommer och vilken konkurrens ett land som Sverige står mot med vad Alliansen har kallat "flumskolan".

Bibelöversättningens eventuella betydelse för samhällets utveckling?

Har diskuterat vad Rysslands isolationism kan tänkas innebära men man undrar ju varför de är så olika européerna i övrigt.

En möjlig orsak kan vara samhällets utveckling kring översättningen av Bibeln till ländernas språk. John Wycliff lär ska ha översatt den första Bibeln till engelska 1382. Tyskland fick sin Bibel 1466. Sverige fick sin 1541.

Bibeln var ju ofta den enda boken som fanns i ett hushåll och måste väl betraktas som viktig för den kulturella utvecklingen och kanske därmed för samhället i stort--civilisationen.

Med detta som en arbetshypotes är det intressant att Ryssland fick sin Bibel först 1875. Detta är att vara på efterkälken redan från början och kanske en orsak till att kommunismen utvecklades här 1917 och inte i det övriga Europa?

Vitryssland, som numera kallas Europas sista diktatur, fick sin Bibel översatt 1973.

En fråga till katolikerna kan vara om de tror att protestanterna bidragit mer till Europas utveckling än de själva på grund av att man betonar det "vernacular"? Det är ju rimligt att anta att Guds ord betyder mer för individer om de förstår vad som sägs.

Hur relevant det ovanstående är kanske kan belysas av dem som är kunnigare än jag på idé och lärdomshistoria och kyrkohistoria?

Källa: The Oxford Companion to the Bible, eds. Metzger, BM och Coogan, MD, Oxford University Press, 1993.

Ryssland är i sin egen "liga"

Ställde en fråga igår om Rysslands möjligheter att komma ifatt Väst i sin egen civilisation eller om de kommer att fortsätta halka efter.

Hittade något av ett svar på American Enterprise Institute's (AEI) hemsida författat av Anne Applebaum kallad: Civil society has returned to Poland. Russia, alas, remains in a league of its own. Dvs, Vad Applebaum kallar "civil society" har kommit tillbaka i Polen men Ryssland kvarlever i sin egen värld.

"Civil society" är förmågan att kunna organisera sig utan myndighetsinblandning i fria grupperingar som till exempel utför välgörenhet, religösa eller andra kulturella samlingar eller driver småföretag.

Applebaum exemplifierar med Womens League i Polen, en välgörenhetsorganisation som tog sig an flyktingar som återvände till Polen efter kriget, vid pass 1945 och den myndighetsdrivna fortsättningen av denna verksamhet som kom efter kommunisternas övertag av Polen.

Civil society misstänkliggörs i Putins Ryssland. Man har börjat tala om spioner från väst och liknande formuleringar.

En god vän till Applebaum startade en debattklubb tillsammans med sin make i Moskva på 1990talet men de började få problem med att driva den från ungefär 2003. Den var opolitisk så Putin är rädd för andlighet/spiritualitet kanske på samma sätt som för den västerländska protestantismen och katolicismen som jag nämnde nyligen.

Man upplever kanske införandet av hög kultur, även om den är opolitisk, som förnedrande? Det påminner kanske om en av orsakerna till Sovjetunionens fall.

Ett program på TV kallat Korrespondenterna föreslog igår att det är oljepengarna som driver fram den nya intoleransen. Det sker i "stabilitetens" namn. Kina talar också om stabilitet. I Väst är vi inte rädda för den demokratiska oredan och diskussionen. Det finns nog dock en gradient från USA till Ryssland. Enligt Applebaum har Östeuropa generellt sett haft svårt att återetablera civil society.

Katolicismen var väldigt viktig i Polen för att bibehålla ett mått av civil society. Den förstördes av någon anledning inte av KGB. Den kanske var viktig för "stabiliteten" av satellitstaten Polen i Sovjetunionen.

Inte varit krig på 60 år

EU har en informationssida, EU--en överblick, där bilder blinkar förbi med allahanda klokheter.

En av dem säger att tack vare EU har det inte varit krig mellan medlemstaterna på 60 år.

Man väljer att starta klockan 1948, tydligen, men är detta verkligen sant ändå. Det låter som en slags frihetsdeklaration från USA.

Det är kanske bara för att påpeka, som Ove Bring, adjungerad professor på Försvarshögskolan, gjorde häromdagen, att den militära alliansen idag är en politisk allians med samma möjligheter.

Men vad kommer att hända med Ryssland, som är utanför EU-systemet med sina egna idiosynkrasier? Som till exempel att bråka i Georgien eller stänga av gasleveranser till Europa.

På ena sidan har de EU och Nordamerika med c:a $30000bn i GDP och på andra sidan Kina, Japan och Korea med kanske $16000bn. Med sina 140m innevånare har de en miljard i Väst och en och en halv miljard i Öst. Själv har de $2000bn i GDP och 12 tidzoner mark med mycket åtråvärda naturtillgångar. Man förstår varför de är lite nervösa.

Men varför väljer de att vara ensamma, en egen civilisation? Är det någon som vet varför de inte ville bli européer? De 127m Japanerna spelar ju baseball med "little league" och allt även om de har sin egen kultur kvar.

Kan Ryssland åstadkomma något själva nuförtiden utan goda relationer med Väst eller Öst eller kommer de att hamna på efterkälken?

Olika reaktioner på primärvalet i Pennsylvania i Europa och Asien

Alison Smale, managing editor på the International Herald Tribune, rapporterar att valet generellt har förbättrat USAs image utomlands med avseende på att vara ett föredöme för demokratin.

Européerna faller för Barack Obamas charm och ser Hillary Clinton mer som en känd variabel.

Asiaterna, med sina yngre ekonomier, däremot har tolkat demokraternas angrepp på frihandeln med ett allvarligt negativt omdöme och verkar föredra republikanen John McCain.

En demokratisk president kanske är bäst för den trans-Atlantiska relationen men en republikansk president som har asiaterna med sig kanske är bättre för världen... och därmed för den trans-Atlantiska relationen.

Till synes en mycket viktig distinktion...

Vad kan Europa och USA lära sig av varandra?

De demografiska trenderna skiljer sig ganska mycket från varandra mellan USA och Europa.

USAs födelsetal är 40% högre än Europas och USA tar in immigranter i snabbare takt samtidigt som de integrerar dem bättre i samhället.

FNs befolkningsdivision spår att år 2025 kommer USAs befolkning att växa med 2.5m per år medan den Europeiska kommer att sjunka varje år. Medianåldern i USA kommer att vara 38 år medan den är 44 år i Europa.

USA kommer att ha en lägre andel av befolkningen över 65 år, 18% mot 21% för Europa. USA kommer att vara en av de få industriella länderna där befolkningen i arbetsför ålder ökar.

Detta betyder förstås att välfärdsstaten i Europa är hotad. Främlingsfientlighet och sjunkande befolkningstillväxt är inte parametrar som går bra ihop. Sverigedemokraterna respresenterar därför ett hot mot välfärden.

Hur mycket är språkförbistringen, ett straff från Gud?, "Förenade i mångfalden", EUs motto kan diskuteras, en orsak till främlingsfientlighet och integrationsbekymmer i Europa? Att kunna lära sig engelska och klara sig på detta kanske är mer motiverande. Det skulle ju förenkla immigrationen av utbildad arbetskraft som oftast kan engelska redan och därför lättare kan lära sig det inhemska språket i ett teoretiskt tvåspråkigt EU.

Vill man till exempel i Sverige locka till sig indiska ingenjörer, vilket kanske var avsikten med en indisk föreläsare på Statsministerkonferensen vid Riksgränsen nyligen och Carl Bildts invitation av den indiske nationelle säkerhetsrådgivaren på det Nordiska Ministerrådsmötet, så kan man komma ihåg att 3% av Indiens befolkning talar engelska--30m, lika många som halva Storbritannien.

Är främlingsfientlighet det allvarligaste hotet för EUs framtida utveckling och samexistens med USA? USA kan för övrigt komma att tvingas till en tvåspråkighet med spanska och engelska i en framtid på grund av invandring från Mexico och Sydamerika. Det har talats om en Clash of civilizations i USA mellan "hispanics" och de övriga. Canada är ju för övrigt redan tvåspråkigt.

Får vi en "clash" mellan den post-sovjetiska civilisationen och Europa eller kommer ryssarna att bli européer så småningom? Restaurationen av St Petersburg var ju en symbol för en sådan integrering enligt Putin men sedan har det gått lite trögt.

Källa: The Economist, 29 mars 2008, A special report on America and the world, s16.

Effekten av Påvens besök på USA?

Läste en artikel som kort summerade Påvens besök i Amerika kallad, "Pope's US visit ends on a positive note", i International Herald Tribune.

Vid den avslutande mässan på Yankee Stadium i New York sade Påven något intressant:

"Authority. Obedience. To be frank, these are not easy words to speak nowadays," the pope said in his homily during the Mass, held on a large platform built over the Yankees' infield, "especially in a society which rightly places a high value on personal freedom."

Själv tycker jag att detta låter lovande. Man var dock inte övertygade om att Påvens besök, trots att det var mycket lyckat, skulle reversera den Amerikanska Katolicismens problem som:

färre besök till mässan, brist på präster, minskade medlemskapssiffror och problem med att möta behoven av en snabb-växande spansktalande befolkning.

Political Science--vad är betydelsen?

Jag hittade följande intressanta citat i Dick Erixons inlägg som går att analysera vad gäller ledarskapsfrågan.

Secretary of State Madeleine Albright, utrikesminister till Bill Clinton 1997-2001, sade till världen en gång:

“If we have to use force, it is because we are America. We are the indispensable nation. We stand tall. We see further into the future".

Detta uttalande kan väl översättas ungefär:

"Om vi måste använda makt, är det på grund av att vi är Amerika. Vi är den oersättbara nationen. Vi är högresta. Vi ser längre in i framtiden".

Carl Bildt använde ordet "indispensable" om USA i sitt tal vid IISS 50 årskalas. Sverige anser tydligen detta också.

Albright säger också "vi kan se längre in i framtiden". Detta får anses som viktigt om man skall betrakta en nation som ledande för andra. Frågan är om det går att substantiera detta påstående?

Går det att säga att USA skall vara en ledande nation baserat på att vetenskapen, i Political Science, är i världsfronten och att detta ger dem moralisk tyngd som ledare? Går det med andra ord att lita på USA för världens välgång?

Gordon Brown anser detta i sitt tal nyligen, han var på statsbesök i USA, där han frågar USA om de vill leda med en "Marshallplan" för att bygga upp världen. Brown tycker också som Bildt att man med nya globala institutioner på något sätt skall involvera Kina, Indien och Brasilien mer.

Världen blir icke-polär

The Age of Nonpolarity
What Will Follow U.S. Dominance?

Summary: The United States' unipolar moment is over. International relations in the twenty-first century will be defined by nonpolarity. Power will be diffuse rather than concentrated, and the influence of nation-states will decline as that of nonstate actors increases. But this is not all bad news for the United States; Washington can still manage the transition and make the world a safer place.

Detta skriver RICHARD N. HAASS som är President of the Council on Foreign Relations i mars/april numret av 2008 års Foreign Affairs.

Jag översätter denna intressanta information:

Icke-polaritetens tidsålder. Vad följer på USAs dominans.

Summering av artikeln: USAs uni-polära ögonblick i historien är över. De internationella relationerna på 2000talet kommer att definieras som icke-polära. Makt kommer att appliceras diffust snarare än koncentrerat, och nationers inflytande kommer att minska eftersom icke-statliga organs makt kommer att öka. Detta är dock inte bara dåliga nyheter för USA; Washington kan fortfarande hantera situationen och göra världen säkrare.

Vad innebär nu detta för ett land som Sverige? Vårt inflytande kommer att minska. Artikeln säger också att allianser kommer att bli mindre betydelsefulla för USA eftersom målen för sammanslutningarna kommer att bli svårare att definiera. Man sammanställer snarare så kallade "coalitions of the willing" för specifika uppgifter.

Det är kanske därför Gordon Brown vill öka studenters kontakter mellan USA och Storbritannien. Han vill göra det obligatoriskt att studera en tid i USA för engelska studenter.

Gordon Brown vill öka den etniska samhörigheten med USA något som jag argumenterat är lika viktigt för Sverige, även om det är så att en resa till Storbritanniens Universitet ofta är lång nog. Vi har valt engelska som andra etnicitet.

Vad skiljer icke-polaritet mot multi-polaritet som fanns i början på 1900talet? Förhoppningsvis en hel del eftersom multi-polariteten resulterade i två världskrig. Makten fördelas nu alltså diffust, vad detta nu kan betyda. I praktiken borde det innebära att de nationella myndigheterna får mindre makt.

Sarkozy gör om Frankrike?

I en artikel i International Herald Tribune beskrivs Nicolas Sarkozy som en ovanlig president som inte flirtar med kultur-corpsen, något som alla hans föregångare gjort.

Han sade nyligen att det franska köket skulle läggas till UNESCOs lista för historiska fenomen.

Vid ett besök i Vatikanen kom han sent i släptåg med en något oborstad stand-up komedi artist. Han lär också ha SMSat någon under besöket.

En del har försökt förolämpa honom med att kalla honom "Sarko l'Américain" andra med "Le président bling-bling".

Eftersom den nye presidenten ingalunda är ointelligent är allt detta förmodligen en introduktion till en omstöpning av den franska vardagen för att göra dem mer Anglo-amerikanska eller Europeiska i allmänhet? En intern globaliseringskampanj kanske?

Frankrike har ju när allt kommer omkring varit ett land där man går man ur huse för att bränna ner Macdonaldsresauranger.

Är den ekomiska krisen delvis beroende på en global miljödepression?

Hur skall man motivera folk att gå bakåt? Att göra färre saker som de brukade gilla--konsumera mindre. Att tvätta sig mindre och bli smutsigare--spara vatten.

Jag tror det är emot människans natur att lösa problem på detta vis. En person vid sina sunda vätskor vill inte tillbaka till grottorna medan en deprimerad person söker skydd i mörkret.

Där finns inget "djävlar anamma" i källsortering av sopor.

Jag tror det är därför vissa svenskar har klagat så mycket på USA för att de inte ratifierat Kyotoprotokollet. Där finns en skillnad i attityden för hur man löser problem.

Dessa svenskar har gjort en transformation på Palme-tidens USA-fientlighet och fortsätter i gamla invanda depressiva spår. USA försökte bara förhindra spridningen av kommunismen något som kloka personer förstått vikten av på senare år när facit demonstrerades 1989. Tänk om Tyskland i stället hade varit Östtyskland idag.

Detta leder fortfarande till att Sverige isolerar sig från de krafter i världen som strävar i riktningen av den Västerländska civilisationens blomstring.

Själv tror jag vi lever i en stor tid med fantastiska resultat i vetenskapen med ett rikt konst och litteraturliv och med förbättrade levnadsvillkor för världens folk. Media däremot verkar tro annorlunda.

En del människor vill behålla vår politiska frihet, som de säger, men vad är det de vill vara fria att göra när de inte fullt ut vill delta civilisationens förverkligande med ett demokratiskt ledarskap.

Har EU-medlemmarna en Europeisk identitet?

Utan ett gemensamt språk kanske det inte finns någon EU identitet? Försökte ställa denna fråga in debattforumet Debate Europe.

Svaret var i riktning dagens ledare på gp.se med skillnaden att man tydligen inte kan nämna USA i diskussionerna. Det faktum att USA är en av förutsättningarna för att EU existerar är tabu.

Nu vet jag inte hur representativ den grupp aktiva personer på Debate Europe är. De är inte speciellt många. Ungefär en tiondel av sidvisningarna leder till en kommentar så det är dock fler som läser diskussionerna.

När frågan om en gemensam Europa-identitet ej rönte något intresse försökte jag med att identifieringen kanske snarare är i riktning med den av Västerländska Civilisationen.

Dock verkade inte detta vara intressant heller, förfärande nog. En Rumän negerade till och med att vederbörande tillhörde denna civilisation. Det är klart att engelska är ju det dominerande språket i denna civilisation med alla dessa utmärkta läroböcker på engelska som används på universiteten.

Det är kanske som Ove Bring sade en förskjutning av EU-identiteten, om denna verkligen finns, i riktning öster men å andra sidan kanske det snarare är så att förskjutningen går vidare åt väster och lämnar den postsovjetiska "civilisationen" efter sig om de inte vill ta del av västs skatter för sin utveckling.

Men stämingen var hård på forum Debate Europe. När jag argumenterade för en identitet som tillhörande den Västerländska Civilisationen blev jag indirekt kallad nazist. Detta påminde mig om den tidigare tyska justitieministern Herta Däubler-Gmelin, en socialdemokrat, som avgick 2002 efter en kommentar med nazistisk innebörd om USA.

Information om kommunismens vedervärdighet

Sydsvenska Dagbladet har en artikel idag som belyser frågan om vem som skall informera om kommunismens brott.

Det är väl alldeles utmärkt att Forum för Levande Historia gör en kampanj för att upplysa, framförallt ungdomar, om kommunismens problem.

Ett samhällssystem som det forna Sovjetunionen som nu efter en rehabilitering efter konkursen 1989, och tack vare en massa olja och naturgas, bör göras transparent eftersom de bara generat en GDP på $2100 miljarder som skall jämföras med EUs $14500 miljarder och USAs på $13900 miljarder.

Detta samhällssystem var psykologiskt felaktigt byggt, dvs biologskt fel, och genererar forfarande en massa problem vad avser människorättsfrågor i Ryssland och Kina.

Andra bloggar som diskuterar frågan är Dick Erixon, Stefan Olsson och David Nyström.

Man undrar om den vänstervridning som Erixon diskuterar finns på universiteten är orsaken till att Sverige ännu inte är medlem av NATO. Lite för stor respekt för Sovjetunionen kanske under åren?

Fitna--filmen

Såg Geert Wilders film Fitna från Dick Erixons hemsida.

För information om filmen se Wikipedia.

Det är starka bilder som ger klara associationer. Jag tänkte ungefär så här:

Under förintelsen dödades ungefär 6m judar. Israel har ungefär 6m innevånare idag.

Vad hade hänt om Saddam Hussein hade varit kvar vid makten?

Det är skönt att veta att en intervention i regionen ägde rum och att den för närvarande är ganska stabil.

Filmen representerar ett viktigt argument som bör beaktas.