Spirituality or Religious Humanism

Bosse är troende fast utan Gud Existentiellt SvD: "Enligt Antoon Geels handlar spiritualitet om en förändring i kulturen, en rörelse i tiden. Begreppet har förstås sitt ­ursprung i engelskspråkiga länder. Där säger många: ”I am spiritual, not religious.” De tror på något ”högre”, ”en kraft”, ”kärleken” – exakt vad är inte fastslaget, fast vad det än är finns det nära, närmare än den egna halspuls­ådern, och det är inneboende i naturen."

Is this a development of religion, of Judeo-Christianism, or is it something distinct? Considering the psychology of religion God is created in our minds and therefore exists as part of Nature. "God is love" says the Pope, actually, so this is nothing new. For me it is very straight forward to imagine love as a force of Nature. However, I have preferred to consider only that which is yet unknown as a replacement of supernatural forces. I call it scientific discipline. It fuses science and religion.

Bo Ahrenfelt is a little fuzzier than myself on the third existence, what Ahrenfelt call "medvetandet". What he discusses can easily be called divine inspiration. After some study of the Philosophy of Mind it became clear to me that people seem to think that thoughts cannot be reduced fully onto physiology. Philosophy thus leaves a supernatural touch to consciousness. I have called it the third existence in my blog as a hypothesis where the first existence in materia and the second existence is life as biological tissues. The third existence is consciousness or human life. I have speculated that further human development will occur from the third existence into a fourth existence.

In summary, if you prefer to talk about something "higher", "a force", or "love" which is inherent in Nature without calling it God is a matter of preference. However, I see my non-personal, materialistic pantheism as a development of the Judeo-Christian God concept. I am fully aware that this might get me killed in Mecca and that it might irritate people of the Book in general. It follows from the biology of religion though.

How large a proportion of mankind believe in God?

Myt att kristendomen byggt Sverige Brännpunkt SvD: "Många tror att en majoritet av svenska folket är kristna. Det stämmer inte. Samtliga undersökningar visar att så inte är fallet. Sverige är ett av världens mest sekulära länder där mindre än 20 procent tror på någon eller några gudar. En överväldigande majoritet av de svenska med- borgarna är således ickereligiösa."

I want to investigate this further but from a preliminary survey it does seem to be a false statement to say that all investigations demonstrate that a majority of Swedes aren't Christian. It is important for Christer Stumark and the Humanists to claim that is possible to eradicate religion which I firmly believe is not possible due to the natural interest of the Divine among the majority of people.

First of all, Dagen published a Gallup study where it was asked if religion is important in your life and only around 20% claimed this in Scandinavia. However, this question is not the same as if one ask if people believe in God. In a genetically fairly similar country like the United States almost 50% go to Church once a week, the Pew Forum lists answers on the question if religion is important in your life and the national average is 56%.

Wikipedia gives information that 46%-85% of the Swedish population does not believe in God. Difficult to get a firm answer on this question in other words. However, as many as 65% baptise their child in Sweden and it is very difficult to believe that they would do this and not believe in God. Furthermore, as many as 84% bury their dead via the Church, also indicating that people become a little more religious at older age, or admit it more willingly, and that quite a few in actuality have a belief in God.

It is also interesting to speculate in the possibility that spirituality is a genetic trait and that the predilection for religiosity might vary on Earth. The Chinese, for example, managed to eradicate religion totally during their Maoistic era but it is coming back currently. The question is to what degree?

What is good for Religious Humanism?

Kristendomens ställning i skolan - P1-morgon - sr.se: "Det nya förslaget till kursplan i religionskunskap har väckt starka protester- eftersom texter om kristendomens betydelse tagits bort. Debatt mellan Jan Björklund, utbildningsminister (FP) och Lars Ohly (V) om kristendomen i skolan."

Jan Björklund has the feeling that there should be more stress on Christianity than on other religions because in our part of the world is immersed by Christianity and has been for a thousand years. Lars Ohly argues that we are entering a secular era and that our schools should be a protected area for children where they are equally inspired by all religions and also other life philosophies.

Religious Humanism is thought of as a relatively tradition-free religion based on science and humanism. As such, during the next 100 or 200 years, many will gradually reorient themselves to a materialistic God concept that is fully compatible with science as the importance of scientific results become more and more valued. God is Nature. The supernatural is replaced by yet unknown discoveries by science. It is important to realize that most people want to believe and that secularity might not be the answer for more than some 25% of the population. In this sense we are not globally entering a secular era. However, the state and the churches must be separated. In a multicultural environment religion is more private.

Teaching all religions equally must then be considered the best way. Because it will lead to an understanding of religion in terms of human psychology. Common denominators become evident and the subject Psychology of Religion is the forerunner to Religious Humanism. The Christian heritage is also learned from studies of literature and movie art and is reaching the students in other ways.

The take of Religious Humanism is to some extent dependent on if science will continue to be a guiding light, a beacon for society. Health care and social institutions have replaced Christianity to a large extent, at least in Sweden, and psychology is a popular subject even among priests these days.

One important subject in this respect is a product of science, namely, nuclear weapons. On the one hand we have entered a relatively more peaceful era with these weapons. On the other hand they have become a risk in terms of nuclear proliferation into unwanted hands. There are also other developments that can lead to negative feelings of science development.

On the positive side is continuous development of scientific results that hopefully will yield solutions to climate change, yield larger crops, improve health care, and solutions to other problems we face. It is therefore my hope that people more and more will regard Nature as our God, environmentalism might aid in this development, and that science will be the ritual by which we become closer to God.

What is a multicultural society?

Lena Andersson writes today in DN about the man who didn't want to take the hand of a woman prospective boss. He did not "ta seden dit man kommer" in other words he did not put important regional customs before his own rather extreme religious rules.

I have heard different versions about what actually happened and it apparently was one of these word against word affairs. Because it would of course be different if the man actually in some polite way greeted his prospective boss other than shaking his hand an looking her in her eyes.

A multicultural society can of course not be equivalent with people coming to a region and expecting to be able to live exactly like they did where they came from. That would be equivalent to an invasion. Some adaptation is of course necessary.

Religious Humanism, a religion that I am trying to develop, has the advantage of having removed itself of all these traditions that often is what cause problems with other religions. It is of course highly crippling in the Western society to not be able to shake the hand of a fellow human being and not being able to look them straight in the eyes. Belief in God and an ethical living should be possible without such anti-liberal manners as hiding in a burka.

Obamas väg--"Civil Religion"?

President Obama firar just sin 100:e dag i ämbetet. Det är något med Obama som andra presidenter inte har haft. Statistiken pekar inte på något märkvärdigt men han är populärare än vad statistiken visar. En del kallar honom "pop star" andra "messias". Filosofen Simon Critchley tror att det kan vara ett exempel på "Civil Religion".

Om jag förstår honom rätt så kan han mena att Obama ersätter religion med sitt politiska program. Jag läste det manifest som Ulf Bjereld hänvisade i ett inlägg där han presenterade socialdemokratins Broderskapsrörelse. Manifestet är mer politiskt än religiöst och Critchley tror att religionen i England ersattes av välfärdsstaten. Jag undrar om Bjereld är av samma uppfattning med sin vänsterkristenhet? Välfärdsstaten är ju på uppgång i världen men så är också religionen. De verkar inte ersätta varandra?

Själv måste jag säga att min tro på Gud är synnerligen apolitisk. Jag blandar inte Gudstro med politiskt troende på ideologier. Makt tror jag inte hör hemma i religionen. Jag försöker förankra politiken i vetenskapen där den hör hemma. Jag hänför visserligen, likt Spinoza, Gud till Naturen men avståndet till en förståelse är större än hos politiken. Vetenskapen är dock i min åsikt en bättre väg att söka Gud än teologin.

Gudsbilden

Jag skriver lite då och då om hur jag ser på Gud. För den som är intresserad så går det att följa upp dessa inlägg via etiketten Gudsbild.

Jag har kommit fram till att Gud är naturen och att Gud är kärlek. I Wilfrid Stinissens bok Idag är Guds Dag som är en samling förkortade versioner av predikningar, en för varje dag, finner jag på dagen för den 6e april en beskrivning av vad jag personligen kan tolka som att Gud är naturen.

Nu är ju Br. Wilfrid en karmelitmunk och den katolska kyrkan kanske inte håller med men jag tycker det är likt nog för att citera predikningen för var och en att själv avgöra.

Den heter: Hela Skapelsen är i Gud.

I grund och botten är världen god. Allting är Gud. Världen är helig, därför att den varje ögonblick blir skapad av Gud. Du behöver inte gå undan från skapelsen för att finna Gud, den är hans symfoni.

Världen och Gud är inte två motpoler. Gud har inte skapat världen en gång för länge sedan och därefter lämnat den åt sitt öde. Överallt där en skapad varelse finns, där är skaparen närvarande. Såsom parfym sprider vällukt, så utgår skapelsen som en vällukt från Gud.

Du är ständigt omsluten, insvept i Kristi kärlek, du är skapad i honom. Allt vad du gör, gör du i Kristus. Det är därför som synden är så avskyvärd. När du syndar missbrukar du skapelsen och tvingar Gud att bo i ett nedsmutsat tempel. När du vanhedrar en skapad varelse är det Skaparen du kränker.

Om du öppnar dina ögon och ser att Gud är i allt och att allt är i honom, behöver du inte mer fråga dig om han verkligen är närvarande eller ej. Om du har en äkta kontemplativ hållning ställer du dig inte längre utanför livet. I stället ser du tvärs igenom allt och finner Gud dold i allt.

Från ögonblick till ögonblick skapar Gud allt du behöver; det enda du har att göra är att ta emot allt ur hans hand. Om du lär dig att se skapelsens innersta mening, finner du alltid orsaker till tacksamhet.

Treenigheten, en detalj?

Läste kommentarerna på bloggen Aletheia idag. Man diskuterade treenighetens vara eller icke vara.

Fann sedan tröst i Wilfrid Stinissens ord:

"Orden leder dig till en ocean av tystnad. Gud själv är ju större än allt vad det mänskliga språket kan säga om honom."

Kanske är därför frågan om treenigheten en detalj i det stora hela?

I believe eller I have faith

Andrew Newberg har skrivit en ny bok 2006 som heter Why we believe what we believe. Det verkar som om Newberg försöker bygga en plattform för att attackera problemet om trons biologi.

Svenskan skiljer ju inte på "belief" och på "faith". Den logiska fortsättningen på Newbergs tidigare bok är väl kanske ändå att försöka generalisera frågan om tron. Skiljer sig "belief" från "faith"?

Newberg tar dock inte tag i denna problematik. Kanske är det för att det är svårt att studera en tro på något. Han belyste ju meditationen i sin förra bok. Hur skiljer sig tro t.ex. från kunskap på en genomlysningskamera?

Det är dock viktigt att försöka förstå om tro på en person är det samma som tron på Jesus--biologiskt sett. Union med Gud eller ett så kallat Absolute Unitary Being tillstånd är kanske något annat.

Boken är annars läsvärd och trevlig.

Andrew Newbergs teori om andligheten

Efter att ha blivit informerad av Dagen.se om Dr. Andrew Newberg och hans forskning på University of Pennsylvania i Philadelphia kring tillståndet Absolute Unitary Being (AUB) skrev jag en kort introduktion till ett senare inlägg som nu summerar hans bok Why God won't go away, 2002.

Dr. Newbergs allmänna inställning till sin forskning kan exemplifieras med följande citat:

"vetenskap och religion behöver inte vara inkompatibla"

"vi hoppas att vårt arbete kan avancera utrönandet av interfacet mellan vetenskap och religion på ett sätt som gör att perspektiven snarare kan potentiera än förminska varandra"

Ytterligare ett citat redogör för Newbergs teori:

"Verkligheten av AUB är inte ett konlusivt bevis för Guds existens, men det stöder tesen att människans existens står över den nakna materialistiska existensen. Vårt medvetande dras av intuitionen av denna djupare verklighet, denna yttersta känsla av enhet, där lidandet försvinner och allt trånande är stillat. Så länge våra hjärnor är konstruerade som de är, så länge vårt medvetande kan känna denna djupare verklighet, så kommer spiritualiteten att forma den mänskliga erfarenheten, och Gud, hur än vi definierar detta majestätiska och mysteriösa koncept, kommer inte att försvinna."

Newberg intresserar sig för likheten mellan det subjektiva och det objektiva och hävdar till och med att tillståndet Absolute Unitary Being kan var verkligare än det vi ser med våra ögon.

Han har visat att i religioner med mystiska inslag så är tillståndet AUB lika, som det kan analyseras med SPECT, en non-invasiv genomlysningsteknik som mäter lokalt blodföde. Hjärnan på en buddhistisk munk ser t.ex. likadan ut som en franciskaner nunna.

Blodfödes mätningen får dock betraktas som ganska grov eftersom personer som analyserats uppger olika tankar vid analystillfället. Det rör sig alltså om ett neurologiskt grovtillstånd, eller hjärninställning, som induceras av en meditation där olika innehåll förekommer för olika individer. Detta innehåll kan ej ännu analyseras men betraktas som synnerligen variabelt. Det finns med andra ord många vägar att färdas till AUB.

Dalai lama säger t.ex:

"Därför skulle det inte var underligt att det finns många olika religiösa traditioner med olika sätt att tänka och med olika beteende. Och denna variabilitet är ett sätt att få alla nöjda. Om vi bara har bröd, medför detta att risätarna inte får något att äta. Med en massa olika födor, kan vi tillfredställa allas olika smaker och behov. Och folk äter ris för att det växer bäst där de bor, inte för att det är bättre eller sämre än bröd."

Newberg har en teori för hur denna realisation av det spirituella går till neurologiskt. Den del av hjärnbarken som detekteras vara involverad i AUB har som uppgift att organisera oss i rummet. Vad man ser är att meditationen ger en deafferentisering, dvs en blockad av inkommande känselinformation till detta område. Newberg tror därför att detta hjälper till att öka vår upplevelse av vad den främre delen av hjärnbarken ser som reellt. En transfer från det objektiva till det subjektiva.

Ett avslutande citat:

"In the same sense, neurology can reconcile the rift between science and religion, by showing them to be powerful but incomplete pathways to the same utlimate reality".

Situationen 1838

För 170 år sedan skrev Ralph Waldo Emerson the Divinity School Address ett tal han höll för avslutande klass på Harvard. Talet retade upp arrangören så till den milda grad att han inte inviterades till Harvard igen på 30 år. Emerson menade att Jesus var en stor man, men ej Gud. Det skall nämnas i sammanhanget att Emerson hade utbildat sig till präst på Harvard Divinity School men hade slutat efter ett par års tjänst. Han kunde ej längre förmå sig att dela nattvarden.

Han skrev också:

"In this point of view we become very sensible of the first defect of historical Christianity. Historical Christianity has fallen into the error that corrupts all attempts to communicate religion. As it appears to us, and as it has appeared for ages, it is not the doctrine of the soul, but an exaggeration of the personal, the positive, the ritual. It has dwelt, it dwells, with noxious exaggeration about the person of Jesus. The soul knows no persons. It invites every man to expand to the full circle of the universe, and will have no preferences but those of spontaneous love."

Emerson var inspirerad av österländskt tänkande och det är intressant att jämföra den rödmarkerade meningen med Gudsbilden av de katolska karmeliterna: som något djupt inombords liggande, som ett öga betraktandes universum, frigjort från jaget, i union med Gud.

Får man ta Gud med sig på vägen?

Descartes är ju berömd för sin så kallade substans dualism. "The Mind" finns inte i rummet utan utanför.

Detta passade väldigt bra med den då rådande Gudsbilden och även kanske med den vanligaste nuförtiden. Gud är immateriell och utanför rum och tid.

Descartes och hans vänner är med Gud. Nuförtiden har vi alienerats med Gud.

Dr. Jeagwon Kim informerar att en av de nu rådande filosofierna är en egenskaps dualism där "The Mind" och kroppen är två olika poler i en materialistisk värld som är oändligt stor, dvs det finns inget utanför. "The Mind" är inte reducerbart på kroppen, dvs det fysikaliska.

För att bryta isoleringen, kan man ta Gud med sig in i egenskaps dualismen? Det vill säga Gud är naturen. Hittills oförklarad vetenskapligt sett.

Hur påverkar religionen tänkandet?

En viktig fråga som togs upp i debatten mellan Dr. Francis S. Collins och Dr. Richard Dawkins i TIME Magazine för ett år sedan är om det är möjligt att utföra vetenskapligt tänkande som kristen?

Påverkas tänkandet negativt av tron? Det går inte att använda ordet "kristen" utan en specifikation. En bokstavtroende påverkas utan tvekan negativt. Men Francis Collins menar att det går att vara kristen utan problem om man prenumererar på den så kallade "theistic evolution" varianten.

Med andra ord blir det intressant att försöka komma fram till vilken slags kristen individ man bör vara för att kunna syssla med vetenskap. Gudsbilden blir viktig liksom hur man tolkar bibeln. Hur kan man i så fall påverka församlingar till att tro på rätt sätt?

Det kanske även är så att all vetenskap inte påverkas. Det kanske är så att vissa problem är mer känsliga. Som till exempel frågan om livets uppkomst. Kanske väljer kristna forskare de mest "konfliktfria" områdena för sina studier med en snedfördelning av kristna forskare över vetenskapen som följd.

Frågan är viktig globalt eftersom kanske 33% av världens befolkning är kristna samtidigt som så många som möjligt måste rekryteras till forskningen.

Det är också möjligt att ställa frågan om den katolska kyrkan har ett negativt inflytande på ett lands forskningspotential inom naturvetenskapen. De södra länderna i Europa och Sydamerika, typiskt katolska, har inte ett så utvecklat forskningsklimat. Kanske beror det på att det är för varmt men kanske inte. En viktig fråga för EU.

Ifrågasättandet är en hörnsten i vetenskapligt arbete. Kritiskt tänkande. Dawkins påpekar att en forskare måste kunna bearbeta ett problem utan ge upp och hävda att Gud är orsaken. Collins menar att Guds existens och hans agerande måste betecknas som en arbetshypotes den också.

Vad betyder ordet "fritänkare"? Spinoza (1632-1677) lär ska ha varit en dylik. Går det att argumentera med kognitiva argument att en forskares tänkande inte får inskränkas med tankeregler för optimal kreativitet?

Ett mycket viktigt exempel på en problematisk tankeregel är den katolska kyrkans dogmatiska inställning till själens härstammande från Gud och inte från föräldrarna vid embryogenesen. Det skapar problem inte bara vetenskapligt men också i samhället i övrigt.

Tanken är dock god. Kyrkan vill säga att livet är en gåva från Gud, en tanke från Gud, och inte bara en slump. Ge en mening till livet. Går det med hjälp av tron att skapa mening med livet på sätt som inte skapar vetenskapliga problem?

Själskonceptet livet igenom är som upplagt för konflikt eftersom många neurovetare arbetar med materialistiska teorier. Men även om en forskare medger att något som själ kan finnas så kommer dogmatiska uttalanden om själen att med nödvändighet skapa problem.

En naturlig lösning är fritänkaren Spinozas gudsbild--Gud är Naturen. Guds inkarnation i Jesus Kristus får då också en naturlig förklaring. Jesus kan ha varit människa och Gud samtidigt.

Filosofernas Gud vs. Abrahams Gud

"Love the LORD your God with all your heart and with all your soul and with all your strength."

Jag har sett ordet filosofernas Gud användas t.ex. i fallet Spinoza där Naturen jämförs med Gud. Jag tänker mig då att den troskomponent som ingår i rationellt tänkande är den aktiva komponenten.

I fallet Abrahams Gud tänker jag mig att det i stället är det vanliga troendet som är aktiverat. Frågan är vad för slags "tänkande" som drivs av denna tro.

Så länge en teolog bara använder sig av tankegångar som harmonierar med den forskning han bedriver är allt förmodligen väl. Samma gäller när en forskare som tror på Filosofernas Gud arbetar på sina problem. Det uppstår inte någon konflikt.

Men vad händer när en religiös forskare försöker arbeta på problem där existentiella frågor bearbetas? En prioritet måste fastställas till forskningens fördel annars blir där tvärstopp. Normalt sett borde diskussionen vara över här--Vetenskaplig Imperialism råder. Konflikten ligger i hjärnans funktion.

Hur det nu är finns där c:a två miljarder kristna och dessa individer har en massa mirakler i bagaget som de inte gärna gör sig av med. Men å andra sidan är de måna om sin säkerhet och vill att deras naturvetenskapliga forskning skall vara den bästa. Två-språks policyn gör entré--var och en sköter sitt.

Har denna typ av storskalig schizofreni någon framtid? Svaret på den frågan beror delvis på om det spelar någon roll för en civilisations framgång att hälften av individerna är vetenskapliga analfabeter. Analfabet kan vara en olämplig term eftersom man kanske aldrig kan komma att kräva en 100% vetenskapskunnighet.

Det är naturligtvis möjligt att en 50%/50% indelning av en population är optimalt med avseende på hur den mänskliga hjärnans funktion fördelas på individer. Det kanske är olämpligt att använda sig av personer som försöker använda båda trossystemen i hjärnan samtidigt, dvs en religiös forskare?

Skulle man å andra sidan anse att forskare med intakt funktion på båda systemen arbetar optimalt får man tänka sig att modifiera teologin av "the heart" till att innefatta så lite rekvisita som möjligt. Kanske en "Mere Christianity" enligt CS Lewis eller en ännu mera nedbantad version av New Age Spiritualitet.

Djävulens Advokat

Frågan var alltså: Har teologin ensamrätt på sökandet efter Gud? Förutsättningarna är enkla:

1) vem som helst (med talang?) kan bli religiös och att möta Gud, det är ett trosbaserat skeende som inte förutsätter kunskap eller intelligens. Där finns ingen forskningsfront. Jag vill vara riktigt provokativ genom att säga att om forskningsfronter blir synliga så är de troligen naturvetenskapliga i karaktären.

2) för att nå längre inom naturvetenskapen anses det nödvändigt att disputera eller på annat sätt skaffa sig nödvändiga kunskaper för att nå forskningsfronten. Den vetenskapliga metoden är så bra att en teolog som Alister McGrath vill införa den i sin Vetenskapliga Teologi.

Med andra ord vad är teologins mål? Vän av ordning säger: sökandet efter Gud är inte endast teologins mål. Nå, då så. Då har de väl lite att syssla med.

Hur långt räcker Bibeln? Det är bara ett enda dokument. Vi lever i en tid av en explosiv kunskapsutveckling där analysen av Naturen producerar så mycket kunskap att man kan börja undra om inte det är dags att föreslå att naturvetenskapen kan försöka hjälpa teologin lite på traven. Där den inte redan har gjort det i form av radioisotopbestämningar av ålder och dylikt.

Där verkar dock finnas en attityd bland teologer som talar emot detta. Alister E. McGrath påstår i sin bok The Science of God att teologin är som ett skepp där naturvetenskapliga teorier, som den Kopernikanska världsbilden, är som drivved som plockats upp och med vilken reparationer har genomförts. Det skall nämnas i sammanhanget att McGrath ändå är en teolog som verkar för en integrering av naturvetenskap och teologi.

Den heliocentriska världsbilden var dock en ganska revolutionerande förändring som påverkade teologin kanske mer än vad McGrath vill låta påskina. Vissa forskare skulle dock nog anse detta.

Tesen att teologerna arbetar med frågan om varför och naturvetenskapsmännen med frågan om hur är död. En del forskare letar efter livets mening i det stora, bland stjärnorna, medan andra letar efter det i människans själ, i det lilla. Kanske kan man kalla dessa för det teologiska forskningsfronterna inom naturvetenskapen.

Vetenskaplig teologi II?

René Descartes (1596-1650) och Baruch Spinoza (1632-1677) har båda lämnat spår som påverkar nutidens tänkare.

Descartes stipulerande av den moderna formen av kropp/själ-problematik har fortfarande en bäring på Philosophy of Mind fältet. Det flesta lär ska tro att tänkandet inte går att reducera på fysiken, kanske till och med på fysiken och biologin.

Spinoza definierade en gudsbild Deus sive Natura som idag mirakulöst går att förena med kristendomen. Hans determinism lär inte gå till historien på grund av osäkerhetsrelationen.

Descartes hade lite samma idéer om bokkunskap som Ralph Waldo Emerson (1803-1882), när han tyckte att det får inte bli för mycket--se framåt i stället. Orkestreringen är mindre viktig än kreativiteten.

Descartes var också imponerad av teologin, som dock begränsas genom att vägen till himlen står lika öppen för de okunnigaste som för de mest lärda--hävdar Svante Nordin i sin bok Filosofins Historia. Fortfarande anser katolikerna att själen kommer till oss vid befruktningen och befäster därmed Descartes uppdelning av kropp och själ. Själen verkar då vara närmare Gud än kroppen.

Men varför bemöda sig att studera teologi, och dessutom på ett naturvetenskapligt vis, när en person kan nå Gud utan någon rekvisita? Får man tro Spinoza så är studier av Naturen studier av Gud. Djävulens advokat skulle säga att teologin har spelat ut sin roll.

Kan någon ge mig ett argument som talar för teologin som den bästa vägen mot Gud, förutom att naturvetenskapen skulle vara underordnad teologin, som Alister McGraths skepp-modell föreslår?

Baruch Spinoza--en anomali?

Baruch Spinoza (1632-1677) var en av 1600talets mest berömda filosofer. Född sefardisk jude i Portugal flydde han med sina föräldrar till det liberala Nederländerna och en judisk församling. Som 24 åring blev han dock utstött ur sin församling på grund av sitt fritänkande, sin gudsbild.

Samtiden dömde ut honom som ateist men idag går hans tankar att förena med kristendomen, något som jag själv delvis har gjort med hjälp av kunskap om 2000talets vetenskap.

Spinoza hävdade att det bara finns en substans, nämligen Gud. Deus sive natura--Gud eller Naturen. Både ande och materia finns i substansen. Somliga har kallat honom för panteist. Denna gudssyn framgår av Spinozas huvudarbete Ethica ordine geometrico demonstrata som publicerades efter hans död, då det omgående blev förbjudet.

Själv har jag argumenterat för att anden kommer att kunna beskrivas i materiella termer, givet tid för forskningens framväxt. Det är därför onödigt att hävda dess självständighet. Detta gäller såväl för Den Helige Ande som för vår själ. Kropp och själ är två olika aspekter av samma förlopp.

Detta sätt att tänka kan tyckas ovanligt för dem som föredrar att ha en så kallad övernaturlig ande i Guds skepnad. Mitt sätt att tänka är dock förenligt med kristendomen samtidigt som den borde tillfredställa röster inom vetenskapen som är kritiska mot ande/materia uppdelningen. Det skapar också mindre problem för tänkandet i vetenskapen.

Det intressanta är att jag inte behöver byta ut den kristna nomenklaturen för att beskriva min gudsbild men att det på ett djupare plan skiljer sig fundamentalt. Jag får lite problem med skaparen i Trosbekännelsen eftersom Gud eller Naturen alltid funnits men det är inte mer problem än vad t.ex. Hawking har med the Big Bang som anammats av Katolicismen.