I paneldebatt på Matdagen 2024
6 timmar sedan
20081231
Gott Nytt År!
Jag har försökt bedöma vad som var den mest signifikanta händelsen för EU under 2008. Det lutar åt Sakozys EU-presidentskap. Han visade för första gången i historien att ett kraftfullt ledarskap kan få EU att framstå som en enhet. Han räddade förmodligen Lissabonfördraget som jag bedömer kommer att ha en stor betydelse.
20081229
Apropå fragmentera?
En rysk KGB analytiker föreslår att USA kommer att fragmentera 2010 i en artikel på wsj.com kallad "As if things weren't bad enough, Russian professor predicts end of US". Med andra ord under Obamas andra år.
Det är förmodligen Kremls syn på detta med "kontroll". Kontrollen är minst i USA alltså fragmenterar de. Själv trodde jag att Sovjetunionen fragmenterade 1989 på grund av för mycket kontroll.
Jag diskuterade effekten av kontroll på världsordningen härom dagen och konstaterade att Kina förmodligen kommer att fragmentera. Orsaken var dock att deras kontroll är så stark att de tvingas lätta på denna för att få den funktion deras ambition eftersträvar, dvs likvärdighet eller bättre med USA. Tanken var då att 1300 miljoner är för mycket med sänkt kontroll.
Det vore ju ironiskt, minst sagt, om USA fragmenterade under vad som verkar bli en av de mest populära presidentskapen. Av naturliga orsaker vill t.ex. t.o.m. George W Bush att Obama skall lyckas.
Det är förmodligen Kremls syn på detta med "kontroll". Kontrollen är minst i USA alltså fragmenterar de. Själv trodde jag att Sovjetunionen fragmenterade 1989 på grund av för mycket kontroll.
Jag diskuterade effekten av kontroll på världsordningen härom dagen och konstaterade att Kina förmodligen kommer att fragmentera. Orsaken var dock att deras kontroll är så stark att de tvingas lätta på denna för att få den funktion deras ambition eftersträvar, dvs likvärdighet eller bättre med USA. Tanken var då att 1300 miljoner är för mycket med sänkt kontroll.
Det vore ju ironiskt, minst sagt, om USA fragmenterade under vad som verkar bli en av de mest populära presidentskapen. Av naturliga orsaker vill t.ex. t.o.m. George W Bush att Obama skall lyckas.
Gaza, Afghanistan och Pakistan: exempel på terrorister bland civilbefolkning
Det är ett vedervärdigt sätt att protestera på. Att infiltrera en civilbefolkning med terrorister. Med moderna media blir det alltid ett ramaskri när denna civilbefolkning skadas. Terroristernas stridsplan är ju att få så många civila skadade som möjligt för det är detta som ger effekt internationellt.
Hur civil är då denna befolkning? I fallet Hamas valdes våldet in med ett så kallat demokratiskt val. Rör det sig om ett antal terrorister med en gisslan? Det är svårt att kräva att denna civilbefolkning avväpnar terroristerna och på så sätt normaliserar situationen.
Efter 9:e september 2001 sade president Bush att det kommer att ta lång tid att vinna kriget mot terrorismen. Det ser ut att stämma. Hur blir man till exempel av med terroristerna i Pakistan med sina 170m invånare. USA har börjat använda fjärrstyrda flygplan för att minska egna förluster och skapa en känsla av övermakt. Frågan är dock om det har någon avgörande effekt eller om det bara är en palliativ behandling.
Om man tar ett steg tillbaka och försöker överblicka situationen så kan man kanske dra slutsatsen att problemet har kommit för att stanna. Om man accepterar detta, skulle media-meddelandena bli annorlunda. Rentav försvinna. Eftersom terroristerna lever av mediernas reaktioner, är nog ett dylikt klargörande av stor vikt.
Frågan är alltså, är terrorister bland civilbefolkning alltid en situation utan lösning? Utan lösning i den meningen att de blir omöjligt att lösa problemet utan civila förluster.
På den tiden terrorister började kapa flygplan och dylikt var regeln att man aldrig kan ge med sig för terroristernas krav. Regeln är nog densamma idag men problemet har växt. Det rör sig om befolkningar i farozonen.
Befolkningar, som de biologiska system de är, kan kanske jämföras med vävnader med cancersvulster. I fallet Afghanistan gick det bra ett tag sedan började problemet bli allvarligt. Detta trots uppbyggande terapi.
Som om inte detta var nog. En del tycker inte att terroristerna är terrorister. Frågan är hur viktig Israel/Palestina-frågan är i relation till frågan "The West and the Rest"?
Hur civil är då denna befolkning? I fallet Hamas valdes våldet in med ett så kallat demokratiskt val. Rör det sig om ett antal terrorister med en gisslan? Det är svårt att kräva att denna civilbefolkning avväpnar terroristerna och på så sätt normaliserar situationen.
Efter 9:e september 2001 sade president Bush att det kommer att ta lång tid att vinna kriget mot terrorismen. Det ser ut att stämma. Hur blir man till exempel av med terroristerna i Pakistan med sina 170m invånare. USA har börjat använda fjärrstyrda flygplan för att minska egna förluster och skapa en känsla av övermakt. Frågan är dock om det har någon avgörande effekt eller om det bara är en palliativ behandling.
Om man tar ett steg tillbaka och försöker överblicka situationen så kan man kanske dra slutsatsen att problemet har kommit för att stanna. Om man accepterar detta, skulle media-meddelandena bli annorlunda. Rentav försvinna. Eftersom terroristerna lever av mediernas reaktioner, är nog ett dylikt klargörande av stor vikt.
Frågan är alltså, är terrorister bland civilbefolkning alltid en situation utan lösning? Utan lösning i den meningen att de blir omöjligt att lösa problemet utan civila förluster.
På den tiden terrorister började kapa flygplan och dylikt var regeln att man aldrig kan ge med sig för terroristernas krav. Regeln är nog densamma idag men problemet har växt. Det rör sig om befolkningar i farozonen.
Befolkningar, som de biologiska system de är, kan kanske jämföras med vävnader med cancersvulster. I fallet Afghanistan gick det bra ett tag sedan började problemet bli allvarligt. Detta trots uppbyggande terapi.
Som om inte detta var nog. En del tycker inte att terroristerna är terrorister. Frågan är hur viktig Israel/Palestina-frågan är i relation till frågan "The West and the Rest"?
20081225
Skillnaden mellan att kräva ett beteende och att sträva efter ett beteende
Påven höll nyligen ett Jultal där han kräver av homosexuella att inte ha ett homosexuellt beteende. Tydligen är det inte en synd att vara homosexuell men de skall tydligen inte vara homosexuella. Genetiken är inte synd, för då blir det rasism, men fysiologin är tydligen syndig. Frågan är om inte detta är rasism i alla fall?
Påvens första encyklika hävdade att Gud är Kärlek. Detta hindrade inte Påven att ge 100m katoliker en örfil lagom till Jul. Ungefär 10% av mänskligheten är homosexuell.
Katolikerna kräver ju också av sina präster att inte ha något sexuellt beteende över huvud taget. Detta är ytterligare ett krav av sexuell natur som går mot biologin. Dvs emot vetenskapen.
När Påven går emot biologin tenderar folk att strunta i vad han säger som i fallet med abort i USA, där c:a hälften av katolikerna röstade på Obamas pro-choice linje. Katolikernas flitiga användande av preventivmedel är ju ett annat exempel. Italien är ju ett av de länder i Europa med lägst nativitet.
Politiken däremot, strävar ju efter att följa biologin. Att försöka förstå hur människan trivs bäst och lösa problem utifrån detta. Det hindrar ju inte att man kan sträva efter en idé. Det borde ju utgöra en slags evolutionärt tryck skapat av tänkandet. Kvalificerade gissningar behövs ju också ibland när kunskap saknas i en fråga.
Är det då inte rimligare med en strävan snarare än ett krav?
Inom politiken följer nu Obama centerns vilja och har fått med sig 80% av befolkningen enligt DN.se. Han utlovade pragmatik snarare än ideologi. Eftersom han bara hade lite över 50% av rösterna i valet borde detta betyda att många republikaner nu är för honom på grund av att han valde en nationell säkerhetstjänst som var republikansk. Han kombinerar vad som är viktigast för demokrater med vad som är viktigast för republikaner.
Man ser i den Amerikanska pressen en önskan att "the grand old party", dvs republikanerna, behöver idéer för att återgruppera inför nästa val. Förhindrar Obamas pragmatik republikanerna att komma tillbaka? Eller med andra ord, har slagsmålet om makten över centern börjat på allvar?
I Sverige slaktades vänsterpartiets ideologi för att ett tvåpartisystem skulle bildas. Dvs höger och vänster om den genomsnittliga folkviljan. En pragmatiker ser nu att Sahlins behov blir att ytterligare göra våld på vänsterideologin för att hon skall kunna komma tillbaka till centern, dvs folkets genomsnittliga vilja.
I Sverige verkar det som om regeringsdugligheten blir viktig. Borg är populärare än Östros. Han anses som mera kompetent. Obama har ju även han ett regeringselitiskt tänkande som ju verkar populärt. Demokraterna framstod som det mest kompetenta partiet i valet.
Reinfeldt har inte gjort detta ännu. Dvs hyrt in kompetens från vänsterblocket. Om regeringsdugligheten är central är ju detta den bästa metoden för att behålla makten på borgarnas planhalva. Sarkozy hyrde ju in Kouchner från socialisterna.
Frågan är vad läget är i Tyskland? Man har ju där en koalition och både finansministern och utrikesministern är socialistisk. Är detta en fråga om ett starkt centerstyre snarare än en kamp om makten? Det skall bli intressant nu att se vad som händer i valet 2009 när CDU/CSU och SPD måste polarisera sig för att gå till val. Kommer det att finnas tillräckligt med ideologi för en polarisering eller blir det bara en ny koalition?
Påvens första encyklika hävdade att Gud är Kärlek. Detta hindrade inte Påven att ge 100m katoliker en örfil lagom till Jul. Ungefär 10% av mänskligheten är homosexuell.
Katolikerna kräver ju också av sina präster att inte ha något sexuellt beteende över huvud taget. Detta är ytterligare ett krav av sexuell natur som går mot biologin. Dvs emot vetenskapen.
När Påven går emot biologin tenderar folk att strunta i vad han säger som i fallet med abort i USA, där c:a hälften av katolikerna röstade på Obamas pro-choice linje. Katolikernas flitiga användande av preventivmedel är ju ett annat exempel. Italien är ju ett av de länder i Europa med lägst nativitet.
Politiken däremot, strävar ju efter att följa biologin. Att försöka förstå hur människan trivs bäst och lösa problem utifrån detta. Det hindrar ju inte att man kan sträva efter en idé. Det borde ju utgöra en slags evolutionärt tryck skapat av tänkandet. Kvalificerade gissningar behövs ju också ibland när kunskap saknas i en fråga.
Är det då inte rimligare med en strävan snarare än ett krav?
Inom politiken följer nu Obama centerns vilja och har fått med sig 80% av befolkningen enligt DN.se. Han utlovade pragmatik snarare än ideologi. Eftersom han bara hade lite över 50% av rösterna i valet borde detta betyda att många republikaner nu är för honom på grund av att han valde en nationell säkerhetstjänst som var republikansk. Han kombinerar vad som är viktigast för demokrater med vad som är viktigast för republikaner.
Man ser i den Amerikanska pressen en önskan att "the grand old party", dvs republikanerna, behöver idéer för att återgruppera inför nästa val. Förhindrar Obamas pragmatik republikanerna att komma tillbaka? Eller med andra ord, har slagsmålet om makten över centern börjat på allvar?
I Sverige slaktades vänsterpartiets ideologi för att ett tvåpartisystem skulle bildas. Dvs höger och vänster om den genomsnittliga folkviljan. En pragmatiker ser nu att Sahlins behov blir att ytterligare göra våld på vänsterideologin för att hon skall kunna komma tillbaka till centern, dvs folkets genomsnittliga vilja.
I Sverige verkar det som om regeringsdugligheten blir viktig. Borg är populärare än Östros. Han anses som mera kompetent. Obama har ju även han ett regeringselitiskt tänkande som ju verkar populärt. Demokraterna framstod som det mest kompetenta partiet i valet.
Reinfeldt har inte gjort detta ännu. Dvs hyrt in kompetens från vänsterblocket. Om regeringsdugligheten är central är ju detta den bästa metoden för att behålla makten på borgarnas planhalva. Sarkozy hyrde ju in Kouchner från socialisterna.
Frågan är vad läget är i Tyskland? Man har ju där en koalition och både finansministern och utrikesministern är socialistisk. Är detta en fråga om ett starkt centerstyre snarare än en kamp om makten? Det skall bli intressant nu att se vad som händer i valet 2009 när CDU/CSU och SPD måste polarisera sig för att gå till val. Kommer det att finnas tillräckligt med ideologi för en polarisering eller blir det bara en ny koalition?
20081221
20081219
Världens sämsta grundlag?
Läste Dick Erixons lista på ledarartiklar, Mer makt till medborgarna trots allt, som hanterar de senaste förändringarna i regeringsformen. Jag visste inte att grundlagen i Sverige anses vara dålig.
Det måste ju betecknas som mycket tillfredställande i så fall att förändringarna gått åt rätt håll, dvs från social demokratins uppställning.
En trend i många av ledarna var att man efterfrågade en vitalisering av demokratin. Okunnig som jag är frågar jag mig vad är det som lagt en sordin på demokratin? Varför blir partierna mindre och mindre? Varför försvinner gräsrötterna? Kort sagt varför tappar folk intresset för politiken?
Någonting man verkar intresserad av är dock integritetsfrågan, av debatten om FRA lagen att döma.
Kan man dra någon slutsats av dessa två fenomen?
Med andra ord förlorar folk som tappar sin integritet intresset för politiken? Jag tror detta. Folk som inte får ha en åsikt blir inte intresserade av politik.
Är det någon som lägger en sordin på folks åsikter?
Det måste ju betecknas som mycket tillfredställande i så fall att förändringarna gått åt rätt håll, dvs från social demokratins uppställning.
En trend i många av ledarna var att man efterfrågade en vitalisering av demokratin. Okunnig som jag är frågar jag mig vad är det som lagt en sordin på demokratin? Varför blir partierna mindre och mindre? Varför försvinner gräsrötterna? Kort sagt varför tappar folk intresset för politiken?
Någonting man verkar intresserad av är dock integritetsfrågan, av debatten om FRA lagen att döma.
Kan man dra någon slutsats av dessa två fenomen?
Med andra ord förlorar folk som tappar sin integritet intresset för politiken? Jag tror detta. Folk som inte får ha en åsikt blir inte intresserade av politik.
Är det någon som lägger en sordin på folks åsikter?
20081218
Rachmans Världsregering?
När jag först läste Gideon Rachmans inlägg om en möjlig världsregering så var jag inte på humör. Jag tänkte i dessa banor en gång för en tid sedan men fick avslag--folk är för olika.
Jag har diskuterat detta tidigare i formen politik, religion och vetenskap. Här är politiken minst homogen, dvs toleransen för enhetliga lagar är minst. Världen är mest fragmenterad med avseende på politik.
Rachman nämner EU med sina 27 stater som ett embryo till denna världsregering. Problemet kanske dock är att vad som ligger närmast makten, dvs ekonomin, är inte speciellt enhetligt i EU. Även om det finns en global finanskris.
En global ekonomi, som den som skulle kunna födas via G20 mötet nyligen finns ju egentligen redan, men de flesta länder ser om sitt hus först och tänker på andra i andra hand.
Den största aggregationen av folk med mest intresse är kanske snarare USA än Kina på grund av att kontrollen av människor där är minst. Kina med sina 1300 miljarder människor hålls ju samman, åtminstone fortfarande, på grund av en högre grad av samhällskontroll och mindre individuell frihet.
Den ominösa slutsats man drar av detta är väl kanske att det inte vore så bra med en världsregering för den skulle kräva samhällskontroll av en dignitet åtminstone som Kinas. Förmodligen högre.
Vad som sker i EU just nu är ju kampen mellan Kinas system och USAs. Naomi Klein tror på en melting pot av dessa system. Det återstår att se om EU kan få tillstånd en Federation, ett USE.
Det är dock frestande att tro att det Amerikanska systemet är överlägset. Tar de sig ur krisen först på grund av sin flexibilitet och behåller de sin vetenskapliga spets kommer kanske Kina att följa efter. Personligen tror jag att Kina inte mäktar med den förändringen utan kommer att hamna i EUs mellanläge i så fall.
Det skulle ju också kunna tänkas att Kina tar ledningen med sina 1300 miljarder och kan prestera vetenskap i samma klass eller bättre än USA. Då kanske USA och EU apar efter dem i stället.
Amerikansk exceptionalism finns den nu för tiden? Jag har bestämt mig för att tro på detta vis. Släpps individen fram får man högre funktion på skapandet. Då fungerar landet som en magnet för talang. Psykologin, dvs vetenskapen, kommer att vissa att så är fallet.
Av detta följer att Kina kommer att fragmenteras när detta blir uppenbart för Kineserna. Men vad händer med EU? Det blir en Federation på grund av att den optimala storleken är förmodligen runt halvmiljarden just nu.
I så fall är det ju intressant om USE kan minska på kontrollen i samhället för att bli mer kompetitiv med USA. Pessimism kanske. Makt är ju något folk ogärna lämnar ifrån sig. Ni vet, Gollum, det slemmiga kräket och hans "precious". Mugabe är väl ett gott exempel. Visar det sig dock att det Amerikanska systemet vetenskapligt är bättre kan man kanske tänka sig reformer?
Jag har diskuterat detta tidigare i formen politik, religion och vetenskap. Här är politiken minst homogen, dvs toleransen för enhetliga lagar är minst. Världen är mest fragmenterad med avseende på politik.
Rachman nämner EU med sina 27 stater som ett embryo till denna världsregering. Problemet kanske dock är att vad som ligger närmast makten, dvs ekonomin, är inte speciellt enhetligt i EU. Även om det finns en global finanskris.
En global ekonomi, som den som skulle kunna födas via G20 mötet nyligen finns ju egentligen redan, men de flesta länder ser om sitt hus först och tänker på andra i andra hand.
Den största aggregationen av folk med mest intresse är kanske snarare USA än Kina på grund av att kontrollen av människor där är minst. Kina med sina 1300 miljarder människor hålls ju samman, åtminstone fortfarande, på grund av en högre grad av samhällskontroll och mindre individuell frihet.
Den ominösa slutsats man drar av detta är väl kanske att det inte vore så bra med en världsregering för den skulle kräva samhällskontroll av en dignitet åtminstone som Kinas. Förmodligen högre.
Vad som sker i EU just nu är ju kampen mellan Kinas system och USAs. Naomi Klein tror på en melting pot av dessa system. Det återstår att se om EU kan få tillstånd en Federation, ett USE.
Det är dock frestande att tro att det Amerikanska systemet är överlägset. Tar de sig ur krisen först på grund av sin flexibilitet och behåller de sin vetenskapliga spets kommer kanske Kina att följa efter. Personligen tror jag att Kina inte mäktar med den förändringen utan kommer att hamna i EUs mellanläge i så fall.
Det skulle ju också kunna tänkas att Kina tar ledningen med sina 1300 miljarder och kan prestera vetenskap i samma klass eller bättre än USA. Då kanske USA och EU apar efter dem i stället.
Amerikansk exceptionalism finns den nu för tiden? Jag har bestämt mig för att tro på detta vis. Släpps individen fram får man högre funktion på skapandet. Då fungerar landet som en magnet för talang. Psykologin, dvs vetenskapen, kommer att vissa att så är fallet.
Av detta följer att Kina kommer att fragmenteras när detta blir uppenbart för Kineserna. Men vad händer med EU? Det blir en Federation på grund av att den optimala storleken är förmodligen runt halvmiljarden just nu.
I så fall är det ju intressant om USE kan minska på kontrollen i samhället för att bli mer kompetitiv med USA. Pessimism kanske. Makt är ju något folk ogärna lämnar ifrån sig. Ni vet, Gollum, det slemmiga kräket och hans "precious". Mugabe är väl ett gott exempel. Visar det sig dock att det Amerikanska systemet vetenskapligt är bättre kan man kanske tänka sig reformer?
20081217
Kissingers Europa
Har just läst färdigt boken Diplomacy av Henry Kissinger från 1994. En charmerande skrift som höjde min känsla för problemet USA och Europa betydligt.
Han skriver:
"In the post-Cold War world, the traditional European nation states--the countries which formed the Concert of Europe until the First World War--lack the resources for a global role. The success of their effort to consolidate themselves into the European Union will determine their future influence. United, Europe will continue as a Great Power; divided into national states, it will slide into secondary status."
Detta var 1994. Robert Kagan skrev något liknande på washingtonpost.com när Irland torpederade Lissabonfördraget. Nu ser det dock ut som om det bara blir ett års försening. Tack och lov!
Kissinger och Kagan säger alltså att man kan välja att gå i glömska med sin, t.ex., Svenska kultur, eller man kan hålla fanan högt som Europé.
Jag tänker på vad Sarkozy sa igår i EU parlamentet om att de större länderna har större ansvar i EU än de mindre staterna. Kan detta vara en introduktion för honom att ta sig an Euro-gruppen, som han talat om tidigare, nu när icke-Euro länderna Tjeckien och Sverige skall hålla i ordförandeklubban?
Med andra ord, har finanskrisen och det Franska ordförandeskapet för alltid förändrat EU? Tyskland röstade ned ett förslag från Sarkozy om ett speciellt ordförandeskap för Euro-gruppen, förövrigt.
Tyskarna går till val nästa år och vill väl ha lite lugn och ro. Frågan är om Sarkozy som har tre år kvar på sitt presidentskap kommer att hålla sig lugn? iht.com skrev en artikel om honom för första gången som var neutral och positiv häromdagen. Han har hunnit med mycket det senaste halvåret.
Han skriver:
"In the post-Cold War world, the traditional European nation states--the countries which formed the Concert of Europe until the First World War--lack the resources for a global role. The success of their effort to consolidate themselves into the European Union will determine their future influence. United, Europe will continue as a Great Power; divided into national states, it will slide into secondary status."
Detta var 1994. Robert Kagan skrev något liknande på washingtonpost.com när Irland torpederade Lissabonfördraget. Nu ser det dock ut som om det bara blir ett års försening. Tack och lov!
Kissinger och Kagan säger alltså att man kan välja att gå i glömska med sin, t.ex., Svenska kultur, eller man kan hålla fanan högt som Europé.
Jag tänker på vad Sarkozy sa igår i EU parlamentet om att de större länderna har större ansvar i EU än de mindre staterna. Kan detta vara en introduktion för honom att ta sig an Euro-gruppen, som han talat om tidigare, nu när icke-Euro länderna Tjeckien och Sverige skall hålla i ordförandeklubban?
Med andra ord, har finanskrisen och det Franska ordförandeskapet för alltid förändrat EU? Tyskland röstade ned ett förslag från Sarkozy om ett speciellt ordförandeskap för Euro-gruppen, förövrigt.
Tyskarna går till val nästa år och vill väl ha lite lugn och ro. Frågan är om Sarkozy som har tre år kvar på sitt presidentskap kommer att hålla sig lugn? iht.com skrev en artikel om honom för första gången som var neutral och positiv häromdagen. Han har hunnit med mycket det senaste halvåret.
20081216
EU en sammanslutning av nationer inte ett federalt Europa
Nicolas Sarkozy höll ett avskedstal som EU president i dag inför EU parlamentet. Enligt EUobserver talade han sig varm inför ett EU formerat av starka stater, inte ett Federalt Europa.
Sedan yttrade han sig om skillnaden mellan stora och små länder i EU:
"The big [EU] countries do not have greater rights than the smaller ones," he said, adding: "but perhaps [they have] more responsibilities."
Han kallade en pooling av suveränitet för "fundamentalism". Detta är starka ord mot ett Europas förenta stater (USE), med nationellt språk plus Engelska.
Frågan är om inte kontrollsamhället med marknadsliberalism jag diskuterade i mitt förra inlägg dock leder till en Federation snarare än enskilda stater, alla vilka aldrig blir "starka", utan ofta beroende av de starkare.
Frågan är om inte Öst möter Väst tydligast just här i Europa? Enligt en artikel i The Economist förra veckan trodde Angela Merkel att den Tyska ekonomin skulle bli modell för en framtida världsekonomi.
Sedan yttrade han sig om skillnaden mellan stora och små länder i EU:
"The big [EU] countries do not have greater rights than the smaller ones," he said, adding: "but perhaps [they have] more responsibilities."
Han kallade en pooling av suveränitet för "fundamentalism". Detta är starka ord mot ett Europas förenta stater (USE), med nationellt språk plus Engelska.
Frågan är om inte kontrollsamhället med marknadsliberalism jag diskuterade i mitt förra inlägg dock leder till en Federation snarare än enskilda stater, alla vilka aldrig blir "starka", utan ofta beroende av de starkare.
Frågan är om inte Öst möter Väst tydligast just här i Europa? Enligt en artikel i The Economist förra veckan trodde Angela Merkel att den Tyska ekonomin skulle bli modell för en framtida världsekonomi.
Integriteten i sverige
Annie Johansson informerar på sin blogg om hur den svenska integriteten ligger relativt statens intressen om samhällets försvar. Historiskt sett väger den lätt mot samhällets intressen menar hon.
Om man då är liberal, som Johansson definierar som att sätta människan före staten, vad kan man då göra för människan när integriteten för argumentets skull inte finns? Finns liberalismen kvar? Eller finns där bara en samling idealistiska och orealistiska individer?
Om individen inte kan ha några personliga tankar längre, så blir det fråga om ett slags team work. Individen plus de som känner minsta tanke. Om inte samhället, för säkerhets skull, sätter av en person för varje privatpersons tankar, så kommer där att finnas öar av individer med integritet. Personer som lever normala liv men omedelbart någon identifieras som speciellt intressant så blir vederbörande observerad. För detta kan man anta att det finns kapacitet.
Johansson säger också att hon betraktar staten som potentiellt ond. Med andra ord får man räkna med att det finns personer som kommer att stjäla information och detta kommer potentiellt att leda till en situation som den fildelningen innebär. Ett läckage av idéer. Dessa idéer kommer att tas om hand av en för detta avsedd klandestin marknad. Det är ju speciellt allvarligt att ungdomar tydligen kommer att fortsätta att fildela och att därmed trotsa lagen nu efter Riksdagsbeslutet. Det innebär ju att "ondskan" bland de nyss nämnda statstjänstemännen kan tänkas vara extra allvarlig.
Respekten för samhällets ryggrad, idéerna, är urholkad.
Ännu värre kan det tänkas vara om det är privata intressen som stjäl informationen eftersom dessa skulle vara bättre på att förvalta densamma och att läckaget därför skulle bli större. Personer så dränerade skulle kunna hållas i en ny typ av fångenskap, ett utanförskap, på grund av att deras förmåga att skaffa sig ett arbete minskar högst betydligt.
Jag skulle inte bli förvånad om det sagda redan är en realitet? Häromdagen läste jag på aftonbladet.se om en metod att läsa folks tankar.
Hur vill Johansson skydda personer mot denna typ av brottslighet för att kunna rädda liberalismen mot en hypotetisk corporativism?
Naomi Klein tror enligt bloggen Tankar i Gryningens Ljus att Öst kommer att möta Väst, dvs. marknadsliberalism från Väst och mer kontroll av individen från det socialistiska. En ny världsordning. Kommer individualismen att försvinna?
Om man då är liberal, som Johansson definierar som att sätta människan före staten, vad kan man då göra för människan när integriteten för argumentets skull inte finns? Finns liberalismen kvar? Eller finns där bara en samling idealistiska och orealistiska individer?
Om individen inte kan ha några personliga tankar längre, så blir det fråga om ett slags team work. Individen plus de som känner minsta tanke. Om inte samhället, för säkerhets skull, sätter av en person för varje privatpersons tankar, så kommer där att finnas öar av individer med integritet. Personer som lever normala liv men omedelbart någon identifieras som speciellt intressant så blir vederbörande observerad. För detta kan man anta att det finns kapacitet.
Johansson säger också att hon betraktar staten som potentiellt ond. Med andra ord får man räkna med att det finns personer som kommer att stjäla information och detta kommer potentiellt att leda till en situation som den fildelningen innebär. Ett läckage av idéer. Dessa idéer kommer att tas om hand av en för detta avsedd klandestin marknad. Det är ju speciellt allvarligt att ungdomar tydligen kommer att fortsätta att fildela och att därmed trotsa lagen nu efter Riksdagsbeslutet. Det innebär ju att "ondskan" bland de nyss nämnda statstjänstemännen kan tänkas vara extra allvarlig.
Respekten för samhällets ryggrad, idéerna, är urholkad.
Ännu värre kan det tänkas vara om det är privata intressen som stjäl informationen eftersom dessa skulle vara bättre på att förvalta densamma och att läckaget därför skulle bli större. Personer så dränerade skulle kunna hållas i en ny typ av fångenskap, ett utanförskap, på grund av att deras förmåga att skaffa sig ett arbete minskar högst betydligt.
Jag skulle inte bli förvånad om det sagda redan är en realitet? Häromdagen läste jag på aftonbladet.se om en metod att läsa folks tankar.
Hur vill Johansson skydda personer mot denna typ av brottslighet för att kunna rädda liberalismen mot en hypotetisk corporativism?
Naomi Klein tror enligt bloggen Tankar i Gryningens Ljus att Öst kommer att möta Väst, dvs. marknadsliberalism från Väst och mer kontroll av individen från det socialistiska. En ny världsordning. Kommer individualismen att försvinna?
20081214
Palestiner är sannerligen inte Kineser
Den Palestinske Premiärministern sedan 2007, Salam Fayyad, skriver på FT.com en artikel kallad: Business can help unlock Palestine's potential. Ett citat från artikeln lyder:
"Nevertheless, a word of caution is required. Sound economics alone will not bring peace and security to our region. Ours is a political conflict, and it requires a political solution. There is no economic substitute for attaining – and implementing – a just peace agreement. Focusing on so-called “economic peace” – instead of actual peace – simply won’t cut it. Economic growth, no matter how important, cannot quell the Palestinian people’s determination to reach freedom and independence."
Kina har ju en ekonomi utan politiska rättigheter men detta är tydligen inget för Palestinerna. Har tidigare sett förslag från Israels högerfalang på att en enstatslösning med "ekonomisk fred" har dykt upp på horisonten även om tvåstatslösningen verkar populärast internationellt.
Fayyad verkar orolig att man etablerar för mycket företag på Israelisk mark i occuperad terräng. Som AssaAbloy härom veckan, vilket diskuterades i bloggosfären av bland annat Dick Erixon. Kan det inte vara så att det är lättare att rekrytera företag till Israel än Palestina och att detta på så sätt skulle snabbare kunna leda till en situation där Palestinerna blir ekonomiskt så starka att de de facto kan bilda en stat?
Det verkar dock på artikeln så att Palestinierna helst vill ha en stat först utan ekonomiska förutsättningar även om Fayyad säger att ekonomisk utveckling är ett måste för statsbyggnaden. För att vara araber verkar Palestinierna vara ovanligt frihetsälskande?
Fayyad verkar kräva av sina framtida sponsorer och investerare att de också skall ta politisk ställning för Palestina mot Israel. Detta är troligtvis inte ett klokt ställningstagande och kommer att minska intresset. Investeringar borde förutsätta "ekonomisk fred"?
"Nevertheless, a word of caution is required. Sound economics alone will not bring peace and security to our region. Ours is a political conflict, and it requires a political solution. There is no economic substitute for attaining – and implementing – a just peace agreement. Focusing on so-called “economic peace” – instead of actual peace – simply won’t cut it. Economic growth, no matter how important, cannot quell the Palestinian people’s determination to reach freedom and independence."
Kina har ju en ekonomi utan politiska rättigheter men detta är tydligen inget för Palestinerna. Har tidigare sett förslag från Israels högerfalang på att en enstatslösning med "ekonomisk fred" har dykt upp på horisonten även om tvåstatslösningen verkar populärast internationellt.
Fayyad verkar orolig att man etablerar för mycket företag på Israelisk mark i occuperad terräng. Som AssaAbloy härom veckan, vilket diskuterades i bloggosfären av bland annat Dick Erixon. Kan det inte vara så att det är lättare att rekrytera företag till Israel än Palestina och att detta på så sätt skulle snabbare kunna leda till en situation där Palestinerna blir ekonomiskt så starka att de de facto kan bilda en stat?
Det verkar dock på artikeln så att Palestinierna helst vill ha en stat först utan ekonomiska förutsättningar även om Fayyad säger att ekonomisk utveckling är ett måste för statsbyggnaden. För att vara araber verkar Palestinierna vara ovanligt frihetsälskande?
Fayyad verkar kräva av sina framtida sponsorer och investerare att de också skall ta politisk ställning för Palestina mot Israel. Detta är troligtvis inte ett klokt ställningstagande och kommer att minska intresset. Investeringar borde förutsätta "ekonomisk fred"?
20081213
Demokratin här och där
6:e december numret av The Economist innehöll en informativ artikel om muslimer i Europa kallad "When Townhalls turn to Mecca". Artikeln innehöll en intressant tabell:
Det handlar om hur många muslimer som finns i bebyggda trakter i Europa.
Amsterdam, 24%, 180000inv
Bradford, 16%, 75000inv
Birmingham, 14.3%, 143000inv
Regionen Bryssel, 17%, 160000inv
Île de France (Paris), 10-15%, upp till 1.7m inv
Stor London, 8.5%, 625000inv
Marseille, 20%, 350000inv
Rotterdam, 13%, 80000inv
Wien, 8%, 120000inv
Detta är stora procenttal men om man får tro artikeln så fungerar detta bra i Europa för tillfället. I många städer är alltså var femte person muslim. I Sverige totalt sett finns där väl ungefär 400000 muslimer vilket blir c:a 4-5%.
Om man till detta lägger en analys från FT.com kallad "Forgotten flowering" där man hävdar att den politiska Islam är på tillbakagång i Mellan Östern, kan man undra varför muslimer inte skjuter raketer i Europa? Orsaken är att dess framväxt via demokratin har förhindrats effektivt av sittande regimer efter missödet med Hamas 2006.
Demokratin har med andra ord tagit ett steg tillbaka samtidigt som den politiska Islam minskat sitt inflytande. Vän av demokrati men mer missnöjd med politisk Islam, och sharia, står det still.
Ett framtida starkare Mellan Östern enligt denna princip kan ju dock komma att kunna påverka "Eurabia" negativt i framtiden? Frågan om att kunna integrera muslimer bättre och att Svensk Lag bör gälla för alla har blivit viktigare. Detta diskuterades ju i Svensk press härom veckan i form av ett kontrakt för invandrare. Det är också viktigt att "decentraliserade nätverk" föregår med gott exempel.
Vill man vara försiktig kan det föreslagna kontraktet kunna gälla just lagfrågan, Svensk Lag före sharia. Problemet blir då att en person i sharia behöver inte bry sig om Svensk Lag och dess kontrakt. Jag var negativ till ett kontrakt av denna orsak. Detta med ett immigrationskontrakt diskuterades i EU under 2006. Man sade ingenting om detta under vår diskussion i November, underligt nog.
Det handlar om hur många muslimer som finns i bebyggda trakter i Europa.
Amsterdam, 24%, 180000inv
Bradford, 16%, 75000inv
Birmingham, 14.3%, 143000inv
Regionen Bryssel, 17%, 160000inv
Île de France (Paris), 10-15%, upp till 1.7m inv
Stor London, 8.5%, 625000inv
Marseille, 20%, 350000inv
Rotterdam, 13%, 80000inv
Wien, 8%, 120000inv
Detta är stora procenttal men om man får tro artikeln så fungerar detta bra i Europa för tillfället. I många städer är alltså var femte person muslim. I Sverige totalt sett finns där väl ungefär 400000 muslimer vilket blir c:a 4-5%.
Om man till detta lägger en analys från FT.com kallad "Forgotten flowering" där man hävdar att den politiska Islam är på tillbakagång i Mellan Östern, kan man undra varför muslimer inte skjuter raketer i Europa? Orsaken är att dess framväxt via demokratin har förhindrats effektivt av sittande regimer efter missödet med Hamas 2006.
Demokratin har med andra ord tagit ett steg tillbaka samtidigt som den politiska Islam minskat sitt inflytande. Vän av demokrati men mer missnöjd med politisk Islam, och sharia, står det still.
Ett framtida starkare Mellan Östern enligt denna princip kan ju dock komma att kunna påverka "Eurabia" negativt i framtiden? Frågan om att kunna integrera muslimer bättre och att Svensk Lag bör gälla för alla har blivit viktigare. Detta diskuterades ju i Svensk press härom veckan i form av ett kontrakt för invandrare. Det är också viktigt att "decentraliserade nätverk" föregår med gott exempel.
Vill man vara försiktig kan det föreslagna kontraktet kunna gälla just lagfrågan, Svensk Lag före sharia. Problemet blir då att en person i sharia behöver inte bry sig om Svensk Lag och dess kontrakt. Jag var negativ till ett kontrakt av denna orsak. Detta med ett immigrationskontrakt diskuterades i EU under 2006. Man sade ingenting om detta under vår diskussion i November, underligt nog.
20081211
Mänskliga rättigheter i utrikespolitiken
Steven Erlanger skriver en intressant not på iht.com kallad Kouchner admits to clash between rights and policy. Man tar även upp fenomenet på EUobserver.
Bernard Kouchner är Frankrikes Utrikesminister och precis som i Tyskland har man en socialist på denna post. Han var tidigare en människorättsaktivist. Kouchner ville ha en minister i sitt department när han började, som Sarkozy beviljade, för mänskliga rättigheter. Nu säger han:
"there is permanent contradiction between human rights and the foreign policy of a state, even in France."
Han hävdar att det var ett misstag att instifta en sådan tjänst även om personen på densamma har gjort så gott hon kunnat.
Det är väl kanske en fråga om vad man i enskilda fall gör och vad man strävar efter. Det måste ju vara korrekt att sträva efter ett tillstånd där man satisfierar så många rättigheter som möjligt. Å andra sidan så räcker det ju inte heller att säga att man "strävar efter något". Det krävs ju lite substans också.
Vissa hävdar att man inte kan jämföra stater med individer. Dvs, vad som är moraliskt rätt för en individ behöver inte vara det för en stat.
Själv tog jag igår upp ett inrikespolitiskt problem med internationella förtecken. Brottslighet som bryter mot regler för mänskliga rättigheter och som även bryter mot Sveriges Lag måste ju bestraffas. Oavsett på vilket sätt brottet begås.
Det får ju inte finnas personer som står över lagen, och över andra, som vore de en adelssläkt. Ett sådant flagrant brott mot de mänskliga rättigheterna kommer att totalt förändra den värld vi lever i. Vår Västerländska Civilisation kommer att halka efter och jämföras med mer omogna diton.
Bernard Kouchner är Frankrikes Utrikesminister och precis som i Tyskland har man en socialist på denna post. Han var tidigare en människorättsaktivist. Kouchner ville ha en minister i sitt department när han började, som Sarkozy beviljade, för mänskliga rättigheter. Nu säger han:
"there is permanent contradiction between human rights and the foreign policy of a state, even in France."
Han hävdar att det var ett misstag att instifta en sådan tjänst även om personen på densamma har gjort så gott hon kunnat.
Det är väl kanske en fråga om vad man i enskilda fall gör och vad man strävar efter. Det måste ju vara korrekt att sträva efter ett tillstånd där man satisfierar så många rättigheter som möjligt. Å andra sidan så räcker det ju inte heller att säga att man "strävar efter något". Det krävs ju lite substans också.
Vissa hävdar att man inte kan jämföra stater med individer. Dvs, vad som är moraliskt rätt för en individ behöver inte vara det för en stat.
Själv tog jag igår upp ett inrikespolitiskt problem med internationella förtecken. Brottslighet som bryter mot regler för mänskliga rättigheter och som även bryter mot Sveriges Lag måste ju bestraffas. Oavsett på vilket sätt brottet begås.
Det får ju inte finnas personer som står över lagen, och över andra, som vore de en adelssläkt. Ett sådant flagrant brott mot de mänskliga rättigheterna kommer att totalt förändra den värld vi lever i. Vår Västerländska Civilisation kommer att halka efter och jämföras med mer omogna diton.
20081210
För Mänskliga Rättigheter, även i Sverige
Idag kommer man ihåg 60-årsdagen av Deklarationen för Mänskliga Rättigheter i FN. Enligt Eurobarometern har c:a 50% av befolkningen en positiv uppfattning om FN. Det är en högre uppskattning än vad folk har om politiska partier.
Sydsvenskan tar idag upp hot mot denna deklaration. Själv har jag lämnat in en stämningsansökan till Göteborgs Tingsrätt om brott som begåtts mot mig själv som bryter mot Mänskliga Rättigheter och mot Sveriges Lag.
Ansökan ligger fortfarande kvar...obehandlad! Det rör sig om tortyr och trakasserier.
Sydsvenskan tar idag upp hot mot denna deklaration. Själv har jag lämnat in en stämningsansökan till Göteborgs Tingsrätt om brott som begåtts mot mig själv som bryter mot Mänskliga Rättigheter och mot Sveriges Lag.
Ansökan ligger fortfarande kvar...obehandlad! Det rör sig om tortyr och trakasserier.
20081209
Vad kommer att hända i Afghanistan?
Följande citat ur Robert Gates, den Amerikanske Försvarsministerns, artikel i Foreign Affairs kallad 'Preparing the Pentagon for a New Age' säger väldigt mycket om hur man tänker gå vidare i Irak och Afghanistan/Pakistan:
"The United States' ability to deal with future threats will depend on its performance in current conflicts. To be blunt, to fail -- or to be seen to fail -- in either Iraq or Afghanistan would be a disastrous blow to U.S. credibility, both among friends and allies and among potential adversaries."
"The United States' ability to deal with future threats will depend on its performance in current conflicts. To be blunt, to fail -- or to be seen to fail -- in either Iraq or Afghanistan would be a disastrous blow to U.S. credibility, both among friends and allies and among potential adversaries."
20081207
Obamas förändring?
Jag kommer aldrig att komma till Beijing. Skall jag misströsta eller skall jag vara nöjd med att jag varit i vad jag betraktar som det bästa området med störst framtidspotential i Världen: USA och Europa.
Richard Armitage, en före detta vice utrikesminister i USA sade häromdagen på BigThink.com att USAs framtid ligger i Asien. Kommer detta att innebära att de relativt sett glömmer bort Europa?
Nicolas Sarkozy, som borde vara högt informerad, verkar gererellt sett vara nervös för Asiens framfart, men visade ändå häromdagen att han värderar Europas och USAs värderingar högre än ekonomiska värden. Han åkte till Gdansk och träffade Dalai Lama och de andra Nobel Fredpristagarna trots att Beijing hade hotat med sanktioner.
Man skyltar ju gärna med ekonomiska beräkningar om att Kina och Indien kommer att passera EU och USA vid den eller den tidpunkten men man säger inte samtidigt att deras samhällen inte kommer att ha den höga kvalitet och stabilitet som vår västerländska kultur vid denna tidpunkt.
Tror Armitage att framtiden ligger i den Kinesiska samhällsmodellen eller menar han att USA bara skall vara där och tjäna så mycket pengar som möjligt? En del talar om Kinas valutareserv med glittrande ögon men är Kina verkligen så rikt. Skulle inte de pengarna moraliskt sett plöjas ned i Kinas utvecklingsdel snarare än att den tjänar som ett hot och/eller ett hopp för västvärlden?
Fareed Zakaria talar i sin bok The Post-American World om att USA relativt andra makter kommer att falla vilket Robert Kagan faktiskt inte håller med om. Kagan tror inte att USA del av världsBNPn på c:a 25% kommer att falla signifikant. Vad Zakaria inte talar om tydligt nog i sin bok är hur långt före i samhällsutvecklingen Västvärlden är.
Frågan är om inte USA och EU är på väg in i en utvecklingsnivå på samhället som Kina aldrig kommer att kunna nå? Kina kommer kanske aldrig att utveckla de demokratiska institutioner och den frihet som finns i västvärlden.
Frågan är hur det Amerikanska samhällssystemet kommer att utvecklas under Obama? Det kan ju hända att vad han kallat "förändring" är något i själva samhällsstrukturen. David Brooks diskuterade detta härom veckan. John Harwood diskuterar i en artikel på nytimes.com hur något liknade håller på att hända.
Artikeln avslutas med följande citat:
“I would like to see us enter a post-ideological era in which policies are based on pragmatic considerations rather than conformity to a set of preconceptions rooted in a rapidly vanishing past,” Judge Richard Posner, appointed by Mr. Reagan to the federal appeals court in 1981, wrote in a recent blog posting. He preceded that wish with this: “I would be happy to see conservatism exit from the political scene — provided it takes liberalism with it.”
Ja, vad menar domaren Posner med detta? Brooks föreslog att tänkandet skulle komma från decentraliserade nätverk, vilka ju lär finnas även i Sverige, i stället från derivat av ideologier. Med andra ord så bör man försöka lösa problem som de dyker upp snarare än att försöka modellera verkligheten på en teori.
Ett stor problem med detta är att det kan bli svårt för USA att vara en ledare bland stater om det inte finns en plan eller en ideologi att följa. Ideologier är dock farliga. Stalins dito övervanns med att personer i USA insåg att den inte skulle hålla i längden.
Det går också att tala om en förändring av det Amerikanska samhället i riktning av Kinas system. Enpartistaten som dock är demokratisk. Ett post-partisanskt samhälle skulle ju innebära en marginalisering av partifunktionen. Kommer Sverige som i och med "trekantens" formering idag har fått ett tvåpartisystem följa efter USA i denna förändring?
Richard Armitage, en före detta vice utrikesminister i USA sade häromdagen på BigThink.com att USAs framtid ligger i Asien. Kommer detta att innebära att de relativt sett glömmer bort Europa?
Nicolas Sarkozy, som borde vara högt informerad, verkar gererellt sett vara nervös för Asiens framfart, men visade ändå häromdagen att han värderar Europas och USAs värderingar högre än ekonomiska värden. Han åkte till Gdansk och träffade Dalai Lama och de andra Nobel Fredpristagarna trots att Beijing hade hotat med sanktioner.
Man skyltar ju gärna med ekonomiska beräkningar om att Kina och Indien kommer att passera EU och USA vid den eller den tidpunkten men man säger inte samtidigt att deras samhällen inte kommer att ha den höga kvalitet och stabilitet som vår västerländska kultur vid denna tidpunkt.
Tror Armitage att framtiden ligger i den Kinesiska samhällsmodellen eller menar han att USA bara skall vara där och tjäna så mycket pengar som möjligt? En del talar om Kinas valutareserv med glittrande ögon men är Kina verkligen så rikt. Skulle inte de pengarna moraliskt sett plöjas ned i Kinas utvecklingsdel snarare än att den tjänar som ett hot och/eller ett hopp för västvärlden?
Fareed Zakaria talar i sin bok The Post-American World om att USA relativt andra makter kommer att falla vilket Robert Kagan faktiskt inte håller med om. Kagan tror inte att USA del av världsBNPn på c:a 25% kommer att falla signifikant. Vad Zakaria inte talar om tydligt nog i sin bok är hur långt före i samhällsutvecklingen Västvärlden är.
Frågan är om inte USA och EU är på väg in i en utvecklingsnivå på samhället som Kina aldrig kommer att kunna nå? Kina kommer kanske aldrig att utveckla de demokratiska institutioner och den frihet som finns i västvärlden.
Frågan är hur det Amerikanska samhällssystemet kommer att utvecklas under Obama? Det kan ju hända att vad han kallat "förändring" är något i själva samhällsstrukturen. David Brooks diskuterade detta härom veckan. John Harwood diskuterar i en artikel på nytimes.com hur något liknade håller på att hända.
Artikeln avslutas med följande citat:
“I would like to see us enter a post-ideological era in which policies are based on pragmatic considerations rather than conformity to a set of preconceptions rooted in a rapidly vanishing past,” Judge Richard Posner, appointed by Mr. Reagan to the federal appeals court in 1981, wrote in a recent blog posting. He preceded that wish with this: “I would be happy to see conservatism exit from the political scene — provided it takes liberalism with it.”
Ja, vad menar domaren Posner med detta? Brooks föreslog att tänkandet skulle komma från decentraliserade nätverk, vilka ju lär finnas även i Sverige, i stället från derivat av ideologier. Med andra ord så bör man försöka lösa problem som de dyker upp snarare än att försöka modellera verkligheten på en teori.
Ett stor problem med detta är att det kan bli svårt för USA att vara en ledare bland stater om det inte finns en plan eller en ideologi att följa. Ideologier är dock farliga. Stalins dito övervanns med att personer i USA insåg att den inte skulle hålla i längden.
Det går också att tala om en förändring av det Amerikanska samhället i riktning av Kinas system. Enpartistaten som dock är demokratisk. Ett post-partisanskt samhälle skulle ju innebära en marginalisering av partifunktionen. Kommer Sverige som i och med "trekantens" formering idag har fått ett tvåpartisystem följa efter USA i denna förändring?
20081204
Handel för/eller Mänskliga Rättigheter?
Kina pressar Nicolas Sarkozy nu när han skall träffa Dalai Lama i Polen enligt AFP. Kina hotar med komplikationer på multimiljon dollar handelsavtal.
Gideon Rachman tar en viktig poäng när han diskuterar vad som hänt med demokratin i Thailand. Medelklassen vill inte alls ha demokrati. De är oroliga för böndernas negativa inflytande på valen. Ett av hoppen med handeln med Kina är ju att det ökande välståndet skall göra att medelklassen börjar kräva politiska rättigheter.
Det kan alltså vara så att det inte går att moraliskt stödja handel med autokratier om Rachman har rätt. Sarkozy visar kanske egentligen prov på lite av detta tänkande när han säger att han vill skydda den Franska industrin och att han vill fortsätta tillverka bilar i Europa.
Hyundai och Kia är tydligen spekulanter på Saab men enligt Dagens Industri så skulle detta inte vara populärt i Sverige. Vår ekonomiska nationalitet minns kanske att varvsindustrin togs över av Koreanerna.
Vem är då Dalai Lama och varför är Kineserna så känsliga på denna punkt? Sarkozy hävdar att han möter Dalai Lama som en andlig ledare snarare än en frihetskämpe för Tibet. Och Dalai Lama säger att han söker endast ett bättre läge för Tibetanerna under Kinas ledning.
Kineserna talar om att de bilaterala relationerna är viktiga för att handeln skall utvecklas I detta fall betyder det att en handelspartner måste acceptera den ringa frihet Kineserna har. Kineserna har börjat ställa sina krav på relativt mindre länder som Frankrike.
De säger:
"Only under the condition of good bilateral relations can we create a sound atmosphere for our business relations."
Vad händer om vi skulle kräva detta med Kina, eller om USA skulle göra detta? Stoppas handeln?
Ryssarna verkar göra tvärt om med sina kärnvapenhot? Det är bara business.
Säga vad man vill om allt detta men jag tycker det är väldigt otrevligt med denna typ av Kinesiska hot.
Gideon Rachman tar en viktig poäng när han diskuterar vad som hänt med demokratin i Thailand. Medelklassen vill inte alls ha demokrati. De är oroliga för böndernas negativa inflytande på valen. Ett av hoppen med handeln med Kina är ju att det ökande välståndet skall göra att medelklassen börjar kräva politiska rättigheter.
Det kan alltså vara så att det inte går att moraliskt stödja handel med autokratier om Rachman har rätt. Sarkozy visar kanske egentligen prov på lite av detta tänkande när han säger att han vill skydda den Franska industrin och att han vill fortsätta tillverka bilar i Europa.
Hyundai och Kia är tydligen spekulanter på Saab men enligt Dagens Industri så skulle detta inte vara populärt i Sverige. Vår ekonomiska nationalitet minns kanske att varvsindustrin togs över av Koreanerna.
Vem är då Dalai Lama och varför är Kineserna så känsliga på denna punkt? Sarkozy hävdar att han möter Dalai Lama som en andlig ledare snarare än en frihetskämpe för Tibet. Och Dalai Lama säger att han söker endast ett bättre läge för Tibetanerna under Kinas ledning.
Kineserna talar om att de bilaterala relationerna är viktiga för att handeln skall utvecklas I detta fall betyder det att en handelspartner måste acceptera den ringa frihet Kineserna har. Kineserna har börjat ställa sina krav på relativt mindre länder som Frankrike.
De säger:
"Only under the condition of good bilateral relations can we create a sound atmosphere for our business relations."
Vad händer om vi skulle kräva detta med Kina, eller om USA skulle göra detta? Stoppas handeln?
Ryssarna verkar göra tvärt om med sina kärnvapenhot? Det är bara business.
Säga vad man vill om allt detta men jag tycker det är väldigt otrevligt med denna typ av Kinesiska hot.
20081203
Kompetens inte Lojalitet. Pragmatik inte Ideologi.
Jag läser under några dagar många av de evalueringar av Obamas nya team som publiceras på grund av att huvudmedlemmarna i den nya administrationen nu utsetts. En kommer från washingtonpost.com av Michael Gerson och kallas "Closet Centrist".
Något som slog mig var att Obama tycks inte ha rekryterat speciellt många från sin kampanj. Jag tycker att det var ju själva valet av honom som visade prov på det starka i USAs politiska system och personer som såg honom tidigt, och som arbetade hårt på grund av detta, borde anses ha en talang som är väldigt viktig för USA.
Intressant är då att Obama inte tycker detta själv utan i stället rekryterar skickligt folk med stora egon. Nästan alla artiklar jag läst innehåller en brasklapp om att detta kan leda till problem. Själv hade jag valt Hillary Clinton till president om jag varit demokrat, bl.a. på grund av att jag inte tror på att en akademikertyp är lämplig som manager för 300m innevånare. En akademikertyp väljer nog sitt kabinett som Obama har gjort.
Till Obamas försvar kan jag tilllägga att landets situation nu är så prekär att han nog kommer att få sitt "team av rivaler" att samarbeta trots allt. Dessutom har han genererat ett års frist på utrikespolitiken genom att skapa en situation av "Continuity we can believe in" som David Brooks på nytimes.com igår uttryckte det.
Kanske har Obama förstått från tunga så kallade "pundits" att han egentligen inte är kompetent att driva ett stort internationellt företag med sitt CV. Man kräver för detta tydligen mer erfarenhet och specialistkunskaper. Framför allt kanske i just management. Det är väl därför guvernörer ofta blir presidenter. Han har därför försökt kompensera för detta i sitt val av team. Själv håller jag dock inte med om att en politiskt vald person, dvs en person med folkligt stöd, måste framstå som en CEO, men det krävs ju att Obama kan hantera sitt "team av rivaler".
Jag hoppas nu på det bästa för världens skull. Själv röstade jag på John McCain men kan nu trösta mig med att det utrikespolitiskt, som var anledningen till detta val, har läget blivit bra. Hillary Clinton är ju en hök inom demokraterna. Egentligen är jag ganska nöjd med detta centristiska utfall. Som artiklarna ovan poängterar var nog inte Bush administrationen så tappad bakom en vagn som angavs under valet.
Något som slog mig var att Obama tycks inte ha rekryterat speciellt många från sin kampanj. Jag tycker att det var ju själva valet av honom som visade prov på det starka i USAs politiska system och personer som såg honom tidigt, och som arbetade hårt på grund av detta, borde anses ha en talang som är väldigt viktig för USA.
Intressant är då att Obama inte tycker detta själv utan i stället rekryterar skickligt folk med stora egon. Nästan alla artiklar jag läst innehåller en brasklapp om att detta kan leda till problem. Själv hade jag valt Hillary Clinton till president om jag varit demokrat, bl.a. på grund av att jag inte tror på att en akademikertyp är lämplig som manager för 300m innevånare. En akademikertyp väljer nog sitt kabinett som Obama har gjort.
Till Obamas försvar kan jag tilllägga att landets situation nu är så prekär att han nog kommer att få sitt "team av rivaler" att samarbeta trots allt. Dessutom har han genererat ett års frist på utrikespolitiken genom att skapa en situation av "Continuity we can believe in" som David Brooks på nytimes.com igår uttryckte det.
Kanske har Obama förstått från tunga så kallade "pundits" att han egentligen inte är kompetent att driva ett stort internationellt företag med sitt CV. Man kräver för detta tydligen mer erfarenhet och specialistkunskaper. Framför allt kanske i just management. Det är väl därför guvernörer ofta blir presidenter. Han har därför försökt kompensera för detta i sitt val av team. Själv håller jag dock inte med om att en politiskt vald person, dvs en person med folkligt stöd, måste framstå som en CEO, men det krävs ju att Obama kan hantera sitt "team av rivaler".
Jag hoppas nu på det bästa för världens skull. Själv röstade jag på John McCain men kan nu trösta mig med att det utrikespolitiskt, som var anledningen till detta val, har läget blivit bra. Hillary Clinton är ju en hök inom demokraterna. Egentligen är jag ganska nöjd med detta centristiska utfall. Som artiklarna ovan poängterar var nog inte Bush administrationen så tappad bakom en vagn som angavs under valet.
20081201
NATO behövs och för att vara solidariska med Väst stöder vi den Alliansen
Precis som jag avslutat ett inlägg om Ryssland och riskerna med den situation som detta land skapar i Europa så hävdar man på SvD.se Brännpunkt att man misstycker till vad man kallar "smyganslutning" till NATO. Jag tror det är helt avgörande att NATO finns och att USA är med i bilden för att inte Ryssland skall ta tillbaka den mark de anser sig ha förlorat. Så är det nog och politikerna får reda på detta från analytikerna men förmår inte tala om detta på ett förståeligt sätt till folk i allmänhet.
Jag läste blogginläggen som länkats till artikeln samt en tredjedel av kommentarerna. Det verkade på de sistnämnda att man inte tyckte att NATO behövdes för försvar av Sverige men få kommenterade om det nya med EU samarbetet och NATO, dvs insatsförsvarsprincipen. Med andra ord så händer det saker i världen som kräver en insats från Väst och där vi inte längre kan hävda att vi är neutrala för vi måste ställa upp som en del av kommunen. Dessa militärer riskerar att dö men det gör faktiskt brandmän och polis här i landet också. Det krävs dock att man arbetar upp en känsla av att vi tillsammans behöver detta och inte bara Sverige. Folk måste bli européer.
Problemet som artikeln tar upp är att de svenske inte vill vara med i NATO i någon större utsträckning. Bara 19% är för enligt en SOM undersökning. 37% svarade dock att de inte visste men var ej negativa. Då kan man i stället fråga sig om det är moraliskt rätt att inte vilja ställa upp tillsammans med de länder man normalt bedriver handel och umgås med?
Artikeln tar upp frågan om varför man nu har gått med på Lissabonfördraget som innebär att man måste hjälpa andra EU-länder i kris. Den frågan har ju sitt värde i detta att 26 EU-länder just har gjort samma sak och att det land som använde sig av en folkomröstning i praktiken visade att ungefär lika många vill, som inte vill, ha Lissabonfördraget på Irland. Vad detta i princip betyder är ju att det inte verkar som om man riktigt litar på folkomröstningar i denna fråga. Kanske är den för viktig? Men detta skulle då enligt artikeln inte var demokratiskt för en sondering visar kanske att frågan inte har tillräckligt stöd.
Varför kan då inte politikerna inte förklara dessa risker för folk i allmänhet. Tydligen har de inte folkets förtroende för det krävs en förklaring. I ett land som Sverige med en relativt USA fientlig press så blir det inte lättare i fallet med NATO. Regeringen kan säga till folk att de inte bör röka men det gör många ändå. Experterna säger detta. Det kostar samhället skattepengar och en massa lidande. Det är fel med andra ord. Har vi en situation där folk i allmänhet har fel för att de inte inser värdet med NATO. Detta tror jag i alla fall.
Enligt Eurobarometern finns där en tydlig misstro mot regeringar och politiska partier i Europa. Detta måste betraktas som ett viktigt problem för säkerhetsarbete där folkets röst skall höras av en regering. Ju mer politiken decentraliseras och folks förtroende vänds annorstädes ju sämre blir möjligheten för vad vi kallat demokrati.
Nyckelfrågan är att acceptera att USA och EU leder Sverige i dessa fall. Problemet är då med dem som är så USA fientliga att de bara skulle tolerera EU-ledarskap. De faller på att EU är inte tillräckligt starkt ens att hålla den ryska björnen på avstånd. Det går inte att båda ha kakan och äta den.
Mark Klamberg diskuterar också detta med skillnaden i politikernas position och allmänhetens i sin blogg.
Jag läste blogginläggen som länkats till artikeln samt en tredjedel av kommentarerna. Det verkade på de sistnämnda att man inte tyckte att NATO behövdes för försvar av Sverige men få kommenterade om det nya med EU samarbetet och NATO, dvs insatsförsvarsprincipen. Med andra ord så händer det saker i världen som kräver en insats från Väst och där vi inte längre kan hävda att vi är neutrala för vi måste ställa upp som en del av kommunen. Dessa militärer riskerar att dö men det gör faktiskt brandmän och polis här i landet också. Det krävs dock att man arbetar upp en känsla av att vi tillsammans behöver detta och inte bara Sverige. Folk måste bli européer.
Problemet som artikeln tar upp är att de svenske inte vill vara med i NATO i någon större utsträckning. Bara 19% är för enligt en SOM undersökning. 37% svarade dock att de inte visste men var ej negativa. Då kan man i stället fråga sig om det är moraliskt rätt att inte vilja ställa upp tillsammans med de länder man normalt bedriver handel och umgås med?
Artikeln tar upp frågan om varför man nu har gått med på Lissabonfördraget som innebär att man måste hjälpa andra EU-länder i kris. Den frågan har ju sitt värde i detta att 26 EU-länder just har gjort samma sak och att det land som använde sig av en folkomröstning i praktiken visade att ungefär lika många vill, som inte vill, ha Lissabonfördraget på Irland. Vad detta i princip betyder är ju att det inte verkar som om man riktigt litar på folkomröstningar i denna fråga. Kanske är den för viktig? Men detta skulle då enligt artikeln inte var demokratiskt för en sondering visar kanske att frågan inte har tillräckligt stöd.
Varför kan då inte politikerna inte förklara dessa risker för folk i allmänhet. Tydligen har de inte folkets förtroende för det krävs en förklaring. I ett land som Sverige med en relativt USA fientlig press så blir det inte lättare i fallet med NATO. Regeringen kan säga till folk att de inte bör röka men det gör många ändå. Experterna säger detta. Det kostar samhället skattepengar och en massa lidande. Det är fel med andra ord. Har vi en situation där folk i allmänhet har fel för att de inte inser värdet med NATO. Detta tror jag i alla fall.
Enligt Eurobarometern finns där en tydlig misstro mot regeringar och politiska partier i Europa. Detta måste betraktas som ett viktigt problem för säkerhetsarbete där folkets röst skall höras av en regering. Ju mer politiken decentraliseras och folks förtroende vänds annorstädes ju sämre blir möjligheten för vad vi kallat demokrati.
Nyckelfrågan är att acceptera att USA och EU leder Sverige i dessa fall. Problemet är då med dem som är så USA fientliga att de bara skulle tolerera EU-ledarskap. De faller på att EU är inte tillräckligt starkt ens att hålla den ryska björnen på avstånd. Det går inte att båda ha kakan och äta den.
Mark Klamberg diskuterar också detta med skillnaden i politikernas position och allmänhetens i sin blogg.
En summering av läget i Ryssland från The Economist
The Economist publicerar då och då översikter på länder och det sista numret innehåller en uppdatering på Ryssland av Arkady Ostrovsky. Jag väljer att kort kommentera några punkter jag ej tidigare nämnt i bloggen men nämner också det ryska hotet eftersom det tas upp med emfas.
Korruptionen har blivit något som Medvedev, trots tillsynes goda intentioner, inte kan bli av med. Den är en del av systemet som det nu fungerar. Det kanske är därför utrikesministerna Sergeij Lavrov talar om att Ryssland skall leva i ett annat koordinatsystem än Europa?
Transparency International, som bedömer korruption, placerar Ryssland på ett index av 2.0/10.0 där Tyskland har 8.0 och USA, Japan och Frankrike har 7.0. Detta ger Ryssland en världsrankning av 147 där Tyskland har 14 och USA har 18. Som jämförelse kan också Somalia nämnas. Index 1.0 och rankning 180. Med andra ord kan man konkludera att situationen är mycket dålig. Mycket sämre än t.ex. Kina med Index 3.5 och rankning 72.
Man tar även upp orsaken till att Rysslands invånarantal minskar med 700000 per år. Det finns mindre än hälften så många män som kvinnor över 65 års ålder. Det är resultatet av alkoholismen. Tydligen är alkoholhaltiga drycker också immuna mot inflationen. Beräknad livslängd vid födseln är just nu c:a 65 år.
CIA World Factbook listar Ryssland med en befolkningsökning på (-0.47%) och det finns ett fåtal länder med lägre ökning som Lettland, Estland, Ukraina, Zimbabwe, Bulgarien, Trinidad och Tobago, samt Montenegro. Detta ger Ryssland en rankning på 225/232 i denna lista.
Det sista kapitlet i den 18 sidor långa översikten heter "Handle with care: A cornered Russia could pose greater risks". Man gör en jämförelse med glas: rigid men fragil där sprickor kan uppstå på ett oväntat sätt. Översikten tar inte upp det känsliga med eventuell vidare NATO-expansion men den sista subtiteln är att situationen bedöms farligare än under Det Kalla Kriget. Man hetsar mot USA. En rysk militäranalytiker, Pavel Felgenhauer, som korrekt förutsåg Georgienkriget säger att en ny militär konflikt, möjligtvis större, är ganska trolig ("only too likely").
Den ryska ekonomin lider för närvarande av att det inte finns billig kredit längre. Man hade finansierat sin industri med krediter snarare än att man lockat till sig utländska investeringar. De utländska investeringarna kommer ju med know-how och kontakter vilket krediter inte gör när de backas med aktieportföljvärden, som tyvärr vaporiserats sedan maj i år.
Korruptionen har blivit något som Medvedev, trots tillsynes goda intentioner, inte kan bli av med. Den är en del av systemet som det nu fungerar. Det kanske är därför utrikesministerna Sergeij Lavrov talar om att Ryssland skall leva i ett annat koordinatsystem än Europa?
Transparency International, som bedömer korruption, placerar Ryssland på ett index av 2.0/10.0 där Tyskland har 8.0 och USA, Japan och Frankrike har 7.0. Detta ger Ryssland en världsrankning av 147 där Tyskland har 14 och USA har 18. Som jämförelse kan också Somalia nämnas. Index 1.0 och rankning 180. Med andra ord kan man konkludera att situationen är mycket dålig. Mycket sämre än t.ex. Kina med Index 3.5 och rankning 72.
Man tar även upp orsaken till att Rysslands invånarantal minskar med 700000 per år. Det finns mindre än hälften så många män som kvinnor över 65 års ålder. Det är resultatet av alkoholismen. Tydligen är alkoholhaltiga drycker också immuna mot inflationen. Beräknad livslängd vid födseln är just nu c:a 65 år.
CIA World Factbook listar Ryssland med en befolkningsökning på (-0.47%) och det finns ett fåtal länder med lägre ökning som Lettland, Estland, Ukraina, Zimbabwe, Bulgarien, Trinidad och Tobago, samt Montenegro. Detta ger Ryssland en rankning på 225/232 i denna lista.
Det sista kapitlet i den 18 sidor långa översikten heter "Handle with care: A cornered Russia could pose greater risks". Man gör en jämförelse med glas: rigid men fragil där sprickor kan uppstå på ett oväntat sätt. Översikten tar inte upp det känsliga med eventuell vidare NATO-expansion men den sista subtiteln är att situationen bedöms farligare än under Det Kalla Kriget. Man hetsar mot USA. En rysk militäranalytiker, Pavel Felgenhauer, som korrekt förutsåg Georgienkriget säger att en ny militär konflikt, möjligtvis större, är ganska trolig ("only too likely").
Den ryska ekonomin lider för närvarande av att det inte finns billig kredit längre. Man hade finansierat sin industri med krediter snarare än att man lockat till sig utländska investeringar. De utländska investeringarna kommer ju med know-how och kontakter vilket krediter inte gör när de backas med aktieportföljvärden, som tyvärr vaporiserats sedan maj i år.
20081130
Inför NATO-mötet på tisdag, onsdag
Christian Science Monitor har en artikel kallad Will NATO do more for Obama? av Gordon Lubold. Artikeln informerar att Obama buades en gång under sitt välbesökta tal i Berlin. Det var när han föreslog att NATO-medlemmarna måste ta ett större ansvar för Kriget mot Terrorismen.
John Hutton, Storbritanniens försvarsminister, frågar i en artikel på telegraph.co.uk av James Kirkup kallad John Hutton: NATO put at risk by European failure over Afghanistan. Enligt artikeln kan det bli så att USA och Storitannien måste forsätta med "Coalitions of the Willing". Tyskland, den tredje största bidragsgivaren till ISAF nämns särskilt. Det är ju också så att det Tyska och Franska styrkorna befinner sig på mindre farliga områden.
Denna information måste ju tas på allvar i Norden där NATO bidrar till stabiliteten. Min gissning skulle vara att det också är viktigt för att lyckas i Afghanistan att det inte bara är USA och Storbritannien som står mot upprorsmakarna för att de skall känna att det är något av en världsopinion som de står emot.
Enligt en artikel på iht.com av Stephen Erlanger kallad Georgia and Ukraine split NATO-members så framgår det att Tyskland och USA inte verkar vara överens om hur det framtida stödet och NATO-medlemskapet för Georgien och Ukraina skall formuleras.
Den senaste tidens terroristproblem i Mumbai har ju satt Pakistan på kartan igen som en ursprungs ort för flertalet av terroristerna. Likheten på denna attack med 11:e september 2001 har poängterats av Gideon Rachman och Anne Applebaum. Detta innebär ju att problematiken med terrorism som originerar från Afghanistan/Pakistan inte på något sätt ännu är löst.
Kanske kan man av denna information dra slutsatsen att Obama som president inte kommer att möta en situation som på något sett förbättrats samt att hans första NATO-möte i April 2009, NATOs sextioårsfirande, kommer att bli väldigt viktigt. Det samma gäller upplägget på tisdag och onsdag i veckan som kommer där Condoleezza Rice och Frank-Walter Steinmeier kommer att bli huvudaktörerna.
John Hutton, Storbritanniens försvarsminister, frågar i en artikel på telegraph.co.uk av James Kirkup kallad John Hutton: NATO put at risk by European failure over Afghanistan. Enligt artikeln kan det bli så att USA och Storitannien måste forsätta med "Coalitions of the Willing". Tyskland, den tredje största bidragsgivaren till ISAF nämns särskilt. Det är ju också så att det Tyska och Franska styrkorna befinner sig på mindre farliga områden.
Denna information måste ju tas på allvar i Norden där NATO bidrar till stabiliteten. Min gissning skulle vara att det också är viktigt för att lyckas i Afghanistan att det inte bara är USA och Storbritannien som står mot upprorsmakarna för att de skall känna att det är något av en världsopinion som de står emot.
Enligt en artikel på iht.com av Stephen Erlanger kallad Georgia and Ukraine split NATO-members så framgår det att Tyskland och USA inte verkar vara överens om hur det framtida stödet och NATO-medlemskapet för Georgien och Ukraina skall formuleras.
Den senaste tidens terroristproblem i Mumbai har ju satt Pakistan på kartan igen som en ursprungs ort för flertalet av terroristerna. Likheten på denna attack med 11:e september 2001 har poängterats av Gideon Rachman och Anne Applebaum. Detta innebär ju att problematiken med terrorism som originerar från Afghanistan/Pakistan inte på något sätt ännu är löst.
Kanske kan man av denna information dra slutsatsen att Obama som president inte kommer att möta en situation som på något sett förbättrats samt att hans första NATO-möte i April 2009, NATOs sextioårsfirande, kommer att bli väldigt viktigt. Det samma gäller upplägget på tisdag och onsdag i veckan som kommer där Condoleezza Rice och Frank-Walter Steinmeier kommer att bli huvudaktörerna.
20081129
"Sverigebilden" och Globaliseringsrådet
Vårt utrikesdepartement har publicerat en rapport från Globaliseringsrådet där jag hämtar följande argument för att det kan vara av intresse att profilera sig som en del av EU snarare än som landet Sverige. Man hävdar:
"Omvärldens uppfattning av vårt land är ett viktigt konkurrensmedel. Den har stor betydelse för hur vi lyckas attrahera turister, investeringar och talangfulla personer. Sverige måste därför kraftsamla så att kunskap om Sverige och Sveriges kompetens sprids mer effektivt i andra länder. Bilden av Sverige utomlands--i den mån den existerar--i huvudsak positiv. Då och då har negativa inslag och stereotyper kommit in, men för närvarande finns det få sådana svartmålningar att räta upp. Problemet är att en stor del av människorna i världen inte har någon Sverigebild över huvud taget."
Jag levde i Philadelphia, USA, i nästan 10 år och upptäckte detta att Sverige är lite för litet för att fastna på näthinnan. Jag prenumererade på The New York Times och läste om Sverige en gång som jag vill minnas på åtta år. Det var mordet på Olof Palme som dök upp under 3 dagar. Första dagen på förstasidan faktiskt.
Sverige representerar ju 2% av EUs befolkning och har c:a 4% av ekonomin. Chansen att rekrytera kapital och talanger till Sverige kanske går bättre om man gör detta på något sätt via EU? Att man börjar se sig som EUmedlemmar först? Vi är ett gäng här med liknade värderingar som försöker göra en skillnad här på Jorden? Argumentet går att säga som EUmedlem men blir lite svagt som svensk.
Med andra ord har inte Sverige hittills lyckats skaffa sig en Sverigebild internationellt så kommer inte detta att bli enklare nu när vår västerländska miljard har fått konkurrens med tre miljarder BRIC personer (BRIC=Brasilien, Ryssland, Indien, och Kina). Det är åtminstone logiskt så att vi blir starkare som en del av EU.
"Omvärldens uppfattning av vårt land är ett viktigt konkurrensmedel. Den har stor betydelse för hur vi lyckas attrahera turister, investeringar och talangfulla personer. Sverige måste därför kraftsamla så att kunskap om Sverige och Sveriges kompetens sprids mer effektivt i andra länder. Bilden av Sverige utomlands--i den mån den existerar--i huvudsak positiv. Då och då har negativa inslag och stereotyper kommit in, men för närvarande finns det få sådana svartmålningar att räta upp. Problemet är att en stor del av människorna i världen inte har någon Sverigebild över huvud taget."
Jag levde i Philadelphia, USA, i nästan 10 år och upptäckte detta att Sverige är lite för litet för att fastna på näthinnan. Jag prenumererade på The New York Times och läste om Sverige en gång som jag vill minnas på åtta år. Det var mordet på Olof Palme som dök upp under 3 dagar. Första dagen på förstasidan faktiskt.
Sverige representerar ju 2% av EUs befolkning och har c:a 4% av ekonomin. Chansen att rekrytera kapital och talanger till Sverige kanske går bättre om man gör detta på något sätt via EU? Att man börjar se sig som EUmedlemmar först? Vi är ett gäng här med liknade värderingar som försöker göra en skillnad här på Jorden? Argumentet går att säga som EUmedlem men blir lite svagt som svensk.
Med andra ord har inte Sverige hittills lyckats skaffa sig en Sverigebild internationellt så kommer inte detta att bli enklare nu när vår västerländska miljard har fått konkurrens med tre miljarder BRIC personer (BRIC=Brasilien, Ryssland, Indien, och Kina). Det är åtminstone logiskt så att vi blir starkare som en del av EU.
20081127
20081126
Rice and Gates trycker på för NATO medlemskap för Ukraina och Georgien
Samtidigt som det meddelas att republikanen Robert Gates stannar kvar på Pentagon under Obama, börjar Condoleezza Rice ringa runt för att få de motsträviga Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien och andra att gå med på ett inträde i NATO för Ukraina och Georgien utan att gå via MAP programmet.
Gates hade vidmakthållit Bukarest-diskussionen på NATO-ministermötet i Estland härom veckan och nu går de alltså mot Ryssland i denna fråga. Polen och Tjeckien hade inte gått med NATO via MAP programmet heller och det behöver inte försämra resultatet.
Jag antar att man frågar Europa om folk är intresserade av ett Amerikanskt ledarskap via NATO eller om de föredrar att vänta på Rysslands förslag att förhandla om en Europeisk säkerhetspakt som involverar dem?
Det uppkommande NATO-mötet blir ett viktigt prov på vad Europa vill i denna mycket centrala fråga.
Källa: iht.com1, iht.com2
Gates hade vidmakthållit Bukarest-diskussionen på NATO-ministermötet i Estland härom veckan och nu går de alltså mot Ryssland i denna fråga. Polen och Tjeckien hade inte gått med NATO via MAP programmet heller och det behöver inte försämra resultatet.
Jag antar att man frågar Europa om folk är intresserade av ett Amerikanskt ledarskap via NATO eller om de föredrar att vänta på Rysslands förslag att förhandla om en Europeisk säkerhetspakt som involverar dem?
Det uppkommande NATO-mötet blir ett viktigt prov på vad Europa vill i denna mycket centrala fråga.
Källa: iht.com1, iht.com2
Franska socialistpartiet drog åt vänster
Nicolas Sarkozy har ju anklagats för att ha introducerat socialistiska inslag i sin politik på sistone. PS, det franska socialistpartiet valde Martine Aubry, mest känd som den som introducerade 35 timmarsveckan i Frankrike, något som Sarkozy försöker bli av med.
Martine Aubry och Ségolène Royal fick i princip lika många röster i själva valet men de gamle i partiet valde Aubry. Aubry, enligt iht.com, är för en mer vänsterinriktad politik. Hon är också för en lateral toppstyrning snarare än Royal systemet, även kallat "royalisterna". Mer parti med en bred topp och mindre kungarike. Är detta en ny trend i Europa?
Jag antar att detta val skulle motsvara en vänsterförskjutning i Sverige som om Vänsterpartiet kom med i den infamösa Trekanten. Det borde bli lättare för Sarkozy att vinna nästa val eftersom det inte finns någon risk för att Francois Bayrou i Mouvement Démocrate, ett centristiskt parti, nu kan samarbeta med Ségolène Royal.
Martine Aubry och Ségolène Royal fick i princip lika många röster i själva valet men de gamle i partiet valde Aubry. Aubry, enligt iht.com, är för en mer vänsterinriktad politik. Hon är också för en lateral toppstyrning snarare än Royal systemet, även kallat "royalisterna". Mer parti med en bred topp och mindre kungarike. Är detta en ny trend i Europa?
Jag antar att detta val skulle motsvara en vänsterförskjutning i Sverige som om Vänsterpartiet kom med i den infamösa Trekanten. Det borde bli lättare för Sarkozy att vinna nästa val eftersom det inte finns någon risk för att Francois Bayrou i Mouvement Démocrate, ett centristiskt parti, nu kan samarbeta med Ségolène Royal.
20081125
Varför upphovsrätten är så viktig vilket gör fildelning omoralisk
Mitt förra fildelningsinlägg kommenterades av en av dessa 2m svenskar som fildelar och inte tycker att detta är fel. Personen i fråga kandiderade för åsikten att det skulle vara tillåtet att fildela utan vinstintresse. Frågan börjar intressera mig.
Jag tycker dock som Jan Guillou: fildelning är en moralisk fråga och därmed är dess bekämpning också en moralisk fråga. En ny lag IPRED är tydligen på förslag. Personligen lämnar jag detta till Beatrice Ask. Hon har mitt fulla förtroende.
Varför är upphovsrätten så viktig? För mig så är essensen hos mänskligheten att vi kan vara kreativa. Det för kulturen framåt. Det för vetenskapen och företagandet framåt. Kreativiteten med upphovsrätten och immaterialrätten är det som är hörnpelaren i globaliseringen och Sveriges möjlighet att vara kompetitivt. Det borde vara speciellt viktigt för unga människor, kanske de som fildelar mest, att visa respekt för upphovsrätten av denna orsak. Föräldrar och skola måste ta sitt ansvar att informera.
Därför är det intressant att så många inte håller med om detta. Nya medier som Wikipedia gör naturligtvis att folk får en känsla av att allt på Internet är gratis. Böckerna i skolan var gratis, åtminstone på min tid. Det går ju inte heller att lösa problemet med fildelning med en kassettavgift som vid inspelning av musik på band eller CD-skivor.
Biblioteken är ju en slags fildelningscentraler. Men konsumtionen där är ju måttlig. Det är lite frosseri över fildelningen. En dödssynd. Konsumismen är boven igen. Det är förstås lätt att sitta och moralisera när man inte själv har fildelat men som sagt, vad som intresserar mig är själva storleken på problemet.
På förekommen anledning vill jag också poängtera att jag inte driver den enda blogg jag har på blogger.com med något vinstintresse. Något företag är heller inte involverat. Jag är en privatperson.
Jag tycker dock som Jan Guillou: fildelning är en moralisk fråga och därmed är dess bekämpning också en moralisk fråga. En ny lag IPRED är tydligen på förslag. Personligen lämnar jag detta till Beatrice Ask. Hon har mitt fulla förtroende.
Varför är upphovsrätten så viktig? För mig så är essensen hos mänskligheten att vi kan vara kreativa. Det för kulturen framåt. Det för vetenskapen och företagandet framåt. Kreativiteten med upphovsrätten och immaterialrätten är det som är hörnpelaren i globaliseringen och Sveriges möjlighet att vara kompetitivt. Det borde vara speciellt viktigt för unga människor, kanske de som fildelar mest, att visa respekt för upphovsrätten av denna orsak. Föräldrar och skola måste ta sitt ansvar att informera.
Därför är det intressant att så många inte håller med om detta. Nya medier som Wikipedia gör naturligtvis att folk får en känsla av att allt på Internet är gratis. Böckerna i skolan var gratis, åtminstone på min tid. Det går ju inte heller att lösa problemet med fildelning med en kassettavgift som vid inspelning av musik på band eller CD-skivor.
Biblioteken är ju en slags fildelningscentraler. Men konsumtionen där är ju måttlig. Det är lite frosseri över fildelningen. En dödssynd. Konsumismen är boven igen. Det är förstås lätt att sitta och moralisera när man inte själv har fildelat men som sagt, vad som intresserar mig är själva storleken på problemet.
På förekommen anledning vill jag också poängtera att jag inte driver den enda blogg jag har på blogger.com med något vinstintresse. Något företag är heller inte involverat. Jag är en privatperson.
20081124
Det Svenska och Globalismen
I och med debatten om det eventuella kontraktet för invandrare som Moderaterna föreslagit så uppstår problemet med vad som är svenskt och vad ett dylikt kontrakt i så fall skulle innefatta.
Vad skall till exempel våra skolbarn lära sig för att kunna vara kompetitiva globalt. En lista på världslitteraturens främsta författare saknar nog de svenska helt och hållet, till exempel. Bland annat av denna anledning finns ju numera skolor där undervisningen sker på engelska i Sverige.
Om man tar något så enkelt som den svenska maten så har den ju förändrats ganska mycket de senaste 30 åren. I matbutiken finns det numera mycket mer att välja ifrån. Från hela världen, men kanske främst från Sydeuropa. Det "typiskt" svenska försvinner med andra ord. Jag hör väldigt mycket mindre Carl Jularbos dragspels musik på radion nuförtiden jämfört med för 30 år sedan. Sveriges populäraste TVprogram, Doobidoo, presenterar åtminstone hälften av låtarna på engelska. Jag tror att de uppkommande 30 åren kommer att medföra än större förändringar.
Vad som var typiskt svenskt för 50 år sedan börjar kanske redan etnologerna nosa på. Jag ser detta som ett framsteg. Europas historia är en enda lång alienation mellan England, Frankrike Tyskland och Ryssland. Hoppet för framtiden står till att EU samarbetet så småningom leder till en förlikning snarare än en konkurrens och att mindre angränsande länder som Sverige assimileras till de större. Annars blir det ånyo ett krig.
Det är mot bakgrund av detta som jag tror det är olyckligt att formalisera något typiskt svenskt. Förvägra en person bidrag för brott mot kontrakt och de hamnar i stället bland ghettobildande konpatrioter, alternativt så svälter de ihjäl. Anne-Marie Ekström sade att det krävs något mer än ett kontrakt. Jag tror det krävs en förståelse för den process som pågår för att förena Europa, snarare än att en person blir typiskt svensk.
Vad skall till exempel våra skolbarn lära sig för att kunna vara kompetitiva globalt. En lista på världslitteraturens främsta författare saknar nog de svenska helt och hållet, till exempel. Bland annat av denna anledning finns ju numera skolor där undervisningen sker på engelska i Sverige.
Om man tar något så enkelt som den svenska maten så har den ju förändrats ganska mycket de senaste 30 åren. I matbutiken finns det numera mycket mer att välja ifrån. Från hela världen, men kanske främst från Sydeuropa. Det "typiskt" svenska försvinner med andra ord. Jag hör väldigt mycket mindre Carl Jularbos dragspels musik på radion nuförtiden jämfört med för 30 år sedan. Sveriges populäraste TVprogram, Doobidoo, presenterar åtminstone hälften av låtarna på engelska. Jag tror att de uppkommande 30 åren kommer att medföra än större förändringar.
Vad som var typiskt svenskt för 50 år sedan börjar kanske redan etnologerna nosa på. Jag ser detta som ett framsteg. Europas historia är en enda lång alienation mellan England, Frankrike Tyskland och Ryssland. Hoppet för framtiden står till att EU samarbetet så småningom leder till en förlikning snarare än en konkurrens och att mindre angränsande länder som Sverige assimileras till de större. Annars blir det ånyo ett krig.
Det är mot bakgrund av detta som jag tror det är olyckligt att formalisera något typiskt svenskt. Förvägra en person bidrag för brott mot kontrakt och de hamnar i stället bland ghettobildande konpatrioter, alternativt så svälter de ihjäl. Anne-Marie Ekström sade att det krävs något mer än ett kontrakt. Jag tror det krävs en förståelse för den process som pågår för att förena Europa, snarare än att en person blir typiskt svensk.
Fildelning?
Det finns ju en väldigt massa blogginlägg som rör fildelning och den nya lagen Ipred. Jag har inte följt dessa då jag aldrig fildelat och inte haft något intresse av denna orsak.
Det slog mig dock att det kan vara av värde att publicera min åsikt som ytterligare en som tycker att det är en stöld att fildela. Såg en pollare på aftonbladet.se där 20% tyckte det var en stöld och därför inte fildelar. 64% tyckte inte det var en stöld! 15% tyckte det var en stöld men gjorde det ändå!
En vanlig bokcirkel är ju också en form av fildelning och dessa är ju ganska populära?
Jag har inte sett någon diskussion om huruvida nättidningars läsande skulle vara en stöld? Tror dock att nättidningar drivs av reklamintäkter och att det på detta vis inte är omoraliskt. Det fildelade materialet läggs ju heller inte ut av producenten. Vet som sagt inte riktigt hur fildelning fungerar men det verkar ju vara frågan om någon slags häleri.
Det enda intressanta i det ovanstående är väl att så många inte tycker att det är en stöld att fildela. Åker de gratis på bussen också då? Eller snattar i butik? Jag är nog för en lag som förbjuder fildelning och som på detta vis skulle öka intäkterna till producenterna. Ekonomin skulle ju inte fungera utan immaterialrätten.
Det slog mig dock att det kan vara av värde att publicera min åsikt som ytterligare en som tycker att det är en stöld att fildela. Såg en pollare på aftonbladet.se där 20% tyckte det var en stöld och därför inte fildelar. 64% tyckte inte det var en stöld! 15% tyckte det var en stöld men gjorde det ändå!
En vanlig bokcirkel är ju också en form av fildelning och dessa är ju ganska populära?
Jag har inte sett någon diskussion om huruvida nättidningars läsande skulle vara en stöld? Tror dock att nättidningar drivs av reklamintäkter och att det på detta vis inte är omoraliskt. Det fildelade materialet läggs ju heller inte ut av producenten. Vet som sagt inte riktigt hur fildelning fungerar men det verkar ju vara frågan om någon slags häleri.
Det enda intressanta i det ovanstående är väl att så många inte tycker att det är en stöld att fildela. Åker de gratis på bussen också då? Eller snattar i butik? Jag är nog för en lag som förbjuder fildelning och som på detta vis skulle öka intäkterna till producenterna. Ekonomin skulle ju inte fungera utan immaterialrätten.
Afghanistan och Pakistan
Eftersom Sverige är engagerad i Afghanistan sedan en tid med soldater och också nyligen med en ambassad så är det ju av visst intresse att försöka förstå situationen som dessa trupper befinner sig i. Funderade på detta för en tid sedan.
Både John McCain och Barack Obama talade om att lösa problemet med en "surge" precis som man gjorde i Irak. Detta skulle betyda att man förstärkte med c:a 20000 soldater enligt Los Angeles Times härom dagen.
Donald H. Rumsfeld publicerade dock igår en intressant artikel, One surge does not fit all, som verkar stämma bättre med annan information som jag passerat på vägen. Rumsfeld är den förre försvarministern i USA. För det första så säger han att han inte, som felaktigt påstås, var emot "the surge". Orsaken till att den fungerade var dock de omständigheter som rådde i Irak vid denna tidpunkt som berodde på det arbete som lagts ner vid pass denna tidpunkt. Det viktiga var att Irakier hjälpte till för att de var trötta på al Qaedas terrorism.
Därför menar Rumsfeld att man måste göra en "surge" med Afghanska trupper och att det viktigt är att utbilda fler av dessa snarare än att i nuläget göra en "surge" med fler utländska. Rumsfeld utesluter dock inte att förstärkningar kan vara gynnsamma. Obama skulle ju i så fall inte ha behov av att få fler soldater från andra NATO-länder, något som visat sig svårt.
Det finns en risk för att utländska trupper skapar animositet snarare än att de är behjälpliga, menar Rumsfeld. Artikeln är den bästa jag hittat hittills och analysen är positiv med tanke på prognosen.
Både John McCain och Barack Obama talade om att lösa problemet med en "surge" precis som man gjorde i Irak. Detta skulle betyda att man förstärkte med c:a 20000 soldater enligt Los Angeles Times härom dagen.
Donald H. Rumsfeld publicerade dock igår en intressant artikel, One surge does not fit all, som verkar stämma bättre med annan information som jag passerat på vägen. Rumsfeld är den förre försvarministern i USA. För det första så säger han att han inte, som felaktigt påstås, var emot "the surge". Orsaken till att den fungerade var dock de omständigheter som rådde i Irak vid denna tidpunkt som berodde på det arbete som lagts ner vid pass denna tidpunkt. Det viktiga var att Irakier hjälpte till för att de var trötta på al Qaedas terrorism.
Därför menar Rumsfeld att man måste göra en "surge" med Afghanska trupper och att det viktigt är att utbilda fler av dessa snarare än att i nuläget göra en "surge" med fler utländska. Rumsfeld utesluter dock inte att förstärkningar kan vara gynnsamma. Obama skulle ju i så fall inte ha behov av att få fler soldater från andra NATO-länder, något som visat sig svårt.
Det finns en risk för att utländska trupper skapar animositet snarare än att de är behjälpliga, menar Rumsfeld. Artikeln är den bästa jag hittat hittills och analysen är positiv med tanke på prognosen.
20081123
Invandrarkontrakt?
Läste lite kommentarer kring informationen på DN.se och SvD.se om så kallade kontrakt för invandring där det svenska samhällets regler förtydligas på Anne-Marie Ekström, Dick Erixon, Ulf Bjereld och Federley.
Jag tycker man kan börja med att fråga sig om en invandrare kommer till Sverige eller till EU. Skall de lära sig Svenska först eller skall de lära sig Engelska. Kanske har de större nytta av Engelska men relativt få skulle kanske föreslå att man börjar med detta? Det är dock ganska krävande att lära sig två nya språk.
Jag blir lite förvånad över hur "svensk" Erixon verkar vara fastän hans blogg normalt är ganska amerikansk. Själv tror jag nog att att det är rimligast att anta att en invandrare snarare invandrar till EU än till Sverige. De kommer alltid att vara invandrare. Känna sig lite utländska. Få integrerar sig absolut. Med andra ord kommer de alltid att känna sig hemma i EU men aldrig kanske helt i Sverige.
Jag tror jag sällar mig till Ekströms och Federleys reserveringar. Man kommer bara att krångla till det med ett kontrakt. Det blir lite ogästvänligt. Det är självklart att invandrare skall följa lagarna men det blir problem med att kräva att alla värderingar också skall följas till punkt och pricka.
Jag tycker man kan börja med att fråga sig om en invandrare kommer till Sverige eller till EU. Skall de lära sig Svenska först eller skall de lära sig Engelska. Kanske har de större nytta av Engelska men relativt få skulle kanske föreslå att man börjar med detta? Det är dock ganska krävande att lära sig två nya språk.
Jag blir lite förvånad över hur "svensk" Erixon verkar vara fastän hans blogg normalt är ganska amerikansk. Själv tror jag nog att att det är rimligast att anta att en invandrare snarare invandrar till EU än till Sverige. De kommer alltid att vara invandrare. Känna sig lite utländska. Få integrerar sig absolut. Med andra ord kommer de alltid att känna sig hemma i EU men aldrig kanske helt i Sverige.
Jag tror jag sällar mig till Ekströms och Federleys reserveringar. Man kommer bara att krångla till det med ett kontrakt. Det blir lite ogästvänligt. Det är självklart att invandrare skall följa lagarna men det blir problem med att kräva att alla värderingar också skall följas till punkt och pricka.
20081122
Till Europas Försvar
Dick Erixon sammanfattar läget efter rapporten om världens transformation enligt en rapport från USA. Det ligger mycket i vad han säger.
Det viktigaste är väl att notera att det inte bara är USA som relativt försvagas utan även Europa och att detta betyder att samarbetet måste ytterligare förstärkas.
Erixon kallar Europa för "ett dårarnas paradis". Visserligen har européerna lyckas ta död på en otrolig mängd människor förra seklet men detta beror på att den moderna människan utvecklats med början här i Europa. Kataklysmen timade här av den orsaken. Den var inbyggd i den teknologiska utveckligen med sammanhållning runt fosterlandsnationalitet snarare än nationalitet som bygger på en idé om frihet och demokrati.
Därför är det viktigt för Sverige att höja blicken och inte, som dagens ledare på DN.se verkar vilja, försjunka i nationalistisk neutralitet där varken EU eller USA finns med i kalkylen. Det är brottom. Fienden kommer krypande idag inte plötsligt i morgon.
40% av EU verkar vara ryssofila, dvs de vill anpassa sig till Ryssland snarare än att låta Ryssland anpassa sig till EU. Sverige enligt DN.se verkar vilja arbeta för ett neutralt Norden för att göra Ryssland tillfreds. Jag förslår att man snarare följer Norges exempel där man satsar framåt tillsammans med USA.
Det är sannerligen dags att välja sida. Välja ljuset före mörkret.
Det viktigaste är väl att notera att det inte bara är USA som relativt försvagas utan även Europa och att detta betyder att samarbetet måste ytterligare förstärkas.
Erixon kallar Europa för "ett dårarnas paradis". Visserligen har européerna lyckas ta död på en otrolig mängd människor förra seklet men detta beror på att den moderna människan utvecklats med början här i Europa. Kataklysmen timade här av den orsaken. Den var inbyggd i den teknologiska utveckligen med sammanhållning runt fosterlandsnationalitet snarare än nationalitet som bygger på en idé om frihet och demokrati.
Därför är det viktigt för Sverige att höja blicken och inte, som dagens ledare på DN.se verkar vilja, försjunka i nationalistisk neutralitet där varken EU eller USA finns med i kalkylen. Det är brottom. Fienden kommer krypande idag inte plötsligt i morgon.
40% av EU verkar vara ryssofila, dvs de vill anpassa sig till Ryssland snarare än att låta Ryssland anpassa sig till EU. Sverige enligt DN.se verkar vilja arbeta för ett neutralt Norden för att göra Ryssland tillfreds. Jag förslår att man snarare följer Norges exempel där man satsar framåt tillsammans med USA.
Det är sannerligen dags att välja sida. Välja ljuset före mörkret.
20081121
Försvagad al-Qaeda men ökat mörker i Ryssland och Östeuropa enligt ny rapport
Rapporten Global Trends 2025: A Transformed World har enligt en artikel på nytimes.com dystra nyheter förutom att al-Qaeda risken minskar. Rapporten kanske är en ouvertyr för att Obama skall kunna minska insatsen på Kriget mot Terrorismen?
Enligt rapporten:
"The report said Russia’s emergence as a world power was “clouded” by persistent corruption and lagging investment in its critical energy industry. It also noted, without naming a specific country, that a government in Eastern Europe “could be effectively taken over and run by organized crime.”"
Sten Tolgfors nämner i sin artikel på DN.se igår att det inte finns några militära risker för Sverige men vad betyder det att den organiserade brottsligheten blir så stark att den kan ta över ett land i Östeuropa? Hur försvarar man sig mot detta hot?
EUobserver noterar det följande:
"By 2025, the European Union will be a "hobbled giant" (haltande jätte) crippled by internal bickering and a eurosceptic citizenry. Eastern European organised crime could dominate one or more member state governments, and the bloc will likely be kowtowing to Moscow after having failed at all attempts to wean itself from Russian energy supplies."
Följande kommentar talar för att man bör söka ett NATO-medlemskap omgående och att effekten av att ingå Lissabonfördraget kan tänkas vara otillräckligt som försvar:
""Europe by 2025 will have made slow progress toward achieving the vision of current leaders and elites: a cohesive, integrated, and influential global actor," it begins 'optimistically', while declaring that the EU will at the same time not be a major military player.""
Om rapporten stämmer kommer ett fortsatt samarbete med USA att vara än viktigare, speciellt som USAs relativa styrka kommer att bli mindre, även om USA fortfarande kommer att vara den största aktören.
Vad kan tillförlitligheten på rapporten tänkas vara? Ryssland kommer tydligen att befinna sig bland molnen, svår att förutse med andra ord, men det finns risk för att den ryska maffian kan bli besvärlig. För övrigt har ju den senaste tidens friktioner i och med Georgienkriget och finanskrisen bekräftat hur långt kvar EU har att bli integrerad med en enhetlig strategi i världen och självständighet från Ryssland, denna avart till stat.
Frågan är hur euroskeptikerna tänker när de ser rapporten? Kommer länderna var och en för sig gå en säkrare framtid till mötes? Kommer ledarskap att finnas i Europa?
Enligt rapporten:
"The report said Russia’s emergence as a world power was “clouded” by persistent corruption and lagging investment in its critical energy industry. It also noted, without naming a specific country, that a government in Eastern Europe “could be effectively taken over and run by organized crime.”"
Sten Tolgfors nämner i sin artikel på DN.se igår att det inte finns några militära risker för Sverige men vad betyder det att den organiserade brottsligheten blir så stark att den kan ta över ett land i Östeuropa? Hur försvarar man sig mot detta hot?
EUobserver noterar det följande:
"By 2025, the European Union will be a "hobbled giant" (haltande jätte) crippled by internal bickering and a eurosceptic citizenry. Eastern European organised crime could dominate one or more member state governments, and the bloc will likely be kowtowing to Moscow after having failed at all attempts to wean itself from Russian energy supplies."
Följande kommentar talar för att man bör söka ett NATO-medlemskap omgående och att effekten av att ingå Lissabonfördraget kan tänkas vara otillräckligt som försvar:
""Europe by 2025 will have made slow progress toward achieving the vision of current leaders and elites: a cohesive, integrated, and influential global actor," it begins 'optimistically', while declaring that the EU will at the same time not be a major military player.""
Om rapporten stämmer kommer ett fortsatt samarbete med USA att vara än viktigare, speciellt som USAs relativa styrka kommer att bli mindre, även om USA fortfarande kommer att vara den största aktören.
Vad kan tillförlitligheten på rapporten tänkas vara? Ryssland kommer tydligen att befinna sig bland molnen, svår att förutse med andra ord, men det finns risk för att den ryska maffian kan bli besvärlig. För övrigt har ju den senaste tidens friktioner i och med Georgienkriget och finanskrisen bekräftat hur långt kvar EU har att bli integrerad med en enhetlig strategi i världen och självständighet från Ryssland, denna avart till stat.
Frågan är hur euroskeptikerna tänker när de ser rapporten? Kommer länderna var och en för sig gå en säkrare framtid till mötes? Kommer ledarskap att finnas i Europa?
20081120
Norge har tagit ansvar för vår halvö och köper Joint Strike Fighter av USA
Norge nobbar Jas Gripen hävdar DN.se. Det låter negativt men personligen tycker jag det var mycket klokt av Norge att behålla sin kontakt med NATO och USA snarare än att hjälpa Sverige med sitt ekonomiskt tveksamma projekt Gripen. Även kallat "gökungen".
Jag var väldigt förvånad att Sverige gav sig in och försökte störa Norges samarbete med USA genom att fresta med ett plan som kostade en tredjedel av J35 JSF. Man gav därmed avkall på regionens säkerhet för att vända opinionen mot Gripen projektet. Går inte den Indiska ordern i hamn är det nog dags att lägga ned projektet.
Vore det inte dags för Sverige att också köpa Amerikanska plan? Finland gjorde faktiskt detta för ett tag sedan. Speciellt som Sten Tolgfors talar om att de Nordiska länderna skall koordinera sina försvarsinsatser. Om svenska piloter flög amerikanskt kunde de få stridsträning som amerikanska piloter och kraftigt förbättra den svenska kompetensen?
Jag var väldigt förvånad att Sverige gav sig in och försökte störa Norges samarbete med USA genom att fresta med ett plan som kostade en tredjedel av J35 JSF. Man gav därmed avkall på regionens säkerhet för att vända opinionen mot Gripen projektet. Går inte den Indiska ordern i hamn är det nog dags att lägga ned projektet.
Vore det inte dags för Sverige att också köpa Amerikanska plan? Finland gjorde faktiskt detta för ett tag sedan. Speciellt som Sten Tolgfors talar om att de Nordiska länderna skall koordinera sina försvarsinsatser. Om svenska piloter flög amerikanskt kunde de få stridsträning som amerikanska piloter och kraftigt förbättra den svenska kompetensen?
Till vad rekryterar man soldater i Sverige?
Dick Erixons inlägg Förmågan att inte ta ställning... tar upp problemet med varför vi har soldater och deras moral. Desamma gör Sten Tolgfors artikel på DN.se idag kallad Vi är redo att försvara våra Nordiska grannar.
Erixon diskuterar Niklas Ekdals artikel Kriget som aldrig tog slut. Artikeln gör en jämförelse mellan Kriget mot Terrorismen, som startade 2001, med Första Världskriget. Detta är en jämförelse jag inte förstår, speciellt som det slutar med ett ode till den arabiske soldaten och dess överlägsna moral. I tider när jihadister sysslar med att göra själmordsbombare av barn är detta bizarrt.
Vad jag däremot saknar i både Ekdals och Tolgfors artiklar är orsaken till varför det krigas. Ekdal skriver om det hämningslösa industriella krigandet som om han ville skylla på industrin. Nog är det i vårt nuvarande fall fortfarande adaptationen från den industriella revolutionen och dess efterföljande sekel som pågår och som tar sin tribut men krigats har det nog alltid gjorts.
Tolgfors hävdar att vi kan tänkas behöva kriga för vårt och våra grannars försvar. Det är dock en väldig skillnad att rekrytera soldater till ett krig som kanske kommer att hända, även om Sverige inte har varit i krig på 200 år, och till internationella insatser där soldatens liv kan tänkas vara hotat från första dagen i tjänst.
Inslaget i Aktuellt på SVT häromdagen tog indirekt upp denna problematik. Man intervjuade en officer som inte kunde tänka sig att arbeta utomlands eftersom han hade skaffat sig ett 9 till 5 jobb och hade fru och barn. Det värnpliktiga som intervjuades rekryterades dock för nödvändig utlandstjänst i riskfyllda områden.
Ytterligare problematiskt blir det tydligen att rekrytera soldater där det finns risk för att dö. I Afghanistan är olika nationaliteter i ISAF styrkan uppdelade på olika områden där denna risk varierar betydligt.
I Sverige måste det i debatten om vår militär bli nödvändigt att ta upp frågan om varför vi krigar. Det måste då bli fråga om att erkänna att USAs orsaker är de som faktiskt kommer att gälla. Vi krigar för att försvara ett samhälle enligt våra och också Amerikas värderingar. Det blir nog väldigt svårt för Sverige att rekrytera soldater om inte det blir möjligt för folk i allmänhet att acceptera att soldater kommer att dö i strid för ädla orsaker.
Ekblad talar föraktfullt om hur 1900talet varit ett sekel där man producerar soldater med dess vidriga kultur. Han ger också Winston Churchill en känga som vore han en krigshetsare. Ett samhälle med dessa värderingar kommer inte att i längden överleva. Barbarerna kommer att knacka på dörren för eller senare. 1900talets krig var visserligen förödande men om de inte skett hade vårt samhälle inte varit som det är idag.
Frågan är om det kommer att bli lättare för soldater att ställa upp för idén av EUs plats i världen och dess värderingar än för fosterlandet Sveriges försvar. Orsakerna till rekryteringen blir väldigt olika.
Erixon diskuterar Niklas Ekdals artikel Kriget som aldrig tog slut. Artikeln gör en jämförelse mellan Kriget mot Terrorismen, som startade 2001, med Första Världskriget. Detta är en jämförelse jag inte förstår, speciellt som det slutar med ett ode till den arabiske soldaten och dess överlägsna moral. I tider när jihadister sysslar med att göra själmordsbombare av barn är detta bizarrt.
Vad jag däremot saknar i både Ekdals och Tolgfors artiklar är orsaken till varför det krigas. Ekdal skriver om det hämningslösa industriella krigandet som om han ville skylla på industrin. Nog är det i vårt nuvarande fall fortfarande adaptationen från den industriella revolutionen och dess efterföljande sekel som pågår och som tar sin tribut men krigats har det nog alltid gjorts.
Tolgfors hävdar att vi kan tänkas behöva kriga för vårt och våra grannars försvar. Det är dock en väldig skillnad att rekrytera soldater till ett krig som kanske kommer att hända, även om Sverige inte har varit i krig på 200 år, och till internationella insatser där soldatens liv kan tänkas vara hotat från första dagen i tjänst.
Inslaget i Aktuellt på SVT häromdagen tog indirekt upp denna problematik. Man intervjuade en officer som inte kunde tänka sig att arbeta utomlands eftersom han hade skaffat sig ett 9 till 5 jobb och hade fru och barn. Det värnpliktiga som intervjuades rekryterades dock för nödvändig utlandstjänst i riskfyllda områden.
Ytterligare problematiskt blir det tydligen att rekrytera soldater där det finns risk för att dö. I Afghanistan är olika nationaliteter i ISAF styrkan uppdelade på olika områden där denna risk varierar betydligt.
I Sverige måste det i debatten om vår militär bli nödvändigt att ta upp frågan om varför vi krigar. Det måste då bli fråga om att erkänna att USAs orsaker är de som faktiskt kommer att gälla. Vi krigar för att försvara ett samhälle enligt våra och också Amerikas värderingar. Det blir nog väldigt svårt för Sverige att rekrytera soldater om inte det blir möjligt för folk i allmänhet att acceptera att soldater kommer att dö i strid för ädla orsaker.
Ekblad talar föraktfullt om hur 1900talet varit ett sekel där man producerar soldater med dess vidriga kultur. Han ger också Winston Churchill en känga som vore han en krigshetsare. Ett samhälle med dessa värderingar kommer inte att i längden överleva. Barbarerna kommer att knacka på dörren för eller senare. 1900talets krig var visserligen förödande men om de inte skett hade vårt samhälle inte varit som det är idag.
Frågan är om det kommer att bli lättare för soldater att ställa upp för idén av EUs plats i världen och dess värderingar än för fosterlandet Sveriges försvar. Orsakerna till rekryteringen blir väldigt olika.
20081119
Ja till Lissabonfördraget
Har tidigare dryftat om Lissabonfördraget i ett flertal inlägg som kan läsas på etiketten "Lissabonfördraget". En del har ju hänt sedan dess och både kriget i Georgien och finanskrisen visar ju att fördraget i fråga kommer att förbättra Europas och därmed Sveriges läge.
Det har ju också diskuterats de senaste dagarna om vad man som bloggare kan åstadkomma. När det nu röstas i riksdagen utan att man direkt kan ha någon påverkan på detta beslut är ju faktiskt bloggandet just en sådan möjlighet.
Detta är ju intressant så tillvida att hela EU-affären ju är ett nytt koncept där man förlorar självständighet för freden och stabiliteten. Sverige blir mer och mer ett "län" i Europa. Vad jag tror är väldigt viktigt är att man får ett samlat europeiskt perspektiv.
Det franska ordförandeskapet i EU de senaste halvåret har ju fört med sig att svagheterna med EU som det är idag är förtydligade. Nicolas Sarkozy upplever att man ekonomiskt måste samlas enhetligt för att ta sig ur finanskrisen och har föreslagit att Euro-Klubben skall börja träffas nu när det blir ett år med icke-Euro länder vid rodret. Irlands nej gör ju att det kommer att ta ett tag innan Lissabonfördraget kan förverkligas--om detta nu sker.
The Economist och Storbritannien är ju euroskeptiska i största allmänhet. Det är väl den gamla inställningen att leva i "splendid isolation" som spökar. Historiskt sett har ju England alltid blivit orolig när för stora maktkoncentrationer sker på Kontinenten. Rysslands och Tysklands energi-giftemål oroar åtminstone mig. Där fanns dock en blänkare på EUobserver om att EU skulle avänja sig från sitt energiberoende av sin "fickle" distributör. Fördraget innebär ju att en stat kan dra sig ur EU och detta kanske Storbritannien kommer att göra.
Sedan är jag nog av den åsikten att Sverige inte har något anat val egentligen än att bli mer integrerad med EU, dvs, gå med i EMU. Jag har ställt frågan informellt om det finns en annan möjlighet via Storbritannien och USA men icke förvånande har något sådant inte materialiserat sig i bloggosfären, mig veterligt.
Lissabonfördraget innebär ju en mer enhetlig utrikespolitik för EU. Det medför att EU kan förhandla i energifrågor som en stor enhet och få bättre förutsättningar den vägen. Ett enat EU är ju dock en maktfaktor på den internationella arenan och detta, tror jag, är kanske den viktigaste faktorn för att godkänna fördraget. På detta följer väldigt mycket annat positivt.
Vad som inte är bra är att det i Europa på vänsterkanten finns väldigt starka anti-Amerikanska krafter. Egentligen är jag nog bara för ett EU som är USAvänligt. Tror dock att utvecklingen politiskt i Europa går vägen mot center-höger styre. Ett socialdemokratiskt EU tror jag inte på.
Cecilia Malmström skriver idag ipå SvD.se Sverige får ökat inflytande i EU
Det har ju också diskuterats de senaste dagarna om vad man som bloggare kan åstadkomma. När det nu röstas i riksdagen utan att man direkt kan ha någon påverkan på detta beslut är ju faktiskt bloggandet just en sådan möjlighet.
Detta är ju intressant så tillvida att hela EU-affären ju är ett nytt koncept där man förlorar självständighet för freden och stabiliteten. Sverige blir mer och mer ett "län" i Europa. Vad jag tror är väldigt viktigt är att man får ett samlat europeiskt perspektiv.
Det franska ordförandeskapet i EU de senaste halvåret har ju fört med sig att svagheterna med EU som det är idag är förtydligade. Nicolas Sarkozy upplever att man ekonomiskt måste samlas enhetligt för att ta sig ur finanskrisen och har föreslagit att Euro-Klubben skall börja träffas nu när det blir ett år med icke-Euro länder vid rodret. Irlands nej gör ju att det kommer att ta ett tag innan Lissabonfördraget kan förverkligas--om detta nu sker.
The Economist och Storbritannien är ju euroskeptiska i största allmänhet. Det är väl den gamla inställningen att leva i "splendid isolation" som spökar. Historiskt sett har ju England alltid blivit orolig när för stora maktkoncentrationer sker på Kontinenten. Rysslands och Tysklands energi-giftemål oroar åtminstone mig. Där fanns dock en blänkare på EUobserver om att EU skulle avänja sig från sitt energiberoende av sin "fickle" distributör. Fördraget innebär ju att en stat kan dra sig ur EU och detta kanske Storbritannien kommer att göra.
Sedan är jag nog av den åsikten att Sverige inte har något anat val egentligen än att bli mer integrerad med EU, dvs, gå med i EMU. Jag har ställt frågan informellt om det finns en annan möjlighet via Storbritannien och USA men icke förvånande har något sådant inte materialiserat sig i bloggosfären, mig veterligt.
Lissabonfördraget innebär ju en mer enhetlig utrikespolitik för EU. Det medför att EU kan förhandla i energifrågor som en stor enhet och få bättre förutsättningar den vägen. Ett enat EU är ju dock en maktfaktor på den internationella arenan och detta, tror jag, är kanske den viktigaste faktorn för att godkänna fördraget. På detta följer väldigt mycket annat positivt.
Vad som inte är bra är att det i Europa på vänsterkanten finns väldigt starka anti-Amerikanska krafter. Egentligen är jag nog bara för ett EU som är USAvänligt. Tror dock att utvecklingen politiskt i Europa går vägen mot center-höger styre. Ett socialdemokratiskt EU tror jag inte på.
Cecilia Malmström skriver idag ipå SvD.se Sverige får ökat inflytande i EU
20081118
Insatsen i Afghanistan är ett prov på vår lojalitet till våra vänner
Råkade se ett inslag på Aktuellt i går som handlade om en undersökning SVT gjort om det svenska intresset för Försvarets insats i Afghanistan. Gav referenser till Afghanistanproblematiken i ett inlägg häromdagen. Inslaget i Aktuellt gav ett generellt negativt intryck till tittarna och man ifrågasatte Sten Tolgfors utalande om att det finns ett brett stöd hos befolkningen för Afghanistaninsatsen. Även Carl Bildt menade att uppslutningen är stor.
Inslaget hade en del intervjuer med folk på gatan och med värnpliktiga. Det viktigaste som sades var förmodligen att Sverige inte längre är ett neutralt land. Det var en värnpliktig som lyfte denna utsaga till debatten.
Vi styr inte själva över vad som händer internationellt. Vi deltar i något som styrs av andra mer informerade och vi följer lojalt med. Detta kommer ju att bli mer och mer tydligt eftersom vi bara representerar 2% av EUs befolkning. Intressant nog är bloggning på engelska förmodligen en av de bästa möjligheter som finns för närvarande att nå ut för individen.
Det har alltså uppstått ett problem som Mats Knutsson på Aktuellt-inslaget nämnde. Det finns en skillnad mellan regeringens vilja och folkets vilja som är betydande. Med andra ord krävs det opinionsbildning för att öka förståelsen för Sveriges internationella position. Det krävs helt enkelt ett deltagande av Sverige som medlem i den fria världen.
Det krävs en tydlighet från regeringen om hur vår allians är konstruerad och om varför vi måste vara i en allians. Det hjälper ju inte heller att Cecilia Malmström talar sig varm för Lissabonfördraget, som om det införlivas, kommer att medföra att vi är i en försvarsallians inom EU. Afghanistan är ju ett uppdrag under NATO kommando enligt ett FN-mandat och Sverige bidrar som sympatisör.
Ulf Bjereld har utförligt beskrivit opinionsläget om Afghanistaninsatsen och NATO-medlemskap en en DN-debatt artikel. Jag tror att det krävs år av information med Alliansregeringen för att opinionen skall vända. Att opinionen inte är starkare idag visar att Svenskarna inte är informerade tillräckligt om vår situation i världen.
Sten Tolgfors menar, enligt Bjereld, att man inte diskuterar sig fram i NATO-frågan utan att det är en fråga om politisk vilja. Bjereld säger vidare att man skulle förlora sitt oberoende och sin handlingsfrihet om man går med i NATO. Han frågar sig också i en annan artikel om säkerhetsspolitik kan förenas med demokrati.
Frihet och demokrati är inte något som är självklart på Jorden utan något man faktiskt måste kämpa för. Man kan välja att få ett internationellt anseende genom att ställa upp solidariskt i denna kamp eller man kan förska dra sig undan som pacifist. Personligen tycker jag det är dags för Svenskarna att vara med och kämpa tillsammans med sina vänner.
Inslaget hade en del intervjuer med folk på gatan och med värnpliktiga. Det viktigaste som sades var förmodligen att Sverige inte längre är ett neutralt land. Det var en värnpliktig som lyfte denna utsaga till debatten.
Vi styr inte själva över vad som händer internationellt. Vi deltar i något som styrs av andra mer informerade och vi följer lojalt med. Detta kommer ju att bli mer och mer tydligt eftersom vi bara representerar 2% av EUs befolkning. Intressant nog är bloggning på engelska förmodligen en av de bästa möjligheter som finns för närvarande att nå ut för individen.
Det har alltså uppstått ett problem som Mats Knutsson på Aktuellt-inslaget nämnde. Det finns en skillnad mellan regeringens vilja och folkets vilja som är betydande. Med andra ord krävs det opinionsbildning för att öka förståelsen för Sveriges internationella position. Det krävs helt enkelt ett deltagande av Sverige som medlem i den fria världen.
Det krävs en tydlighet från regeringen om hur vår allians är konstruerad och om varför vi måste vara i en allians. Det hjälper ju inte heller att Cecilia Malmström talar sig varm för Lissabonfördraget, som om det införlivas, kommer att medföra att vi är i en försvarsallians inom EU. Afghanistan är ju ett uppdrag under NATO kommando enligt ett FN-mandat och Sverige bidrar som sympatisör.
Ulf Bjereld har utförligt beskrivit opinionsläget om Afghanistaninsatsen och NATO-medlemskap en en DN-debatt artikel. Jag tror att det krävs år av information med Alliansregeringen för att opinionen skall vända. Att opinionen inte är starkare idag visar att Svenskarna inte är informerade tillräckligt om vår situation i världen.
Sten Tolgfors menar, enligt Bjereld, att man inte diskuterar sig fram i NATO-frågan utan att det är en fråga om politisk vilja. Bjereld säger vidare att man skulle förlora sitt oberoende och sin handlingsfrihet om man går med i NATO. Han frågar sig också i en annan artikel om säkerhetsspolitik kan förenas med demokrati.
Frihet och demokrati är inte något som är självklart på Jorden utan något man faktiskt måste kämpa för. Man kan välja att få ett internationellt anseende genom att ställa upp solidariskt i denna kamp eller man kan förska dra sig undan som pacifist. Personligen tycker jag det är dags för Svenskarna att vara med och kämpa tillsammans med sina vänner.
20081116
Socialistpartiet i Frankrike har också problem att enas
Det är inte bara Mona Sahlin som har problem. Ségolène Royal har kämpat i helgen för att ena sitt parti och man har röstat på så kallade "motions", eller breda policy förslag, från olika kandidater för att välja en partiledare enligt en artikel på iht.com.
Ségolène Royal fick 30% av rösterna men Paris borgmästere Bertrand Delanoë fick 25% och stöttades av den utgående partiledaren, och Royals ex-partner, Francois Hollande. 25% fick också Martine Aubry, en före detta minister känd för att ha introducerat 35 timmars veckan. En kandidat på partiets vänsterflank Benoit Harmon fick 19%.
När Royal talade hejade man på och buade samtidigt. Hon är pressens älskling men anses i vissa partikretsar inte ha tillräckligt djup. Det finns en vem-som-helst-men-inte-Ségolène front i partiet.
Jag tycker det verkar som om socialisterna i Tyskland, Sverige och Frankrike har samma problem. De är splittrade i en center- och en vänsterfalang? Royal är den enda kandidaten som är villig att formera en koalition med centristiska partier vid presidentvalet 2012.
Ségolène Royal fick 30% av rösterna men Paris borgmästere Bertrand Delanoë fick 25% och stöttades av den utgående partiledaren, och Royals ex-partner, Francois Hollande. 25% fick också Martine Aubry, en före detta minister känd för att ha introducerat 35 timmars veckan. En kandidat på partiets vänsterflank Benoit Harmon fick 19%.
När Royal talade hejade man på och buade samtidigt. Hon är pressens älskling men anses i vissa partikretsar inte ha tillräckligt djup. Det finns en vem-som-helst-men-inte-Ségolène front i partiet.
Jag tycker det verkar som om socialisterna i Tyskland, Sverige och Frankrike har samma problem. De är splittrade i en center- och en vänsterfalang? Royal är den enda kandidaten som är villig att formera en koalition med centristiska partier vid presidentvalet 2012.
Al Gore will inte bli "energi-tsar" i för Obama
Enligt en artikel i Washinton Times så har Al Gore tackat nej till att bli en energi-tsar i Obamas administration. Barack Obama har dock sagt att han har en given plats vid bordet i diskussionerna.
Enligt artikeln letar Obama efter en ny drivkraft till den Amerikanska ekonomin. Energin verkar stå i första rummet:
"Finding the new driver of our economy is going to be critical. There´s no better driver that pervades all aspects of our economy than a new energy economy," Mr. Obama told Time magazine shortly before the election. "That´s going to be my No. 1 priority when I get into office."
Michael Wood, USAs ambassadör till Sverige de senaste åren har ju haft som enda projekt med Sverige, One Big Thing, dvs miljöteknik. Med Obama verkar det som om USA kommer att sätta igång och kanske bli världsledande.
Enligt artikeln letar Obama efter en ny drivkraft till den Amerikanska ekonomin. Energin verkar stå i första rummet:
"Finding the new driver of our economy is going to be critical. There´s no better driver that pervades all aspects of our economy than a new energy economy," Mr. Obama told Time magazine shortly before the election. "That´s going to be my No. 1 priority when I get into office."
Michael Wood, USAs ambassadör till Sverige de senaste åren har ju haft som enda projekt med Sverige, One Big Thing, dvs miljöteknik. Med Obama verkar det som om USA kommer att sätta igång och kanske bli världsledande.
Inget kolväte för elektricitet inom tio år i USA?
Läste just en artikel av Al Gore på nytimes.com där han hävdar att man skall försöka få bort behovet av fossilt bränsle för produktion av elektricitet på tio år. Jag har faktiskt hört den här utmaningen från honom tidigare men han gör det extra intressant med en jämförelse med John F Kennedys utmaning om att nå månen på tio år. Det tog tydligen bara åtta år och två månader.
Vad Gore säger är dock väldigt inspirerande. Genomsnitts åldern på ingenjörerna vid Apollo 11 uppskjutningen var 26 år vilket betydde att de var 18 när JFK kom med utmaningen. Obama har ju haft en gräsrotsarmé för sig och har också sagt att han vill att beroendet på olja från Mellan Östern skall arbetas bort på tio år. Något mindre vilt men något jag gillade när jag hörde detta på en av debatterna. Gore avslutar sin artikel med:
"This year similarly saw the rise of young Americans, whose enthusiasm electrified Barack Obama’s campaign. There is little doubt that this same group of energized youth will play an essential role in this project to secure our national future, once again turning seemingly impossible goals into inspiring success."
Ja, han säger faktiskt "seemingly impossible goals" men artikeln publicerades före Maud Olofssons utspel om att sluta med bilar som behöver fossilt bränsle före 2025. Jag hörde att man sade att detta var omöjligt. Det skall bli intressant att se om Al Gore får rätt. Det blir ju extra intressant eftersom man sätter upp det som ett projekt som skall dra USA ut ur den ekonomiska krisen.
Lägger man till kärnkraft också så kanske det till och med kommer att gå? Gillade speciellt Back-to-Balances kärnkraft i fickformat.
Vad Gore säger är dock väldigt inspirerande. Genomsnitts åldern på ingenjörerna vid Apollo 11 uppskjutningen var 26 år vilket betydde att de var 18 när JFK kom med utmaningen. Obama har ju haft en gräsrotsarmé för sig och har också sagt att han vill att beroendet på olja från Mellan Östern skall arbetas bort på tio år. Något mindre vilt men något jag gillade när jag hörde detta på en av debatterna. Gore avslutar sin artikel med:
"This year similarly saw the rise of young Americans, whose enthusiasm electrified Barack Obama’s campaign. There is little doubt that this same group of energized youth will play an essential role in this project to secure our national future, once again turning seemingly impossible goals into inspiring success."
Ja, han säger faktiskt "seemingly impossible goals" men artikeln publicerades före Maud Olofssons utspel om att sluta med bilar som behöver fossilt bränsle före 2025. Jag hörde att man sade att detta var omöjligt. Det skall bli intressant att se om Al Gore får rätt. Det blir ju extra intressant eftersom man sätter upp det som ett projekt som skall dra USA ut ur den ekonomiska krisen.
Lägger man till kärnkraft också så kanske det till och med kommer att gå? Gillade speciellt Back-to-Balances kärnkraft i fickformat.
20081114
Vad som planeras i Afghanistan
Hittade en utförlig artikel från Michael O'Hanlon från Brookings Institution kallad How to Win in Afghanistan och lade ut den som en länk på mitt inlägg At Swedish Outpost, A Lonely War Drags On.
Har också lagt till intressanta länkar på inläggen om G20 mötet och Rysslands relation med EU.
Har också lagt till intressanta länkar på inläggen om G20 mötet och Rysslands relation med EU.
Är Ukraina nästa offer för Ryssland?
Rysslandspecialisten Leon Aron på American Enterprise Institute, en konservativ tankesmedja i Washington DC, gör en bedömning av vad det betyder att Ryssland invaderade Georgien i en artikel han kallar The Georgia Watershed--Brytpunkten Georgien.
Ja, NATO konferensen i Estland häromdagen sågs inte i Svensk press!? Troligen på grund av att Sverige på sistone blivit mer Ryssofil. Ukrainas eventuella blivande medlemskap är ju en känslig fråga.
Jag har skrivit en hel del om Ryssland i bloggen och min egen position verkar skilja sig från EUs nuvarande linje där man tror att Ryssland skall kunna integreras i EUs ekonomi. Denna idé är så bra, om den vore sann, att man gärna vill tro på den. Aron hävdar dock också att Ryssland snarare håller på att isolera sig:
"We don't need illusions of partnership [with NATO]," Medvedev said on August 25 [2008]. "It is NATO that is most interested in our cooperation. . . . We are ready to make any decision, including the termination of the relationship with NATO altogether."
The next day, speaking to the government-owned television network Russia Today shortly after he had signed the decrees recognizing the "independence" of Abkhazia and South Ossetia, Medvedev added:
"We are afraid of nothing, including another Cold War. We have lived before in different [from the West] conditions and can live in the same way again."
Five days later, Lavrov elaborated:
"There is no doubt that for some time, and probably even a considerable amount of time, Russia and the West may live and act in two only rarely intersecting planes [ploskosti], in different systems of coordinates. This has happened before . . . so we won't have a hard time getting used to it again."
Aron gör vidare den bedömningen att Ryssland kommer att försöka få kontroll över sitt forna territorium från tiden med Sovjetunionen. Ukraina är då nästa land i turordningen. I ett samtal med George W. Bush sade Vladimir Putin att Ukraina är ju inte ens en riktig stat. Putin är ju också känd för att hävda att Sovjetunionens fall var den största katastrofen under 1900talet.
De "skilda koordinater" som Lavrov talade om kan skönjas i det följande:
"The search for "a path to the common European home" and the commonality of interests with the West in the strengthening of democracy, human rights, and "all-human values," which underlined the Gorbachev-Yeltsin foreign policy, have been discarded as the shameful artifacts of "weakness" and "chaos."
Russia's integration into the family of Western capitalist democracies (the "civilized world") is no longer accepted even as a distant goal. Today, "Russia is inclined not only completely to reject Western values but even to refuse to admit that something like that exists," one of the most astute observers of Russian foreign policy, Fyodor Lukyanov, wrote in August of this year.
These "values," another leading Russian expert noted, include "trifles like the rule of law and the respect for civil liberties and human rights," for which, in the Kremlin's opinion, the Russian people are somehow not yet "mature enough" and therefore need, in Putin's words, "about twenty years of manual control.""
En möjlig orsak till att man i EU nu försöker samtala med Ryssland är ju att oljepriset ligger under $60 fatet och att Rysslands budget är skriven med ett pris på $75 fatet. Den Ryska expansiviteten svällde ju betydligt innan man tappat 75% av sitt aktiekapital och oljepriset var $145 fatet. Frågan är om detta gör Ukraina säkrare eller osäkrare? Georgien invaderades faktiskt efter att aktiemarknaden hade fallit betydligt i Ryssland från sin topp i maj 2008.
15 november 2008: Sarkozy sympatiserar med Medvedev enligt Nice mötet mellan EU och Ryssland.
15 november 2008: Rysk akademiker hävdar att Ryssland varit lugn över NATOs frammarsch sedan 1990, än så länge?
Ja, NATO konferensen i Estland häromdagen sågs inte i Svensk press!? Troligen på grund av att Sverige på sistone blivit mer Ryssofil. Ukrainas eventuella blivande medlemskap är ju en känslig fråga.
Jag har skrivit en hel del om Ryssland i bloggen och min egen position verkar skilja sig från EUs nuvarande linje där man tror att Ryssland skall kunna integreras i EUs ekonomi. Denna idé är så bra, om den vore sann, att man gärna vill tro på den. Aron hävdar dock också att Ryssland snarare håller på att isolera sig:
"We don't need illusions of partnership [with NATO]," Medvedev said on August 25 [2008]. "It is NATO that is most interested in our cooperation. . . . We are ready to make any decision, including the termination of the relationship with NATO altogether."
The next day, speaking to the government-owned television network Russia Today shortly after he had signed the decrees recognizing the "independence" of Abkhazia and South Ossetia, Medvedev added:
"We are afraid of nothing, including another Cold War. We have lived before in different [from the West] conditions and can live in the same way again."
Five days later, Lavrov elaborated:
"There is no doubt that for some time, and probably even a considerable amount of time, Russia and the West may live and act in two only rarely intersecting planes [ploskosti], in different systems of coordinates. This has happened before . . . so we won't have a hard time getting used to it again."
Aron gör vidare den bedömningen att Ryssland kommer att försöka få kontroll över sitt forna territorium från tiden med Sovjetunionen. Ukraina är då nästa land i turordningen. I ett samtal med George W. Bush sade Vladimir Putin att Ukraina är ju inte ens en riktig stat. Putin är ju också känd för att hävda att Sovjetunionens fall var den största katastrofen under 1900talet.
De "skilda koordinater" som Lavrov talade om kan skönjas i det följande:
"The search for "a path to the common European home" and the commonality of interests with the West in the strengthening of democracy, human rights, and "all-human values," which underlined the Gorbachev-Yeltsin foreign policy, have been discarded as the shameful artifacts of "weakness" and "chaos."
Russia's integration into the family of Western capitalist democracies (the "civilized world") is no longer accepted even as a distant goal. Today, "Russia is inclined not only completely to reject Western values but even to refuse to admit that something like that exists," one of the most astute observers of Russian foreign policy, Fyodor Lukyanov, wrote in August of this year.
These "values," another leading Russian expert noted, include "trifles like the rule of law and the respect for civil liberties and human rights," for which, in the Kremlin's opinion, the Russian people are somehow not yet "mature enough" and therefore need, in Putin's words, "about twenty years of manual control.""
En möjlig orsak till att man i EU nu försöker samtala med Ryssland är ju att oljepriset ligger under $60 fatet och att Rysslands budget är skriven med ett pris på $75 fatet. Den Ryska expansiviteten svällde ju betydligt innan man tappat 75% av sitt aktiekapital och oljepriset var $145 fatet. Frågan är om detta gör Ukraina säkrare eller osäkrare? Georgien invaderades faktiskt efter att aktiemarknaden hade fallit betydligt i Ryssland från sin topp i maj 2008.
15 november 2008: Sarkozy sympatiserar med Medvedev enligt Nice mötet mellan EU och Ryssland.
15 november 2008: Rysk akademiker hävdar att Ryssland varit lugn över NATOs frammarsch sedan 1990, än så länge?
20081113
America at the Crossroads
Francis Fukuyama har varit en neokonservativ anhängare men har på sistone tagit avstånd på grund av Bush administrationens agerande de senaste åtta åren. Han definierar i sin bok America at the Crossroads från 2006 neokonservatismen för personer som menar att:
1) Den interna karaktären av regimer har betydelse. t.ex. det är fruktansvärt av Kina att ha så dåliga mänskliga rättigheter. Realister är inte så nogräknade vilket gör det lättare att samarbeta med dessa stater. Condoleezza Rice är en sådan. Henry A. Kissinger har varit det länge.
2) Amerikansk makt har och kan användas för ingripanden av moralisk karaktär. t.ex. jihadismen och/eller Saddam Hussein är så farlig att en attack på Irak var nödvändig.
3) En misstro inför användandet av ambitiös nationsbyggnad. t.ex Obama säger att USA skall fånga bin-Laden så snabbt som möjligt för att sedan lämna Afghanistan. Vi skall avsluta kriget i Irak.
4) Att vara skeptisk inför möjligheten för internationell lag och internationella institutioner att skapa säkerhet och/eller rättvisa. t.ex. att FNs säkerhetsråd oftast är blockerat av olika åsikter mellan demokratier och auktoritära stater. Att använda sig av en "Coalition of the Willing".
Jag intresserade mig för Fukuyamas argument att Bush-administrationen hade överdrivit riskerna med jihadismen. Han använder detta som ett huvudargument för att Irakkriget var fel. Som vanligt tar han upp detta med att man inte fann några massförstörelsevapen hos Saddam Hussein.
Jag har väldigt svårt för denna teori eftersom man haft så stora problem både i Irak och i Afghanistan. Det verkar ju snarare vara så att man underskattat styrkan i så kallade terroristers förmåga att rekrytera medhjälpare.
Jag tror fortfarande, efter att ha läst denna volym, att kriget var nödvändigt och att Irakierna nu har helt andra möjligheter att skapa sig en framtid. Det Amerikanska Inbördeskriget kostade 660000 liv. Irakierna har jämförelsevis kommit lindrigt undan och jämför man med det elände som Saddam Hussein skapade med Iran-Irak kriget, och vad han därmed skulle kunna ha vidare åstadkommit om han satt kvar, så finner jag också en vinst.
Det faktum att Pakistan nu har problem med säkerheten för sina kärnvapen har ju inte minskat jihadismens potential för ett katastrofscenario. USA och NATO befinner sig nu på plats och har större möjligheter att påverka detta hot.
En progressiv förhandling med Iran kan skapa ytterligare stabilitet i området. Iran verkar vara ett stabilare land än Pakistan. Har Pakistan atomvapen är det kanske inte hela världen om Iran också får det. Det kan vara mycket svårt att förhindra att detta sker. Iran har faktiskt inte anfallit någon och bör därför inte anfallas. Dessutom såg de hur USA tog sig an Irak vid Kuwaitkrisen och 2003. De gör inget överilat.
1) Den interna karaktären av regimer har betydelse. t.ex. det är fruktansvärt av Kina att ha så dåliga mänskliga rättigheter. Realister är inte så nogräknade vilket gör det lättare att samarbeta med dessa stater. Condoleezza Rice är en sådan. Henry A. Kissinger har varit det länge.
2) Amerikansk makt har och kan användas för ingripanden av moralisk karaktär. t.ex. jihadismen och/eller Saddam Hussein är så farlig att en attack på Irak var nödvändig.
3) En misstro inför användandet av ambitiös nationsbyggnad. t.ex Obama säger att USA skall fånga bin-Laden så snabbt som möjligt för att sedan lämna Afghanistan. Vi skall avsluta kriget i Irak.
4) Att vara skeptisk inför möjligheten för internationell lag och internationella institutioner att skapa säkerhet och/eller rättvisa. t.ex. att FNs säkerhetsråd oftast är blockerat av olika åsikter mellan demokratier och auktoritära stater. Att använda sig av en "Coalition of the Willing".
Jag intresserade mig för Fukuyamas argument att Bush-administrationen hade överdrivit riskerna med jihadismen. Han använder detta som ett huvudargument för att Irakkriget var fel. Som vanligt tar han upp detta med att man inte fann några massförstörelsevapen hos Saddam Hussein.
Jag har väldigt svårt för denna teori eftersom man haft så stora problem både i Irak och i Afghanistan. Det verkar ju snarare vara så att man underskattat styrkan i så kallade terroristers förmåga att rekrytera medhjälpare.
Jag tror fortfarande, efter att ha läst denna volym, att kriget var nödvändigt och att Irakierna nu har helt andra möjligheter att skapa sig en framtid. Det Amerikanska Inbördeskriget kostade 660000 liv. Irakierna har jämförelsevis kommit lindrigt undan och jämför man med det elände som Saddam Hussein skapade med Iran-Irak kriget, och vad han därmed skulle kunna ha vidare åstadkommit om han satt kvar, så finner jag också en vinst.
Det faktum att Pakistan nu har problem med säkerheten för sina kärnvapen har ju inte minskat jihadismens potential för ett katastrofscenario. USA och NATO befinner sig nu på plats och har större möjligheter att påverka detta hot.
En progressiv förhandling med Iran kan skapa ytterligare stabilitet i området. Iran verkar vara ett stabilare land än Pakistan. Har Pakistan atomvapen är det kanske inte hela världen om Iran också får det. Det kan vara mycket svårt att förhindra att detta sker. Iran har faktiskt inte anfallit någon och bör därför inte anfallas. Dessutom såg de hur USA tog sig an Irak vid Kuwaitkrisen och 2003. De gör inget överilat.
Obamas "Förändring" var endast önskad av den kontinentala troikan Frankrike, Tyskland och Ryssland?
I en sammanfattande artikel på Spiegel ONLINE International (SOI) kallad The EU-US Divide lägger editorerna ut riktlinjerna för Bretton Woods II på lördag i USA.
Obama är glömd. Den andra delen av artikel heter "US Not in Favor of Major Changes". Tydligen är inte Kina det heller. Den Brittiske Historikern Niall Ferguson kallade för övrigt paret USA och Kina för "Chimerica" härom dagen i en artikel på SOI.
För några dagar sedan skrev Medvedev till Angela Merkel att om vi kliar er på ryggen så är vi intresserade av att bli ett nytt regionalt finansiellt centrum i en ny världsekonomi. Undra om det var på detta sätt Tyskland ville vara med och modernisera Ryssland?
Kanske hade det varit bättre och inte haft så bråttom, Nicolas Sarkozy, och i stället invänta den nya direktionen?
Kanske inte? Här är ett tal av George W. Bush från New York idag.
Nästa veckas ledare för The Economist handlar också om mötet på lördag: Redesigning global finance
På iht.com diskuterar man den 14 november 2008 Nations to talk finance, without a single leader
Spiegel ONLINE International har en artikel av Angela Merkel kallad We Can No Longer Stand Passively By som verkar vara stöttad av fem amerikanska Nobelpristagare i ekonomi.
Obama är glömd. Den andra delen av artikel heter "US Not in Favor of Major Changes". Tydligen är inte Kina det heller. Den Brittiske Historikern Niall Ferguson kallade för övrigt paret USA och Kina för "Chimerica" härom dagen i en artikel på SOI.
För några dagar sedan skrev Medvedev till Angela Merkel att om vi kliar er på ryggen så är vi intresserade av att bli ett nytt regionalt finansiellt centrum i en ny världsekonomi. Undra om det var på detta sätt Tyskland ville vara med och modernisera Ryssland?
Kanske hade det varit bättre och inte haft så bråttom, Nicolas Sarkozy, och i stället invänta den nya direktionen?
Kanske inte? Här är ett tal av George W. Bush från New York idag.
Nästa veckas ledare för The Economist handlar också om mötet på lördag: Redesigning global finance
På iht.com diskuterar man den 14 november 2008 Nations to talk finance, without a single leader
Spiegel ONLINE International har en artikel av Angela Merkel kallad We Can No Longer Stand Passively By som verkar vara stöttad av fem amerikanska Nobelpristagare i ekonomi.
Somt föll i god jord och somt föll på hälleberget
Idag till morgonkaffet ger mig min mor en mycket kritisk blick och refererar till en artikel av Bo Rothstein i dagens Göteborgs-Posten vid namn Bloggar utan Spärrar.
Tack och lov bemöts artikeln av Rothsteins kollega Ulf Bjereld som jag skriver ut och ber henne läsa för att förhindra att hon tror att jag arbetar i en kloak, som Rothstein skriver.
Min mor tycker att det verkar farligt att ingen överser vad som skrivs. Vem som helst kan ju ärkekränka vem som helst, menar hon. Jag försöker försvara mig genom att säga att visst går det att skriva vad som helst men systemet är självreglerande. Ingen vettig människa spenderar tid på bloggar med skräp och okvädningsord.
Själv tycker jag att det finns bloggar med för mig personligen intressanta budskap. Jag rekommenderar varmt personerna i min bloggroll. Informationen i nättidskrifter och tidningar är dock fortfarande väldigt viktig--om man som jag är intresserad av vad som händer ute i världen.
Rothstein har dock rätt så till vida att där finns många nedslående bloggar. Folk som klistrar Hitlermustascher på centerpartistiska riksdagsledamöter och annat.
Jag håller med Bjereld att bloggarna kanske inte är ett demokratiredskap så mycket som de är opinionsbildande. Diskussionen i kommentarsfältet är i allmänhet begränsad. Dock förstår jag inte varför de inte är maktutjämnande--om man med makt avser att en persons kommentarer betraktas av andra och blir betydelsefulla för dessa personer. Det Bjereld säger om hierarkier och oförmåga för individen att bli sedd förutsätter ju en censurmekanism som i sin tur säger att det inte finns yttrandefrihet i bloggosfären?
Tack och lov bemöts artikeln av Rothsteins kollega Ulf Bjereld som jag skriver ut och ber henne läsa för att förhindra att hon tror att jag arbetar i en kloak, som Rothstein skriver.
Min mor tycker att det verkar farligt att ingen överser vad som skrivs. Vem som helst kan ju ärkekränka vem som helst, menar hon. Jag försöker försvara mig genom att säga att visst går det att skriva vad som helst men systemet är självreglerande. Ingen vettig människa spenderar tid på bloggar med skräp och okvädningsord.
Själv tycker jag att det finns bloggar med för mig personligen intressanta budskap. Jag rekommenderar varmt personerna i min bloggroll. Informationen i nättidskrifter och tidningar är dock fortfarande väldigt viktig--om man som jag är intresserad av vad som händer ute i världen.
Rothstein har dock rätt så till vida att där finns många nedslående bloggar. Folk som klistrar Hitlermustascher på centerpartistiska riksdagsledamöter och annat.
Jag håller med Bjereld att bloggarna kanske inte är ett demokratiredskap så mycket som de är opinionsbildande. Diskussionen i kommentarsfältet är i allmänhet begränsad. Dock förstår jag inte varför de inte är maktutjämnande--om man med makt avser att en persons kommentarer betraktas av andra och blir betydelsefulla för dessa personer. Det Bjereld säger om hierarkier och oförmåga för individen att bli sedd förutsätter ju en censurmekanism som i sin tur säger att det inte finns yttrandefrihet i bloggosfären?
20081111
At Swedish Outpost, A Lonely War Drags On
Läste artikeln At Afghan outpost, a lonely war drags on igår på iht.com. Man beskriver hur amerikanska soldater på en utsatt postering tar ordentligt med stryk dagarna i ända. Varför utsätta sina soldater för ett sådant liv?
Situationen i Afghanistan är tydligen mycket komplex och det blir förmodligen Barack Obamas knivigaste fråga på utrikesfronten i januari.
Det är Pakistan, som leds av Mr 10%, Asif Ali Zardari, som inte kan återinstifta huvuddomaren för då fälls han för korruption, med sin bundsförvant Kina som gav dem atombomben, de ville balansera ut Indien, ett pris som det nu finns risk skall hamna i fel händer. Kina är en av de länder som investerar mest i Afghanistan. Det är oljetransport från centralasien som är viktig. De investerar i en hamn på den västra delen av Pakistans kust kallad Gwadar. Pakistan stödde Talibanerna innan 2001.
Indien, en konkurrent till Pakistan, och Afghanistan är bundsförvanter. Indien har investerat stora summor, hundratals miljoner dollar, ej miljarder dollar som Väst, i Afghanistan. De har hjälpt till att bygga parlamentbyggnaden i Kabul och Hamid Karzai läste på universitet i Indien. Indiens ambassad i Kabul blev självmordsbombad i somras och Pakistanska säkerhetstrupper misstänks för dådet. Afghanistan är fattigt, med en BNP per capita på $1000 och en barnadödlighet på 150/1000 levande födda. Landet är också splittrat med avseende på språk och etnicitet.
Hur komplicerad denna strategiska situation är vet jag inte utan jag måste lita på USA och deras NATO-allierade. Men mitt i denna problematik finner man vansinniga människor som vill riva ner civilisationen och förstöra. Mest i ett område som Pakistans militär inte kontrollerar. Enligt en artikel i Foreign Affairs senaste nummer så har inte Afghanistan tillräckliga inkomster för att betala för de trupper och poliser som skulle behövas för att kontrollera de oroshärdar som förkommer just nu. NATO är alltså fast om de inte kan förändra situationen med en ny approach. Samtidigt som Indien och Kina är där med sina tentakler.
Sverige har ju en närvaro i Afghanistan i den norra delen. Det är viktigt att Sverige ställer upp och är solidarisk för de värderingar som USA och NATO-länderna delar. Ett land som vill tas på allvar måste ta sitt ansvar. Militära insatser kostar pengar och dessa måste man vara villig att betala för sin frihet. Det går inte att åka snålskjuts på andra.
Själv känner jag mig ibland som en Amerikansk soldat i "Kriget om idéerna", där jag sitter på min post och betraktar hur USA anfalls ideligen med diverse argument. Ju svårare argumenten är, ju mer smärtsamma är de. Men då är min situation kanske lite speciell.
Jag talar inte nödvändigtvis om ett krig mot terroristers argument. Jag talar faktiskt också om argument som läggs fram från Europa. Om de fundamentala skillnader som finns mellan USA och Europa. Om de skillnader som finns i strävandena mellan Europa och USA. Det finns dock fler likheter än skillnader.
Arnold Toynbee sade att om civilisationens gränser inte förs framåt utan avstannar så vinner barbarerna så småningom. Den Amerikanska revolutionen, spridandet av demokrati och frihet, måste fortgå. Man kan ha tålamod, men den måste gå framåt. Jag tolkar följande ord från Obama på detta vis:
"Today we begin in earnest the work of making sure that the world we leave is just a little bit better than the one we inhabit today".
Note Added in Proof, 14 November 2008:
Michael O'Hanlon, en Senior Fellow på The Brookings Institution skriver följande artikel:
How to Win in Afghanistan
Dick Erixon skriver i sin blogg om Afghanistan.
Carl Bildt skriver i Göteborgs-Posten den 15 november.
David Kilcullen intervjuas i The New Yorker om hur kriget i Afganistan kan vinnas, men det är knappt--man måste får befolkningen att känna sig tryggare.
Situationen i Afghanistan är tydligen mycket komplex och det blir förmodligen Barack Obamas knivigaste fråga på utrikesfronten i januari.
Det är Pakistan, som leds av Mr 10%, Asif Ali Zardari, som inte kan återinstifta huvuddomaren för då fälls han för korruption, med sin bundsförvant Kina som gav dem atombomben, de ville balansera ut Indien, ett pris som det nu finns risk skall hamna i fel händer. Kina är en av de länder som investerar mest i Afghanistan. Det är oljetransport från centralasien som är viktig. De investerar i en hamn på den västra delen av Pakistans kust kallad Gwadar. Pakistan stödde Talibanerna innan 2001.
Indien, en konkurrent till Pakistan, och Afghanistan är bundsförvanter. Indien har investerat stora summor, hundratals miljoner dollar, ej miljarder dollar som Väst, i Afghanistan. De har hjälpt till att bygga parlamentbyggnaden i Kabul och Hamid Karzai läste på universitet i Indien. Indiens ambassad i Kabul blev självmordsbombad i somras och Pakistanska säkerhetstrupper misstänks för dådet. Afghanistan är fattigt, med en BNP per capita på $1000 och en barnadödlighet på 150/1000 levande födda. Landet är också splittrat med avseende på språk och etnicitet.
Hur komplicerad denna strategiska situation är vet jag inte utan jag måste lita på USA och deras NATO-allierade. Men mitt i denna problematik finner man vansinniga människor som vill riva ner civilisationen och förstöra. Mest i ett område som Pakistans militär inte kontrollerar. Enligt en artikel i Foreign Affairs senaste nummer så har inte Afghanistan tillräckliga inkomster för att betala för de trupper och poliser som skulle behövas för att kontrollera de oroshärdar som förkommer just nu. NATO är alltså fast om de inte kan förändra situationen med en ny approach. Samtidigt som Indien och Kina är där med sina tentakler.
Sverige har ju en närvaro i Afghanistan i den norra delen. Det är viktigt att Sverige ställer upp och är solidarisk för de värderingar som USA och NATO-länderna delar. Ett land som vill tas på allvar måste ta sitt ansvar. Militära insatser kostar pengar och dessa måste man vara villig att betala för sin frihet. Det går inte att åka snålskjuts på andra.
Själv känner jag mig ibland som en Amerikansk soldat i "Kriget om idéerna", där jag sitter på min post och betraktar hur USA anfalls ideligen med diverse argument. Ju svårare argumenten är, ju mer smärtsamma är de. Men då är min situation kanske lite speciell.
Jag talar inte nödvändigtvis om ett krig mot terroristers argument. Jag talar faktiskt också om argument som läggs fram från Europa. Om de fundamentala skillnader som finns mellan USA och Europa. Om de skillnader som finns i strävandena mellan Europa och USA. Det finns dock fler likheter än skillnader.
Arnold Toynbee sade att om civilisationens gränser inte förs framåt utan avstannar så vinner barbarerna så småningom. Den Amerikanska revolutionen, spridandet av demokrati och frihet, måste fortgå. Man kan ha tålamod, men den måste gå framåt. Jag tolkar följande ord från Obama på detta vis:
"Today we begin in earnest the work of making sure that the world we leave is just a little bit better than the one we inhabit today".
Note Added in Proof, 14 November 2008:
Michael O'Hanlon, en Senior Fellow på The Brookings Institution skriver följande artikel:
How to Win in Afghanistan
Dick Erixon skriver i sin blogg om Afghanistan.
Carl Bildt skriver i Göteborgs-Posten den 15 november.
David Kilcullen intervjuas i The New Yorker om hur kriget i Afganistan kan vinnas, men det är knappt--man måste får befolkningen att känna sig tryggare.
Svenska Bloggares Intressen?
Jag tror jag nämnt detta förut i förbigående men det fascinerar mig och därför gör jag ytterligare en kommentar.
Svenska bloggare är ju EU-medlemmar men varför intresserar de sig inte för vad de Europeiska ledarna har för sig? På bilden ovan ser man hur lite Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och Gordon Brown refereras i svenska bloggar. Jag har med Sarah Palin som referens. Jag har även följt dessa namn på den vanliga ordsökningen under många månader. Den stora toppen är det Amerikanska valet. Det går inte att ha med Barack Obama eftersom han refererades så mycket vid valet att andra personer hamnar i bruset. Frågan är om inte alla svenska bloggare refererade till honom.
Varför är inte Sverige med i en allians med USA när intresset är så mycket större? Eller är det så att det inte finns något att tala om eftersom man är så förtvivlat överens inom EU?
Djävulens advokat säger mig att en möjlighet är att det som skrivs om USA är negativt till största delen och att man undertrycker skrivande om EU. En slags Europeisk maktpolitik med syftet att nå ikapp USA världspolitiskt? Hemsidan Spiegel ONLINE International (SOI) arbetar ju politiskt på ett sådant sätt mot International Herald Tribune, som är The New York Times dotterbolag i Paris, och denna maktkamp kanske återspeglar sig i den svenska bloggosfären. Personpolitiskt betyder detta nu att Obama 'fightar' Steinmeier. Två personer som naturligtvis är bästa vänner.
Orsaken till denna maktkamp är väl kanske att EU just gått om USA i den totala BNPn. Med detta mandat verkar Nicolas Sarkozy just nu bakvägen söka kraft från SOIs glödande tirader. Under förevändningen att det är bråttom och hela världen står i brand dikterar han en lösning till den 15:e november i USA.
Detta visar hur farligt det är att bara titta på BNP sifforna när vad som saknas är en reell federal struktur på Europa. Kriget i Georgien visade hur EU är splittrat i viktiga strategiska frågor. Finanskrisen visar att EU inte är funktionell vad avser koordinerade ekonomiska motangrepp och att de större nationerna ser sig nödsakade att agera utan det fulla mandatet på 27 länder. Sarkozy varnar för att främmande makt skall komma och köpa upp deras bästa företag då de står som lägst i kurs och Merkel välkomnar utländskt kapital.
Det skall bli intressant att se om en Euro-Club ersätter Lissabonfördraget, som ju havererade i och med Irlands Nej. Betyder detta slutet på vidare integrering av hela EU eller en rusning bland EU-länder att gå med i EMU?
Sarkozy och SPD i en temporär allians mot Angela Merkel?
Jag kommenterade Nicolas Sarkozys tal inför Europaparlamentet där han föreslog att Euro-Klubben skulle bilda en "Ekonomiskt Regering" som komplement till EU.
I fredags tog Rolf Fredriksson vid SVT i Bryssel upp detta koncept klockan 21:00 på Aktuellt. Det kanske inte var så många som tittade på nyheter vid denna tidpunkt så det tål kanske att repeteras.
Fredriksson påpekade att Sarkozys, i andra ögons kanske något grandiosa planer, faktiskt sakta men säkert gör framsteg. Läser idag att Joschka Fischer, den förre utrikesministern i SPD regeringen, också är för en ekonomisk regering. Fredriksson poängterade att missnöje uppstått om att icke-Euro länder som Tjeckien och Sverige nu i finanskrisen skulle vara ledarnationer för EU. De var inte tillräckligt engagerade sade Sarkozy. Fredriksson trodde att någon form av Euro-Club skulle formeras under våren där troligtvis Sarkozy kommer vara ordförande. Detta med ett "Two-Speed Europe" har diskuterats i EU-kretsar under många år.
Sarkozy flirtar alltså med det tyska socialdemokratiska partiet med sin politik och detta kan ju ha betydelse för honom i maktkampen om EU:s ledarskap med Angela Merkel. Frank-Walter Steinmeier, tysklands utrikesminister, och SPDs kandidat för kanslerämbetet vid nästa års val, väntar i kulissen?
Gideon Rachman på FT.com diskuterar det troliga utfallet av mötet i USA den 15:e november. Initiativet för mötet var Sarkozys.
Addendum 12 november: Who is speaking for Europe?
I fredags tog Rolf Fredriksson vid SVT i Bryssel upp detta koncept klockan 21:00 på Aktuellt. Det kanske inte var så många som tittade på nyheter vid denna tidpunkt så det tål kanske att repeteras.
Fredriksson påpekade att Sarkozys, i andra ögons kanske något grandiosa planer, faktiskt sakta men säkert gör framsteg. Läser idag att Joschka Fischer, den förre utrikesministern i SPD regeringen, också är för en ekonomisk regering. Fredriksson poängterade att missnöje uppstått om att icke-Euro länder som Tjeckien och Sverige nu i finanskrisen skulle vara ledarnationer för EU. De var inte tillräckligt engagerade sade Sarkozy. Fredriksson trodde att någon form av Euro-Club skulle formeras under våren där troligtvis Sarkozy kommer vara ordförande. Detta med ett "Two-Speed Europe" har diskuterats i EU-kretsar under många år.
Sarkozy flirtar alltså med det tyska socialdemokratiska partiet med sin politik och detta kan ju ha betydelse för honom i maktkampen om EU:s ledarskap med Angela Merkel. Frank-Walter Steinmeier, tysklands utrikesminister, och SPDs kandidat för kanslerämbetet vid nästa års val, väntar i kulissen?
Gideon Rachman på FT.com diskuterar det troliga utfallet av mötet i USA den 15:e november. Initiativet för mötet var Sarkozys.
Addendum 12 november: Who is speaking for Europe?
Obamas kampanj liknade Reagans!
Följer efterdyningarna till det Amerikanska presidentvalet. Man ser en något förvirrad diskussion om hur det republikanska partiet, eller GOP--grand old party, Lincolns parti, skall förnya sig för att vinna valet 2012. Men behöver de det? Det kanske räcker med att säga rätt saker i rätt tid i denna pragmatiska värld?
Scott Rasmussen visar att den så kallade Reaganismen fortfarande fungerar enligt sonderingarna i artikeln The Polls Show that Reaganism is Not Dead på wsj.com. Rasmussens poll var den som förutsåg valresultatet bäst i år.
Rasmussen skriver det följande som stämmer med Reagans valsituation:
"Barack Obama won the White House by campaigning against an unpopular incumbent in a time of economic anxiety and lingering foreign policy concerns. He offered voters an upbeat message, praised the nation as a land of opportunity, promised tax cuts to just about everyone, and overcame doubts about his experience with a strong performance in the presidential debates."
Det intressanta är också att 59% höll med om det som Reagan sade i sitt första installationstal:
"Government is not the solution to our problem; government is the problem."
Bara 28% höll inte med om detta. Detta är ju också en typisk republikansk slogan. Och i tider där Kongressen har popularitets stöd i trakten av 17% är detta förståeligt, vilket är 10% lägre än President Bush.
Det lustiga i denna kråksång är att hälften av demokraterna anser att det är negativt att liknas med Reagan, vilket innebär olika förväntningar bland de som valt Obama.
Vad som kommer att bli intressant att se är hur en populär President skall regera med en impopulär Kongress. Kongressen var ju demokratisk och har blivit mer så. Har den blivit mer populär i och med valet?
Har det blivit viktigare för ett parti att fånga stämningen än att ha en ideologi?
Scott Rasmussen visar att den så kallade Reaganismen fortfarande fungerar enligt sonderingarna i artikeln The Polls Show that Reaganism is Not Dead på wsj.com. Rasmussens poll var den som förutsåg valresultatet bäst i år.
Rasmussen skriver det följande som stämmer med Reagans valsituation:
"Barack Obama won the White House by campaigning against an unpopular incumbent in a time of economic anxiety and lingering foreign policy concerns. He offered voters an upbeat message, praised the nation as a land of opportunity, promised tax cuts to just about everyone, and overcame doubts about his experience with a strong performance in the presidential debates."
Det intressanta är också att 59% höll med om det som Reagan sade i sitt första installationstal:
"Government is not the solution to our problem; government is the problem."
Bara 28% höll inte med om detta. Detta är ju också en typisk republikansk slogan. Och i tider där Kongressen har popularitets stöd i trakten av 17% är detta förståeligt, vilket är 10% lägre än President Bush.
Det lustiga i denna kråksång är att hälften av demokraterna anser att det är negativt att liknas med Reagan, vilket innebär olika förväntningar bland de som valt Obama.
Vad som kommer att bli intressant att se är hur en populär President skall regera med en impopulär Kongress. Kongressen var ju demokratisk och har blivit mer så. Har den blivit mer populär i och med valet?
Har det blivit viktigare för ett parti att fånga stämningen än att ha en ideologi?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
