Tänkande eller kommunikation

"Furthermore, whatever merit there might be to guesses about selektional processes that might, or might not, have shaped human language, they do not crucially depend on the belief that the system is an outgrowth of some mode of communication. One can devise equally meritorious (that is, equally pointless) tales of the advantage conferred by a series of small mutations that facilitated planning and clarification of thought...--not that I am proposing this or any other story."

Jag har använt det här citatet av Chomsky tidigare. Själv tycker jag att det är intressant att fråga sig hur den naturliga selektionen av språket skulle ha gått till. Var det via en utveckling av tänkandet eller via kommunikationens selektion?

Primater kommunicerar ju även om de inte tänker som människor. Det tänkande de har är tydligen tillräckligt för kommunikation. Med andra ord är det komplicerat att dela upp dessa funktioner.

Kan man i stället säga att tänkandet är viktigare än kommunikationen? Kan man till och med hävda att tänkandet är förutsättningen för kommunikationen?

I de så kallade chatterbox syndromen, Williams syndrom och Seckels syndrom så förekommer en slags "tjattrande". Jag undrar om Chomsky inte var lite ironisk i sin kommentar ovan. Verkar inte tänkandet viktigare och i så fall en troligare selektionsprincip?

Det skulle alltså ha varit viktigare för vilden på savannen att tänka och lösa sina problem själv än att kommunicera. Kan han tänka kan han ju visa sina barn hur de skall göra. Detta är ju dock kommunikation.

Vilket är viktigast? Att lösa sin egna problem bättre själv, uppfostrande är ju ett sådant problem, eller att mer effektivt kunna uppfostra sina barn?

Åtminstone vissa hävdar att vi behöver tystnad som Åsa Johansson diskuterar på idagsidan i SvD.se häromdagen. I sista numret av TIME magazine kan man dock läsa att gifta par lever längre och är nöjdare under tiden. Detta i ett temanummer om romantikens vetenskap.

Nu är det ju faktiskt så att celler kommunicerar och de flesta anser nog att enskilda celler ej tänker. Då skulle kommunikationen som princip vara äldre än tänkandet och om gammal är äldst så är detta kanske ett argument för att kommunikationen är selektionsprincipen för språket?

Det är ju dock intressant att tänka sig att enskilda celler har ett tankeliv. Själen skulle ju i så fall kunna överföras och blandas vid befruktningen av människan. Precis som arvsanlagen.

Det är kanske inte rätt att ha en så bred definition på kommunikation. Det är kanske essentiellt att använda en definition som utbyte av idéer. Detta är mer relevant än utbyte av information via kemiska substanser om det skall ha en effekt på individnivå. Det vill säga om inte utbytet av idéer i botten är resultatet av molekylära interaktioner.