Ryssland och Kina och auktoritär kapitalism

John McCains och Robert Kagans idé om att skapa en "Concert of Free Democracies" som en effektiv motvikt till världens autokratier, främst Kina och Ryssland korroboreras av Condoleezza Rice i hennes artikel i Foreign Affairs July/August, Rethinking the National Interest--American Realism for a New World.

Hon säger bl.a.:

"Our relationships with Russia and China are complex and characterized simultaneously by competition and cooperation. But in the absence of workable relations with both of these states, diplomatic solutions to many international problems would be elusive. Transnational terrorism and the proliferation of weapons of mass destruction, climate change and instability stemming from poverty and disease -- these are dangers to all successful states, including those that might in another time have been violent rivals. It is incumbent on the United States to find areas of cooperation and strategic agreement with Russia and China, even when there are significant differences."

Det är uppenbart att ju fler länder USA får med sig på ett givet förslag ju större möjlighet föreligger att nå strategiska avtal av god kvalitet.

Dr Rice svarar också på frågan om Ryssland och Kinas väg är att föredra som utveckling till en demokratisk stat för svaga och nedgångna stater som behöver hjälp:

"The untidiness of democracy has led some to wonder if weak states might not be better off passing through a period of authoritarian capitalism. A few countries have indeed succeeded with this model, and its allure is only heightened when democracy is too slow in delivering or incapable of meeting high expectations for a better life. Yet for every state that embraces authoritarianism and manages to create wealth, there are many, many more that simply make poverty, inequality, and corruption worse. For those that are doing pretty well economically, it is worth asking whether they might be doing even better with a freer system. Ultimately, it is at least an open question whether authoritarian capitalism is itself an indefinitely sustainable model. Is it really possible in the long run for governments to respect their citizen's talents but not their rights? I, for one, doubt it."

Dr. Rice sa också en gång att det kommer inte att vara möjligt för folk att arbeta på ett sätt på jobbet och på ett annat sätt hemma i längden som en variant på temat om talanger och rättigheter. Mycket starka argument båda två.

Se också Dick Erixons inlägg på Condoleezza Rices artikel Condoleezza Rice: demokratibygge ligger i Västs intresse