20080414

Är den ekomiska krisen delvis beroende på en global miljödepression?

Hur skall man motivera folk att gå bakåt? Att göra färre saker som de brukade gilla--konsumera mindre. Att tvätta sig mindre och bli smutsigare--spara vatten.

Jag tror det är emot människans natur att lösa problem på detta vis. En person vid sina sunda vätskor vill inte tillbaka till grottorna medan en deprimerad person söker skydd i mörkret.

Där finns inget "djävlar anamma" i källsortering av sopor.

Jag tror det är därför vissa svenskar har klagat så mycket på USA för att de inte ratifierat Kyotoprotokollet. Där finns en skillnad i attityden för hur man löser problem.

Dessa svenskar har gjort en transformation på Palme-tidens USA-fientlighet och fortsätter i gamla invanda depressiva spår. USA försökte bara förhindra spridningen av kommunismen något som kloka personer förstått vikten av på senare år när facit demonstrerades 1989. Tänk om Tyskland i stället hade varit Östtyskland idag.

Detta leder fortfarande till att Sverige isolerar sig från de krafter i världen som strävar i riktningen av den Västerländska civilisationens blomstring.

Själv tror jag vi lever i en stor tid med fantastiska resultat i vetenskapen med ett rikt konst och litteraturliv och med förbättrade levnadsvillkor för världens folk. Media däremot verkar tro annorlunda.

En del människor vill behålla vår politiska frihet, som de säger, men vad är det de vill vara fria att göra när de inte fullt ut vill delta civilisationens förverkligande med ett demokratiskt ledarskap.

1 kommentar:

Magnus Engdahl sa...

Håller helt med dig Jan. Det är emot alla evolutionslagar att gå bakåt och skall jag vara ärlig är jag helt övertygad om att det är meningslöst att ens försöka, på alla plan. Vi måste förstå att saker "är vad dom är" dvs vi har hamnat i denna situation tack vare dom beslut och val vi gjort genom århundraden. Nu måste vi tänka framåt genom att övergripa och inkludera dvs titta på det vi har och inse att en del är fel och annat är bra, inget av det kan vi ändra på utan det är som det är. Genom att titta framåt och sätta en vision som alla kan förstå (en stor utmaning)kan vi lyckas men vi är dömda om vi skall prata om vems fel det är och varför vi lät det gå så här långt etc. Man lär sig av tidigare resultat men man ältar dom inte och sedan finns det bara framåt.