Grammatikens Parallella Arkitektur

Boken Foundations of Language 2002, av Ray Jackendoff, representerar referens nummer fyra i Hauser, Chomsky & Fitch 2002, den uppsats i Science där Chomsky lägger ut texten på språkets evolution för första gången. Han hade tidigare inte ansett att detta var intressant.

Man får därför förmoda att där råder stor överenskommelse mellan olika forskare om bokens innehåll eftersom parter från båda sidor i argumentationen mellan å ena sidan Chomsky lägret och å andra sidan Pinker & Jackendoff lägret har rekommenderat den.

Jackendoff lägger fram en nyhet i tolkningen om grammatikens funktion. En tredelad parallell arkitektur snarare än den tidigare "syntaktocentriska" tolkningen.

Han hävdar nämligen att fonologin, syntaxen och sematiken vardera självständigt representerar kombinatoriska enheter som samverkar via vad han kallar "interfaces".

"Regler" skapar fonologiska, syntaktiska och semantiska eller konceptuella "strukturer". Regler medierar även interaktionerna via interfacen.

Det kan här vara bra att notera att syftet med boken var att lägga fram data som kan överföras till mentala bilder om hur språket, och de delar av tänkandet som är involverat, fungerar för att skapa en möjlighet för forskare i andra discipliner att använda sig av informationen.

För att förklara hur hjärnskador och utvecklingstörningar sparar språket kan man gissa att den konceptuella funktionen är skadad men att de fonologiska och syntaktiska funktionerna är intakta och skapar ett grammatiskt korrekt men kanske lite banalt språk.

Om inte koncept i tänkandet driver detta banala språk, hur genereras det?

Denna kommentar syftar att poängtera svårigheten med att relatera anatomiska fenomen med den funktion man försöker dra slutsatser om via språkfunktionen. Hur är tänkandet relaterat till språket och var sker detta någonstans?

När man diskuterat dessa parallella interrelaterade funktioner är det dags att ta upp Chomskys Minimalist program från 1993. Dvs hur man tänkte sig att syntaxen bildas från lexikonet.

Det verkar snarast som om en slags kontinuerlig våg, en "merge" funktion, skapar fraser från orden--var de nu befinner sig. Borta är begreppen djupa och ytliga strukturer. Man skulle kunna säga mer simsalabim än ett stegvis förfarande. Jag har använt ordet frekvenssoppa för hjärnans funktion och det är intressant att se att modultänkandet har tonats ner även här.

Snarare kan man tänka sig att de fonologiska, syntaktiska och semantiska funktionerna i soppan inte har lokaliserats i separata moduler utan att de kan tänkas ske lite överallt. Detta är i överensstämmelse med läroboken Cognition, Brain and Consciousness som jag diskuterade tidigare. Man levererade mer diffusa lokalisationer av kända hjärnfunktioner. Orsaken är förmodligen att man inte kunnat lokalisera moduler medelst icke-invasiva genomlysnings-tekniker som man trott.

Jackendoff hävdar dock att att man numera kan ställa mer precisa frågor om grammatikens funktion snarare än att endast säga att det sker i hjärnan på något sätt. Några av dessa frågor är:

1. Hur exemplifieras diskreta strukturer som t.ex. den fonologiska eller syntaktiska i nervsystemet.

2. Hur exemplifieras hierarkiska strukturer, av dessa funktioner, i nervsystemet.

3. Hur sätter hjärnan upp arbetsminnet och tillverkningskedjan av fraser från långtidsminnet.

4. Hur sätter hjärnan upp inlärning så att delar som satts ihop i arbetsminnet hamnar i långtidsminnet (som idiomatiska uttryck) och hur skiljer sig denna direkta inlärning från den inlärning som kräver repetitioner.