Att tro, och att bestämma sig för att tro

Sarah Palin tror på Bibeln och anser att skapelseberättelsen är likvärdig till evolutionsläran. Detta är en position som jag tror det är viktigt för svenskar att förstå. Själv är jag kristen men tror inte ordagrannt på Bibeln.

Christer Sturmarks sista inlägg beskriver att det går bättre för länder som har en högre procent sekulära innevånare än för de religiösare länderna. Han säger att det inte finns något kausalsamband men det är ändå slående att upplysningstiden hade den effekt den hade.

Man får nog säga att det går väldigt bra för USA, trots att många är troende, och landet är därmed ett undantag för Sturmarks regel. Humanisterna verkar ju, likt Richard Dawkins, för att religionen skall elimineras. Detta förstår jag ej. Det är helt enkelt inte möjligt.

Jag inbillar mig att där finns en massa helt normala människor som faktiskt tror på Bibeln och då måste sätta vetenskapen i andra rummet. Dvs. de tror utan att använda sig av intellektet. Många, däremot, bestämmer sig för att tro på Bibeln. Kanske för att bli medlem i en kristen kommun.

Dessa troende accepterar vetenskapen och existensen av sekulära vetenskapsmän. Det måste vara möjligt även för Humanisterna att acceptera att där kommer alltid att finns religiösa människor på jorden så länge vi befinner oss i vårt nuvarande utvecklingskede.

En konstitution för Europa

Enligt Philip Bobbitt har det funnits många konstitutioner eller fördrag för Europa. Ett av de första var det vid Augsburg 1555. Man hävdade "cuius regio eius religio" eller "han som regerar, hans är religionen".

Den Westphaliska freden med dess konstitution 1648 innebar att kommunen av kristna stater ersattes med stater med lagen överordnad kyrkan och påven fördömde konstitutionen med en bulla. Den Grotiska synpunkten var att det var den enskilda statens intresse att arbeta för kommunen av stater.

Fördragen i Utrecht 1713. Nytt var att "rättigheter" ersattes med "intressen". Det ansågs inte vara comme il faut med att utöka kungariket med land utan man såg i stället barriärer mellan staterna. Ordet stat kom att betyda arealen inte folket. Man ansåg också att maktbalansen var det viktigaste. Stabilitet för företagsamhetens skull. Vattel som refererades i The Federalist Papers menade att de som regerar är representanter för det suveräna folket.

Lissabonfördraget verkar alltså vara ett steg tillbaka från 1713. Eurokratin börjar ersätta det suveräna folket och de som regerar enligt EU-barometern tycks inte vara de som folk har förtroende för. När skall denna gåta förklaras?

Kinas kristna protestanter

Carol Lee Hamrin drar några intressanta slutsatser i artikeln China's Protestants--a mustard seed for moral renewal?, angående utvecklingen i Kina till en mer 'civic' organisation genom introduktionen av Protestantism. Religös tro är tillåten i Kina men inte religöst praktiserande så de 5% protestanterna i Kina måste ses genom denna lins. Av de officiellt tolererade religionerna har kristendomen växt snabbast och växer exponentiellt.

Andra religioner i Kina är Buddhism som har c:a 100m anhängare och Taoism med lika många. Många kineser betraktar sig också som anhängare av båda religionerna. Islam har c:a 20m anhängare.

Det är väl egentligen ett ganska starkt argument emot Richard Dawkins och hans meningsfränder att det tidigare ateistiska Kina nu befolkas medelst kristendomen och andra religioner. Kineserna är dock försiktiga med en undersökande attityd till spridningen av kristendomen. Man är ju medveten om teorier för kristendomens effekt på de Europeiska och Amerikanska samhällena och vill se om det moraliskt goda i Väst kan passa dem också. Dvs. de är väl intresserade av om det ger kompetitiva fördelar. Även om framgångsteologi anses vara negativt.

Globaliseringen, anser en del, har skapat en "kulturell jordbävning" i Kina. Kineserna har fått utstå mycket de senaste 20 åren. Fyra femtedelar av de kristna är protestanter snarare än katoliker mot det omvända innan Mao slog till. Det är ju intressant att man väljer den mindre auktoritära kristna läran i denna auktoritära kapitalism med politisk kollektivism.

Dr. Hamrin ställer sig frågan:

"Today, China faces a situation in which it lacks other widely accepted and effective moralizing agents. The family, village, and neighborhood all have been seriously weakened, first by socialism and then by urbanization; socialist values are seriously discredited; Confucianism as a philosophy lacks an organized mass base; and variants of Buddhism and folk religion have not proved to be modernizing agents."

Den viktigaste orsaken till Protestantismens framgångar i Kina tror Dr. Hamrin är:

"But perhaps the core Christian value that appeals most to both rural "second class" citizens and modern urbanites flows from the essential Protestant belief in the individual dignity and equality of man in the eyes of God. "

Med andra ord så förekommer där en religiositet utan en kyrka i vanlig bemärkelse. Man träffas i lägenheter och hus. Maktelementet och ledarskapsfilosofin saknas. Man frågar sig hur en kristendom utan kyrka påverkar samhället? På sätt och vis liknar den de icke-praktiserande religiösa i Västvärlden.

Kollapsen av det socialistiska samhällssystemet och introduktionen av en auktoritär kapitalism har skapat en brist på moral. Det är dock för tidigt att yttra sig om Protestantismen skall kunna fylla detta tomrum eller inte, anser Dr. Hamrin. Att samla in pengar, att driva NGOs är svårt i Kina, precis som i Ryssland. Men kristendomen sprids likväl utan media och mission.

Godhet?

Torgny Nordin skriver i gp.se/kultur om bristen på moral i samhället och exemplifierar med samma person som den skottske moralfilosofen Alasdair MacIntyre--en pliktuppfyllande järnvägstjänsteman som deklarerade tåg till Auschwitz.

MacIntyre, enligt Torgny Nordin, föreslår att vi bör utgå från kärndygderna integritet och beständighet. Med integritet menas att verkligen vara en och samma person i olika sammanhang och med beständighet att inte låta skiftande sociala sammanhang ändra inriktningen.

Torgny Nordin tycker att vi har blivit "ett alltmer självupptaget och lättkränkt folk; rädda för djuplodande diskussioner och ängsliga för drag, men lika fullt reptilsnabba i försvaret för våra personliga rättigheter...". Det verkar handla om "en växande oförmåga att kunna se, i betydelsen uppfatta, vad som i praktiken utgör en moralisk situation...".

Det rör sig kanske om Genovese syndromet. Folk skriker på hjälp men ingen bryr sig. Det blir då viktigt att förstå varför detta fenomen i så fall har blivt värre sedan slutet på sextiotalet något som sammanfaller med en sekularisering av samhället. Vad är det som orsakar blindheten för moraliska situationer?

Torgny Nordin varnar till slut för ett samhälle som "befordrar kamelontbeteende, servilitet, blind lydnad eller ansvarslöshet...". Det skulle i så fall finnas nya faktorer i samhället som snarare påverkar folk till ett apatiskt beteende än att det rör sig om en bristande förmåga att se. Kanske folk vandrar fram likt i en intern diktatur där minsta felsteg leder till ett likriktande nålstick? Ordet godhet får då en ny betydelse. Det gäller att våga ha integritet. Det gäller att våga leva i en demokrati.

Soft power

Carl Bildt har diskuterat detta begrepp ett par gånger det senaste. Det gäller balansen av användandet av 'soft power' och 'hard power' i världen. Wikipedia förklarar begreppen kort som att vinna folk med sin charm respektive att använda militär makt.

Bildt säger att Europeerna litat för mycket på sin charm och att USA har varit lite för militäriska.

Undrar om inte integrationen till de Europeiska staterna kan ha stor potential för utövandet av soft power på de islamiska staterna? Om släktingar får det bra i Europa borde detta sprida sig till Mellan Östern och kunna påverka statsskicket mot demokrati och välstånd.

Soft power verkar ju dock inte ha så stor effekt på fundamentalism. Hard power verkar ju också svårt. Vad gör man åt fundamentalism i allmänhet? Är detta en ny typ av kriminalitet på den globala arenan vars existens man måste acceptera?

Låg abortfrekvens

Hittade data för Holland och Belgien som var under 7/1000 kvinnor 1996 när det finländska värdet var 10 och det svenska 18. Dessa två länder har de lägsta värdena i Europa.

I Belgien är det 75% katoliker och i Holland är det 31% katoliker. Eftersom abortfrekvensen är samma verkar katolicismen ej spela någon avgörande roll.

Holland anses för övrigt vara likt Sverige, kanske mer likt än Finland, men har alltså en abortfrekvens som är en tredjedel av den svenska. Holland är dock extremt tätbefolkat, runt 350/km2 mot Sveriges 19/km2. Detta får kanske folk att tänka mer preventivt.

En säker orsak till varför Finlands abortfrekvens är hälften så stor som Sveriges kunde icke fastslås.

Den vanligaste maxtidpunkten för abort i Europa är 12 till 14 veckor. Tyskland, Frankrike och Italien har också låga abortfrekvenser och man undrar om den tidigare maxtiden har betydelse. Sverige använder sig av 18 veckor. Lägre abortfrekvenser skulle spara mycket lidande och även ha ekonomiska fördelar.

Kristendomen vs. Humanisterna

Jag har funnit en något tillspetsad debatt i litteraturen om religionsfrihet där framförallt de så kallade Humanisterna är aktiva.

Humanisternas framfart skrämde mig lite så jag beslutade mig för att försöka förstå vad de står för. Deras hemsida var informativ.

En av grundprinciperna för humanismen är: "Humanisternas ändamål är att verka för att människor utan några religösa föreställningar skall kunna känna glädje och trygghet i livet."

Det låter ju inte så farligt. Denna strof får mig att undra om man inte letar efter det som de religösa kallar Gud? Men har folk inte religösa föreställningar är de väl lyckliga på något annat sätt.

Vidare hävdar man: "Vi tycker att det är tid för mänskligheten att bli mogen - att lämna bakom sig en världsbild byggd på myter och magi och istället nyttja vetenskap och beprövad erfarenhet till att förklara förhållanden i vår omvärld. Mänskligheten ska inte behöva söka lösningar i föreställningar om övernaturliga fenomen, "det mystiska" eller "Gud". Istället är det vi människor som tillsammans är ansvariga för mänsklighetens framtid."

Jag utbildade mig till vetenskapsman och jag förstod i denna process att vi aldrig kommer att veta allt. Snarare verkar det som om vårt sökande skapar fler problem än de vi började med. Människan normalfördelas förmodligen över andligheten och några behöver inte tron. Men att ha som mål att alla inte behöver tron verkar ovetenskapligt. Behovet av tron är en av de faktorer som skiljer oss från djuren.

Man säger också: "Vi ser å andra sidan ett ökat intresse för existentiella frågor. Kyrkans minskade roll har skapat ett tomrum som behöver fyllas."

Är det verkligen så att där finns ett tomrum? Undrar alltså ånyo om det inte snarare är så att andligheten har sökt andra vägar? Att tro att det finns ett tomrum är att undervärdera människan.

Att Humanisterna är den snabbast växande humanistorganisationen i världen 2006, enligt Wikipedia, betyder väl bara att man varit kompetitiv. Kanske musikgurun Björn Ulvaeus drog med sig några musikintresserade. Humanisterna har c:a 3000 medlemmar enligt egna uppgifter.

Finland har halva abortfrekvensen!!

Gert Gelotte skriver i gp.se om Finlands halva abort frekvens jämfört med Sveriges. I Sverige begär 17.2 kvinnor av 1000 abort medan det i Finland endast är 9.3 per 1000. Det är 36045 aborter i Sverige per år. Danmark har dessutom nästan halverat sin abortfrekvens sedan 1975 och har nu 12.2 per 1000.

Orsaken till detta är okänd. Det kan vara många små orsaker snarare än en fundamental. En skillnad i abortlagarna är att gränsen för tidig abort i Finland är 12:e veckan mot 18:e veckan i Sverige. Det är kanske lite besvärligare med det kortare tidsperspektivet?

Det kanske är dags att byta abort tiden till den mer funktionella 10-12 veckorsgränsen som dessutom är vanligare nere i Europa? Den första trimestern med organens färdigställande är över. Det mentala livet kanske börjar.

Dessutom slutade färre finska kvinnor med p-piller när raporterna om bröstcancer- och blodpropps-risker kom. Somliga anser att den finska sexualundervisningen i skolan är bättre än den svenska.

Efter allt tal om andlighet de senaste dagarna efter Christina Doctares artikel i SvD.se undrar man om Sverige är mer sekulärt än Finland? En skillnad i andlighet? Skillnaden i abortfrekvensen är dock stor och en så stor skillnad i andlighet mellan länderna är kanske osannolik.

I vilket fall som helst är ju skillnaden mycket signifikant och Gert Gelottes förslag om att formellt utreda frågan är synnerligen viktigt.

Vad konfirmerar konfirmationen

Allt färre konfirmeras i Sverige enligt en artikel i SvD.

Konfirmanderna tycker tydigen inte det är viktigt att vara med i Svenska Kyrkan. Det skulle kunna vara en bekräftelse på att kyrkan har problem och inte tron. Allt annat neutralt, hur stor procent kan man förvänta sig har ett andligt intresse av religöst slag i 15 års åldern? Hur många är andliga totalt sett?

Det finns enligt normalfördelningen så många troende och man börjar närma sig detta naturliga tal när andra stimulanser försvunnit över åren.

Ännu konfirmerar sig var tredje svensk 15åring. Antalet ungdomar som konfirmerar sig har sjunkit från c:a 80% till under 40% de senaste 35 åren. Det hände någonting i Sverige i slutet på sextiotalet. Kanske inte bara i Sverige.

Kyrkan verkar ha problem inte tron

The Economist har en artikel i senaste numret, sidan 53, 5 maj 2007 kallad "Lighting on new faith or none" med anledning av påvens besök i Brazilien. Den knyter an till vad Charlotte skrev på A Catholic Renewal. Artikeln pekar på de problem den katolska kyrkan har när de har förlorat troende till den så kallade "Pentecostal" protestantismen, en import från USA. Tron är dock stark i ett land som Brazilien men det religiösa utövandet börjar närma sig Europas nivåer.

Det finns 450m katoliker i sydamerika och de karibiska öarna. C:a 80% av befolkningen. Brazilien som är världens största katolska land har förlorat 1% årligen av sina katoliker sedan 1991. En orsak kan vara att det finns 18 gånger fler protestantiska pastorer än katolska präster per troende. Den katolska kyrkan är dock den mest respekterade institutionen i regionen. I Mexico, där det i Mexico City nyligen blev tillåtet med abort, var antalet protestanter 7.3% i 2000 års census. Nu kan det vara c:a 20%.

Katolikernas svar på utmaningen från protestanterna är att imitera den. Det så kallade "Charismatic movement" använder sig av kristen popmusik och snygga TV shower. 75-80% av protestanterna är Pentecostals. Pentecostals växer fortfarande men nu på bekostnad av de icke troende. I den fattiga utkanten av Sao Paulo kan fördelningan vara 30% protestanter, 40% katoliker och 22% utan religion, 3ggr det nationella snittet, medan de rika centrala delarna av staden har 83% katoliker.

De latinamerikanska katolikerna är dock mer enade mot abort och stamcellsforskning än de i USA. Bara 16% av brazilianarna vill ändra sin abortlagstiftning. Katolikerna har dock för få präster för att vidmakthålla sin struktur. Chefen för National Council of Brazilian Laity säger att man väntar sig mer fader och pastor av Benedictus XVI än auktoritet.

Det gudomliga sinnet?

Är det relevant att fråga sig vad konfigurationen är på det gudomliga sinnet, dvs, det sinnestillstånd då vi maximalt mottager Guds kärlek (agape). Bönen anses vara det tillstånd då vi står Gud närmast men stämmer detta med nuvarande idéer angående vår mentala funktion? Bönen är inte lika populär som den brukade vara och detta beror kanske på att Gud inte verkar höra bön. Folk har blivit mer resultatinriktade. Sjukvården är till exempel en konkurrerande myndighet. En del hävdar att bönen skall vara synnerligen stillsam och att sinnesintryck, mentala bilder och tankar skall supprimeras för att man på ett optimalt sätt skall öppna sig inför Gud. Men vill Gud att vi tömmer våra hjärnor på stimulans för att nå honom. Kan det inte vara så att en optimal stimulans av vår mentala funktion är något som skulle falla Gud i smaken bättre? Något som också borde vara bättre för den kärlekssökande individen? Vad krävs alltså av vårt mentala tillstånd för att vi maximalt skall absorbera agape från Gud? Är vi maximalt absorberande när vi utför meningsfullt arbete i riktningen människors bästa snarare än då vi 'ber' till Gud? Kan samma sak förklara varför folk inte ser sig ha tid att gå till kyrkan i samma utsträckning som tidigare? Det är inte en aktivitet som maximerar absorptionen av Guds kärlek. Folk kanske känner det på sig? Söker de agape på något annat sätt som kompensation? Är sökandet av agape ett mänskligt behov?

Att känna Gud

Samtidigt som jag diskuterade min modell igår dök ett inlägg från Wilfrid Stinissen upp, en karmelit munk, kallat Att känna Gud (Idag är Guds dag, 8 maj, ISBN 91-7195-394-9). Känna betyder i detta fall 'to know'. Karmeliterna fokusserar på kontemplativ bön. Följande citat knyter an till gårdagens diskussion "Gud kan du inte nå genom resonemang och diskussioner. Du kan inte tänka dig fram till kontakt med honom. Gud kan du endast nå genom att älska". En katolsk ståndpunkt i frågan om vilken egenskap som bäst predisponerar för kontakt med Gud skulle då vara att hjärtat/nous är dominant. Den rationella delen av vår mentala funktion skulle eventuellt kunna vara mindre effektiv. Tittar man närmare på br. Wilfrids uttalande kan det dock fortfarande vara så att ett experimentellt sökande av kunskap om Gud skulle kunna fungera. Det kan ju ej jämställas med ett rent rationellt tänkande. Mer Locke än Descartes. Kunskapen kommer från erfarenheten. Det vore ju kanske inte alltid önskvärt att man bara skulle söka Gud via kontemplation där man undertrycker rationellt tänkande och bildanalys. Jag har funnit en ledtråd in den Nicenska trosbekännelsen där det uttryckligen sägs att Gud blev materialistisk (kött) i och med Jesus tillblivelse. Är Gud materialistisk kan hans väsen sökas via vetenskapliga metoder. Finge jag gissa menar br. Wilfrid agape när han talar om kärlek. Det är inte den kärlek som ett älskande par råkar ut för (eros) utan kärleken mellan Gud och människan relaterad till kärleken till nästan men dock ej vänskap. Agape är det som skapar vår goda syn på människovärdet. (En bra beskriving på agape finns i The Four Loves, av C.S. Lewis, ISBN 0-00-628089-7). Vilken mental funktion använder man sig då av när man erfar agape? Jag har en känsla av att hela den mentala funktionen, den mänskliga funktionen, inkluderande ande-nätet, krävs. Jag behöver åtminstone själv mitt rationella tänkande för att försöka förstå begreppet agape. I den ateistiska värld, en värld i avsaknad av agape, som kommunismen skapade är det ju bevisligen så att problem med de mänskliga rättigheterna föreligger i en större grad än i den kristna världen.

Anti-amerikanismen föder anti-europeanismen

Våld föder våld. The Economist, sidan 56, 28 april, 2007 har en artikel som diskuterar hur elaka tungor i USA reagerar mot anti-amerikanismen i Europa. Man anför tre huvudproblem: 1) Europa begår ett demografiskt och ekonomiskt självmord. Återväxten är för låg. Det föds bara c:a 1.5 barn per två individer mot c:a 2.3 i USA. Ekonomin är dessutom för hårt reglerad och nedtyngd av sociala beting; 2) Till skillnad från Amerika är Europa ett samhälle som lämnat kristendomen bakom sig; och 3) Muslimerna ersätter det demografiska och spirituella tomrummet. Det finns dem som påstår att det muslimska hotet mot Europa är lika illavarslande som det nazistiska hotet var på 1940talet. Att visa en alienation mot Europa är något som hör till den Amerikanska högern så det är kanske inte så allvarligt eftersom högern för närvarande inte är på frammarsch. Man kan oclså fråga sig om Europas tomma kyrkor verkligen betyder att europeerna har övergivit sin tro. 75% av europeerna hävdar att de är kristna och europeiska sociologer talar om att tro utan att vara associerad med en kyrka. Dessutom representerar muslimerna bara 4% av populationen och är sinsemellan splittrade. Trots detta är anti-Europeanismen inte obetydelsefull. I och med att det kalla kriget tog slut så försvann detta argument för sammanhållningen. Iraq-kriget gjorde att Tyskland och Frankrike alienerades med USA och Storbritannien. Anti-Europeerna skriver ocskå böcker med titlar som "America Alone", "Our Oldest Enemy", "While Europe Slept" and "The West's Last Chance". Nu är det väl ändå så att majoriteten ser värdet av att samarbeta över Atlanten. Detta samarbete har ju varit fundamentet för världsfreden sedan 1945. Jag hoppas därför att man fortsätter att förstå att det är fler saker som förenar än som skiljer de två parterna åt. Nicolas Sarkozy, den nye Franske presidenten är ett steg i rätt riktning.