Språkfrågan i EU

Tittade lite på siten Debate Europe som Margot Wallström rekommenderade i sin blogg. Siten är konstruerad för att man skall kunna få en uppfattning om vilka frågor som intresserar EU medlemmarna och att man skall kunna delta i diskussioner över dessa ämnen. Allt för att öka möjligheten till en demokratisk utveckling av EU.

En fråga som intresserar mig är frågan om i vilken riktning frågan om EU språken går. Den verkar vara lite känslig. Personer från språkområden som de skandinaviska med relativt få individer har naturligtvis lättare att acceptera en tvåspråkighet än de större språkområderna.

Drog själv slutsatsen att eftersom engelskan är ett så dominerande språk med 600m talande, samtidigt som det är vetenskapens och det internationella företagandets språk, kommer de flesta EU länder att bli essentiellt tvåspråkiga med engelskan inom en inte alltför lång framtid.

Kanske är redan generationen som börjar med 80talisterna tvåspråkig i många länder? Detta skulle ju betyda att engelskan i praktiken i framtiden blev EU-språket samtidigt som man hade 27 officiella språk för att bevara alla länders litteraturskatter.

Någon förde då upp synpunkten att vederbörande trodde att Storbritannien skulle gå ur EU och att det kanske var bättre att Franska eller Tyska blev EU språket. Enligt min teori skulle detta inte fungera. Frågan är om inte engelskan för närvarande är förutsättningen för EU. Det som skapar lite samhörighet.

Frågan om vilket språk som hör till den Europeiska identiteten är ju central. En fråga om den Europeiska identiteten på Debate Europe drog in 238 kommentarer. Språkfrågan gav 23 kommentarer.

En funktionär från EU menade att EU är och förblir flerspråkigt. Detta är dock emot trenden i världen där små språk försvinner i ett raskt tempo för närvarande.

En slutsats var dock från diskussionen att trots att den Anglo-amerikanska kulturen är väldigt populär så är tanken på att engelskan kommer att dominera inte populär. Därför satsas tydligen mycket energi på översättningsfunktionen.

Tänkande eller kommunikation

"Furthermore, whatever merit there might be to guesses about selektional processes that might, or might not, have shaped human language, they do not crucially depend on the belief that the system is an outgrowth of some mode of communication. One can devise equally meritorious (that is, equally pointless) tales of the advantage conferred by a series of small mutations that facilitated planning and clarification of thought...--not that I am proposing this or any other story."

Jag har använt det här citatet av Chomsky tidigare. Själv tycker jag att det är intressant att fråga sig hur den naturliga selektionen av språket skulle ha gått till. Var det via en utveckling av tänkandet eller via kommunikationens selektion?

Primater kommunicerar ju även om de inte tänker som människor. Det tänkande de har är tydligen tillräckligt för kommunikation. Med andra ord är det komplicerat att dela upp dessa funktioner.

Kan man i stället säga att tänkandet är viktigare än kommunikationen? Kan man till och med hävda att tänkandet är förutsättningen för kommunikationen?

I de så kallade chatterbox syndromen, Williams syndrom och Seckels syndrom så förekommer en slags "tjattrande". Jag undrar om Chomsky inte var lite ironisk i sin kommentar ovan. Verkar inte tänkandet viktigare och i så fall en troligare selektionsprincip?

Det skulle alltså ha varit viktigare för vilden på savannen att tänka och lösa sina problem själv än att kommunicera. Kan han tänka kan han ju visa sina barn hur de skall göra. Detta är ju dock kommunikation.

Vilket är viktigast? Att lösa sin egna problem bättre själv, uppfostrande är ju ett sådant problem, eller att mer effektivt kunna uppfostra sina barn?

Åtminstone vissa hävdar att vi behöver tystnad som Åsa Johansson diskuterar på idagsidan i SvD.se häromdagen. I sista numret av TIME magazine kan man dock läsa att gifta par lever längre och är nöjdare under tiden. Detta i ett temanummer om romantikens vetenskap.

Nu är det ju faktiskt så att celler kommunicerar och de flesta anser nog att enskilda celler ej tänker. Då skulle kommunikationen som princip vara äldre än tänkandet och om gammal är äldst så är detta kanske ett argument för att kommunikationen är selektionsprincipen för språket?

Det är ju dock intressant att tänka sig att enskilda celler har ett tankeliv. Själen skulle ju i så fall kunna överföras och blandas vid befruktningen av människan. Precis som arvsanlagen.

Det är kanske inte rätt att ha en så bred definition på kommunikation. Det är kanske essentiellt att använda en definition som utbyte av idéer. Detta är mer relevant än utbyte av information via kemiska substanser om det skall ha en effekt på individnivå. Det vill säga om inte utbytet av idéer i botten är resultatet av molekylära interaktioner.

Grammatikens Parallella Arkitektur

Boken Foundations of Language 2002, av Ray Jackendoff, representerar referens nummer fyra i Hauser, Chomsky & Fitch 2002, den uppsats i Science där Chomsky lägger ut texten på språkets evolution för första gången. Han hade tidigare inte ansett att detta var intressant.

Man får därför förmoda att där råder stor överenskommelse mellan olika forskare om bokens innehåll eftersom parter från båda sidor i argumentationen mellan å ena sidan Chomsky lägret och å andra sidan Pinker & Jackendoff lägret har rekommenderat den.

Jackendoff lägger fram en nyhet i tolkningen om grammatikens funktion. En tredelad parallell arkitektur snarare än den tidigare "syntaktocentriska" tolkningen.

Han hävdar nämligen att fonologin, syntaxen och sematiken vardera självständigt representerar kombinatoriska enheter som samverkar via vad han kallar "interfaces".

"Regler" skapar fonologiska, syntaktiska och semantiska eller konceptuella "strukturer". Regler medierar även interaktionerna via interfacen.

Det kan här vara bra att notera att syftet med boken var att lägga fram data som kan överföras till mentala bilder om hur språket, och de delar av tänkandet som är involverat, fungerar för att skapa en möjlighet för forskare i andra discipliner att använda sig av informationen.

För att förklara hur hjärnskador och utvecklingstörningar sparar språket kan man gissa att den konceptuella funktionen är skadad men att de fonologiska och syntaktiska funktionerna är intakta och skapar ett grammatiskt korrekt men kanske lite banalt språk.

Om inte koncept i tänkandet driver detta banala språk, hur genereras det?

Denna kommentar syftar att poängtera svårigheten med att relatera anatomiska fenomen med den funktion man försöker dra slutsatser om via språkfunktionen. Hur är tänkandet relaterat till språket och var sker detta någonstans?

När man diskuterat dessa parallella interrelaterade funktioner är det dags att ta upp Chomskys Minimalist program från 1993. Dvs hur man tänkte sig att syntaxen bildas från lexikonet.

Det verkar snarast som om en slags kontinuerlig våg, en "merge" funktion, skapar fraser från orden--var de nu befinner sig. Borta är begreppen djupa och ytliga strukturer. Man skulle kunna säga mer simsalabim än ett stegvis förfarande. Jag har använt ordet frekvenssoppa för hjärnans funktion och det är intressant att se att modultänkandet har tonats ner även här.

Snarare kan man tänka sig att de fonologiska, syntaktiska och semantiska funktionerna i soppan inte har lokaliserats i separata moduler utan att de kan tänkas ske lite överallt. Detta är i överensstämmelse med läroboken Cognition, Brain and Consciousness som jag diskuterade tidigare. Man levererade mer diffusa lokalisationer av kända hjärnfunktioner. Orsaken är förmodligen att man inte kunnat lokalisera moduler medelst icke-invasiva genomlysnings-tekniker som man trott.

Jackendoff hävdar dock att att man numera kan ställa mer precisa frågor om grammatikens funktion snarare än att endast säga att det sker i hjärnan på något sätt. Några av dessa frågor är:

1. Hur exemplifieras diskreta strukturer som t.ex. den fonologiska eller syntaktiska i nervsystemet.

2. Hur exemplifieras hierarkiska strukturer, av dessa funktioner, i nervsystemet.

3. Hur sätter hjärnan upp arbetsminnet och tillverkningskedjan av fraser från långtidsminnet.

4. Hur sätter hjärnan upp inlärning så att delar som satts ihop i arbetsminnet hamnar i långtidsminnet (som idiomatiska uttryck) och hur skiljer sig denna direkta inlärning från den inlärning som kräver repetitioner.

Nanocephalic dwarves

Jag har tidigare diskuterat den pekuliära dissociationen mellan tänkandet och språket. För mig är det lite kontraintuitivt att detta är fallet. Individer med chatterbox syndrom och med Williams syndrom, båda med lågt IQ, nedåt 50, kan tala.

Det finns tyvärr ett ännu mer dramatiskt belägg för att intelligens och tänkande inte är nödvändigt för tal även om det kanske kan förbättra detsamma hävdar Jackendoff i sin bok Foundations of Language, 2002.

Eric Lenneberg (1967), i boken Biological Foundations of Language, diskuterar förekomsten av så kallade nanocefala dvärgar. Hjärnan utvecklas inte mer än till den ungefärliga storleken av en schimpans (450cc) och de är djupt retarderade intellektuellt.

Dessa individer lär sig dock att tala.

Enligt något senare information om det så kallade Seckel Syndrome, Shanske, Alan et al. American Journal of Medical Genetics (1997) 70:155-8, så påpekar Jackendoff att talandet inte är så bra som tidigare annoncerats men fortfarande funktionellt. Något av en tröst kanske.

Det är för mig väldigt frestande att i sammanhanget spekulera om "lokalisationen" av språket och av "Universal Grammar". Med hjärnan tentativt utesluten framstår de av mig definierade bio-nätet och ande-nätet rimliga.

Moralinstinkt

Steven Pinker diskuterar en ny instinkt.

Funktionsstyrda funktioner

Jag har tidigare diskuterat mentala funktioner som representerande "moduler" eller "organ" i hjärnan. När allt kommer omkring så är ju t.ex. cellerna i en njure genetiskt predisponerade att bilda en njure från en ursprunglig stamcell.

Trots användandet av termer som mentala organ så är det viktigt att göra en distinktion för eventuella språkliga "organ".

Brocas och Wernickes ytor är ju kända lokalisationer för språkfunktionen. Talet formas i Broca och tolkas i Wernicke. Som tidigare nämnts, så utvecklar barn med skador i dessa areor ändå en språkfunktion, då på ett annat område. Ytorna i fråga är alltså inte genetiskt predisponerade i sin funktion. Plasticitet skapar den snarare medelst inflödet av information.

Detta fenomen är viktigt att jämföra med funktionen av de så kallade "Universal Grammar". UG definieras som den medfödda, och då genetiskt betingade, egenskapen att fånga upp och utveckla språket som är samma hos alla människor.

Lokalisationen av UG är därför heller inte genetiskt definierad i Brocas eller Wernickes ytor.

Tala är att minnas en smula

Man kallar det lexikonet. Orden i minnet som används när vi talar. Där lär finnas c:a 60000 hos en vuxen. Enligt Foundations of Language av Ray Jackendoff från 2002 så borde produktionen av språket vara en speciell typ av minnesåtergivning. Man frestas att tänka sig processen som en Googling.

Några spekulationer är kanske på sin plats.

En färdig mening i arbetsminnet kan ju komma från två olika håll. Från en vilja att säga eller tänka något eller genom acusticusnerven i örat.

Nuförtiden kan man med en dator producera text på en skärm från stimulansen i acusticusnerven men hur beter sig hjärnan när motsvarande sker via arbetsminnet.

f-Mind, eller frekvenssoppan med eventuell påbyggnad, som tar emot acusticusnervens information kan kanske köras baklänges och framlänges eller producerar "Googlingen" samma kod som kommer via acusticusnerven? Det sistnämnda är kanske inte så sannolikt eftersom ljudvågor förmodligen har lite gemensamt med minnesåtergivning.

Koden från örat kanske representerar formatet som dirigerar minnesåtergivningen? Den kanske fungerar som en "beställning"? Samma beställning som intentionen att säga något utövar?

En beställning för något kanske kommer från tankarna men detta stämmer inte med tankarnas och språkets självständighet. Det är lätt att tänka sig en beställning från hörselnerven men varifrån kommer beställningen när man vill säga något? Det är inte speciellt hjälpsamt att tänka sig talet orsakat av en intention att tala.

Lokalisationen på två olika platser i hjärnan för tal och förståelse möjliggör två skilda processer.

Hoppas det klarnar längre fram i boken.

Språkets mentala representation

Har börjat penetrera en bok av Ray Jackendorff, Professor of Philosophy på Tufts University som ligger i en förort till Boston. Den heter Foundations of Language och kom ut 2002.

I andra kapitlet, som heter Language as a Mental Phenomenon, diskuterar författaren hur de språkliga strukturerna kan tänkas representera vad som pågår i tankarna när man talar eller lyssnar.

I det av mig tidigare diskuterade arbetet Hauser, Chomsky and Fitch, 2002 i Science använder sig författarna av konstruktionen Mind/Brain (från Chomsky). Enligt Jackendoff så betyder detta att det inte materialistiskt anses bara var hjärnan som är involverad utan att man avser tala om den funktionella hjärnan eller f-Mind, som Jackendoff vill kalla den.

Detta f-Mind har varit en av anledningarna till att Chomskyklanen varit emot studier av språkets evolution. Man har t.o.m. talat om en fysikalisk princip som förklaring.

Den av många använda analogin med en dator för hjärnans funktion haltar på grund av att programmeringen saknas eftersom allt inte kan förklaras med genetik utan också med inlärning. Hjärnvävnaden skulle där vara hårdvaran och funktionen programvaran. Jag har diskuterat frågan tidigare medelst en biologisk robot.

f-Mind har dock inte en "executive central processor":

"Rather, it comprises a large number of specialized systems that interacts in parallel to build up our understanding of the world and to control our goals and actions in the world."

Jag förslog tidigare att man i stället skulle kalla det aktiva för en frekvenssoppa.

Den funktionella organisation man dragit slutsatsen finns i hur syntaxen formar meningarna måste enligt Jackendoff förklaras med att den härbärgerar i f-Mind. Den har ingen plats i en hjärna bestående av endast neuron. Man anser att det måste finnas något som vidmakthåller dessa strukturer. Naivt utttryckt som t.ex övertoner till frekvenser.

Själv har jag spekulerat i hur denna organisation är beskaffad i vad jag kallat bionätet och andenätet.

Språkets två strukturer--fonologin och syntaxen

När man funderar över hur språket evolverat har t.ex Derek Bickerton, enligt Christine Kenneally i The First Word, föreslagit att det passerat ett "proto-language" stadium.

Språket innebär att man: 1) använder yttranden symboliskt; 2) skyfflar komponenter omkring i ord--fonologisk struktur; samt 3) skyfflar ord omkring--syntaktisk struktur.

Schimpanser kan använda symboler men yttrar dem sällan eller aldrig. Inga djur har skapat ett fonologiskt system. Enligt de flesta har djur ej någon syntaktisk struktur i sin kommunikation.

Ett "proto-language", som kanske funnits, skulle t.ex. ha en vokabulär för symbolisk användning.

När man talar om att språket har evolverat så bör man ha klart för sig hur stor skillnaden är idag mellan de djur som finns och människans språkförmåga.

De naggar lite i kanten på det första steget med vervet-apornas nedärvada varningsrop, olika för rovfåglar och leoparder, samt schimpansernas c:a 300 symboler.

Bonobons Kanzis embryonala syntaktiska försök skall då ses som ett skutt över fonologin. Frågan är om det verkligen är reellt? Det verkar inte vara något som schimpanser och bonobos gör generellt.

Schimpansernas symbolkunnande är intressant ur aspekten att de inte har någon nytta av denna förmåga i det vilda. Den är som människornas musikalitet, som en del hävdar är bara ett bonus. En del hävdar dock att vi började med att sjunga, precis som fåglarna, och att en moders sång/tal som försätter ett nyfött barn i trans är ett evolutionsmärke.

Syntax i de basala ganglierna?

Många anser att språket "sitter" i Brocas och Wernickes ytorna på vänstra hjärnhalvan men det går att argumentera att eftersom barn kan födas med skador på dessa områden ändå lär sig språket, om något senare, så är dessa ytor inte de enda som kan utföra de processer som språket innebär. Man kan med andra ord inte säga att det finns ett "språkorgan" på denna plats.

Det finns ett annat område i hjärnan som också har implicerats i språkfunktionen, nämligen de basala ganglierna. Steven Pinker har diskuterat att böjningen av regelbundna verb, som utförs av en regel, är en del av syntaxen, dvs ordnandet av ord i meningar, medan böjningen av oregelbundna verb kommer från minnet. Den syntaxberoende funktionen försämras hos patienter med Parkinsons sjukdom, som bl.a. drabbar de basala ganglierna.

Detta var något som Philip Lieberman visade tidigare hos Parkinson-patienter men också hos friska individer på hög höjd. De neuron som är involverade i syntaxen är tydligen känsliga för lågt syretryck.

Lieberman tror därför (1984), mot Chomsky, att evolutionen gick via motorkontrollen i basala gangliefunktionen av talet. Denna aktivitet tror han är relaterad med vad syntaxen kräver.

Lieberman tror inte att man skall jämföra hjärnan med en dator i ett "organ" som förordas av Chomsky. Man kommer inte åt språkets "rätta natur" på detta vis. Detta alltså från en person som var elektroingenjör innan han intresserade sig för språket.

Philip Lieberman var en av dem som hade en kommentar till Pinker & Bloom 1990 där han påpekade att det var trevligt att se att fler såg språkfunktionen komma via en adaptation. I detta fallet en Darwinistisk preadapation som till exempel simblåsan hos en fisk som utvecklades till lungor.

Enligt Christine Kenneally var Lieberman ursprungligen en forskarstuderande till Chomsky som efter 1984 inte hade kontakt längre.

Fitch, Hauser and Chomsky, 2005

Som ett svar på kritiken från Steven Pinker och Ray Jackendoff i mars 2005 på arbetet i Science av Hauser, Chomsky and Fitch, 2002 svarar Fitch, Hauser and Chomsky, 2005 i september.

Slutsatsen är att de i mångt och mycket är överens men att FHC tolkar själva processen att språket kommit till annorlunda.

PJ anser att språket är framselekterat via funktionen kommunikation och FHC anser att PJ på detta sätt suddat ut den uppdelning i FLB och FLN som de gjorde i HCF, 2002. FHC väljer igen att ha den för människan troligtvis unika FLN separat och med möjligheten att den har tillkommit på annat vis.

FLN är tentativt tillordnad endast rekursionen och "mapping of the interfaces" (Sensory-motor och Conceptual-intentional) och man kan anta att dessa funktioner inte endast fungerar i kommunikationen. Den används för tolkningen av matematiska formler som inte kan ha tillkommit genom en adaptation utan som måste vara ett användningsområde som fungerat av en slump. Rekursivt tänkande kan tänkas vara viktigt i planeringsarbete, problemlösning eller social kognition som alla troligen är adaptationer som inte nödvändigtvis har med kommunikation att göra.

FHC betonar att man delat upp, renat upp, olika funktioner i språket (FLB) och att dessa enskilda funktioner kan ha olika evolutionära historier.

PJ hävdade t.ex. att språkets evolution gick att jämföra med evolutionen av ekolokalisation hos fladdermöss. FHC hävdar dock att troligen kan navigation ha varit den första funktionen som fladdermössen använde för att selektera, sedan följd av nutrition och kommunikation.

Chomskys attityd till problemet framkommer i följande citat:

"Furthermore, whatever merit there might be to guesses about selektional processes that might, or might not, have shaped human language, they do not crucially depend on the belief that the system is an outgrowth of some mode of communication. One can devise equally meritorious (that is, equally pointless) tales of the advantage conferred by a series of small mutations that facilitated planning and clarification of thought...--not that I am proposing this or any other story."

Min åsikt är igen att FHC håller dörren öppen för det okända medan PJ vill ha en lösning där man tvingar på den evolutionära tvångströjan.

Purification and characterization...

Diskussionerna 2005 mellan Chomsky och Pinker leder inte till någon större förändring av Hauser, Chomsky & Fitch 2002, om man är på det humöret.

HCF propagerar för en upprening av en funktion (FLN) som sedan kan karakteriseras för att optimalt komma längre och för att kunna äkta lingvistiken med biologin.

Som jag antydde tidigare så ordnar inte schimpanserna symbolerna som de uttrycker medan rekursionen åstadkommer detta hos människa. Diskussionen gäller om huruvida denna funktion kan bildas successivt, medelst naturlig selektion, eller om den kommer till på något annat sätt.

Själv blir jag nyfiken på hur Chomskycirkeln tänker när de hävdar att detta inte går. Denna odelbarhet.

Rekursionen eller ordningen av ordklasselementen i meningarna blev till instinkt på något sätt. Vad var drivkraften? Tydligen krävs det 1% ökad fruktbarhet för att en genfrekvens i en population skall gå från 0.1% till 99.9% på 4000 år. Med andra ord behövs det inte mycket om man har några miljoner år på sig...

Med Goulds helhjärneresonemang, snarare än Chomskys "organ" eller "modul", så har man att göra med en nervfrekvenssoppa som producerar mönster med olika funktioner. Om nu sådana mönster inte är organ? En sådan frekvenssoppa kan hos människa ordna ord men inte hos en schimpans.

Ordna ord eller grupper av ordklasselement för att konstruera meningar låter kanske inte så svårt men det är först på senare tid som mycket avancerade program på snabba datorer lyckats med uppgiften. Detta är visserligen matematik men frekvenssoppan är det inte nödvändigtvis.

Man kan inte dela upp en så komplicerad uppgift säger Chomskycirkeln för att de inbördes delarna skall kunna selekteras. Någonting annat skapade frekvenssoppan med mönstren som som ordnar grupper av orklasselement.

Kanske tänker de att den nödvändiga frekvenssoppan kan bildas utan att man tillför någon genetisk information eller celler? Den sjunger helt enkelt en ny sång på ett befintligt instrument som råkar göra vad som krävs. Chomskycirkeln har nämnt fysikaliska orsaker.

Men varför blev hjärnan större och lite annorlunda? Detta problem kan dock vara enklare än att förklara orsaken till naturlig selektion för ordordningsfunktionen.

Svensk språkforskning under 1900talet

Hittade en trevlig artikel på svenska av Professor Emeritus Bengt Sigurd i Lund som sätter Chomsky vs. Pinker debatten i det svenska perspektivet.

Pinker och Bloom 1990

Enligt Christine Kenneallys bok The First Word från 2007 så startades forskningsfältet om språkets evolution med ett arbete av Steven Pinker och Paul Bloom 1990 i Behavioral and Brain Sciences, 13, 707-784. Ett "draft" finns på nätet och jag använder mig av detta tills jag får tag på ett publicerat original. Det verkar som om jag måste kravla mig till Medicinska Biblioteket.

Paul Bloom lär skall ha konfronterat Leda Cosmides, en evolutionär psykolog, efter en föreläsning på MIT och hävdat Chomskys linje men fått ett svar som gjorde att han skrev ihop några rader i riktningen naturlig selektion för språkets utveckling som han sedan diskuterade med Pinker. Resultatet blev den verbosa argumentering, tråkig som Pinker och Bloom själv kallade den, eftersom den hävdade, vad de tyckte var självklart, nämligen att språket kommit till via naturlig selektion som t.ex. ekolokalisationen hos fladdermöss.

1990 är ju ett ordentligt steg bakåt i tiden från 2002 och 2005 när debatten blossade upp ånyo men där finns en del resonemang som belyser kärnproblematiken i problemet som jag skall försöka diskutera.

Pinker och Bloom ger sig på Chomskys och Goulds teori att språket skulle vara en biprodukt av evolutionen av något annat eller som en konsevens av någonting annat. Man diskuterar möjligheten att okända fysiska naturlagar kan vara involverade. För mig låter detta mycket spännande och jag kan inte låta bli att tänka på Pinkers kommentar från october 2007 där han föreslår att medvetandet är resultatet av informationsbearbetningen snarare än av nercellerna själva.

Andra än Chomsky har också argumenterat emot att språket evolverat med naturlig selektion och hävdat att man ej ser: 1) genetisk variation; 2) inte existerar i intermediaära former; 3) ej ger någon selektiv fördel; och 4) att den kräver mer evolutionistisk tid än vad som funnits. Arbetet går ut på att argumentera ned dessa argument.

Är det verkligen dock så att språket är samma sak som ekolokalisation hos fladdermöss? Pinker och Bloom hävdar attt detta är deras enkla uppgift att bevisa. Jag tycker inte det verkar så. Vad som går in och ut i hjärnan på en människa är mer komplicerat och kräver den berömda rekursionen à la Chomsky som inte anses vara delbar utan som måste ha uppstått med en enda supermutation eller genom Guds försorg enligt vissa.

Gould har hävdat att "the Mind" är en enda "single purpose computer" och inte en ansamling mentala organ som Chomsky hävdat. Detta skulle i så fall passa bättre med förklaringen att det är hjärnans storleks ökning, av vad det nu var för orsak, som är orsaken till språkets uppkomst. Denna idé kanske har solidifierats något sedan man inte upptäckt några mentala organ med t.ex. fMRI.

Pinker och Bloom skriver: "Grammars are thought to be complex computational systems with many interacting rules and conditions. Chomsky (1981) has emphasized how grammars have a rich deductive structure in which a minor change to a single principle can have dramatic effects on the language as a whole as its effects cascade through grammatical derivations. This raises the question of how the entire system could be viable under the far more major perturbations that could be expected during evolutionary history."

Frågan är om "rekursionen" kan brytas upp och om man kan steg för steg sätta ihop den under evolutionen. Pinker och Bloom tar upp två arbeten av Gopnik, M där det hävdas att en gen kan vara ansvarig för en del av grammatiken: "More strikingly, Gopnik (1990b) has found a familial selective deficit in the use of morphological features (gender, number, tense, etc.) that acts as if it is controlled by a dominant gene." Detta var ett arbete i Nature och borde kanske ha avancerat till något användbart vid det här laget om det var intressant nog?

Det man lär sig av Hauser, Chomsky and Fitch 2002 och Pinker och Bloom 1990 sammantaget är att frågan om grammatikens odelbarhet är det som kvarstår som kärnpunkten i dilemmat. Pinker Jackendoff 2005, Fitch, Hauser & Chomsky 2005 och Jackendoff Pinker 2005 fortsätter debatten. Det verkar vara en debatt mellan det okända, okonventionella, spännande och det alldagliga.

Hauser-Chomsky-Fitch-diskussionen

Jag letade vidare och fann ett blogginlägg från 2005 som diskuterar Hauser, Chomsky & Fitch 2002 samt ett svar av Pinker och Jackendoff. Det finns länkar till uppsatserna för den intresserade läsaren. Här är ett blogginlägg till från 2006.

The Blank Slate

Steven Pinker skrev det följande i en artikel i The General Psychologist (2006) 41, 1-8:

"Today the sciences of human nature have threatened the Blank Slate by trying to delineate what has to be present in the mind in order for learning to occur in the first place. My own field cognitive science, has tried to explicate the innate mechanisms that have to be in place in order to do the learning that obviously gets done. They include: the basic concept of an enduring object and lawful causation, which can be seen even in young infants; a number sense that allows us to grasp quantity of number; a number of spatial representations that allow us to negotiate the world and recognize objects and faces; a "theory of mind" or intuitive psychology with which we understand the mental states of other people; a language instinct that allows us to communicate our own thoughts and feeling via words; and the executive system of the frontal lobes of the brain, which recieve information from the rest of the brain and execute decision rules that determines how the person as a whole behaves."

Med andra ord så är det inte bara språkinstinkten som skall förklaras.

Evolutionen av språket

Steven Pinker skrev The Language Instinct 1994. År 2002 skrev Hauser, Chomsky & Fitch en översiktsartikel i Science där man lär sig lite mer. Artikeln heter The Faculty of Language: What is it, Who has it, and How did it evolve?

Artikeln avser att sammanfatta forskningsfälten och kommer med ett arbetsförslag till ökat förståelse mellan fälten Biologi och Lingvistik. Man anser även att fälten Psykologi och Antropologi är involverade i frågeställningarna.

Det har utvecklats ett konsensus på senare tid där man anser att en substansiell evolutionär remodellering har ägt rum de senaste 6m åren sedan vår gemensamma anfader med schimpansen levde.

Författarna gör en viktig uppdelning i Faculty of Language--broad sense (FLB) och Faculty of Language--narrow sense (FLN). Denna uppdelning avser att råda bot på den kinkiga diskussion som uppkommer då man skall försöka se om där är en gradvis övergång till språket via primater eller en mer stegivs övergång. Det är hjärnans språkfunktion som avses. Ej gestikulerande och dylikt.

FLN är en fridissektion av det lingvistiska abstrakta beräkningssystem som representerar den Universella grammatiken. Det nämns inte i artikeln men jag tolkar det som att FOXP2 genen inte påverkar FLN. Ett biologiskt korrelat saknas alltså för FLN.

FLB är FLN plus åtminstone två andra system som de kallar "sensory-motor" och "conceptual-intentional". 'Sensory-motor' systemet är perceptionen och talet i princip och 'conceptual-intentional' systemet är de tankar, concept, som försegår utanför språket som till exempel hierakiska resonemang hos däggdjur.

En tanke är att FLN binder tillsammans 'sensory-motor' och 'conceptual-intentional' systemen hos människa. FLN anses unik för människa medan de andra två finns hos däggdjur och följer andra evolutionära vägar.

Evolutionärt sett skulle man då kunna påstå att ur de givna 'sensory-motor' och 'conceptual-intentional' systemen deriverades ett beräkningsystem som konstruerar en oändlig array av interna uttryck from de begränsade resurserna av det 'conceptual-intentional' systemet och som skapar medlen att externalisera och tolka dem på 'sensory-motor' sidan.

Det unika beräkningsystemet anses fungera rekursivt. Vad det är i hjärnan som gör detta är inte känt. Jag citerar: "However, little progress has been made in identifying the specific capabilities that are lacking in other animals". Man får det att låta som om någon satt in ett datachips. Brocas och Wernickes områden är dock inte nödvändiga. Är de skadade vid födseln får man fram en hyfsad språkfunktion, lite sent, vid fem års ålder, där andra områden tagit vid.

Man påpekar också att ordförådet och dess snabba inlärning hos ett barn jämfört med schimpansen får betraktas så unikt att det kan tänkas vara frågan om en evolutionär förändring även i minnesfunktionen.

Ett sätt att komma ifrån ett starkt argument för design, att den naturliga selektionen skulle ha verkat via en kommunikations förbättring, är att rekursionkapabiliteten, som på senare tid inte anses vara så komplicerad, skulle kunnat komma ur existerande hjärnvävnad genom adaptation där selektionen verkar via något annat än kommunikation individer emellan. Jag ställde den frågan härom inlägget: vad var det som gjorde att hjärnan ökade i storlek?

Jag saknar fortfarande information om hur minnet fungerar med de nämnda funktionerna speciellt som det anses vara tänkbart att en kraftig förändring skett även här. Författarna använder alltså ett modultänkande. Om detta stämmer bör det kunna detekteras med de non-invasiva teknikerna, t.ex. fMRI, som presenterades in läroboken Cognition... från 2007. Där gavs dock ingen heureka! upplevelse. Detta talar i så fall för en diffus representation över hjärnvävnaden...eller ett fenomen som sker utanför hjärnvävnaden?

Mentalese--Det Mentala Språket

Steven Pinkers bok The Language Instinct har ett kapitel, How Language Works, där författaren i korta ordalag beskriver Chomskys teori om hur språket fungerar. Jag skall försöka göra en kort version av Pinkers kapitel. Det får göras med förlov sagt.

Barn lär sig mirakulöst språket och det är lättast att få folk att tro att detta beror på ett program iscensatt av genexpression även om detta inte är bevisat. Detta skulle i så fall betyda att evolutionen selekterat fram dessa gener de senaste 4-6m åren.

Programmet verkar ha med ordens inbördes ordning att göra. En schimpans använder sig inte av ordning mellan symboler den tar fram. Ordningen är heller inte viktig i en pidgin.

Det är dock inte ordningen ord för ord som är viktigt utan ordningen av fraser skapade av ordklasselement. Där finns då lexikon som innehåller sådana komponenter som anses kunna permuteras av programmet.

Meningen "Colorless green ideas sleep furiously" visar att en grammatisk mening inte behöver vara meningsfull och att sannolikhetsbedömningar av ordrelationer inte är viktiga. "Colorless green ideas" är en substantivfras och "sleep furiously" är en verbfras.

En mening kan uppdelas i "huvud", "rollspelare", "modifierare" och "specifier". Huvudet är t.ex 'räven' i 'räven har sockor'. Rollspelare är t.ex. 'guvernören' i 'guvernören av California'. En modifierare är t.ex. 'från Illinois' i 'guvernören av California från Illinois'. Specifier är subjektets speciella plats i frasen.

Nu visar det sig att ordningen i substantivfraser och verbfraser är den samma. Substantivet och verbet, dvs huvudet, går före sin rollspelare. Modifierarna går till höger och subjektet går till vänster i frasen. Detta gäller i Engelska. I Japanska är det tvärt om. De olika språken delar upp sig i dessa två varianter.

Informationen som skiljer dem åt kallas 'parameter'. Chomskys teori kallas: The Theory of Principles and Parameters. Chomskys "djupa strukturer" är interfacet mellan de mentala lexikonen och frasstrukturen.

Genexpressionen åstadkommer således, via de nervceller som skapas, att transformationer sker mellan den Universella grammatiken, dvs frasdelarnas inbördes ordningsregler, och det talade språket, samt naturligtvis den Universella grammatiken själv.

Vad som inte framgår är om Det Mentala Språket (the mentalese) består av endast regler eller om där även finns ett lexikon. Det Mentala Språket skall heller inte förväxlas med tankarna. Språk och tankar skiljer sig troligen åt. Vän av ordning frågar sig då om tänkandet ändå inte använder sig av lexikonet? Det är kanske känt när ett barn börjar tänka?

Hjärnan jämfört med de andra organen

Frågan är om inte hjärnan är mest lik hjärtat. Den är tvådelad men delarna har olika funktion. Båda organen är också kopplade till liknande nätverk av kärl och nerver. Sammanflätade.

Båda pumpar: näring, gaser respektive trofiska faktorer och transmittorsubstanser.

I litteraturen betecknas ju också det vi normalt förknippar med hjärnans aktivitet för hjärtat:

"Love the LORD your God with all your heart and with all your soul and with all your strength." (5 Mos 6:5).

Storleken på hjärtat är relaterat till behovet av pumpande medan hjärnans storlek bland däggdjuren är relaterad till kroppsvolymen. Förutom hos människan som har en ovanligt stor hjärna per kroppsvolym. Varför?

Var det för att språket skulle fungera, och att det kom att göra detta av en slump, som är en av teorierna till språkets uppkomst. Den andra är att språket evolverat med naturlig selektion på individnivå.

Vad var anledningen till att hjärnan ökade i storlek om språket började fungera på grund av detta utan att vara orsaken? Vad gör människans hjärna som inte schimpansens gör? Var i hjärnan sker detta? Språket, lustigt nog. Abstrakt tänkande. Altruistiskt beteende. Tron på Gud. Empati.

Någon av dessa borde ju ha en relation med förstoringen av hjärnan och med vad nu detta medförde i interna konstruktioner och celltyper via naturlig selektion. Jag förväntar mig att personer med lite större hjärna på något sätt får en större överlevnad. En process som fortgår till den nuvarande storleken.

Ett aber i denna dans är att intelligenta personer kan ha så små hjärnor som medelstorleken på Homo erectus, dvs 1000cc. Har vi missat någon variabel som är viktig evolutionärt och som har med hjärnans storlek och konstruktion att göra? Mental stabilitet under stress? Ju mer stimulans som laddas på, ju mer stress på neuronen, skulle innebära att fler celler klarar arbetet bättre. Hjärnan som en hjärtmuskel.

En nypåkommen social stress borde ju också kunna betyda att dechiffrering av ljud från andra skulle komma att tolkas med ny signifikans.

Min favorithypotes är annars att huvudets storlek relativt kroppen har ett estetiskt värde som skapar fekunditet men varför blev detta i så fall viktigt för några miljoner år sedan?

Det är förstås frestande att tro att det finns ett genetiskt korrelat till den medärvda delen av språkfunktionen som t.ex. ses när en creole bildas. Grammatiska regler dyker upp från till synes ingenstans. Ett barn lär sig också ett språk så snabbt att imitation av förälder inte är tillräckligt. Det är dock femtio år sedan som Noam Chomsky postulerade de djupa strukturerna och de gäckar fortfarande forskarna.

De evolutionära paradigmet ligger tungt över språkets biologi och föreslår att de bör finnas en hel del gener som styr dess utveckling. Frågan är i så fall var dessa kommit från sedan schimpansen? Schimpansens DNA är sekvensat och man har inte funnit några skillnader att tala om mellan de proteinproducerande generna arterna emellan. Ett nytt sätt att förklara detta på kan vara representation via gener för microRNA.

Alternativt kan det vara en "organism" snarare än en serie grammatiska regler, som någon föreslagit. Dylika teorier är ett bra mått på frustrationen inom forskningsfältet, men samtidigt fantasieggande.

Språket och tankarna

Steven Pinker tar upp en intressant teori om hur språket fungerar relativt tankarna i sin bok The Language Instinct från 1994. På sidan 48 säger han:

"there is no scientific evidence that languages dramatically shape their speakers' ways of thinking"

Detta påstående är då i överenstämmande med Noam Chomskys "deep structures". Pinker kallar detta djupare språk för "mentalese". I sin senaste bok, The Stuff of Thought, 2007, föreslår Pinker en potentiell koppling mellan det talade språket och mentalesen men den gäller bara i Engelskan.

En av argumenten för påståendet ovan är att avancerat tänkande oftast involverar mentala bilder. Idéer kommer ej till en person i form av språket. En slags tänkande måste ju också förekomma hos primater som kan hålla ordning på sina inbördes hierarkier utan att ha tillgång till människans språkförmåga.

Ett annat argument är de så kallade "chatterbox" syndromen. Dvs skador på hjärnan som ger låg intelligens men intakt språkförmåga. Hydrocefala barn (barn med vattenskalle) råkar ofta ut för detta syndrom utan att man förstår varför. Det är lite förvånande att språket selektivt sparas.

Ett annat exempel är Williams syndrom som är en gen-defekt på kromosom 11 som ger en mental retardation till IQ 50 utan att språket påverkas.

Hur kan då dessa fenomen förklaras? De är mycket märkliga. Pinker har föreslagit att språket representeras av en mental modul men varför skadas inte denna i dessa två fall?

Det är ju extra intressant i detta sammanhang med de barn som föds med skador över Brocas och Wernickes områdena men som vid fem års ålder kommit ikapp språkligen. Andra områden tar vid.

1994 säger Pinker på sidan 34 att:

"No one has yet located a language organ or a grammar gene, but the search is on."

Man har visserligen funnit FOXP2 genen sedan dess men den verkar som bekant mest röra talet. Pinker kände till K familjen som gav upphov till genen när han skrev boken.

Jag vet inte vad ni säger men jag fascineras av det faktum att en solid biologisk grund ej ännu kunnat fastställas för språk och grammatik. Det är också anmärkningsvärt att ett så komplicerat system kan ha uppkommit så snabbt evolutionärt sett.

Trots detta finns starka belägg för att förmågan till språkinlärning är medfödd i barns skapande av en creole av en pidgin, dvs införande av grammatiska regler hos ett barn som ej kan komma från de pidgintalande föräldrarna genom imitation.