The 19% Job Approval US Congress flexes its Human Rights Muscle?

Armenian Genocide Resolution Advances Despite Obama Push - WSJ.com: "The House panel's resolution, approved on a 23-22 vote, faces an uncertain future in Congress. But it nonetheless could damage U.S. relations with Turkey, a vital ally in the Middle East and Central Asia. Within minutes of the vote, Ankara said it was recalling its ambassador from Washington for consultations. Turkey took the same step in 2007, when the committee passed a similar resolution."

President Obama's administration tried to derail this decision, partly because of concerns from the Weapon Industry, and Hilary Clinton warned that it could derange the sensitive negotiations between Turkey and Armenia. The decision means that the US is closing in on the 20 nations so far claiming that Turkey committed a genocide. The NGO? European Parliament also does. The 20 countries are: Argentina, Armenia, Belgium, Canada, Chile, Cyprus, France, Germany, Greece, Italy, Lituania, Lebanon, The Netherlands, Poland, Russia, Slovakia, Sweden, Switzerland, Uruguay, Vatican City, and Venezuela.

Genocide scholars generally think it was a genocide and it would be interesting to know why Obama hesitates. He claimed genocide during his campaign. Maybe he has to please people to get his Healthcare bill through? The House Committee on Foreign Affairs did the right thing though. There will never be any meaningful discussion with Turkey if such a historic facts is not visible on the table. This is even more important when Turkey is a NATO ally. Procuring help from Turkey with Iran and Afghanistan also benefits from this clarity.

One wonders why Israel and the UK does not use the word "genocide" to describe what happened in 1915. In 2007 Condoleezza Rice and Robert Gates wrote an open letter to Congress where they warned for increased risks for US troops in the field if Turkey was antagonized. WSJ.com also writes that there will now be a probable increase of anti-Americanism in Turkey, something that is a problem already. DN.se writes that Recep Tayyip Erdogan, the Turkish premier, also have written on the official Turkish web site that the incident might damage the American-Turkish relations and jeopardize the negotiations with Armenia.

The "Good" War in Afghanistan is very expensive?

The three trillion dollar war Joseph Stiglitz and Linda Bilmes - Times Online: "The only war in our history which cost more was the Second World War, when 16.3 million U.S. troops fought in a campaign lasting four years, at a total cost (in 2007 dollars, after adjusting for inflation) of about $5 trillion (that's $5 million million)."

The Iraq war turned out to very, very costly. I still believe that Saddam Hussein, a monster, had to be stopped. Ahmadi-nejad is not of the same caliber. So far he does not outright attack another country even if I understand that the Israelis are worried due to his distasteful speeches. Now lately he called the holocaust a myth, again. I believe Ahmadi-nejad is working patiently on swinging the public international opinion to his favor with these speeches, hoping that anti-semitism will continue to grow in for example Europe. He is working very hard on legitimizing the placement of Israel in Palestine.

Since I don't believe that the Afghanistan effort is worth its while anymore it makes me into a person that think the "good" war is the bad war and vice versa.

So why do I make this post? Well, as I said earlier the bad reputation that comes from being involved in a war is costing more indirectly that the cost in lives and money. That can be understood from on-the-street-talk in a periferal country like Sweden. There are Swedes that like Russia more than the US because of this. Therefore, it is a very expensive undertaking that goes on in Afghanistan right now. What Stiglitz and Bilmes point out is that the war cost much more than it is advertised at. I suggest that the effect on the reputation makes it even more expensive. So expensive that wars are not really possible anymore. Only policiary actions not causing civilian causalities would work.

Sweden and USA are also censoring the Bastille Day violence in France

Erixon brings up the silence in France on the car torchings of Bastille Day celebrations in France this year. However, on my Google there is nothing in the USA or in Sweden on this problem either. However, Der Spiegel features an article.

Sweden as the EU chairmanship nation should definitely be blamed for not spreading this very salient news. If not people in other European countries can pressure the agitators to stop this ridiculous practise, there is going to be war-like state in France. These news should definitely be on regular newscasts in Sweden.

On the other hand it could be intelligent to not make any fuzz about the incident due to the effect this have on the sensation seekers in question.

Well, what is the best approach? The silence in the US is unusual because it is more often the EU that puts the lid on embarrassing news. Like for example the debate on the German constitutional court decisions on the future of EU democracy.

Natural aristocracy--a contradiction in terms?

Who’s Best? Who’s Brightest? - The Conversation Blog - NYTimes.com: "these are the circumstances of men that form what I should call a natural aristocracy, without which there is no nation."

It was Edmund Burke, the father of conservatism, that laid down certain criteria for the ruling class of his time. However, there is nothing natural over an aristocracy. There are no Barack Obamas or Sonia Sotomayors in Burke's aristocracy. David Brooks points out that he is more comfortable with the current ruling class--a meritocracy of high SAT scores. It is interesting to compare this ruling class with the Swedish ones. We have not had SAT scores in Sweden. It is just recently when talented kids can get special attention in school. Will the realities of globalisation change this?

Brooks is bringing this topic up due to the death of Robert McNamara and the other Best and the Brightest of his time. The problem was they started the Vietnam war. However, President Obama's team is also a team of high achieving academics and lawyers. They are different from the crowd that came after World War II that according to Brooks were very successful.

The question is of course pressing due to the present situation in the world. I might be wrong, but the financial crisis and the oil prize of $150 per barrel a year ago really changed things with Obama entering the scene. For the US, and of course for the EU, it is very important that he will be successful in turning the economy around and that he solves the AfPak story satisfactorily. Some say he is trying to do too much at the same time. I guess he himself worries that he only have eight years for his project.

How does the Swedish government get along with its American counterpart when they are so differently constructed? Are the "siloviks" of Sweden differently recruited compared to their American counterparts? Do we have a clash of cultures? What makes SAT scores optimal for selection into the ruling class. I'm not sure I'm as confident as Brooks over its usefulness?

Republicans in a crisis

David Brooks at nytimes.com writes a column today called The Long Way Home where he buries freedom and individualism for community and order. Does he want the Republican party to turn into CDU of Germany?

Freedom and individuality does not resonate with people anymore. At least not in the large cities where the Republicans are getting beaten badly, says Brooks. The column seems to be like the discussion between Johan Norberg and Roland Poirier Martinsson the other week here in Sweden. Classical Liberalism versus Conservatism.

However, I don't understand how you get community and order without freedom and individualism which spell entrepreneurism that creates jobs. PJ Anders Linder pointed out that one needs both isms. He might be right.

I guess Brooks is tired of the Rush Limbaughs of the party since he is a moderate himself. The situation is reverse in Sweden where the Social Democrats are in the position of the Republicans and have lost the center position. Talking Socialism with the Left Party.

In Sweden Fredrik Reinfeldts skill as a leader, like that of Barack H. Obama, is compared favourably with the opposition. They call it "regeringsduglighet" or competence for governance. The Republicans should probably get together a shadow government, like the one in Great Britain, with which they can prove competence. Team up behind a new leader non-ideologically like Obama.

Politik och Religion

Det pågår en reaktion i litteraturen om att President Obama på sin resa till Turkiet kanske var lite för överseende mot muslimerna. Man exemplifierar med videon om den 17åriga flickan som piskas av Talibaner inför åskådare.

Jim Hoagland på The Washington Post poängterar att Obama sagt det följande som han inte citerade fullt ut i sitt tal i Turkiet:

"Democracy demands that the religiously motivated translate their concerns into universal, rather than religion-specific, values. It requires that their proposals be subject to argument, and amenable to reason. I may be opposed to abortion for religious reasons, but if I seek to pass a law banning the practice, I cannot simply point to the teachings of my church or evoke God's will. I have to explain why abortion violates some principle that is accessible to people of all faiths, including those with no faith at all."

Universella inte religionspecifika värderingar. Det multikulturella samhället kräver detta vilket gäller lika väl för Sverige som för USA. Detta betyder i sin tur att man inte kan acceptera sharialagar utan måste insistera på den gällande lagboken för landet.

Vi har med andra ord en bit kvar med den muslimska domänen eftersom President Obama inte kunde verbalisera detta när han närmar sig den mest sofistikerade och Västvänliga muslimska staten Turkiet.

I sitt tal säger Obama också:

"But what I am suggesting is this - secularists are wrong when they ask believers to leave their religion at the door before entering into the public square. Frederick Douglass, Abraham Lincoln, Williams Jennings Bryan, Dorothy Day, Martin Luther King - indeed, the majority of great reformers in American history - were not only motivated by faith, but repeatedly used religious language to argue for their cause. To say that men and women should not inject their "personal morality" into public policy debates is a practical absurdity; our law is by definition a codification of morality, much of it grounded in the Judeo-Christian tradition."

Detta är viktigt för när invandrare integreras i det svenska samhället kommer vi att kräva att de tar sig an vår lag. En gemensam nämnare. Baserad på den Judeo-Kristna bakgrunden. Jag tror därför att man skall vara ärlig så till vida att man hävdar att multikulturalism kräver denna distorsion.

Baserat på min egen erfarenhet kan det vara bra att erkänna att det finns "Talibaner" som "piskar" sina underlydande även i Sverige, innan man dömer muslimerna för hårt.

Jag tog ett steg tillbaka för att försöka se vad som pågår i världen

Veckan som gick dominerades ju nyhetsmässigt av G20 mötet och NATO-sammankomsten. Inte mycket nytt men man lyckades förmedla ett för världen positivt budskap vilket i princip betyder att de politiker som står för 85% av världens BNP kan samsas tillräckligt för detta.

Jag välkomnar också NATOs nye generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen, Danmarks tidigare statsminister från 2001 till 2009. Danmark har ju varit ett av de länder som varit aktiva även där det blåser både i Irak och i Afghanistan. När skall Sverige gå med i NATO? Det börjar bli dags.

Också mycket positivt är det att Alliansen nu har fått tillbaka den ledning de hade vid valet och som de så mystiskt förlorade. Landet ser mycket stabilt ut med mycket lite missnöje mot regeringsarbetet vilket inger förtroende också internationellt. Det är ju förträffligt att Alliansen kommer att vara i majoritet under EU-ordförandeskapet.

Israels regering bildades under veckan och Premiärministern Binyamin Netanyahu flankeras nu av Avigdor Lieberman som Utrikesminister. Det är inget lätt uppdrag de har framför sig. Israel har ju hamnat i något av en diplomatisk storm angående dess ställning till freden, med framförallt Palestinierna.

Det är dock inte bara problem med Palestinierna utan också med Syrien, som vill ta tillbaka Golan-området med fredsfördrag eller på annat sätt, samt med Egypten. Det är 30 år sedan ett fredsfördrag skrevs med Egypten men detta är enligt The Jerusalem Post och nytimes.com inte att ta för givet. Egypten och Jordanien är för övrigt de enda länderna i trakten som Israel har fredsavtal med. Läser t.ex. i The Jerusalem Post idag att Abu Mazen besöker Irak.

Egypten är ju en del av problemet med Hamas eftersom de inte håller efter vapensmugglingen genom gränsen till Gaza. Det hette ju under Gazakriget att internationell hjälp med att hålla gränsen tät skulle utgå. Dessa löften förstod man dock skulle bli svåra att efterleva. Det har dock inte kommit så många raketer på sistone vilket skulle kunna betyda att kriget faktiskt hade en avskräckande effekt. En annan orsak kan ju vara att Hamas och Fatah för närvarande håller på att försöka lista ut hur de skall få tillgång till bidragspengarna via Salam Fayyad. Hamas är ju inte med i PLO vilket också är ett problem för Abu Mazen, Presidenten för PA. Hamas är också emot Fayyad, Premiärministern i PA, som är USAs och EUs man på platsen.

En viktig orsak till att Israelerna befinner sig i det Heliga Landet är ju Judendomen. Det har skrivits en del i The Jerusalem Post om hur de lite drygt 5m judarna i USA är organiserade i kommuner och hur detta jämför sig med situationen i Israel där de också bor drygt 5m judar.

Den första frågan som inställer sig är vilken organisation som fungerar bäst? I vart fall så har varje kommun i USA tillgång till en rabbbin och en synagoga vilket de inte har men vill ändra till att det blir i Israel. Jag frågar mig då om det är det faktum att man lever som en diaspora i USA som gör skillnaden? De lever ju insprängda bland andra och inte på en plats.

Hur skall en religiös stat organiseras är ju en intressant fråga? Den får ju mer problem än en sekulär stat att vara multikulturell...eller gör den det? Fler och fler i Israel verkar tycka så enligt det senaste valresultatet. Tzipi Livni, den utgående Utrikesministern och ledaren för Israels största parti Kadima, håller dock på att Israel måste skapa en stat för Palestinierna om de skall kunna förbli judiska och demokratiska. Som läget ser ut just nu verkar enda möjligheten vara att bilda en stat där folk går på bidrag betalade av dem som tycker detta är bästa möjligheten.

Fascism igen?

Ytterligare en person tar i The Jerusalem Post upp jämförelsen med Israels situation och situationen för Västvärlden nämligen Rupert Murdoch. Murdoch säger att Israels fiender är våra fiender.

Sagt på detta sätt så poängterar Murdoch att vårt samhälle alltmer uppvisar en slags självrannsakelse. Vår existens hotas av de element hos oss själva som av olika anledningar vill rasera vår kultur. En del menar kanske väl och vill rädda naturen så till den milda grad att de framstår som terrorister. Andra blir anti-semitiska när judarna försvarar sig mot terrorister.

Den Islamska världens fundamentalister, t.ex., ser denna lucka och utnyttjar den för att på sikt vinna framgång, menar Murdoch.

Israels existens berodde till en början mycket på medlidande för förintelsen. Jag tänker i detta sammanhang om en krönika i The Jerusalem Post där författarinnan hyste agg emot en stå-upp-komiker som behagade skämta om Israels situation. Jag tycker av andra skäl att det är viktigt att hålla minnet av förintelsen vid liv men Israel behöver för närvarande inte medlidande för att berättiga sin existens. Man har ju byggt en enastående demokratisk stat på kort tid. Jag förmodar att irritationen mot skämtaren till viss del berodde på detta.

Vad Israel däremot behöver är att skapa förståelse för situationen de befinner sig i, vilket poängterades i en artikel i The Jerusalem Post igår. Det är ju bra med personer som Rupert Murdoch på sin sida i detta sammanhang.

Detta kan hjälpa situationen för Israel men hur hjälper vi den Västerländska civilisationen mot sig själv? Vad händer när frihet, tolerans och demokrati inte längre är viktigt? Vad händer när personer får för sig att de kan använda våld mot andra för att få sin vilja igenom, för att styra, i det tysta? Jo, då ser vi en återgång till 1930talet med finanskris och allt. Jag vet av egen erfarenhet att sådana beteenden pågår idag i Sverige, och förmodligen i övriga Europa också.

Genom att öka transparensen och lätta på förlåten kan denna utveckling motarbetas. Annars inte.

Israel har verkliga fiender i Sverige

Just det! Det är inte bara folk som är emot utan folk som låter sig anhållas av polisen vid motdemonstrationer. Den våldsamhet som släpps lös är anmärkningsvärd. Samma vi attacken på Israels ambassadör Benny Dagan häromdagen.

Johan Ingerö sammanfattar på ett utmärkt sätt vad som hände i Malmö när Birgitta Ohlsson gav ett bra 10 minuter långt positivt tal om Israel inför c:a 300 åhörare. Talet kan ses på YouTube på Maria Byströms blogg.

Vid det första försöket tvingades polisen ta bort de demonstrerande snarare än att ta sig an motdemonstranterna. Det var det säkraste alternativet.

Ingerö tror att detta är judehat. Kanske är det det men inte på samma sätt som före andra världskriget. Själv tror jag de flesta är emot Israeler, inte judar.

Jag tror det rör sig om att man tolkar situationen i Israel som om den var på gatan i Sverige vilket är fel. Man blir mycket uppbragt över att Israel inte ger Palestinierna rättigheter. Rättigheter som de svenske har t.ex. i Rosengård. Men vad skulle folk i Sverige göra om förorterna började skjuta raketer eller självmordsbomba?

Tänk om Rosengårdsinnevånarna också fick för sig att existensen av de andra omkring dem inte var berättigad? Trots att de är ekonomiskt beroende av oss andra!

USA: två folk på samma ort?

Är det någon mer än jag som undrar varför Barack Obama åker tåg mellan Filadelfia och Washington DC som Abraham Lincoln gjorde? Han lär visst också svära eden på samma Bibel som Lincoln använde.

Inför det Amerikanska inbördeskriget var det Unionens sammanhållning och inte rasfrågan som var viktigast. Obama vill på något sätt symbolisera sin egen situation med den Lincoln stod inför.

Enligt en artikel på washingtonpost.com av Shankar Vedantam så bor Amerikaner mer och mer bland politiskt likasinnade. En tredjedel av båda Obamas och McCains supportrar sade att de avskydde de andra. Det ryktas också om att uppdelningen är Öst-Västlig snarare and Nord-Sydlig. Valparametrarna visar ju på kusterna mot resten och en rysk KGB personlighet spådde nyligen på wsj.com att USA kommer att splittras i fyra delar, Nord, Syd, Väst och Öst.

Genom att välja Robert Gates och Hillary Clinton ville tydligen Obama försöka motverka denna tendens i polariseringen av de Amerikanska samhället. Nu när vi börjar gå mot ett tvåpartisystem här i Sverige kanske utvecklingen kommer att gå åt samma håll? Sarkozy förändrade nyligen sitt kabinett och tog ombord en f.d. socialist Éric Besson som minister för Immigration och Nationell Identitet, förutom socialisten Bernard Kouchner. Det börjar se ut som om det är tungrott att driva en nation med bara 53% majoritet utan sympatier från oppositionen.

Den vitriol som drabbat George W. Bush är ju ett tecken på denna uppdelning av landet. Det är ena halvan som försöker förgöra den andra. Balansen då konkurrens mellan två partier som sporrar varandra till stordåd föreligger kan om den överträds bli väldigt skadlig. Kanske är houliganismen på sportarenorna av samma slag? Politisk houliganism?

Kanske har dessa tendenser med det minskade förtroendet för myndigheter att göra, politikerföraktet, som också registreras? Skolan verkar mer bråkig. Barn distanseras från sina föräldrar. Normala auktoriteter har inte samma inflytande som förut, vad det nu beror på. Det kanske är något man bör börja diskutera?

Så Obama har ökat på sitt 53%iga förtroende från valdagen till 73% enligt RCP.com. Det blir spännande att se om han kan förbättra detta ytterligare eller om förtroendet börjar falna allt eftersom han nu måste börja fatta beslut och trampa folk på tårna.

Idag är det Martin Luther King Jr Day i USA och i morgon svärs den förste färgade presidenten in. Det verkar med andra ord som om rasproblemet i stort sett försvunnit medan andra problem med uppdelning av populationen tillkommit. På den relativa skalan leder dock nog USA över EU med en hel del vad avser homogenitet.

Obamas nya världsordning?

I en artikel på RCP.com diskuterar Henry Kissinger hur den trans-Pacifistiska relationen mellan USA och Kina kommer att viktas mot den trans-Atlantiska.

Kissinger menar att relationen mellan USA och Kina måste tas upp på en ny nivå, politiskt och ekonomiskt. Detta kommer i så fall betyda att mindre tid kommer att ägnas till relationen med EU, och därmed Sverige. Anti-amerikanism kommer att ha större negativa effekter än tidigare.

Kissinger menar också att en politisk integrering av den globala ekonomin måste ske för annars bildas ett merkantilistiskt system av artonhundratalssnitt. Man antar att detta kommer att dryftas i april på G20 mötet men man har tydligen börjat dra fram riktlinerna för detta redan nu. Merkel, Sarkozy och Blair träffades ju nyligen.

Den tidigare amerikanske ambassadören till Israel, Martin Indyk, utalar sig i en intervju på Speigel ONLINE International av Gregor Peter Schmitz och Gabor Steingart om Obamas nya situation i Mellan Östern.

Han menar att Kina och Ryssland måste tas med i diskussionerna med Araber och Perser. Ryssland kommer t.ex. att kräva att man lägger ned radaranläggningarna i Polen och Tjeckien för att medverka i diskussionerna med Iran.

Kina dyker alltså upp mer och mer. Som piratjägare t.ex. Det skall bli intressant att se hur Obama löser detta med Kina och de andra länderna i Asien som Japan, Indonesien, Indien, Korea, Australien och Nya Zeeland. Det kan ju bli svårt med strategiskt samarbete både med Kina och Japan samt Kina och Indien. Kinas nyvunna maritima intresse i Mellan Östern kanske också är motiverat av deras investeringar i Pakistan?

Samtal med terrorister uppmuntrar till våld via media

Ulf Bjerelds blogg är en bra plats som utgångspunkt för förståelsen för den socialdemokratiska partiskheten med Palestinierna.

För 25 år sedan inviterade tydligen Olof Palme Yassir Arafat, då en terrorist, för att på detta sätt visa solidaritet med Palestinierna. Jag förstår att Bjereld hoppas på att Obama skall börja tala med Hamas eftersom det finns en blänkare om detta på DN.se. Det heter ju på engelska "to not be on speaking terms with somebody". Ett känt fenomen.

Frågan är dock om Palmes initiativ var bra eller dåligt? Vänskap med terrorister gör ju att dessa får legitimicitet och uppmuntras i sin kriminalitet. Det är ju på detta sätt som de får sitt incitament till att använda civila som skjöldar, vilket skapar rubriker i Västvärlden. I viss mån kanske initiativet ledde till att man nu talar om en två-statslösning för Palestina, men om jag förstår saken rätt finns det inte mycket till stat, och det verkar snarare som om Palestiniernas krigiskhet uppmuntrades av Palmes så kallade fredsinitiativ.

Israels rätt till att finnas till är för mig självklar. Likaså att de på grund av sin styrka byggt upp en stat i klass med de Europeiska demokratierna, och valt solida vänner, har min beundran och också en slags känsla till en ökad rätt till sitt territorium.

Jag vill kommentera följande argument i Bjerelds framställan:

"Men de som hävdar att konflikten i grunden handlar om Hamas och deras raketer har naturligtvis fel."

Det är väl så att problemet är snarare att Hamas inte accepterar Israels rätt till att existera och att detta leder till att de egentligen inte är intresserade av fred utan snarare en "slutlig lösning".

"Självklart bryter Israels s k självförsvar mot folkrätten genom att vara så oproportionerligt i förhållande till den raketbeskjutning som Israel utsatts för."

Detta med oproportionerlig är irrelevant i denna och liknade konflikter. När Israel försvarar sig gör de detta så snyggt det går. Dessutom har Palestinierna i fråga genom val valt kriget genom att rösta på Hamas. Hamas mördar tydligen också Fatah medlemmar i och med maktövertagandet i Gaza 2007 och visar med denna taktik att de skulle ta makten i hela territoriet med våld om de fick hållas. De förverkade på detta sätt all form av demokratisk glans.

"Det är alltid den starkare parten som har huvudansvaret för att en konflikt löses med fredliga medel och att våldet upphör."

Jag vet inte varifrån Bjereld har fått denna lekskoleregel men jag är samtidigt övertygad om att Israel, om så var möjligt, skulle lösa problemet via diplomati. Dessutom går det inte att jämföra en terrororganisation och en demokratisk stat varför en dylik regel inte fungerar.

Grundforskning relativt Forskning och Utveckling

I artikeln Regeringen Politiserar Forskningen i Smyg argumenterar ett par forskare för grundforskningens väl. Man är rädd att man gradvis överger satsningen på ren grundforskning. Man vill inte att riksdagen skall anta den av regeringen i höst lagda forskningspropositionen.

Lars Calmfors och Arne Jarrick summerar sin artikel med:

1. Man vill ha en kraftig markering av vikten av fri grundforskning.

2. Man vill ha en omfördelning av resursökningarna från de strategiska satsningarna till obundna anslag för fri grundforskning.

3. Man vill ha ett beslut om att flertalet av styrelseledamöterna i Vetenskapsrådet även fortsättningsvis skall utses av forskarsamhället.

Själv anser jag i likhet med författarna till artikeln att grundforskningen är bland det viktigaste vi människor sysslar med. Alla måste dra sitt strå till stacken.

Den viktiga frågan är snarare om var någonstans denna grundforskning skall äga rum. Ett axiom är att forskare på internationell nivå trivs bäst bland likasinnade och då hamnar de på de platser i världen där detta kan ske. Vanligen större städer i de främsta länderna.

Med andra ord så söker sig gärna den svenske internationelle forskaren sig till sina 6 kollegor i Storbritannien, sina 6 kollegor i Frankrike eller till sina 8 kollegor i Tyskland. Eller varför inte till sina 30 kollegor i USA?

Det finns dock alltid svenska forskare som av nationella eller andra orsaker vill arbeta i Sverige vilket bäst sker på vissa av de främst universiteten eller instituten. Jag tror inte man skall sprida ut forskarna på en mängd mindre universitet. Det tror jag gäller både grundforskning och R&D.

Min gissning är därför att regeringens förändringar av situationen belyser det fenomenet att de numera är färre forskare i Sverige som väljer att stanna kvar och då bör man i stället förskjuta resurserna åt R&D hållet för att stärka den svenska industrin i en globaliserad värld.

Betraktar man även utbildningen till en internationellt kompetent forskare så görs den nog bäst på skolor med hög prestige vilka inte ens finns i Sverige. Därför kan man förmoda att talanger i Sverige via nya gymnasieskolor med elitklasser, som nyligen föreslagits, kan skapas möjligheter till en inskolning till den internationella nivån utomlands. Dessa studenter stannar nog oftast utomlands men skapar viktiga kontakter till Sverige i framtiden.

Med andra ord skulle jag vilja poängtera att det bästa sättet för Sverige att delta i den globala grundforskningssatsningen är ungefär enligt ovan. Jag tror regeringens förändringar ligger i tiden. Att inte ge svenska talanger en chans till toppkarriärer är varken bra för Sverige eller för Världen i stort.

Hur kommer det att gå för The Palestinian Authority efter bataljen i Gaza?

Den av artikeln på wsj.com att döma mycket kunnige Reuel Marc Gerecht som arbetar på The Foundation for Defense of Democracies har det följande att säga om PA vilket verkar vara i linje med John R. Boltons bedömning:

"Although Fatah, the ruling party within the Palestinian Authority, may get a second wind thanks to the excesses of Hamas and the Israelis' killing much of Hamas's brain power and muscle, it is difficult to envision Fatah reviving itself into an appealing political alternative for faithful Palestinians. Fatah is hopelessly corrupt, often brutal, and without an inspiring raison d'être: a Palestine of the West Bank and Gaza is, as Hamas correctly points out, boring, historically unappealing, and a noncontiguous geographic mess. Fatah only sounds impassioned when it gives vent to its anti-Israeli, anti-Semitic, profoundly Muslim roots."

Artikeln behandlar temat att Hamas, som är en sunni sekt, sponseras av det shiitiska Iran. Något som tydligen fungerar eftersom Hamas hatar USA och Israel mer än shiiterna. Iran har tydligen arbetat på denna linje en längre tid och enligt Gerecht leder detta till att Egypten kan destabiliseras av en eventuell seger för Hamas i den pågående konflikten. Hamas har nämligen sina rötter i det Egyptiska Muslimska Brödraskapet.

Om man som jag inte har ett förflutet inom den Svenska Socialdemokratin, med dess Palestinavänlighet, så talar en bedömning som den ovan om för mig att en Palestinsk stat inte verkar ha speciellt goda möjligheter att materialiseras.

Enligt en blänkare i på Dagen.se härom dagen så hade Sarkozy fått reda på av Mahmoud Abbas att han inte kunde tänka sig att ta över makten i Gaza efter en eventuell Israelisk seger. Boltons idé om ett Egyptiskt styre verkar vara väl övertänkt som en möjlighet. Det är ju också denna gräns över vilken smugglingen av vapen sker, som måste stoppas för att en vapenvila skall komma till stånd.

Charta 08--ett rop i Kina för demokrati

Christian Science Monitor har en artikel om Charta 08, ett undertecknat rop på demokrati. Knuff.se har inte många listningar på referenser till Charta 08. Det verkar vara lika lite intresse i den svenska bloggosfären som för Dalai Lama och Sarkozy.

Jag som nästan aldrig får några kommentarer på mina blogginlägg fick en sur kommentar efter mitt inlägg om mötet mellan Sarkozy och Dalai Lama.

Enligt Wikipedia publicerades dokumentet den 10 december 2008 och namnet härstammar från Charta 77 som gavs ut av Tjeckoslovakien under Sovjettiden.

Några rader ur dokumentet:

"Where will China head in the 21st century? Continue a "modernization" under this kind of authoritarian rule? Or recognize universal values, assimilate into the mainstream civilization, and build a democratic political system? This is a major decision that cannot be avoided."

Tydligen riskerar de 303 personerna som signerade dokumentet ursprungligen fängelse men av någon anledning verkar Internet ha makten att hålla dokumentet uppe den här gången.

SvD.se hade en artikel den 22 december 2008 men fann ej någon referens till huvudaktören Liu Xiaobo på DN.se i anslutning till Charta 08.

Obamas förändring?

Jag kommer aldrig att komma till Beijing. Skall jag misströsta eller skall jag vara nöjd med att jag varit i vad jag betraktar som det bästa området med störst framtidspotential i Världen: USA och Europa.

Richard Armitage, en före detta vice utrikesminister i USA sade häromdagen på BigThink.com att USAs framtid ligger i Asien. Kommer detta att innebära att de relativt sett glömmer bort Europa?

Nicolas Sarkozy, som borde vara högt informerad, verkar gererellt sett vara nervös för Asiens framfart, men visade ändå häromdagen att han värderar Europas och USAs värderingar högre än ekonomiska värden. Han åkte till Gdansk och träffade Dalai Lama och de andra Nobel Fredpristagarna trots att Beijing hade hotat med sanktioner.

Man skyltar ju gärna med ekonomiska beräkningar om att Kina och Indien kommer att passera EU och USA vid den eller den tidpunkten men man säger inte samtidigt att deras samhällen inte kommer att ha den höga kvalitet och stabilitet som vår västerländska kultur vid denna tidpunkt.

Tror Armitage att framtiden ligger i den Kinesiska samhällsmodellen eller menar han att USA bara skall vara där och tjäna så mycket pengar som möjligt? En del talar om Kinas valutareserv med glittrande ögon men är Kina verkligen så rikt. Skulle inte de pengarna moraliskt sett plöjas ned i Kinas utvecklingsdel snarare än att den tjänar som ett hot och/eller ett hopp för västvärlden?

Fareed Zakaria talar i sin bok The Post-American World om att USA relativt andra makter kommer att falla vilket Robert Kagan faktiskt inte håller med om. Kagan tror inte att USA del av världsBNPn på c:a 25% kommer att falla signifikant. Vad Zakaria inte talar om tydligt nog i sin bok är hur långt före i samhällsutvecklingen Västvärlden är.

Frågan är om inte USA och EU är på väg in i en utvecklingsnivå på samhället som Kina aldrig kommer att kunna nå? Kina kommer kanske aldrig att utveckla de demokratiska institutioner och den frihet som finns i västvärlden.

Frågan är hur det Amerikanska samhällssystemet kommer att utvecklas under Obama? Det kan ju hända att vad han kallat "förändring" är något i själva samhällsstrukturen. David Brooks diskuterade detta härom veckan. John Harwood diskuterar i en artikel på nytimes.com hur något liknade håller på att hända.

Artikeln avslutas med följande citat:

“I would like to see us enter a post-ideological era in which policies are based on pragmatic considerations rather than conformity to a set of preconceptions rooted in a rapidly vanishing past,” Judge Richard Posner, appointed by Mr. Reagan to the federal appeals court in 1981, wrote in a recent blog posting. He preceded that wish with this: “I would be happy to see conservatism exit from the political scene — provided it takes liberalism with it.”

Ja, vad menar domaren Posner med detta? Brooks föreslog att tänkandet skulle komma från decentraliserade nätverk, vilka ju lär finnas även i Sverige, i stället från derivat av ideologier. Med andra ord så bör man försöka lösa problem som de dyker upp snarare än att försöka modellera verkligheten på en teori.

Ett stor problem med detta är att det kan bli svårt för USA att vara en ledare bland stater om det inte finns en plan eller en ideologi att följa. Ideologier är dock farliga. Stalins dito övervanns med att personer i USA insåg att den inte skulle hålla i längden.

Det går också att tala om en förändring av det Amerikanska samhället i riktning av Kinas system. Enpartistaten som dock är demokratisk. Ett post-partisanskt samhälle skulle ju innebära en marginalisering av partifunktionen. Kommer Sverige som i och med "trekantens" formering idag har fått ett tvåpartisystem följa efter USA i denna förändring?

NATO behövs och för att vara solidariska med Väst stöder vi den Alliansen

Precis som jag avslutat ett inlägg om Ryssland och riskerna med den situation som detta land skapar i Europa så hävdar man på SvD.se Brännpunkt att man misstycker till vad man kallar "smyganslutning" till NATO. Jag tror det är helt avgörande att NATO finns och att USA är med i bilden för att inte Ryssland skall ta tillbaka den mark de anser sig ha förlorat. Så är det nog och politikerna får reda på detta från analytikerna men förmår inte tala om detta på ett förståeligt sätt till folk i allmänhet.

Jag läste blogginläggen som länkats till artikeln samt en tredjedel av kommentarerna. Det verkade på de sistnämnda att man inte tyckte att NATO behövdes för försvar av Sverige men få kommenterade om det nya med EU samarbetet och NATO, dvs insatsförsvarsprincipen. Med andra ord så händer det saker i världen som kräver en insats från Väst och där vi inte längre kan hävda att vi är neutrala för vi måste ställa upp som en del av kommunen. Dessa militärer riskerar att dö men det gör faktiskt brandmän och polis här i landet också. Det krävs dock att man arbetar upp en känsla av att vi tillsammans behöver detta och inte bara Sverige. Folk måste bli européer.

Problemet som artikeln tar upp är att de svenske inte vill vara med i NATO i någon större utsträckning. Bara 19% är för enligt en SOM undersökning. 37% svarade dock att de inte visste men var ej negativa. Då kan man i stället fråga sig om det är moraliskt rätt att inte vilja ställa upp tillsammans med de länder man normalt bedriver handel och umgås med?

Artikeln tar upp frågan om varför man nu har gått med på Lissabonfördraget som innebär att man måste hjälpa andra EU-länder i kris. Den frågan har ju sitt värde i detta att 26 EU-länder just har gjort samma sak och att det land som använde sig av en folkomröstning i praktiken visade att ungefär lika många vill, som inte vill, ha Lissabonfördraget på Irland. Vad detta i princip betyder är ju att det inte verkar som om man riktigt litar på folkomröstningar i denna fråga. Kanske är den för viktig? Men detta skulle då enligt artikeln inte var demokratiskt för en sondering visar kanske att frågan inte har tillräckligt stöd.

Varför kan då inte politikerna inte förklara dessa risker för folk i allmänhet. Tydligen har de inte folkets förtroende för det krävs en förklaring. I ett land som Sverige med en relativt USA fientlig press så blir det inte lättare i fallet med NATO. Regeringen kan säga till folk att de inte bör röka men det gör många ändå. Experterna säger detta. Det kostar samhället skattepengar och en massa lidande. Det är fel med andra ord. Har vi en situation där folk i allmänhet har fel för att de inte inser värdet med NATO. Detta tror jag i alla fall.

Enligt Eurobarometern finns där en tydlig misstro mot regeringar och politiska partier i Europa. Detta måste betraktas som ett viktigt problem för säkerhetsarbete där folkets röst skall höras av en regering. Ju mer politiken decentraliseras och folks förtroende vänds annorstädes ju sämre blir möjligheten för vad vi kallat demokrati.

Nyckelfrågan är att acceptera att USA och EU leder Sverige i dessa fall. Problemet är då med dem som är så USA fientliga att de bara skulle tolerera EU-ledarskap. De faller på att EU är inte tillräckligt starkt ens att hålla den ryska björnen på avstånd. Det går inte att båda ha kakan och äta den.

Mark Klamberg diskuterar också detta med skillnaden i politikernas position och allmänhetens i sin blogg.

"Sverigebilden" och Globaliseringsrådet

Vårt utrikesdepartement har publicerat en rapport från Globaliseringsrådet där jag hämtar följande argument för att det kan vara av intresse att profilera sig som en del av EU snarare än som landet Sverige. Man hävdar:

"Omvärldens uppfattning av vårt land är ett viktigt konkurrensmedel. Den har stor betydelse för hur vi lyckas attrahera turister, investeringar och talangfulla personer. Sverige måste därför kraftsamla så att kunskap om Sverige och Sveriges kompetens sprids mer effektivt i andra länder. Bilden av Sverige utomlands--i den mån den existerar--i huvudsak positiv. Då och då har negativa inslag och stereotyper kommit in, men för närvarande finns det få sådana svartmålningar att räta upp. Problemet är att en stor del av människorna i världen inte har någon Sverigebild över huvud taget."

Jag levde i Philadelphia, USA, i nästan 10 år och upptäckte detta att Sverige är lite för litet för att fastna på näthinnan. Jag prenumererade på The New York Times och läste om Sverige en gång som jag vill minnas på åtta år. Det var mordet på Olof Palme som dök upp under 3 dagar. Första dagen på förstasidan faktiskt.

Sverige representerar ju 2% av EUs befolkning och har c:a 4% av ekonomin. Chansen att rekrytera kapital och talanger till Sverige kanske går bättre om man gör detta på något sätt via EU? Att man börjar se sig som EUmedlemmar först? Vi är ett gäng här med liknade värderingar som försöker göra en skillnad här på Jorden? Argumentet går att säga som EUmedlem men blir lite svagt som svensk.

Med andra ord har inte Sverige hittills lyckats skaffa sig en Sverigebild internationellt så kommer inte detta att bli enklare nu när vår västerländska miljard har fått konkurrens med tre miljarder BRIC personer (BRIC=Brasilien, Ryssland, Indien, och Kina). Det är åtminstone logiskt så att vi blir starkare som en del av EU.

Det Svenska och Globalismen

I och med debatten om det eventuella kontraktet för invandrare som Moderaterna föreslagit så uppstår problemet med vad som är svenskt och vad ett dylikt kontrakt i så fall skulle innefatta.

Vad skall till exempel våra skolbarn lära sig för att kunna vara kompetitiva globalt. En lista på världslitteraturens främsta författare saknar nog de svenska helt och hållet, till exempel. Bland annat av denna anledning finns ju numera skolor där undervisningen sker på engelska i Sverige.

Om man tar något så enkelt som den svenska maten så har den ju förändrats ganska mycket de senaste 30 åren. I matbutiken finns det numera mycket mer att välja ifrån. Från hela världen, men kanske främst från Sydeuropa. Det "typiskt" svenska försvinner med andra ord. Jag hör väldigt mycket mindre Carl Jularbos dragspels musik på radion nuförtiden jämfört med för 30 år sedan. Sveriges populäraste TVprogram, Doobidoo, presenterar åtminstone hälften av låtarna på engelska. Jag tror att de uppkommande 30 åren kommer att medföra än större förändringar.

Vad som var typiskt svenskt för 50 år sedan börjar kanske redan etnologerna nosa på. Jag ser detta som ett framsteg. Europas historia är en enda lång alienation mellan England, Frankrike Tyskland och Ryssland. Hoppet för framtiden står till att EU samarbetet så småningom leder till en förlikning snarare än en konkurrens och att mindre angränsande länder som Sverige assimileras till de större. Annars blir det ånyo ett krig.

Det är mot bakgrund av detta som jag tror det är olyckligt att formalisera något typiskt svenskt. Förvägra en person bidrag för brott mot kontrakt och de hamnar i stället bland ghettobildande konpatrioter, alternativt så svälter de ihjäl. Anne-Marie Ekström sade att det krävs något mer än ett kontrakt. Jag tror det krävs en förståelse för den process som pågår för att förena Europa, snarare än att en person blir typiskt svensk.

Afghanistan och Pakistan

Eftersom Sverige är engagerad i Afghanistan sedan en tid med soldater och också nyligen med en ambassad så är det ju av visst intresse att försöka förstå situationen som dessa trupper befinner sig i. Funderade på detta för en tid sedan.

Både John McCain och Barack Obama talade om att lösa problemet med en "surge" precis som man gjorde i Irak. Detta skulle betyda att man förstärkte med c:a 20000 soldater enligt Los Angeles Times härom dagen.

Donald H. Rumsfeld publicerade dock igår en intressant artikel, One surge does not fit all, som verkar stämma bättre med annan information som jag passerat på vägen. Rumsfeld är den förre försvarministern i USA. För det första så säger han att han inte, som felaktigt påstås, var emot "the surge". Orsaken till att den fungerade var dock de omständigheter som rådde i Irak vid denna tidpunkt som berodde på det arbete som lagts ner vid pass denna tidpunkt. Det viktiga var att Irakier hjälpte till för att de var trötta på al Qaedas terrorism.

Därför menar Rumsfeld att man måste göra en "surge" med Afghanska trupper och att det viktigt är att utbilda fler av dessa snarare än att i nuläget göra en "surge" med fler utländska. Rumsfeld utesluter dock inte att förstärkningar kan vara gynnsamma. Obama skulle ju i så fall inte ha behov av att få fler soldater från andra NATO-länder, något som visat sig svårt.

Det finns en risk för att utländska trupper skapar animositet snarare än att de är behjälpliga, menar Rumsfeld. Artikeln är den bästa jag hittat hittills och analysen är positiv med tanke på prognosen.