75% av katolikerna i USA röstar på Demokraterna, dvs, för abort

En artikel i Los Angeles Times beskriver situationen i USA vad avser Katolikernas tillit till Påven. Abortfrågan är ju mycket central inom Katolicismen och borde rimligtvis styra folk till Republikanerna.

25% av Amerikanerna är Katoliker och ett telefonsamtal från Påven till prästerna skulle i teorin kunna avgöra vilken kandidat som vinner valet om abortfrågan var central. Dock har nationella sonderingar visat ett tag att trots att Katoliker personligen är emot abort så anser de att det skall vara legalt möjligt att göra abort i en utsträckning som andra kategorier i samhället.

Katolikerna styrs i detta fall av en dogm, en paragraf i katekesen, som hävdar att livet börjar i och med fusionen av spermien och ägget. Mänskligt liv, snarare än organiskt liv, börjar dock senare, dvs när hjärnan börjar fungera. Frågan är om mänskligt liv ens börjar in utero. Vilken debatt som helst visar dock att frågan är mycket komplicerad med en mängd psykologiska faktorer.

Abortfrågan enligt Påven är dock så viktig att han har antytt att kyrkan kan komma att kontraheras snarare än att han ger sig på denna punkt. Trots detta så röstar latinos, som står för 50% av alla Katoliker under 40 års ålder, för Demokraterna på grund av immigrationsfrågor och ekonomin.

Frågan är alltså i om Katolikerna i framtiden kommer att begränsas till de med de rätta tankarna? En mer begränsad skara.

Sjukvårdssystemet i USA och det i Sverige

wsj.com har en artikel idag där Scott Gottlieb på AEI menar att om man vill ha front-linje sjukvård skall man inte göra det till en kostnadskontrollerad råvara. USA är ju världsledande i medicinsk forskning. Gottlieb påpekar t.ex. att överlevnadstiderna i cancer är substantiellt längre i USA än i Storbritannien som har fri sjukvård.

Detta innebär att alla i Europa har täckande sjukförsäkring och att rika där kan köpa sig topp-sjukvården ifrån USA medan det i USA finns 46m icke-sjukförsäkrade av totalt 300m. Det verkar som om européerna drar det längsta strået om inte amerikanarna kan öka täckningen på sin försäkring, något som Obama fokuserar mest på.

Kostnaderna, McCains fokus, ökar dock för den amerikanska sjukvården, en 2500 miljarder stor koloss, med 2.5% punkter mer än den ekonomiska produktionsökningen årligen och skulle 2050 bli 20% av BNP, dvs större än den federala budgeten enligt The Economist.

Gottlieb menar att Obamas sjukvårdsplan hotar att begränsa stimulansen av innovation i läkemedelsföretagen. Dessa fokuserar numera på specialdroger och behöver höja de initiala priserna på desamma när de visar sig vara verksamma och denna mekanism är hotad. Det skulle då betyda att de inte kan investera i nya för samhället viktiga droger. En tredjedel av alla droger i utveckling är just nu cancerinriktade.

En parallell utveckling till cancervården är möjligheten att kunna sekvenera det humana genomet hos individer. Har man tillgång till sekvensen på ett genom för $1000 kan studier läggas upp där man kan få reda på vilken patient är mest känslig för vilken drog. Just nu ligger det lägsta priset på c:a $5000. Detta kommer att effektivisera behandlingen mycket men kommer inte att bli billigt.

För att dessa individualiseringar av cancerbehandlingen skall kunna göras krävs att läkemedelsföretagen kan ta betalt för sitt arbete. Kan de inte det måste myndigheterna lägga ut pengar på statlig forskning i stället om kvaliteten på vården skall bibehållas. Då får man fråga sig var den mest effektiva och långsiktiga forskningen bäst sker?

Kan innovation bli "unleashed" av myndigheterna?

iht.com har en artikel som heter Candidates' vision differ on unleashing innovation. Det är intressant att fråga sig hur mycket en president skall involvera sig i detta med vetenskaplig och teknologisk innovation.

Sker innovation i Zakarias "society" eller i staten? President Thomas Jefferson, han som skrev ned orden i den Amerikanska Självständighetsdeklarationen, lär ska ha sagt att Science är för viktigt för att vara beroende av "political trickery" och bör ske inom ramen för företagsvärlden. Med andra ord kan staten signifikant påverka Science?

Man brukar ju hävda att långsiktighet bäst handhas av myndigheterna men stämmer detta fortfarande? Den svenska regeringen ökar just nu anslagen för forskning inom t.ex. neurovetenskap. Kan den "öppna" forskningen i myndigheternas regi verkligen bearbeta problemen på ett kompetitivt sätt?

Jag antar att alla nationer som har möjligheten för tillfället försöker vara de som innoverar mest. Men hur blir man dem som innoverar mest? Ralph Waldo Emerson sade 1837 att USA skulle "gather from far every ray of variable genius and invite them to their hospitable halls". Det är just det "Hospitable Halls".

Det är en plats där man kan leva den Amerikanska Drömmen. En plats där de politiska förutsättningarna finns för ett givande liv för akademiskt lagda personer. Sedan kommer nog innovationerna av sig självt.

Men vilken presidentkandidat är då mest lämpad för att skapa de välkomnande miljöerna? Det är den som värnar mest om det Amerikanska, dvs John McCain.

När börjar minnet fungera?

En hittills okänd tidpunkt är när människan får sitt medvetande. Födseln är kanske inte den mest sannolika tidpunkten. Detta är en viktig fråga för debatten om abort och eutanasi.

De flesta organ är ju anlagda efter den första trimestern, c:a 10-12 veckor, och fungerar normalt. Hjärnan däremot kan ej tänkas fungera vid denna tidpunkt.

En del av medvetandet är minnesfunktionen. Dess tillkomst är svår att studera innan ett barn kan tala och svara på frågor.

Det finns dock tester som bygger på att intresset för en ny bild är större än för en tidigare känd bild.

Bildminnet tillkommer under första året efter födseln medan hörselminnet fungerar vid födseln. Ett barn kan känna igen en sång som modern har sjungit under fostertiden.

Ett reflexlikt minne tillkommer efter c:a 2 månader medan det vuxna bildminnet först tillkommer efter 6-12 månader. Detta beror sannolikt på att synen utvecklas snabbt under det första halva året. Arbetsminnet utvecklas också mellan 6-12 månader.

Hur viktigt är då minnet för medvetandefunktionen? Vad betyder det för medvetandets uppkomst att vi inte har något bildminne förrän efter två månader?

Källa: Brain Development and Cognition, 2002, 2nd ed., eds: Mark H. Johnson, Yuko Munakata, and Rick O. Gilmore. s151-178, Charles A. Nelson, The Ontogeny of Human Memory: A Cognitive Neuroscience Perspective.

När börjar vårt mänskliga liv?

Fick anledning att aktualisera en artikel jag skrev i september 2005 som föreslår att livet som sådan börjar en till två månader efter födseln då ett barn normalt börjar le mot sin förälder.

Artikeln var tänkt som ett tankeexperiment där jag använde mig av uttalanden i Bibeln för att stödja hypotesen.

För mig mer detaljerad information om nervsystemets uppkomst gör att en kommentar är intressant.

Nervcellernas existens, utan att de för den skull är uppkopplade optimalt, tillkommer från 7e till 17e veckan i embryonalstadiet. Sedan sker en stor utveckling postnatalt under det första året. Antalet synapser ökar t.ex. c:a fem gånger.

Följaktligen kan man hävda vetenskapligt att det är osannolikt med ett tänkande innan vecka 18 som är gränsen för abort i Sverige. Det är än mer osannolikt med ett liv innan vecka 12 som är en vanlig abortgräns nere i Europa.

Vid tolv veckors gestation är inte ens alla nervceller anlagda utan axoner och dendriter. De senare kommer till efterhand. Ett medvetande är också osannolikt.

Kanske är det första leendet hos barnet, som Bibeln antyder, inte en så oäven definition på livets begynnelse?

Embryogenesen av den prefrontala hjärnbarken

Jag har i tre tidigare inlägg behandlat frågeställningen om hur förstoringen av hjärnbarken går till under embryogenesen, här, här och här.

Den centrala frågeställningen gällde hur man kan tänka sig att den prefrontala hjärnbarken tillkommit evolutionärt, som med sin speciella uppkoppling på den övriga hjärnbarken anses ha en viktig överordnad funktion.

Går det att spåra dubbleringen av den prefrontala hjärnbarken i embryogenesen, som är en av de få skillnader som finns mellan oss och schimpansen (1)?

Vid 4-5 veckors gestation kan man se den främre delen av neuralröret som kallas telencephalon. I en bok från 2002 (2) finns det information om att detta område kan delas in i ett nätverk ("grid") som utvecklas enligt nätet till hjärnans olika delar. Det är molekylära markörer som står för denna longitudinella och tangentiella indelning (3). Skador i denna utveckling anses kunna ge upphov till autism.

Det är dock intressant att notera att en ökad incidens av mental retardation ej observerades efter Hiroshima och Nagasaki bomberna före 8 veckors gestation. Effekten var som störst mellan 8 och 15 veckor (4).

Hos människa produceras neuronen i hjärnbarken mellan dag 40 och 125 (5). Axoner och dentriter formas efter cellerna har migrerat färdigt. Dessa neuron produceras under 11 celldelningar hos musen, 28 hos macaquen och med c:a 34-35 celldelningar hos människan.

Det är alltså en förstoring av neuralröret via det pseudostratifierade endotelcellslagret vid håligheten i röret (lumen) som äger rum innan nervceller bildas som är orsaken till den primära indelningen av hjärnans olika delar.

2002 är relativt sent så frågan är om så värst mycket mer är känt idag om den indelning som leder till den prefrontala hjärnbarkens uppkomst och uppkoppling. Uppkopplingen är mer unik än strukturen på hjärnbarken så det mest intressanta evolutionärt är kanske hur axoner och dendriter formas och de processer och gener som styr detta skeende. Det är dock troligt att en del av telencephalon vid vecka 5-7 predisponeras till att bli den prefrontala hjärnbarken utan att en enda nervcell ännu existerar.

Jag fortsätter letandet...

Referenser:

1. Hill, R. S. and Walsh C. A. Molecular insights into human brain evolution. (2005) Nature, 437, 64-67.
2. Nowakowski, R. S. and Hayes N. L. (2002) Principles in CNS development. in: Brain Development and Cognition (Johnson, Mark H., Munakata, Yuko, and Gilmore, Rick O. eds) s66. Blackwell Publishing.
3. Rubinstein, J. L. R. och Shimamura, K. (1997) Regulation of patterning and differrentiation in the embryonic vertebrate forebrain. in: Molecular and Cellular Approaches to Neural Development (Cowan, W. M., Jessell, T. M., and Zipursky, S. L., eds.) s356-90. Oxford University Press.
4. Otake, M. and Schull, W. J. (1984) In utero exposion to A-bomb radiation and mental retardation; a reassessment. British Journal of Radiology, 57, 409-14.
5. Rakic, P. (2002) Intrinsic and extrinsic determinants of neocortical parcellation: A radial unit model. in: Brain Development and Cognition (Johnson, Mark H., Munakata, Yuko, and Gilmore, Rick O. eds) s66. Blackwell Publishing.

Påbyggnad vs konstruktionsförändring

När en gren växer på ett träd så byggs den på successivt och en funktion, bladens ljusupptagande förmåga, byggs ut.

Jag roar mig med ett tankeexperiment som rör frågan om hur evolutionen bygger på nya funktioner och hur dessa spelas ut under embryogenesen.

Det är fascinerande att betrakta embryogenesen. Hur den tycks gå som på räls. Det ena leder till det andra.

Jag ställde frågan om hur vår intelligens, relativt schimpansens, byggdes på evolutionärt och om den kan ses som en påbyggnad under embryogenesen. Ett tillägg snarare än en konstruktionsförändring centralt.

Utvecklingen av neuralröret sker hos fåglar och däggdjur från mellanhjärnan i två riktningar: 1) frontalt, till det som sedan blir cortex; och 2) caudalt, nedåt ryggmärgen till.

Frågan är alltså om mellanhjärnan då representerar den evolutionärt äldsta delen av nervsystemet?

Paul D. MacLean och hans tredelshjärna, reptilhjärnan, limbiska systemet och neo-cortex från 1950-talet talar ju samma språk.

MacLeans system skulle då kunna byggas ut till en fyrdelshjärna där den fjärde delen blir den prefrontala cortexen med sin unika uppkoppling på alla de andra delarna i hjärnan.

Neuroembryologi

Använder mig av en bild i Lewis Wolperts utmärkta bok Principles of Development, 2002, för att illustrera hur lärobokslitteraturen förklarar uppkomsten av den cortikala ytan.

Överst på bilden ses neuralröret i genomskärning. Cortex bildas av den främre, slutna, delen på neuralröret. Den prefrontala cortexen, som är intresset för förklaringen, kanske är längs fram på toppen. Jag får återkomma med exakt position.

Vad man är överens om är att håligheten på neuralröret täcks av ett epitel som utgör en proliferationszon där neuroblaster bildas av epitelceller. Detta involverar ytmolekylerna Notch och Delta.

De omogna nervcellerna vandrar sedan upp längs radiala gliacellsutskott som jag beskrivet tidigare. De deponeras inifrån och ut.

Vad som inte klargörs är hur proliferationszonens yta förstoras och hur de olika delarna av cortex bildas med dess inbördes placeringar hos människa. Wolperts exempel här ovan är från vertebrater NUD.

På senare tid har det framkommit att olika delar av ytan inte nödvändigtvis har olika genexpression eftersom nya ytor kan ta över om de traditionella är skadade. Detta styrs i så fall av inkommande information.

Jag ger mig nu på jakt efter information som förklarar hur cortexytan uppstår från toppen på neuralröret. Hos människa vet man att acefala tillstånd uppstår om neuralröret ej sluts ordentligt. Den informationen jag letar efter finns kanske från primater.

Procent kvinnor i yrket

Hörde på nyheterna att bara 20% av kyrkoherdarna är kvinnor men att de som graduerar är lika många kvinnor som män.

En artikel i Dagen.se diskuterar detta nyligen.

Jämför man detta med hur många professorer som är kvinnor så är siffran 17% enligt en artikel i DN.se. Detta trots att lika många kvinnor som män disputerar.

Man kanske kan dra slutsatsen att diskrimineringen inom kyrkan kanske inte beror på vad som står i Bibeln?

Intentionalitet

Den prefrontala hjärnbarken anses vara involverad i beslutsfattande och detta är en funktion som försvinner tidigt hos patienter med Alzheimers syndrom.

Att finna 'sanningen' skiljer sig från att bestämma 'vad som är bra för mig'. Det är den senare funktionen som försvinner vid organiska skador i prefrontala hjärnbarken. Den senare funktionen anses vara mer mänsklig än den förra som är mer "computational".

Enligt Brodmann (1909) så utgör den prefrontala hjärnbarken 29% av den totala hjärnbarken hos människan, 17% hos schimpansen, 11.5% hos gibbonapan och macaqueapan, 8.5% hos lemuren, 7% hos hunden och 3.5% hos katten.

Man anar en gradient som skulle vara linjär men är detta fallet? Att evolutionen gradvis utvecklat intentionaliteten eller den fria viljan.

Många hävdar att människans intentionalitet skiljer sig signifikant från djurens. Elkhonon Goldberg och Dmitri Bougakov, som har skrivit kapitlet 'Goals, executive control and action' i boken Cognition, Brain and Consciousness från 2007, löser dilemmat med att säga att en rigorös neuroforskare måste hävda att evolutionen gradvis har utvecklat intentionaliteten, men ej linjärt utan exponentiellt.

Detta uttalande knyter an till diskussionen igår där jag undrade om storleksskillnaden hos hjärnan på Homo erectus är signifikant skild från den hos Homo sapiens. En exponentialitet skulle hjälpa till att förklara skillnaden som annars inte verkar vara stor nog.

Men hur förklarar man en exponentialitet? I vilket fall är det intressant att författarna medger att en volymsförklaring inte är tillfredsställande Att skillnaden mellan människan och schimpansen är för stor.

The Brain Secretes the Mind?

Det finns en intressant passage i Steven Pinkers bok How the Mind Works från 1997:

"Darwin skrev att hjärnan secernerar tänkandet (the mind), och John Searle, filosofen, har argumenterat att de fysikaliskt-kemiska egenskaperna i hjärnans vävnader på något sätt producerar "the Mind" på samma sätt som bröstvävnad producerar mjölken och växtvävnad producerar socker."

Pinker utvecklar resonemanget med att arrangemanget av hjärnvävnaden är vad som är unikt inte nödvändigtvis egenskaperna.

Sammantaget kan man då tänka sig att "the mind" representerar något fysikaliskt-kemiskt. Kroppen är ju full av körtlar som secernerar olika substanser men är verkligen "the mind" en sådan substans?

Descartes talade om en tänkande substans, res cogitans, väsenskild från kroppens substans, dvs den fysikaliska världen. Det ovanstående talar för en res cogitans som tillhör Naturen.

I denna substans bildas bilder i det krökta biologiska rummet?

Treenigheten, en detalj?

Läste kommentarerna på bloggen Aletheia idag. Man diskuterade treenighetens vara eller icke vara.

Fann sedan tröst i Wilfrid Stinissens ord:

"Orden leder dig till en ocean av tystnad. Gud själv är ju större än allt vad det mänskliga språket kan säga om honom."

Kanske är därför frågan om treenigheten en detalj i det stora hela?

I believe eller I have faith

Andrew Newberg har skrivit en ny bok 2006 som heter Why we believe what we believe. Det verkar som om Newberg försöker bygga en plattform för att attackera problemet om trons biologi.

Svenskan skiljer ju inte på "belief" och på "faith". Den logiska fortsättningen på Newbergs tidigare bok är väl kanske ändå att försöka generalisera frågan om tron. Skiljer sig "belief" från "faith"?

Newberg tar dock inte tag i denna problematik. Kanske är det för att det är svårt att studera en tro på något. Han belyste ju meditationen i sin förra bok. Hur skiljer sig tro t.ex. från kunskap på en genomlysningskamera?

Det är dock viktigt att försöka förstå om tro på en person är det samma som tron på Jesus--biologiskt sett. Union med Gud eller ett så kallat Absolute Unitary Being tillstånd är kanske något annat.

Boken är annars läsvärd och trevlig.

Andrew Newbergs teori om andligheten

Efter att ha blivit informerad av Dagen.se om Dr. Andrew Newberg och hans forskning på University of Pennsylvania i Philadelphia kring tillståndet Absolute Unitary Being (AUB) skrev jag en kort introduktion till ett senare inlägg som nu summerar hans bok Why God won't go away, 2002.

Dr. Newbergs allmänna inställning till sin forskning kan exemplifieras med följande citat:

"vetenskap och religion behöver inte vara inkompatibla"

"vi hoppas att vårt arbete kan avancera utrönandet av interfacet mellan vetenskap och religion på ett sätt som gör att perspektiven snarare kan potentiera än förminska varandra"

Ytterligare ett citat redogör för Newbergs teori:

"Verkligheten av AUB är inte ett konlusivt bevis för Guds existens, men det stöder tesen att människans existens står över den nakna materialistiska existensen. Vårt medvetande dras av intuitionen av denna djupare verklighet, denna yttersta känsla av enhet, där lidandet försvinner och allt trånande är stillat. Så länge våra hjärnor är konstruerade som de är, så länge vårt medvetande kan känna denna djupare verklighet, så kommer spiritualiteten att forma den mänskliga erfarenheten, och Gud, hur än vi definierar detta majestätiska och mysteriösa koncept, kommer inte att försvinna."

Newberg intresserar sig för likheten mellan det subjektiva och det objektiva och hävdar till och med att tillståndet Absolute Unitary Being kan var verkligare än det vi ser med våra ögon.

Han har visat att i religioner med mystiska inslag så är tillståndet AUB lika, som det kan analyseras med SPECT, en non-invasiv genomlysningsteknik som mäter lokalt blodföde. Hjärnan på en buddhistisk munk ser t.ex. likadan ut som en franciskaner nunna.

Blodfödes mätningen får dock betraktas som ganska grov eftersom personer som analyserats uppger olika tankar vid analystillfället. Det rör sig alltså om ett neurologiskt grovtillstånd, eller hjärninställning, som induceras av en meditation där olika innehåll förekommer för olika individer. Detta innehåll kan ej ännu analyseras men betraktas som synnerligen variabelt. Det finns med andra ord många vägar att färdas till AUB.

Dalai lama säger t.ex:

"Därför skulle det inte var underligt att det finns många olika religiösa traditioner med olika sätt att tänka och med olika beteende. Och denna variabilitet är ett sätt att få alla nöjda. Om vi bara har bröd, medför detta att risätarna inte får något att äta. Med en massa olika födor, kan vi tillfredställa allas olika smaker och behov. Och folk äter ris för att det växer bäst där de bor, inte för att det är bättre eller sämre än bröd."

Newberg har en teori för hur denna realisation av det spirituella går till neurologiskt. Den del av hjärnbarken som detekteras vara involverad i AUB har som uppgift att organisera oss i rummet. Vad man ser är att meditationen ger en deafferentisering, dvs en blockad av inkommande känselinformation till detta område. Newberg tror därför att detta hjälper till att öka vår upplevelse av vad den främre delen av hjärnbarken ser som reellt. En transfer från det objektiva till det subjektiva.

Ett avslutande citat:

"In the same sense, neurology can reconcile the rift between science and religion, by showing them to be powerful but incomplete pathways to the same utlimate reality".

Situationen 1838

För 170 år sedan skrev Ralph Waldo Emerson the Divinity School Address ett tal han höll för avslutande klass på Harvard. Talet retade upp arrangören så till den milda grad att han inte inviterades till Harvard igen på 30 år. Emerson menade att Jesus var en stor man, men ej Gud. Det skall nämnas i sammanhanget att Emerson hade utbildat sig till präst på Harvard Divinity School men hade slutat efter ett par års tjänst. Han kunde ej längre förmå sig att dela nattvarden.

Han skrev också:

"In this point of view we become very sensible of the first defect of historical Christianity. Historical Christianity has fallen into the error that corrupts all attempts to communicate religion. As it appears to us, and as it has appeared for ages, it is not the doctrine of the soul, but an exaggeration of the personal, the positive, the ritual. It has dwelt, it dwells, with noxious exaggeration about the person of Jesus. The soul knows no persons. It invites every man to expand to the full circle of the universe, and will have no preferences but those of spontaneous love."

Emerson var inspirerad av österländskt tänkande och det är intressant att jämföra den rödmarkerade meningen med Gudsbilden av de katolska karmeliterna: som något djupt inombords liggande, som ett öga betraktandes universum, frigjort från jaget, i union med Gud.

Teologi eller Vetenskap

Jag fortsätter mitt sökande efter den kristendom som tillåter fritänkande som forskare inom naturvetenskapen. Har lagt en ansenlig mängd tid på detta projekt som jag startade för fyra år sedan. Det böcker jag penetrerat finns listade på min hemsida. Har tidigare diskuterat böcker som The Language of God av Francis Collins och Coming to Peace with Science av Darrel R. Falk samt böcker av John Polkinghorne, Owen Gingrich och Alister E. McGrath.

Skrev ett inlägg kallat Djävulens Advokat härförleden. Jag frågade mig om teologin har ensamrätt att söka Gud. Ordet betyder ju trots allt läran om Gud.

Tänkte försöka sammanfatta dessa tankar med dem jag skrev igår, dvs att Gud är Naturen. Det mesta av informationen om dessa två variabler finns samlad under etiketten "gudsbild" i bloggen.

Såvitt jag förstår detta fungerar denna Gudsbild med den nicenska trosbekännelsen förutom kanske att jag inte tror på nyttan av en enda kyrka. Den är dock mindre personlig och tonar ned treenigheten.

Själv har jag nöjt mig med den teologiska kunskapen att Gud inkarnerades i Jesus och att han uppstod från de döda. Gud visade sin makt här på Jorden. Har jag förstått saken rätt är jag då kristen. Jag är visserligen döpt katolik, ej upptagen i kyrkans fulla gemenskap, men jag betraktar mig endast som Kristen non ultra descriptus.

Som naturvetenskaplig forskare anser jag mig kunna göra detta för sannolikheten är stor att något viktigt hände eftersom det blev ett så tydligt historiskt resultat. Att den sannolikhetsbedömningen har en troskomponent, är jag medveten om, men jag gör den med ett rent samvete.

Eftersom vetenskapen studerar Naturen är då teologin för mig det som teologerna bygger på Bibeln och andra skrifter men inte nödvändigtvis kunskapen om Gud. Som vetenskapsman och pragmatiker har jag svårt för att engagera mig i detta på grund av att jag, så att säga, når till inkarnationen men inte längre. Jag tycker inte data räcker för mer än detta.

Jag lärde mig idag av David Nyström att till och med katolikerna har teologer som tror att Jesus var en vanlig man. Edward Schillebeeckx blev dock kallad till Vatikanen för sin bok om Jesus. Jag är inte säker på vilka data som fick honom att revidera sin uppfattning men det kanske är möjligt att arkeologiska fynd kan vara så övertygande i det enskilda fallet.

Har ju diskuterat möjlligheten att vetenskapen kan komma att förbättra eukumeniken, i meningen tolerans. Något liknande sades för 14 år sedan:

“A religion old or new, that stressed the magnificence of the universe as revealed by modern science, might be able to draw forth reserves of reverence and awe hardly tapped by the conventional faiths. Sooner or later, such a religion will emerge.”

Carl Sagan, Pale Blue Dot (1994)

Nutidens kyrkliga engagemang i miljön är ju en sådan förändringens vind. En slags förenade av Gud och Naturen.

Får man ta Gud med sig på vägen?

Descartes är ju berömd för sin så kallade substans dualism. "The Mind" finns inte i rummet utan utanför.

Detta passade väldigt bra med den då rådande Gudsbilden och även kanske med den vanligaste nuförtiden. Gud är immateriell och utanför rum och tid.

Descartes och hans vänner är med Gud. Nuförtiden har vi alienerats med Gud.

Dr. Jeagwon Kim informerar att en av de nu rådande filosofierna är en egenskaps dualism där "The Mind" och kroppen är två olika poler i en materialistisk värld som är oändligt stor, dvs det finns inget utanför. "The Mind" är inte reducerbart på kroppen, dvs det fysikaliska.

För att bryta isoleringen, kan man ta Gud med sig in i egenskaps dualismen? Det vill säga Gud är naturen. Hittills oförklarad vetenskapligt sett.

Vad är mentala fenomen för något?

Dr. Jeagwon Kim för en diskussion om vad mentalitet är för något i sin bok Philosophy of Mind från 2006. Filosofens bild knyter an till den av mig tidigare diskuterade "mentala" bilden att hjärnan består av moduler eller är essentiellt en frekvenssoppa, ett holistiskt perspektiv.

Kim föreslår att man kan dela in mentala fenomen i ett flertal varianter:

Qualia
Propositional attitudes
Feelings and Emontions
Volitions
Actions
Mer komplicerade egenskaper som kan betraktas som samansatta av de tidigare

Han samanfattar detta med essentiellt två grupper: qualia och intentionella tillstånd. Qualia är det som sinnesorganen presenterar och intentionella tillstånd det övriga. Med andra ord är detta de objektiva och subjektiva upplevelserna.

Kim anser att det är omöjligt att finna något som är gemensamt för de två huvudgrupperna som gör det möjligt att tala om en enhetlig mentalitet. En total frekvensfunktion av hjärnans aktivitet är ju dock en gemensam nämnare.

Är det bara filosoferna som har detta problem? En biolog ser mentaliteten som något nervsystemet och kroppen gemensamt bygger upp. Det objektiva kanske till och med driver det subjektiva. Där finns kanske ett kausalt samband. Sensoriskt depriverade individer mår väldigt dåligt.

Enligt Steven Pinker finns inget mystiskt i mentaliteten det är bara så många nervceller och så många synapser som bildar det samma. För mig är detta inte en tillfredställande förklaring. Jag reserverar mig gärna med lite mystik. Jag tror dock inte att det finns en "programmerare" till en "superdator". Det finns dock ett slags liv i mentaliteten som måste förklaras och som exemplifieras av den fria viljan.

Kalla mig en mystiker men jag anser att det är ett mysterium hur vårt medvetande formas av den nyss nämnda aktiviteten. Men varför fastnar Dr. Kim på sitt problem? Menar han kanske att qualia är dött och intentionaliteten lever?

Jag hoppas att han serverar en förklaring i sin bok.

Tänkande eller kommunikation

"Furthermore, whatever merit there might be to guesses about selektional processes that might, or might not, have shaped human language, they do not crucially depend on the belief that the system is an outgrowth of some mode of communication. One can devise equally meritorious (that is, equally pointless) tales of the advantage conferred by a series of small mutations that facilitated planning and clarification of thought...--not that I am proposing this or any other story."

Jag har använt det här citatet av Chomsky tidigare. Själv tycker jag att det är intressant att fråga sig hur den naturliga selektionen av språket skulle ha gått till. Var det via en utveckling av tänkandet eller via kommunikationens selektion?

Primater kommunicerar ju även om de inte tänker som människor. Det tänkande de har är tydligen tillräckligt för kommunikation. Med andra ord är det komplicerat att dela upp dessa funktioner.

Kan man i stället säga att tänkandet är viktigare än kommunikationen? Kan man till och med hävda att tänkandet är förutsättningen för kommunikationen?

I de så kallade chatterbox syndromen, Williams syndrom och Seckels syndrom så förekommer en slags "tjattrande". Jag undrar om Chomsky inte var lite ironisk i sin kommentar ovan. Verkar inte tänkandet viktigare och i så fall en troligare selektionsprincip?

Det skulle alltså ha varit viktigare för vilden på savannen att tänka och lösa sina problem själv än att kommunicera. Kan han tänka kan han ju visa sina barn hur de skall göra. Detta är ju dock kommunikation.

Vilket är viktigast? Att lösa sin egna problem bättre själv, uppfostrande är ju ett sådant problem, eller att mer effektivt kunna uppfostra sina barn?

Åtminstone vissa hävdar att vi behöver tystnad som Åsa Johansson diskuterar på idagsidan i SvD.se häromdagen. I sista numret av TIME magazine kan man dock läsa att gifta par lever längre och är nöjdare under tiden. Detta i ett temanummer om romantikens vetenskap.

Nu är det ju faktiskt så att celler kommunicerar och de flesta anser nog att enskilda celler ej tänker. Då skulle kommunikationen som princip vara äldre än tänkandet och om gammal är äldst så är detta kanske ett argument för att kommunikationen är selektionsprincipen för språket?

Det är ju dock intressant att tänka sig att enskilda celler har ett tankeliv. Själen skulle ju i så fall kunna överföras och blandas vid befruktningen av människan. Precis som arvsanlagen.

Det är kanske inte rätt att ha en så bred definition på kommunikation. Det är kanske essentiellt att använda en definition som utbyte av idéer. Detta är mer relevant än utbyte av information via kemiska substanser om det skall ha en effekt på individnivå. Det vill säga om inte utbytet av idéer i botten är resultatet av molekylära interaktioner.

State of the Union Address 2008

Det är något jag saknar i Sverige. En årlig sammanfattning och årsplan av Statsministern liknande State of the Union Address i USA. 2008 års Address är George W Bushs sista.

Presidenten tar upp några vetenskapsrelaterade meddelanden.

Han säger t.ex.: Om Amerika skall fortsätta att ha framgång i framtiden, så krävs att vi litar på skickligheten hos våra vetenskapsmän och ingenjörer och att vi ger dem makten lösa framtidens utmaningar. Sedan fortsätter han med att be Kongressen att dubbla anslagen för kritisk grundforskning inom fysiken för att säkerställa att USA förblir ledande inom detta område.

Han gör vidare en poäng av att etisk biologisk forskning gjort framsteg genom att i november 2007 få fram embryonala stamceller av adulta hudceller och säger att man expanderar anslagen i denna riktning. Han uttalar sig emot kloning av humant liv (reproduktiv kloning).

Han använder ett målande uttalande om immigrationen:

"Illegal immigration is complicated, but it can be resolved. And it must be resolved in a way that upholds both our laws and our highest ideals."

Israel-Palestina frågan eller frågan om det "Heliga Landet" blir ju intressant i år. Bush säger att han vill försöka få till stånd ett fredsavtal innan året är slut. Det faktum att han avgår om ett år kan ju tänkas tjäna som en sporre. Det vore ju också intressant om den ökade stabiliteten i Irak kommer att kunna bidra positivt. Han säger:

"The time has come for a Holy Land where a democratic Israel and a democratic Palestine live side-by-side in peace. "