In the Arena

Politiken bärs av idéer Kulturdebatt SvD: "Röpke tecknar en helgjuten ideologisk motbild till ett kollektivistiskt högskattesamhälle som Sverige. Han talar om en ekonomi som borde vara genuint decentraliserad i det att resurserna har förts nedåt i samhället, från stora centrala system, till de enskilda hushållen. Detta inte främst av nationalekonomiska skäl--utan för att det civila samhället brister under trycket av en alltför resurskrävande statsmakt."

I understand this, but at the same time I don't understand it. KD seems then to be 'Nya Moderaterna' with Catholic subsidiarity. I have earlier understood that KD was intimate with the CDU in Germany but Germany has 16 "Länder" which account for their subsidiarity where Sweden is in the size of a "Land". CDU politics and KD politics is organisatorically religious, thereof the epithet 'Christian'. I don't think Sweden has to be broken up further. With modern communications, it should be governable as is.

The state is naturally a resource for the individual and the family in that it can provide information. If you want to subsidiarize a small state like Sweden, it is necessary to organize the country in domains which replace the need for high quality information about the world and about science and arts. It is not reasonable that a multi-system Sweden would be able to recreate a sufficient number of centers of learning which would mean that the otherwise 'lagom' country size Sweden would lose its relative enlightenment, losing successively its main newspapers and SVT edge.

Wilhelm Röpke was apparently important for the development of the German state but CDU has lost voters recently, just like KD. Could it be that building a state is different from operating a state. If CDU is organisatorical, there is not much left to organize and new talent has to be enlisted? On the other hand Germany has gone from a social democracy to a center-right environment and thus copied Röpke's personal natural history towards conservatism.

Personally, I believe that we have entered a new 'enlightenment' with the Internet and that moving towards a traditionally steered domain is premature and counter productive. Earlier discussions by Göran Hägglund, where he, like Erik Wallrup suggested, withdraws from our new and experimental environment, are understandable from the point of view displayed in the current article. Such a localization scheme would, contrary to what Hägglund seems to want, remove the debate from the main arena.

What I miss in this new era of enlightenment is a discussion of Anglo-American freedom. Especially freedom of thought, rather than "the lid on" mentality. You don't want to push the debate down to the kitchen table, where a Catholic patriarch is presiding, but rather have it all out in the arena.

The Melting Pot?

Rättsförakt i mångkulturens namn Brännpunkt SvD: "Sayed utgår från att Sverige är mångkulturellt och drar slutsatsen att vi därför måste släppa in sharialagar i svensk rättskipning."

Does culture involve legalities? In Sweden we have a legal code that is supposed to be valid for everyone. At the same time there are, I will call them systems, of people that come together under certain principles and rules, not necessarily the same as those of the legal code. There are Jews, Catholics and all kinds of constellations. And then there are of course Muslims.

If I am not mistaken, Jews and Catholics don't insist on changing the Swedish law code. Catholics cannot change the abortion law for example. They are against abortion when the Swedish law code allows it. But a woman that has made an abortion is excluded from the weekly sermon community. A punishment not prescribed by the Swedish law code.

Equality before the law involves a single law code. In theory then having a Swedish law code means that there is a society, outside the system, to which the individual can move should they feel sufficiently suppressed. In practise, however, this often means loosing all relatives and friends.

I guess what I'm trying to say is that the Muslims are not unique in this respect. The question is whether or not people should be allowed to form systems of people. In an enlightened society this must be allowed. Therefore I don't understand why Mr Sayed wants to merge sharia and the Swedish law.

Is the Green stuff an ideology?

There is a lot being written about the possibility of fusing the Green party with liberal dittos and the question was asked whether this is possible or not.

My question is whether or not the Green initiative really is an ideology or if it is just common sense engineering for not dirtying the environment. Tighten up your house. Don't do unnecessary trips with your car.

A such all parties are green and the Greens are doomed to a rather low percentage fraction of the votership. Other parties, though, seem to be more reasonable as to the tempo of the engineering and thus costs.

Another thought is that some people in a secular society might start treating environmentalism as a religion of sorts rather than a political movement. Especially so, perhaps, when the Churches are moving in with the argument that God said we should take care of our creation.

Since I myself worship Nature as God in Religious Humanism, I would take the opportunity to clarify that this religion does not have anything to do with Japanese Shintoism where objects in Nature have a soul. My God concept is non-personal.

Interestingly, Japanese are very fond of robots, contrary to Christians, and it is believed that this has to do with Shintoism.

Religious Humanism a branch of sociology?

Aguste Compte (1798-1857) an engineer and former Catholic founded the scientific discipline of sociology as an attempt to heal France after the revolution. He claimed man had descended down the religious, the metaphysical and the scientific pathways. France and the enlightened world was now in the scientific phase.

Sociology was science on mankind and not far from this Compte ended up introducing a new religion as well thus making a breach with his development scheme for mankind. Svante Nordin writes in his book Filosofins Historia, 2003: "This would happen since science would be the new society carrying religion and the new priests would be scientific experts and reformers".

Today we have new developments in social psychology and sociology that makes it possible to stress the likelihood of such a religion forming. In Compte's day the religion actually started up but was in France depending on his persona. It, however, took a firm hold in Brazil where it can be found still today.

My version, with a materialistic God concept, is not in such a rush as Compte's was. It took 300 years for Christendom to be accepted in the Roman Empire. Francis Bacon, the prophet, spoke around 1600. Science would revolutionize the world and liberate mankind. Compte, another prophet, spoke only less than 200 years ago.

Recently science made possible the reading of thoughts. This event will probably be a milestone on the way to Religious Humanism--depending on how the finding is presented to mankind. There is a risk of science backfiring creating an urge to a returning to the land, a fright of civilization, following bad management. I guess this is why the debate on integrity is so important.

Islamic Law for Governance?

Many writers have argued that what happened in Iran cannot be reversed. Amir Taheri suggests the creation of a new imamate.

The fight for Iran’s future is far from over Amir Taheri - Times Online: "The new system that seems to be emerging in Iran appears to be modelled on two Islamic states of recent times."

What is interesting with the article is that Taheri seems to suggest that Iran cannot be ruled only with force of the Iranian Republican Guard Corps military dictatorship. They need further legitimization. They need an ideology as well.

Based on the other Iran that Taheri spoke of last time, I would like to ask if this Iran really buys in on that kind of religious legitimization. That the rurals in Afghanistan on their educational level does might not be that surprising but the other Iran is rather educated. Ahmadinejad's supporters might buy it. Isn't the problem right now that a religious legitimization and a constitution based on sharia does not function for a modern state today? The other Iran demands a government that can bring them out of a global economic crisis.

It would be of considerable interest to discuss the fact that sharia is not suitable for governing a modern European state, based on the failure of the Islamic Republic, since there are more and more demands for the use of sharia instead of the Western Law in for example Great Britain.

Centering across the world?

RealClearPolitics - The Collapsing Global Left: "Does the smashing victory of the Conservative Party, and these other victories mean that the democratic world is suddenly embracing our conservative principles? No: not at all. But does it mean that voters, almost everywhere they can vote, are rejecting the message of the Left? Yes. Real conservatism is not winning elections yet; but the Left is clearly losing."

On and off I have been discussing this phenomenon. Centering of the most popular politics around the centre-right. I don't think it will ever go conservative as Bruce Walker, the author of the article, suggests. It will linger at the centre-right versus the center for a while.

In Sweden it is interesting what will happen when the people younger than thirty will start to influence the voting. The Pirate Party and the Greens have their majority voters in this age group.

Reading up on the Pirate Party and the international evaluations of its success, it seems like it will be important which feature of its policy will come to dominate. Civil rights or free access to the Internet. The most probable group placement for the Pirate Party in the European Parliament is the Liberals or the Greens. They claim non-alignment to the traditional right and left scale in Sweden.

If the Pirate Party (in this case what an unfortunate name) and the Greens join forces to mobilize the young in Sweden the civil rights question and the righteousness of climate thinking would amount to a formidable political force in 20 years.

Evidence for this can be found in the Eurobarometer survey 2009. Sweden, Finland and Denmark feature 71%, 69% and 68%, respectively for The Protection of Human Rights in the World. The EU27 average is 53% for this item.

For Combating Effectively Climate Change one finds for Sweden, Denmark and Finland, 79%, 59% and 53%, respectively, that are positive. The EU27 average is only 31%.

Israel and Iran

The Chief of Staff Lt-Gen Gabi Ashkenazi in the Israel IDF says realistically:

"A dialogue with Iran is the best way".

He adds that it is unlikely that the negotiations with Iran will lead to anything useful. Hopefully he is wrong on this one.

At the same time Israel has been performing a large military exercize where simultaneous attacks by rockets to the north and to the south is rehearsed.

Fareed Zakaria has joined Roger Cohen as moderate on Iran

Zakaria suggests that Iran might not covet the bomb. Its un-Islamic.

Tony Blair om "Kriget mot Terrorismen"

Enligt en artikel av Ruth Gledhill på timesonline.co.uk kallad Tony Blair calls on world to wage war on militant Islam så har han inte slutat tänka i en större batalj mot en definierad fiende, något som Obama administrationen lagt ned.

Även om jag inte är Labour så respekterar jag Blair som ledare och Blair har samma utgångspunkt som Obama i fallet Iran enligt följande citat:

"The Iranian Government should not be able to claim that we have refused the opportunity for constructive dialogue, and the stature and importance of such an ancient and extraordinary civilisation means that as a nation, Iran should command respect and be accorded its proper place in the world's affairs."

Ahmadinejad gjorde saken betydligt värre med sitt utspel i Genève häromdagen. Det är ju inte fråga om en statsman från en "ancient and extraordinary civilisation" utan snarare om en tölp. Jag har dock beslutat mig för att inte underestimera Ahmadinejad utan tror att han muckar gräl med avsikten att provocera Israel till en attack på sina kärnteknikanläggningar för att sedan kunna vinna internationella poäng.

Jag tror vidare att det är farligt att anfalla muslimska extremister utan väldigt goda och försvarbara anledningar framledes. Vi har nått en punkt i tiden då vi förlorar mer än vi vinner på detta. Jag är dock ingen vän av militant Islam men jag tror inte man kan bli av med den. Den kommer att finnas lika länge som Väst existerar och är hatobjektet eller till dess moderata muslimer kan göra sig av med den.

De senaste utvecklingarna i Pakistan där Talibanerna intagit ännu en provins kallad Buner ställer då en fråga. Kan man lämna AfPak till sitt öde och satsa alla resurser på Irak? Är det möjligt att åtgärda och stödja demokratiska krafter eller skall man ge upp...medan tid finns?

Det vore naturligtvis att sparka många vänner i ansiktet och utsätta dem för faror. Men är det nödvändigt? Vi hjälpte inte till i Rwanda 1994 där det mördades 800000 människor på 100 dagar. Vi hjälpte inte till i Darfur. Där fanns inget strategiskt viktigt. Vi urskuldar oss med att det inte finns resurser för att ingripa överallt.

I Pakistan finns visserligen kärnvapen men också 175m innevånare. Där har jag antagit den tydligen kontroversiella åsikten att det inte går att vara preemtiv. Det gäller Iran också, om de nu sysslar med kärnvapen och inte bara vill se ut som om de gör detta? Eftersom det talas om missilförsvar så borde det ju gå att skjuta ner dessa när, och framförallt, om de kommer?

Ahmadinejads tal på Durban II konferensen i Genève

Konferensen kallas Durban II efter Durban I 2001 som slutade i ett fiasko där Israel pekades ut som rasistiskt. Detta har medfört att man varit noga med att ta reda på vad som skulle diskuteras denna gång. USA, Tyskland, Italien, Canada, Australien, Nederländerna, New Zeeland, Poland och Israel har bojkottat konferensen. Idag under talet lämnade EUs representanter salen på grund av talets innehåll.

BBC är behjälpligt med några citat från Ahmadinejads tal idag. Ett avslöjar mycket av vad mannen försöker förmedla. Det är svårt att se något sympatiskt hos denne man:

"Following World War Two, they resorted to making an entire nation homeless on the pretext of Jewish suffering. They sent migrants from Europe, the United States and other parts of the world in order to establish a totally racist government in the occupied Palestine. In compensation for the dire consequences of racism in Europe, they helped bring to power the most cruel and repressive, racist regime in Palestine."

För mig verkar det som om Ahmadinejad inte är ute efter Israel så mycket som Europa och USA--vinnarnationerna efter Andra Världskriget som han säger i ett annat citat. Det skulle ju stämma med att han sagt att den 30år gamla Iranska revolutionen bara ännu är i sin linda.

Så här på kvällen före Holocast Remembrance Day så repeterar han på sitt banala sätt förnekandet av förintelsen. Han säger att på grund av att många nationer inte kommer har de dåligt samvete för rasismen i Israel.

Viktigt är kanske om han tar poäng hos sina 125 supporterländer som han nyligen hävdade att han hade? Försöker han polarisera världen? Saddam Hussein försökte ju också spela ut världens makter mot varandra.

Religionen i Kina

John Micklethwait, editor på The Economist har spelat in en serie videos på BigThink.com där han bland annat tar upp frågor om religion och politik och ekonomi i Kina.

En sådan video tar upp situationen med de så kallade huskyrkorna i Kina. Om en huskyrka har mindre än 25 medlemmar behöver de inte myndigheternas tillstånd.

Micklethwait tror att Kina inom kort kommer att bli världens största kristna land. Det kommer också att bli världens största muslimska land. Katolikerna breder ut sig mest på landsbygden medan så kallade "Evengelicals" frodas i städerna.

Man undrar vad denna utveckling kommer att innebära för relationen mellan Kina och den trans-Atlantiska sfären? Det borde betyda en ökad förståelse regionerna emellan och framtida stabilitet i världsekonomin.

Mer information om religionen i Kina finns här.

Politik och Religion

Det pågår en reaktion i litteraturen om att President Obama på sin resa till Turkiet kanske var lite för överseende mot muslimerna. Man exemplifierar med videon om den 17åriga flickan som piskas av Talibaner inför åskådare.

Jim Hoagland på The Washington Post poängterar att Obama sagt det följande som han inte citerade fullt ut i sitt tal i Turkiet:

"Democracy demands that the religiously motivated translate their concerns into universal, rather than religion-specific, values. It requires that their proposals be subject to argument, and amenable to reason. I may be opposed to abortion for religious reasons, but if I seek to pass a law banning the practice, I cannot simply point to the teachings of my church or evoke God's will. I have to explain why abortion violates some principle that is accessible to people of all faiths, including those with no faith at all."

Universella inte religionspecifika värderingar. Det multikulturella samhället kräver detta vilket gäller lika väl för Sverige som för USA. Detta betyder i sin tur att man inte kan acceptera sharialagar utan måste insistera på den gällande lagboken för landet.

Vi har med andra ord en bit kvar med den muslimska domänen eftersom President Obama inte kunde verbalisera detta när han närmar sig den mest sofistikerade och Västvänliga muslimska staten Turkiet.

I sitt tal säger Obama också:

"But what I am suggesting is this - secularists are wrong when they ask believers to leave their religion at the door before entering into the public square. Frederick Douglass, Abraham Lincoln, Williams Jennings Bryan, Dorothy Day, Martin Luther King - indeed, the majority of great reformers in American history - were not only motivated by faith, but repeatedly used religious language to argue for their cause. To say that men and women should not inject their "personal morality" into public policy debates is a practical absurdity; our law is by definition a codification of morality, much of it grounded in the Judeo-Christian tradition."

Detta är viktigt för när invandrare integreras i det svenska samhället kommer vi att kräva att de tar sig an vår lag. En gemensam nämnare. Baserad på den Judeo-Kristna bakgrunden. Jag tror därför att man skall vara ärlig så till vida att man hävdar att multikulturalism kräver denna distorsion.

Baserat på min egen erfarenhet kan det vara bra att erkänna att det finns "Talibaner" som "piskar" sina underlydande även i Sverige, innan man dömer muslimerna för hårt.

Jag tog ett steg tillbaka för att försöka se vad som pågår i världen

Veckan som gick dominerades ju nyhetsmässigt av G20 mötet och NATO-sammankomsten. Inte mycket nytt men man lyckades förmedla ett för världen positivt budskap vilket i princip betyder att de politiker som står för 85% av världens BNP kan samsas tillräckligt för detta.

Jag välkomnar också NATOs nye generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen, Danmarks tidigare statsminister från 2001 till 2009. Danmark har ju varit ett av de länder som varit aktiva även där det blåser både i Irak och i Afghanistan. När skall Sverige gå med i NATO? Det börjar bli dags.

Också mycket positivt är det att Alliansen nu har fått tillbaka den ledning de hade vid valet och som de så mystiskt förlorade. Landet ser mycket stabilt ut med mycket lite missnöje mot regeringsarbetet vilket inger förtroende också internationellt. Det är ju förträffligt att Alliansen kommer att vara i majoritet under EU-ordförandeskapet.

Israels regering bildades under veckan och Premiärministern Binyamin Netanyahu flankeras nu av Avigdor Lieberman som Utrikesminister. Det är inget lätt uppdrag de har framför sig. Israel har ju hamnat i något av en diplomatisk storm angående dess ställning till freden, med framförallt Palestinierna.

Det är dock inte bara problem med Palestinierna utan också med Syrien, som vill ta tillbaka Golan-området med fredsfördrag eller på annat sätt, samt med Egypten. Det är 30 år sedan ett fredsfördrag skrevs med Egypten men detta är enligt The Jerusalem Post och nytimes.com inte att ta för givet. Egypten och Jordanien är för övrigt de enda länderna i trakten som Israel har fredsavtal med. Läser t.ex. i The Jerusalem Post idag att Abu Mazen besöker Irak.

Egypten är ju en del av problemet med Hamas eftersom de inte håller efter vapensmugglingen genom gränsen till Gaza. Det hette ju under Gazakriget att internationell hjälp med att hålla gränsen tät skulle utgå. Dessa löften förstod man dock skulle bli svåra att efterleva. Det har dock inte kommit så många raketer på sistone vilket skulle kunna betyda att kriget faktiskt hade en avskräckande effekt. En annan orsak kan ju vara att Hamas och Fatah för närvarande håller på att försöka lista ut hur de skall få tillgång till bidragspengarna via Salam Fayyad. Hamas är ju inte med i PLO vilket också är ett problem för Abu Mazen, Presidenten för PA. Hamas är också emot Fayyad, Premiärministern i PA, som är USAs och EUs man på platsen.

En viktig orsak till att Israelerna befinner sig i det Heliga Landet är ju Judendomen. Det har skrivits en del i The Jerusalem Post om hur de lite drygt 5m judarna i USA är organiserade i kommuner och hur detta jämför sig med situationen i Israel där de också bor drygt 5m judar.

Den första frågan som inställer sig är vilken organisation som fungerar bäst? I vart fall så har varje kommun i USA tillgång till en rabbbin och en synagoga vilket de inte har men vill ändra till att det blir i Israel. Jag frågar mig då om det är det faktum att man lever som en diaspora i USA som gör skillnaden? De lever ju insprängda bland andra och inte på en plats.

Hur skall en religiös stat organiseras är ju en intressant fråga? Den får ju mer problem än en sekulär stat att vara multikulturell...eller gör den det? Fler och fler i Israel verkar tycka så enligt det senaste valresultatet. Tzipi Livni, den utgående Utrikesministern och ledaren för Israels största parti Kadima, håller dock på att Israel måste skapa en stat för Palestinierna om de skall kunna förbli judiska och demokratiska. Som läget ser ut just nu verkar enda möjligheten vara att bilda en stat där folk går på bidrag betalade av dem som tycker detta är bästa möjligheten.

Det "Iranska Hotet"

Jag har nu diskuterat lite fram och tillbaka om hur framförallt Israelerna ser på Iran och hur President Obamas administration föredrar att gå framåt.

På The Weekly Standard finner jag två artiklar som hanterar Iran och som är informativa i frågan: The Return of Weakness och Downwind from Iran.

Läser man The Jerusalem Post och Haaretz så råder inget tvivel: I realiteten finns ett Iranskt hot. Detta oavsett partifärg.

Följande citat från The Return of Weakness beskriver hur USA och EU ser på problemet:

"This hope attached to Khamenei and to dialogue is partly just a reaction against George W. Bush. Many feared Bush would attack Iran's nuclear facilities. "Diplomacy first, diplomacy only" became a mantra in Europe, since most Europeans would rather see the clerics go nuclear than have the United States (or Israel) do anything harsh to stop them. Most in the Obama administration no doubt share this view."

Men Israelerna anser att det börjar bli dags att göra något åt sitt "Iranska Hot". Detta framgår med önskvärd tydlighet i en artikel på timesonline.co.uk. Den blivande premiärministern Binyamin Netanyahu som svär in sin nya regering på tisdag är väldigt fokuserad på Iran och som en av artiklarna ovan är han betydligt mer intresserad av Iranfrågan än frågan om Palestinierna något som man i Sverige kanske inte uppskattar. USA betonar ju Palestinafrågan också för Israel och försöker tona ned Israels intresse i Iran.

Reuel Marc Gerecht, författaren av The Return of Weakness, menar att Obama är vek, på grund av att han vill närma sig Iran, om jag förstår saken rätt. Själv gjorde jag bedömningen under valkampanjen att Obama i Europa fick sin popularitet just på grund av att han gav ett vekt intryck. Han var Venus och inte Mars. Nu har Obama krånglat till detta med att gå ut hårt och blodigt i sommar i AfPak. Civila kommer att dö precis som i Gaza. Kina vinner poäng mot Väst. Kina fick kontraktet till en stor kopparfyndighet i Afghanistan trots att det fanns ett Amerikanskt företag med i budgivningen. Detta är den reella tacksamhet som Afghanerna visar.

Jag vill gärna vända på resonemanget eftersom jag tror det ligger i tiden. President Barack H. Obama behöver visa styrka ekonomiskt och inte militärt. Att visa styrka för Obama vore därför att våga släppa Iran och att glömma AfPak. USA får inget längre för att "police the world". Tvärt om det har börjat skapa mer problem än det löser om det görs unilateralt. Skillnaderna utrikespolitiskt med EU och NATO skulle också lösas vilket skulle ge en stor bonus. Det hette ju under valkampanjen att man skulle öka USAs popularitet internationellt.

Demokratisering i Mellanöstern?

Jag vet inte vad man anser om teorin att Israels framtida säkerhet i Mellanöstern skulle kunna befrämjas med en demokratisk utveckling av området i fråga. Problemet med denna har varit att de nationer som skulle demokratiserats fruktar detta på grund av att detta skulle innebära att Islamistiska partier kom till makten vilket i sin tur skulle innebära en större USA- och Israel-fientlighet. Turkiet, å andra sidan, skulle ju kunna tjäna som modell.

Caroline Glick på The Jerusalem Post skriver idag om hur Israel-fientliga vindar för närvarande blåser vid tillsättandet av personer i Obamas underättelsefunktioner. En Mr Freeman som ansågs vara på lite för "god" fot med Saudiarabien och Kina steg av en tillsättning som Dennis C. Blair, Director of National Intelligence, hade velat ha igenom.

En sådan vind kan förklaras med att Obama vill försöka närma sig de muslimska länderna.

I sammanhanget vore det intressant att fundera över vad Obamas vallöfte om att på 10år göra USA oberoende av energi från Mellanöstern betyder. Om Indien, Kina och USA kommer att inleda en kapplöpning för att nystarta sina ekonomier riktad mot en övergång till energi från förnyelsebara källor, snarare än olja och naturgas, kol och kärnkraft kommer de att fortsätta med, skulle detta ha stora effekter på hur de måste diversifiera sina ekonomier. Detta kan med andra ord kanske ske inom ett decennium eller åtminstone innebära att Mellanösterns länder måste reagera idag för att hinna förändras.

Jag har sett i litteraturen de sista veckorna att många försök till dialog länder emellan har börjat inledas i Mellanöstern. Jag har tolkat detta som ett försök till att bryta upp det till synes "kalla krig" som uppstått?

En sak är säker och det är att vägen framåt går från nuet. Man måste kunna glömma gammalt groll. Skulle detta vara möjligt visar det sig nog inom en relativt snar framtid.

FN contra "Concert of Liberal Democracies"

På Irakkonferensen som hölls nyligen i Stockholm framkom att det är viktigt med ett multilateralt stöd för återuppbyggnaden av Irak. De behöver inte pengar men moraliskt stöd, och stöd som neutraliserar anti-amerikanismen i Iraks omgivningar. FNs roll kan vara viktig.

Det vore trist om anti-amerikanism skulle förhindra statsbyggnaden i Irak. Dessa människor förtjänar en ljusnande framtid efter alla vedermödor. Därför är det illavarslande att en person med starka anti-amerikanska åsikter har valts till president för generalförsamlingen i FN som bl.a. kontrollerar budgeten.

Miguel D'Escoto Brockmann, en amerikanskfödd katolsk präst från Nicaragua, sade vid en presskonferens strax efter att han hade blivit vald:

"They elected a priest. And I hope no one is offended if I say that love is what is most needed in this world. And that selfishness is what has gotten us into the terrible quagmire in which the world is sinking, almost irreversibly, unless something big happens. This may sound like a sermon. Well, OK."

Med denna katolska slagdänga verkar D'Escoto Brockmann önska sig ett mirakel, eller är han bara lite deprimerad? På tankesmedjan The Heritage Foundation skriver Nile Gardiner Ph.D. om hur illavarslande detta är för FNs roll i världen i artikeln "The UN sinks to new depths".

Gardiner skriver vidare:

"Nicaragua is rapidly emerging as a key friend and an ally of some of the most odious regimes on the face of the earth, and the presence of one of its key political figures at the head of the UN General Assembly is a demonstration of the organization's callous disregard for the principles of liberty and freedom on the world stage."

Lyft fram utrikespolitiken i debatten

Kan Sverige ha en utrikespolitik annat än att alliera sig med andra länder för att skapa legitimitet? Robert Kagan föreslår i sin bok The Return of History and the End of Dreams att det är dags för de fria demokratierna att skapa en internationell institution som konfronterar de auktoritära staterna.

När det nästan tio gånger större Tyskland har problem med sin 50/50 höger/vänster position och det ännu större USA har samma problem vad kan Sverige göra?

Om ett förenande av nationer skapar en bättre majoritet för höger eller vänster så skulle en fria demokratiernas förening bli en förbättring över den nuvarande positionen. Man kommer ju också samtidigt överens om vad som förenar en och vad som skiljer en åt på ett höger/vänster okänsligt sätt. Som Kagan säger, det är ett sätt att få fram en legitimitet för agerande på den internationella scenen.

Är det föresten någon som vet varför valmaskinerierna skapar så jämna bataljer nuförtiden? Det slår mig att de är jämnare än idrottsmatcher. Det är nästan så att man behöver anse att det team som är bäst på att få röster också kommer att vara bäst på att regera. Eftersom selektionen av valfrågor bör ge mer olika utslag har åtminstone jag en känsla av att andra faktorer spelar in? Det skrivs säkert avhandlingar på dessa fenomen och jag är tyvärr relativt okunnig.

Kagan diskuterar dock inte hur han ser på skilllnaden mellan NATO och en putativ fria demokratiers förening. Stort hopp ses i EU till att det Amerikanska valet skall generera en utrikespolitik som EU bättre föredrar. John R. Bolton eftersträvar dock att den debatten som är en förutsättning för detta skall begynna i USA i sin artikel Bring On the Foreign Policy Debate.

Obama är enligt Bolton en person som förhandlar i hundra procent av fallen medan han själv och John McCain förhandlar i 99% av fallen. Men detta är en teknik säger han vidare. Den utrikespolitiska debatten borde i stället handla om vad det är man skall förhandla om. Som jag har diskuterat tidigare är frågan om inte de internationella ekonomiska tvångströjorna gör denna debatt mycket svår. Det skall bli intressant att se hur mycket av Bush-doktrinen man kommer att överge.

Obama har sagt att han inte vill ha en tredje Bush administration med McCain, men vad kommer han att erbjuda i stället, och kan han diskutera detta i sin valkampanj? Än är han ju bunden med att Hillary inte har gett upp--om hon nu kommer att göra detta.

Kinas kristna protestanter

Carol Lee Hamrin drar några intressanta slutsatser i artikeln China's Protestants--a mustard seed for moral renewal?, angående utvecklingen i Kina till en mer 'civic' organisation genom introduktionen av Protestantism. Religös tro är tillåten i Kina men inte religöst praktiserande så de 5% protestanterna i Kina måste ses genom denna lins. Av de officiellt tolererade religionerna har kristendomen växt snabbast och växer exponentiellt.

Andra religioner i Kina är Buddhism som har c:a 100m anhängare och Taoism med lika många. Många kineser betraktar sig också som anhängare av båda religionerna. Islam har c:a 20m anhängare.

Det är väl egentligen ett ganska starkt argument emot Richard Dawkins och hans meningsfränder att det tidigare ateistiska Kina nu befolkas medelst kristendomen och andra religioner. Kineserna är dock försiktiga med en undersökande attityd till spridningen av kristendomen. Man är ju medveten om teorier för kristendomens effekt på de Europeiska och Amerikanska samhällena och vill se om det moraliskt goda i Väst kan passa dem också. Dvs. de är väl intresserade av om det ger kompetitiva fördelar. Även om framgångsteologi anses vara negativt.

Globaliseringen, anser en del, har skapat en "kulturell jordbävning" i Kina. Kineserna har fått utstå mycket de senaste 20 åren. Fyra femtedelar av de kristna är protestanter snarare än katoliker mot det omvända innan Mao slog till. Det är ju intressant att man väljer den mindre auktoritära kristna läran i denna auktoritära kapitalism med politisk kollektivism.

Dr. Hamrin ställer sig frågan:

"Today, China faces a situation in which it lacks other widely accepted and effective moralizing agents. The family, village, and neighborhood all have been seriously weakened, first by socialism and then by urbanization; socialist values are seriously discredited; Confucianism as a philosophy lacks an organized mass base; and variants of Buddhism and folk religion have not proved to be modernizing agents."

Den viktigaste orsaken till Protestantismens framgångar i Kina tror Dr. Hamrin är:

"But perhaps the core Christian value that appeals most to both rural "second class" citizens and modern urbanites flows from the essential Protestant belief in the individual dignity and equality of man in the eyes of God. "

Med andra ord så förekommer där en religiositet utan en kyrka i vanlig bemärkelse. Man träffas i lägenheter och hus. Maktelementet och ledarskapsfilosofin saknas. Man frågar sig hur en kristendom utan kyrka påverkar samhället? På sätt och vis liknar den de icke-praktiserande religiösa i Västvärlden.

Kollapsen av det socialistiska samhällssystemet och introduktionen av en auktoritär kapitalism har skapat en brist på moral. Det är dock för tidigt att yttra sig om Protestantismen skall kunna fylla detta tomrum eller inte, anser Dr. Hamrin. Att samla in pengar, att driva NGOs är svårt i Kina, precis som i Ryssland. Men kristendomen sprids likväl utan media och mission.

Bibelöversättningens eventuella betydelse för samhällets utveckling?

Har diskuterat vad Rysslands isolationism kan tänkas innebära men man undrar ju varför de är så olika européerna i övrigt.

En möjlig orsak kan vara samhällets utveckling kring översättningen av Bibeln till ländernas språk. John Wycliff lär ska ha översatt den första Bibeln till engelska 1382. Tyskland fick sin Bibel 1466. Sverige fick sin 1541.

Bibeln var ju ofta den enda boken som fanns i ett hushåll och måste väl betraktas som viktig för den kulturella utvecklingen och kanske därmed för samhället i stort--civilisationen.

Med detta som en arbetshypotes är det intressant att Ryssland fick sin Bibel först 1875. Detta är att vara på efterkälken redan från början och kanske en orsak till att kommunismen utvecklades här 1917 och inte i det övriga Europa?

Vitryssland, som numera kallas Europas sista diktatur, fick sin Bibel översatt 1973.

En fråga till katolikerna kan vara om de tror att protestanterna bidragit mer till Europas utveckling än de själva på grund av att man betonar det "vernacular"? Det är ju rimligt att anta att Guds ord betyder mer för individer om de förstår vad som sägs.

Hur relevant det ovanstående är kanske kan belysas av dem som är kunnigare än jag på idé och lärdomshistoria och kyrkohistoria?

Källa: The Oxford Companion to the Bible, eds. Metzger, BM och Coogan, MD, Oxford University Press, 1993.

Ryssland är i sin egen "liga"

Ställde en fråga igår om Rysslands möjligheter att komma ifatt Väst i sin egen civilisation eller om de kommer att fortsätta halka efter.

Hittade något av ett svar på American Enterprise Institute's (AEI) hemsida författat av Anne Applebaum kallad: Civil society has returned to Poland. Russia, alas, remains in a league of its own. Dvs, Vad Applebaum kallar "civil society" har kommit tillbaka i Polen men Ryssland kvarlever i sin egen värld.

"Civil society" är förmågan att kunna organisera sig utan myndighetsinblandning i fria grupperingar som till exempel utför välgörenhet, religösa eller andra kulturella samlingar eller driver småföretag.

Applebaum exemplifierar med Womens League i Polen, en välgörenhetsorganisation som tog sig an flyktingar som återvände till Polen efter kriget, vid pass 1945 och den myndighetsdrivna fortsättningen av denna verksamhet som kom efter kommunisternas övertag av Polen.

Civil society misstänkliggörs i Putins Ryssland. Man har börjat tala om spioner från väst och liknande formuleringar.

En god vän till Applebaum startade en debattklubb tillsammans med sin make i Moskva på 1990talet men de började få problem med att driva den från ungefär 2003. Den var opolitisk så Putin är rädd för andlighet/spiritualitet kanske på samma sätt som för den västerländska protestantismen och katolicismen som jag nämnde nyligen.

Man upplever kanske införandet av hög kultur, även om den är opolitisk, som förnedrande? Det påminner kanske om en av orsakerna till Sovjetunionens fall.

Ett program på TV kallat Korrespondenterna föreslog igår att det är oljepengarna som driver fram den nya intoleransen. Det sker i "stabilitetens" namn. Kina talar också om stabilitet. I Väst är vi inte rädda för den demokratiska oredan och diskussionen. Det finns nog dock en gradient från USA till Ryssland. Enligt Applebaum har Östeuropa generellt sett haft svårt att återetablera civil society.

Katolicismen var väldigt viktig i Polen för att bibehålla ett mått av civil society. Den förstördes av någon anledning inte av KGB. Den kanske var viktig för "stabiliteten" av satellitstaten Polen i Sovjetunionen.