Tysk-Iranska Relationen?

Några journalister från Der Spiegel reste ned till Teheran och intervjuade President Ahmadinejad och publicerade resultatet på Spiegel ONLINE International. Tyskland är en av de nationer som idkar mest handel med Iran.

Det framkommer av intervjun att man främst skulle diskutera den Tysk-Iranska Relationen. Min slutsats av intervjun är att Ahmadinejad gillar tyskarna på grund av att han tror att de hatar Israel som följande citat ur intervjun visar:

Ahmadinejad säger:

"Do you believe that the German people support the Zionist regime? Do you believe that a referendum could be held in Germany on this question? If you did allow such a referendum to take place, you would discover that the German people hate the Zionist regime."

Tror Ahmadinejad att 30% antisemitism av formen "judarna satte igång finanskrisen", som tydligen existerar, kommer att förvandlas till ett förnekande av förintelsen eller liknande. Ahmadinejad arrangerar ju symposium i denna fråga och Gerhard Schröder, den förre Kanslern, fick tillrättavisa honom att förintelsen var ett historiskt faktum när han besökte Iran för några månader sedan.

En viktig fråga är ju om en person som Ahmadinejad och hans chef Ayatollah Khamenei tror att de kan skapa en världsrevolution från sin position eller om de har funnit sig tillrätta i Mellanöstern? I intervjun listar han 125 länder som stöttar Iran mot "The World" som då representeras av makthavande nationer i världen.

Personligen tror jag att de har en taktik som går ut på att reta Israel och USA för att de skall överrreagera, något som då ger internationella poäng. Gazaraketerna är ju ett bra exempel. Iran kommer att framstå som en nation som säkerhetsrådmaffian har trakasserat fastän de bara vill göra kärnkraft och aldrig kommer att tillverka en bomb.

Intervjuarna pressar Ahmadinejad på punkten att de måste ge något i förhandlingen. Världen kräver detta menar man. Detta förstår jag inte, som jag tidigare påpekat, på grund av att Ahmadinejad inte behöver göra något. Ahmadinejad tror att det är USA som är impopulär i världen och inte Iran. Det är då han listar sina 125 länder.

Däremot om säkerhetsrådet släpper Iran och låter dem göra sin kärnkraft utan sanktioner kommer man att finna ut vad det är Iran vill. Är de fortfarande fiender och inte vill etablera diplomatiska förbindelser så betyder detta någonting till skillnad från i nuläget. De får alldeles för mycket press i den här mediabataljen.

Det globala kriget mot terrorismen?

Det heter numera att kriget mot terrorismen är slut. Den första som jag hörde säga detta var Storbritanniens Utrikesminister David Miliband. President Obama har idag i Turkiet sagt att USA skall försöka se den muslimska världen före al-Qaida.

Frågan är vad man vill kalla aktiviteten i Afghanistan och Pakistan i detta fall? Kriget mot al-Qaida? Eller det lokala kriget mot terrorismen? Terrorister är tydligen det man är orolig för i vart fall.

Det är klart. Det är ett tag sedan den 11e september 2001. Det är därför jag, precis som Obama gjorde med Irakkriget, inte förstår varför man trappar upp striderna i AfPak. Skapar inte närvaron av utländska trupper mer problem än de löser? Jag är inte ensam. Tydligen vill 58% av tyskarna att de skall dra tillbaka sina trupper från Afghanistan enligt en färsk sondering.

Obama säger att man skall närma sig muslimerna som människor först och inte som potentiella terrorister. Jag har föreslagit att man skall ta bort sanktionerna för Iran som ett tecken för just detta men Obama menar idag i stället att Iranierna skall lägga ner sina försök att skaffa kärnvapen, som de säger att de inte håller på med.

Som det ser ut försöker Obama säga en sak men göra en annan. Jag hoppas han lyckas men ärendet riskerar att falla tillbaka där det var utan reella förändringar. Jag tror inte det räcker med att introducera sig som Barack Hussein Obama för att vinna "the hearts and minds" bland muslimerna. Det räcker förmodligen inte med att bara tala med Iran som Bush-administrationen påpekade.

En del hävdar att man inte är för frihet, tolerans och demokrati om man försöker skapa diplomatiska förbindelser med t.ex. Iran. Jag håller dock inte nödvändigtvis med eftersom man om det lyckas kan skapa en förändring i Mellanöstern som skapar bättre förutsättningar för friheten. Situationen med Iran är dock väldigt spänd och kanske inte går att relaxera i nuläget.

Är finanskrisen ett förtäckt krig?

Lite fler referenser dök upp på Sarkozys och Merkels symposium om en ny kapitalism. EUobserver, Deutsche Welle, Guardian.

Redan vid förra G20 mötet fick man klart för sig att Merkel var missnöjd med att politiker inte kunde stävja marknaden. I Spiegel ONLINE International presenterade hon sina idéer tillsammans med 5 Amerikanska Nobelpristagare i Ekonomi. Joseph Stiglitz var en av dem och han var också med på symposiet.

Merkel talar nu om att:

"It is possible that alongside the (UN) Security Council, we could also have an economic council that would have a different role from ECOSOC," Merkel said, referring to the United Nations Economic and Social Council."

Är finanskriget ett förtäckt krig som kräver medling internationellt för att lösas? Frågan är varför ett dylikt ekonomiskt råd skulle bli effektivare än FNs säkerhetsråd?

Sarkozy är hård i sina bedömningar ock talar om en kapitalism som är omoralisk och som i framtiden bör styras från arbete och inte finanser. Frågan har ställts förut. Har Sarkozy hamnat vänster om mitten?

För den oinvigde verkar detta vara en kamp mellan politiker och marknadsföreträdare men också en kamp mellan länder eller konstellationer av länder. Hur mycket har med ekonomi att göra?

Kissingers Europa

Har just läst färdigt boken Diplomacy av Henry Kissinger från 1994. En charmerande skrift som höjde min känsla för problemet USA och Europa betydligt.

Han skriver:

"In the post-Cold War world, the traditional European nation states--the countries which formed the Concert of Europe until the First World War--lack the resources for a global role. The success of their effort to consolidate themselves into the European Union will determine their future influence. United, Europe will continue as a Great Power; divided into national states, it will slide into secondary status."

Detta var 1994. Robert Kagan skrev något liknande på washingtonpost.com när Irland torpederade Lissabonfördraget. Nu ser det dock ut som om det bara blir ett års försening. Tack och lov!

Kissinger och Kagan säger alltså att man kan välja att gå i glömska med sin, t.ex., Svenska kultur, eller man kan hålla fanan högt som Europé.

Jag tänker på vad Sarkozy sa igår i EU parlamentet om att de större länderna har större ansvar i EU än de mindre staterna. Kan detta vara en introduktion för honom att ta sig an Euro-gruppen, som han talat om tidigare, nu när icke-Euro länderna Tjeckien och Sverige skall hålla i ordförandeklubban?

Med andra ord, har finanskrisen och det Franska ordförandeskapet för alltid förändrat EU? Tyskland röstade ned ett förslag från Sarkozy om ett speciellt ordförandeskap för Euro-gruppen, förövrigt.

Tyskarna går till val nästa år och vill väl ha lite lugn och ro. Frågan är om Sarkozy som har tre år kvar på sitt presidentskap kommer att hålla sig lugn? iht.com skrev en artikel om honom för första gången som var neutral och positiv häromdagen. Han har hunnit med mycket det senaste halvåret.

Obamas "Förändring" var endast önskad av den kontinentala troikan Frankrike, Tyskland och Ryssland?

I en sammanfattande artikel på Spiegel ONLINE International (SOI) kallad The EU-US Divide lägger editorerna ut riktlinjerna för Bretton Woods II på lördag i USA.

Obama är glömd. Den andra delen av artikel heter "US Not in Favor of Major Changes". Tydligen är inte Kina det heller. Den Brittiske Historikern Niall Ferguson kallade för övrigt paret USA och Kina för "Chimerica" härom dagen i en artikel på SOI.

För några dagar sedan skrev Medvedev till Angela Merkel att om vi kliar er på ryggen så är vi intresserade av att bli ett nytt regionalt finansiellt centrum i en ny världsekonomi. Undra om det var på detta sätt Tyskland ville vara med och modernisera Ryssland?

Kanske hade det varit bättre och inte haft så bråttom, Nicolas Sarkozy, och i stället invänta den nya direktionen?

Kanske inte? Här är ett tal av George W. Bush från New York idag.

Nästa veckas ledare för The Economist handlar också om mötet på lördag: Redesigning global finance

På iht.com diskuterar man den 14 november 2008 Nations to talk finance, without a single leader

Spiegel ONLINE International har en artikel av Angela Merkel kallad We Can No Longer Stand Passively By som verkar vara stöttad av fem amerikanska Nobelpristagare i ekonomi.

Politikens Globalisering?

Spiegel ONLINE International, denna extremt anti-Amerikanska blaska, börjar slå sig för bröstet. Tyskland är på marsch, utan USA, och konfererar med Indien och Kina hela vägen enligt artikeln Merkel's push for consensus: Crisis creates a new German politics.

Dirk Kurbjuweit skriver bl.a.:

"For Germany, this means that it can only prevail against the new major players, with which the Germans are not tied through shared values, within the EU. This is why global policy for German politicians must, most of all, be integration policy in Europe. In addition, the German elites must acquire global competency."

Ja, Sverige står nu inför ett viktigt vägval. Skall de integrera sig i EU med euron eller skall de hålla sig på sin kant och hoppas att Storbritannien också stannar utanför? Det verkar på det här citatet som om att det gäller för Svenskarna att platsa i den framtida Tyska eliten för att ha något att säga till om i världen.

Vad händer om man väljer frihetens och risktagandets väg snarare än stabilitetens och fredens och lutar sig på USA i stället? Det kanske vore något. Speciellt om Obama vinner i morgon. Men när allt kommer omkring är det kanske bara "business" mellan USA och Sverige?

Gordon Brown hävdade ju för en tid sedan i en TIME Magazine intervju att han har för avsikt att utöka antalet studenter som reser till USA och hoppas på motsatt flöde. Skulle Sverige kunna skapa ett dylikt "special relationship" nu när man skall sluta översätta Hollywood filmtitlarna och allting. Det skulle ta tid men vad vill Sverige på lång sikt?

Dick Erixon skriver att Australien verkar ha valt sida. De börjar censurera Internet. Gör de detta för att fjäska med Kina? De har för närvarande ett stort handelsutbyte. Kräver Kinesiska företag att de gör detta för att de skall etablera sig i Australien? En skrämmande utveckling i så fall. Autokratin är infektiös.

Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier sade vid ett tidigare tillfälle att de nu var dags att scanna av världen för nya möjligheter. C:a 80% av den Tyska populasen vill ju inte att USA utrikespolitik skall ha något med Tyskland att göra. Det verkar ju vara något dylikt som artikeln handlar om. Men behöver man verkligen detta? Behöver Sverige vänta och se vem som blir starkast eller skall man välja med värderingarna i stället?

Kan Tyskland modernisera Ryssland?

I en gedigen artikel på Spiegel ONLINE International redogör Judy Dempsey för relationen mellan Tyskland och Ryssland.

Dimitrij Medvedev har ju sagt att han nu ämnar modernisera Ryssland efter att Vladimir Putin har stabiliserat henne. Då är Tyskarna experterna som gärna vill i partnerskap guida denna process enligt Dempsey. Man väntar tydligen bara på att advokaterna skall få klartecken. Är det Obama man väntar på?

Tyskarna förenade Väst och Öst Tyskland till tonerna av en massa euron. Den sista siffran jag sett var €1200 miljarder. Jag tror det fanns c:a 16m innevånare i Öst Tyskland. Ryssland har 145m innevånare. Trots denna satsning hade BNP/capita inte nått upp till den västra nivån. Storleksskillnaden var $27000 mot $17000 för östra Tyskland.

Enligt Dempsey säger Tyskarna att Medvedev nog inte har tänkt på hur svårt denna modernisering kommer att bli. Jag skulle vilja tillägga frågan om de verkligen kommer att överhuvud taget ha råd med att modernisera Ryssland till motsvarande grad som östra Tyskland?

De senaste tongångarna från Tyskland och Frankrike är ju att man vill integrera Ryssland i den Europeiska ekonomin. Vad är det i så fall man vill integrera? Oligarkerna eller resten av Ryssland?

McCains och Obamas syn på ondskan

I en artikel på Weekly Standard skriver Noemie Emery vältaligt om hur McCains syn på ondska och vad man bör göra åt den från Obamas syn.

Pastorn Rick Warren hade en diskussion med båda kandidaterna och McCain svarade att onska skall bekämpas. Obama däremot var mer filosofisk och menade att onska finns lite överallt och skall konfronteras. Han garderade sig mot Irak kriget med att bekämpa onska kan också vara ondska.

Slutsatsen Emery kommer fram till är att vi kan komma att konfronteras med Obamas syn där han inte värderar utnyttjandet av militärmaktens makt i framtiden trots att den historiskt har varit viktig. Tag bara Europas återförenande som exempel. Det har funnits spekulationer om vad detta skulle kunna innebära. Ondskans opportunism anses kunna öka och risken finns att Obama skulle kunna komma att testas, speciellt om han inte infriar all världens önskningar om hans presidentskap.

Robert Kagan, McCains rådgivare, intervjuas på Spiegel ONLINE International idag och svarar att det faktiskt är så att Europa önskar Obama för USA, de skulle inte vilja ha honom själva. Jag har tidigare spekulerat i att orsaken för detta är att han kanske anses vek.

Kagan är ju känd för att ha kallat Amerika Mars och Europa Venus. Han tror att det vore bra om USA, EU och andra demokratier samlade sig mot de auktoritära makterna. Detta önskar jag också men frågan är om inte Europa visar prov på att gå sin egen väg och att de då vill ha en mindre "powerful" Obama på den vägen? England hade nyligen tagit upp frågan om en Europeisk armé med Frankrike som diskuterat frågan tidigare.

Man verkar ju också vilja gå sin egen väg ekonomiskt, även om de tre huvudaktörerna inte verkar kunna enas om hur. Tyskland har ju också planer på att bli en partner med Ryssland för att modernisera henne. Man hävdar att man har erfarenhet från integrationen av Östtyskland. Idag framkommer att Ryssland och Kina skapar en Oil-for-Cash deal som handlas i rubel och yuan.

Om England har en relation med USA och Tyskland med Ryssland så blir Frankrike med sin president, trots att han just tillträtt och inte har problem med uppkommande val, lite ensam enligt regeln "Two is company. Three is a crowd". Det är kanske därför han är så aktiv för att försöka samla de europeiska krafterna speciellt i eurozonen?

Man drar och sliter i EU för tillfället.

Multipolaritet här på Jorden?

Det har ju talats en hel del om multipolaritet i den globala maktstrukturen men detta är tydligen inte något som Ryssland ser som ett fait à compli. Följande citat från The Christian Science Monitors artikel 'US, Russia announce breakthrough on new Iran resolution' är illustrativt:

"Still, underlying what may appear to be diplomatic sparring between the US and Russia are deeper differences over how the two powers see global leadership evolving. Behind Rice's caustic remarks on Russian actions is the belief that Russia risks squandering its leadership role with an aggressive approach to its neighbors. Lavrov, on the other hand, says the US and what is called the "West" more broadly are the powers risking isolation if they resist opening up global leadership to a more multipolar world."

Sergej Lavrov tänker troligtvis på de så kallade BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina). Ryssland höll där en dominerande utveckling på sin aktiemarknad men föll på sistone ned till en utvecklingsnivå där de andra länderna befinner sig. Det skall bli intressant att se om detta är en reell korrigering av Rysslands status eller om de kan återta sin ledande position. Annars är de ju i princip ett utvecklingsland? Kina, t.ex., har ju också tagit steget ut i rymden.

När jag talar om isolering så tycker jag det är intressant attt fråga mig vad en nations naturliga vänskapsrelationer är. De relationer som är mest betydelsefulla. Europa är ju Rysslands och USA naturliga relationer och då måste ju Rices bedömning vara den mest relevanta. Om många personers bedömningar av EUs relation med Ryssland är korrekt så är EU geo-ekonomisk på 2000talet medan Ryssland är geo-politisk på 1800talet. Detta måste ju i så fall vara en slags isolering. Jag tycker Ryssland har en unik position. De är inte europeiska, ej heller ett utvecklingsland.

John McCains förslag, "A Concert of Democracies", på hur man skall lösa problemet med ett mer funktionellt globalt ledarskap skiljer sig från vad Lavrov verkar mena. Ryssland ser tydligen inte att USA "släpper" sitt ledarskap eller att Väst gör detta. En av orsakerna till att Ryssland startade Georgienkriget var kanske att demonstrera multipolariteten. Rice berövade dock Medvedev detta argument och nu försöker Lavrov knapra på dessa argument.

Det är ju inte bara Ryssland som nyligen verbalt förespråkar multipolaritet. Tysklands finansminister Peer Steinbrück hävdade ju att USAs dominans på de finansiella marknaderna var slut och att Tyska banker nu skulle få mer makt. Behovet att gå ut i media och hävda sin maktposition är faktiskt lite förvånande. De rika talar sällan om pengar. Jag anar ett förbund mellan Ryssland och Tyskland där de båda makterna anticiperar sina respektive intresseområden?

Vem destabiliserar EU--Ryssland eller USA?

En artikel i Spiegel ONLINE International tar upp problemet med att bli för beroende av rysk olja och gas. Det handlar om vad USA tycker om Gazproms Nord Stream pipeline i Östersjön. Den som den förre tyske kanslern Gerhard Schröder är involverad i.

Författarna av artikeln diskuterar en artikel i SvD av Michael Wood, den Amerikanska ambassadören till Sverige, som varnar för den Tysk-Ryska karaktären på Nord Stream projektet och för att bli för beroende av Ryssland. USA har ju som NATO-ansvarig ett intresse av Europas beskydd i det att man inte behöver oroa sig för vad Ryssland vill på grund av ett beroende.

Socialdemokraten Martin Schultz, ledaren för den socialdemokratiska parlamentariska gruppen i EU tolkar detta som att USA vill destabilisera EU. Själv tycker jag det verkar som om Tyskland försöker destabilisera EU genom att göra sig väldigt beroende av Ryssland samtidigt som de vet att Ryssland använt gas och olje leveranser som vapen, något som Condoleezza Rice nyligen påpekade.

Michael Wood menade i sin artikel i SvD att Sverige som är ett relativt energioberoende land, med vattenkraft och kärnkraft som huvudkällor, skulle kunna föregå med gott exempel i EU och tala mot skapandet av ett energiberoende som är för ensidigt från den riskfyllda källan Ryssland. Detta är ju rimligt för ett EU land som Sverige med tanke på EUs säkerhet. Woods artikel har irriterat tyska diplomater vilket är underligt eftersom tyska diplomater borde vara intresserade av EU säkerhet de också.

De höga besöken av Angela Merkel och Frank-Walter Steinmeier till Sverige nyligen gällde enligt artikeln diskussioner om vad Sverige får göra rörande Nord Stream pipelinen som anses vara ett projekt för Europa. Tyskland och Italien var ju de mest ryskvänliga under Georgienkrisen. Kanske just beroende på sitt beroende av Ryssland av energi.

2009 års val i Tyskland

Valet 2009 har börjat nu i Tyskland sedan utrikesministern och vicekanslern Frank-Walter Steinmeier valdes till den som skall bli SPDs kanslerkandidat. Detta innebär att den tyska koalitionen under ett år kommer att ledas av de två nästa kandidaterna till kanslerämbetet. Ett tyst slagsmål!? Den goda nyheten är dock att CDU leder över SPD i sonderingarna med c:a 14% (34% mot 20%).

Steinmeier är en centrist vilket en del tycker är farligt för SPD eftersom de förlorar väljare till Vänsterpartiet under Oskar Lafontaine. Tysklands socialdemokrati verkar genomgå samma kris som det svenska partiet med den skillnaden att Mona Sahlins parti (+mp och v), ej hon själv, leder över den borgliga koalitionen. Det är intressant att spekulera över varför den svenska socialdemokratin går så bra, när Mona Sahlin är mindre populär än Fredrik Reinfeldt, och när socialdemokratin i Storbritannien, Frankrike och Tyskland är mindre framgångsrik. Kan det vara en ryssvänlighet i den svenska gråsossevärlden som saknas i övriga Europa?

På FT.com kunde man nyligen läsa att Angela Merkel hade yttrat sig taktiskt mot SPD genom att säga att de verkade allt mer opålitliga, dvs frångår det de sagt sig vilja 2005, och att hon i nästa val kunde tänka sig att närma sig det liberala FDP (Fria Demokratiska Partiet, som tidigare fått mellan 4.7% 0ch 13% av rösterna. 10% år 2005), för en framtida koalition, på grund av den stora ledningen över SPD i sonderingarna.

En artikel i Spiegel ONLINE International verkar antyda att chanserna för en vinst 2009 är störst för en koalition mellan CDU/CSU och FDP, eftersom ingen vill regera med vänstern. Den trans-Atlantiska relationen skulle må bra av denna utgång eftersom Frank-Walter Steinmeier lutar lite väl mycket åt Öst till.

Tyskland ändrar sig och är för Georgiskt NATO-medlemskap?

Deutsche Welle meddelar att Angela Merkel är för ett Georgiskt NATO-medlemskap:

"Georgia will become a member of NATO if it wants to -- and it does want to". (Denna fras korroborerades av Rapport SVT2 18:00 idag)

Detta skulle vara ett viktigt steg framåt i en harmoni med USA på denna punkt. Frankrike och Tyskland reserverade ju sig mot att Ukraina och Georgien skulle få inleda förhandlingar för NATO-medlemskap i Bukarest i vår.

Det sagda innebär ju också en "konfrontation" mot Ryssarna vilket måste betecknas som "fair" nu när Putins "cooperation rather than confrontation" är begravd. Detta diktat fanns att läsa i en artikel i Spiegel ONLINE International förra året som kallades I'm a true democrat [Putin]. Putin fick frågan om han tänkte sätta upp missilförsvar på Cuba som svar på detsamma i Polen. Han ville inte vara konfrontativ, sade han. Nu vill hans generaler angripa EU med kärnvapen!

Frågan är vad kooperation gentemot Ryssarna skulle betyda i dagsläget? David Cameron förordar i en artikel på Times-Online att lägga ner förhandlingarna om partnerskap mellan EU och Ryssland samt att utesluta Ryssland från G8. Denna attack på demokratin måste straffa sig, menar han.

Ett helt annat sätt att förhålla sig kom från Göran Persson som mitt i pågående kris på TV förkunnade att underrättelseverksamhet var nödvändigt för en alliansfri stat som Sverige. Det verkar därmed som om han försöker få Socialdemokraterna att lämna EU inför valet 2010. Lissabonfördraget innebär ju att medlemmarna skall försvara varandra. Att fly problemet genoma att gömma sig i en neutralitet?

Missilskölden i Polen

Igår enades USA och Polen om att gå vidare med missilskölden i Polen som dessutom skulle utrustas med de så kallade Patriotmissilerna. Man har tydligen talat om dessa i hela 18 månader men nu har situationen klarnat på grund av affären i Georgien.

Enligt media var detta inte populärt från ryskt håll och en rysk general lär ska ha börjat tala om att detta blir ett mål i Polen som måste utplånas (SvD.se). I viss mån rimmar ju detta uttalande med det beteende som ryssarna har haft i Georgien som "fredbevarande trupper" som samlar upp Georgiernas vapen så att inte Sydossetierna, eller de själva, skall råka illa ut.

Hoten om att behöva använda sig av militär-teknisk vedergällning för radarstationen i Tjeckien, en installation som är kopplad till den i Polen, är ju ett annat exempel på att Ryssland nu verkar ha en idé om att vapen i gamla satellitsstater inte skall få finnas till. Har man att förvänta att de rullar in med tanks och rensar upp var än de känner för detta? Enligt TV-nyheterna idag förstör man systematiskt en bas i staden Gori som är byggd med hjälp av USA.

Det verkar som USAs motdrag i detta schackspel är att ställa denna fråga. Ett besök av Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov till Polen har nu blivit inställt. En rysk attack på Polen skulle ju innebära att ett EU-land skulle råka ut för samma sak som Georgien. Detta kommer då att direkt involvera Sverige.

Det ryska tonläget är bedrövligt! Man har också börjat tala om Öst och Väst igen i media, något som den tyske utrikesministern Frank-Walter Steinmeier nyligen menade var att gå baklänges. Men hur kan man undvika att återuppliva denna äldre distinktion eftersom Ryssland ju tydligen genom sitt beteende och språk väljer något slags chambre separé.

Källor:

Poland missile shield deal adds to tension between East and West.
Diplomatic efforts to ease Georgia crisis are under way.
Rysk general hotar att utplåna Polen. (titeln kanske väl sensationslysten!?)
Merkel seeks to calm Russia rift on Sochi trip.

Kooperation snarare än Konfrontation

Spiegel ONLINE International har en intervju med Tysklands utrikesminister, tillika vice Kansler, Frank-Walter Steinmeier där han förklarar sin översiktliga syn på Tysklands utrikespolitik med orden "Kooperation snarare än Konfrontation".

När Steinmeier får frågor om Obama och McCain säger han att han inte vill återuppliva gamla koncept om Öst och Väst. Han ligger där närmare Obama än McCain som ju talar om ett "Concert of Democracies", något som Steinmeier tror är en dålig idé. Steinmeiers Kooperation betyder att han inte vill stå ensam i Väst mot resten av Världen.

Steinmeier är tydligen kandidat till Kanslerpositionen i SPD inför det uppkommande valet. Detta betyder förmodligen stora problem om McCain blir president samtidigt som SPD får majoritet i Tyskland, något som ser osannolikt ut just nu då SPDs siffor har fallit på sistone.

Steinmeier vill hjälpa Ryssland med sin modernisering i ett partnerskap och McCain vill utesluta Ryssland ur G-8. Detta betyder kanske också att Tyskland förhandlar med Ryssland bilateralt och inte anstränger sig via EU? Som jag förstår Steinmeiers position så går den emot Amerikansk policy, och om Angela Merkels nej till fler trupper till Afghanistan betyder att hon stödjer Steinmeier så finns inte längre den strategiska förutsättningen för en trans-Atlantisk Union.

Man kan ju alltid hoppas att det bara är ett utspel som har syftet att hjälpa Obama vinna i höst något som jag förmodar ligger i SPDs intresse. Det blir annars vanligare med uttalanden från USA där man säger att Europa får klara sig själva försvarsmässigt. Det har blivit viktigare nu vem som vinner valet i USA. Jag hoppas på McCain.

Själv tycker jag inte idén att med ett politiskt enat system av nationer som främjar demokrati och som står ensam mot resten av Världen verkar varken underligt, ofördelaktigt eller skrämmande. Det är bara ett sätt att vara med i Världens omorganisation på ett sätt som skapar auktoritet. Det är ett sätt att visa resten av Världen vad den västerländska civilisationen står för. Det är dock bristen på auktoritet inom nationerna som gör att detta inte verkar fungera.

Mitt samlade intryck från intervjun är att Tyskland vill "resurvey the world" själva, och som EU barometern indikerar, vill inte vara beroende av USAs utrikespolitik. Detta sammantaget med ett misslyckande i WTO förhandlingarna om ett multilateralt handelssystem kommer att göra manövrerandet svårare framöver. Risk för handelskrig, sade någon, i denna relativa normlöshet.

Frankrikes ekonomi reformeras

Den annars mot Nicolas Sarkozy så stygga The Economist har en ledarartikel i July 26th numret uttalat sig positivt där man drar slutsatsen att presidenten reformerar sitt land med en beslutsamhet som förvånar många.

Man tror att detta beror på tre faktorer: 1) Det finns egentligen inget alternativ för Frankrike; 2) oppositionen via socialistpartiet forsätter också att försvagas; och 3) den viktigaste faktorn, och den mest förvånande, är att Sarkozy lyckas tämja de notoriskt bolsjevikiska fackföreningarna.

Bland reformerna märks ett skattereduktionspaket och reformer som skall förhindra vilda strejker. Sarkozy har också drivit igenom att han bara kan sitta två perioder om han blir omvald, dvs till 2017.

Man ger också lite kritik genom att påstå att Sarkozy visar prov på två personligheter. Den goda, liberaliserande politikern som talar om en rupture med det forna Frankrike och en populistisk nationalist som talar om att skydda Frankrike mot globaliseriningen.

Det som sker gör Sarkozy till en viktig politiker i EU eftersom liberaliseringen är blockerad i Tyskland på grund av koalitionspolitiken. Frankrike kan ta ledningen i en anglo-saxonifiering av euro-områdets ekonomiska politik.

Storbritannien och Europa

Economist.coms blogg Certain ideas of Europe presenterar debatten mellan de som tycker Storbritannien skall integrera sig i EU och de som talar om en EU-exit.

Man för fram rösten från Peter Sutherland en Irländare som har varit EU-kommisionär, chef för WTO när den bildades, ordförande i BP och Goldman Sachs International och ekonomisk rådgivare till påven. Sutherland talar för en integrering av Storbritannien i EU medan The Economist menar att Storbritannien i stort är negativa till detta.

En artikel om honom i guardian.co.uk hävdar att han snarare skulle vilja regera Europa:

"The thing I've wanted to run all my life was Europe but I don't think that will happen. It's just such a great idea. Europe for me is the most noble political process in 1,000 years."

En annan helgfråga är om det bästa för den trans-Atlantiska relationen inte är ett strategiskt mer självständigt EU. Detta skulle i så fall, med ovanstående information, skapas av att Storbritannien inte var med, för de har tydligen tidigare arbetat mot politisk-ekonomisk integrering av EU. Gordon Brown verkar ju ty sig till USA i stället och föredra ett EU där bara frihandeln är en dominerande fråga.

Som jag tidigare indikerat finns ju talessättet "Two is company. Three is a crowd" och EU skulle kanske fungera bättre med bara Tyskland och Frankrike som huvudnationer. Frågan är hur Sverige skulle ställa sig till en sådan utveckling? Hänger de på det krigiska Storbritannien eller det pacifistiska Tyskland?

The Economists ledare handlar den här gången om "Club Med", en booster av den så kallade Barcelonaprocessen, där man försöker integrera alla länder runt Medelhavet med EU-länderna. Detta framtida neo-Romarrike kanske trots allt blir en för stor frestelse för det gamla imperialistiska Storbritannien?

"The most noble political process in 1000 years" och USA klagar på att man inte lyssnar till väljarna... som jag hävdar inte finns. Det här börjar bli intressant...

Pessimism på vänsterkanten i Tyskland

Jag har läst den Tyska nättidskriften Spiegel ONLINE International ett tag nu och den verkar vara distinkt anti-Amerikansk och allmänt något åt vänster.

Idag finns en stooor artikel, The Decline of an American Export: Western Democracy Loses Ground to Autocrats, där man verkar vilja begrava demokratin. Man refererar bl.a. till en tidigare artikel där författaren anser att tyskarna inte är speciellt nöjda med demokratins funktion i Tyskland. Som jag diskuterat tidigare är det de gamla Östtyskarna som drar ner medan utvecklingen är positiv i det gamla Västtyskland.

Tack och lov är CDUs Angela Merkel frisk. Hon växte ju upp i Östtyskland. Artikeln i fråga andas en dyster pessimism och är ju också en attack på statssbyggnaden i Tyskland efter andra världskriget eftersom man har mage att påstå att demokratin som skapats i Tyskland skulle vara dålig.

Detta missnöje med det status Europa har för närvarande kanske, som jag diskuterat tidigare, har med den föga framgångsinspirerade "sustainability" debatten. Den globala uppvärmningen tornar upp sig som ett oöverstigligt hinder. Ta skydd! Bistra tider väntar!

Italiens Berlusconi sade en gång att han fruktade att Europa skulle bli "en enda stor socialistisk smet". Han tänkte säkert på samma Östeuropeiska tungsinne som andas i artikeln ovan. När inte de €1000mdr som Västtyskland satsat på Östtysklands utveckling tycks ha hjälpt till hundra procent kan man ju ana vad som sker i de övriga post-sovjetiska staterna.

Demokratin i sig själv kan ju inte ha hjälpt så mycket att den framstått som ett undermedel. Dock förväntar man ju sig att dessa stater skall ha tålamod nog att invänta de uppenbara förbättringar som leder till en liknande utveckling som i Väst. Men vad händer då när dessa vänsterkrafter sjunger en sådan negativ sång om Västs möjligheter? Detta är inte ett Europeiskt ledarskap.

Då lyssnar jag hellre på Robert Kagans Amerikanska progressivitet. Kagan talar om "The Spirit of the Age". Ryssarna på slutet av artonhundratalet hade inte denna och den ideologiska debatten idag, som artikeln ovan verkar antyda, är väl om Demokratin eller Autokratin är just "The Spirit of the Age". Själv tror jag att svaret är det samma idag. Det är Ryssland som är underutvecklat, inte Väst.