Politisk Individualism--är den filosofisk eller biologisk?

Det brukar ju sägas att vi endast har evolverat, via DNA, till "hunter/gatherer" stadiet. Ett individualistiskt strosande på savannen som faktiskt är så svårt att det kräver en hjärna av vår kapacitet.

Sedan har ju en ny slags evolution via tänkandet överlagrats DNA evolutionen de senaste 10000 åren och vi lever nu mestadels i städer. Det kanske är svårare än vissa tror att bli av med konsumismen eftersom beteendet liknar "gatherer" funktionen?

Det är också ganska naturligt att tänka sig att det bästa för människan är ett samhällssystem som är så individualistiskt som möjligt och där familjen, mamma-pappa-barn, har en nyckelfunktion. Detta skulle tala emot socialismens kollektivism. Frihet som individualism ger ett bättre fungerande kollektiv.

Förekomsten av evolutionen talar kanske också för en moralisk relativism snarare än absoluta värderingar. Moralen kommer ju ur ett föränderligt biologiskt system. Det har t.ex. visats att altruism är ett fenomen som uppstår på grund av att det är bra för individen som är altruistisk via belöningscentra i hjärnan.

Biologin ger individualism och moralisk relativism snarare än filosofin. Idén kom senare än DNAs realitet.

Är den ekomiska krisen delvis beroende på en global miljödepression?

Hur skall man motivera folk att gå bakåt? Att göra färre saker som de brukade gilla--konsumera mindre. Att tvätta sig mindre och bli smutsigare--spara vatten.

Jag tror det är emot människans natur att lösa problem på detta vis. En person vid sina sunda vätskor vill inte tillbaka till grottorna medan en deprimerad person söker skydd i mörkret.

Där finns inget "djävlar anamma" i källsortering av sopor.

Jag tror det är därför vissa svenskar har klagat så mycket på USA för att de inte ratifierat Kyotoprotokollet. Där finns en skillnad i attityden för hur man löser problem.

Dessa svenskar har gjort en transformation på Palme-tidens USA-fientlighet och fortsätter i gamla invanda depressiva spår. USA försökte bara förhindra spridningen av kommunismen något som kloka personer förstått vikten av på senare år när facit demonstrerades 1989. Tänk om Tyskland i stället hade varit Östtyskland idag.

Detta leder fortfarande till att Sverige isolerar sig från de krafter i världen som strävar i riktningen av den Västerländska civilisationens blomstring.

Själv tror jag vi lever i en stor tid med fantastiska resultat i vetenskapen med ett rikt konst och litteraturliv och med förbättrade levnadsvillkor för världens folk. Media däremot verkar tro annorlunda.

En del människor vill behålla vår politiska frihet, som de säger, men vad är det de vill vara fria att göra när de inte fullt ut vill delta civilisationens förverkligande med ett demokratiskt ledarskap.

Världssolidaritet--ett moraliskt dilemma?

Dagens predikan i Svenska Kyrkan i Bryssel på SVT framfördes av Anders Wijkman (kd) EU-parlamentarikern.

Wijkman var pessimistisk, till skillnad från förra veckans predikant Margot Wallström, och lade följande dilemma på bordet.

Om vi vill vara solidariska och låta hela jordens befolkning leva som vi krävs att vi ändrar vår livsstil. Jordens resurser räcker inte till för vår nuvarande levnadstandard.

En dylik presentation gör mig potentiellt lite deprimerad. Jag vill att alla skall få det som vi i västerlandet. Som jag lever finns där inte mycket att minska ner på.

En tröst kan kanske vara att man för några år sedan inte trodde att maten skulle räcka för jordens befolkning. Men det gjorde den. Åtminstone enligt vissa.

Själv är jag därför inte lika pessimistisk. Jag tror att vi med det västerländska paradigmet kan få jordens befolkning upp på rimliga levnadstandardnivåer snabbare än vad många tror.

Det gäller bara att förstå hur. Muhammad Yunus Nobelpris med de så kallade microcrediterna är kanske ett sådant framsteg.

Det gäller åtminstone alla som är intresserade av denna levnadstandard. På många ställen verkar man ju motsträviga. Fundamentalistiska krafter kan ju kapitalisera på domedagsprofetior i Väst.

Jag har inte räknat på det själv men verkar det inte som om det moraliska dilemmat som Wijkman presenterade leder till att en för snabbt instiftad solidaritet betyder en världsdepression där inte mycket kommer att hända?

Vänskap lönar sig

Anders Piltz, professor i latin i Lund och präst i dominikanordern, har börjat en krönika i Göteborgs-Posten på namnsektionen i första delen. Får inte fram den på gp.se.

Den 13 oktober 2007, G-P sidan 59, undrar Dr. Piltz om relationer i modern tid lider av samma problem som slit-och släng mentaliteten i den så kallade konsumismen. Internet skulle vara boven i dramat där Dr. Piltz tror att relationer enklare skapas än annorstädes och där man skulle frestas att söka nya relationer vid upptänkt skavank snarare än lappa ihop en skadad relation.

Dr. Piltz bygger sitt slit-och-släng argument från att IKEA skulle representera detta vilket jag betecknar som ett fult påhopp på ett framgångsrikt svenskt företag vars företagsidé snarare är att leverera kvalitetsmöbler till ett lågt pris. Många har inte råd att köpa möbler annat än på IKEA.

I ordet "konsumismen" ligger väl att man skulle kunna tänka sig att köpa mindre "onödiga" saker men samtidigt är ju den ekonomiska modell som ligger till grunden för den Västerländska civilisationen förutsättningen även för vår akademiska position och för all lärdom som ackumulerats i våra böcker.

Visst är vänskap eftertraktat men finns det problem idag med att skapa relationer så beror detta nog inte på vår ekonomiska modell som nog snarare är relationsfrämjande om man jämför situationen idag med den på 1800talet. Internet är ju också ett fantastiskt medium för diskussioner i ett modernt samhälle. Ondskan har nog en annan skepnad.

Individualism vs. collectivism

Ralph Waldo Emerson började publicera i slutet på 1830talet i USA. En av hans essäer, Self-Reliance, kom ut i en essäsamling 1841.

Följande citat kommer från denna essä: "What I must do is all that concerns me, not what the people think. This rule, equally arduous in actual and in intellectual life, may serve for the whole distinction between greatness and meanness. It is the harder because you will always find those who think they know what is your duty better than you know it. It is easy in the world to live after the world's opinion; it is easy in solitude to live after our own; but the great man is he who in the midst of the crowd keeps with perfect sweetness the independence of solitude."

Owe Wikström, professor i religionspsykologi, tillika präst, skriver en debattartikel på gp.se idag kallad Konsumtionen stjäl våra liv som handlar om att göra sig av med sin själviskhet. Glömmer man sig själv, vinner man sig själv. Vad betyder detta?

Wilfrid Stinissen säger också ofta detta i sin utmärkta bok Idag är Guds dag. Men är tron på sig själv en så dålig karaktär? Hur går det med självförtroendet om man inte kan tro på sig själv?

Emerson började sin karriär som präst men lade ner detta yrke då han nått visshet i att det var omöjligt för honom att förmedla kommunionen. Det var då hans författarskap började. Vad har hänt under tiden mellan Emersons och Wikströms essäer?

En sak är säker. Den katolska kyrkan har förändrats mindre än samhället i övrigt. Jag talar då om kyrkans tradition snarare än dess troskomponent. Har de kommit så långt ifrån varandra att klyftan blivit ohållbar? Var skulle t. ex. den västerländska civilisationen vara utan självförtroende och kompetitivitet. Utan entreprenörskap.

Andliga ledare

Karin Långström Vinge kommenterar en artikel i SvD.se Brännpunkt där Christina Doctare frågar sig var dagens andliga ledare finns.

Man klagar på materialismen och att lyckan inte finns på ett köpcenter nära dig. Men är detta helt sant?

Man handlar musik på köpcentret. Böcker likaså. Kyrkan använder ju sig av musik för att förgylla gudtjänsten sedan länge. Biblioteken anpassar sig och serverar musik via datorn.

Musiken har ju sedan de gamla vinylplattornas tid gjort ett monumentalt inträde på den andliga scenen. Nu finns den till och med i telefonerna.

Min fråga är om inte musiken med alla dess utövare numera tjänar som viktiga andliga ledare? Det verbala budskapet är ofta kärlekens.

Det är i detta sammanhang intressant att se hur internationell musiken börjat bli här i Sverige. Jag har sett detta inte minst på dessa frågeprogram i underhållningstelevisionen.

Präst, vetenskapsman eller politiker har de en chans på denna marknad för andlighet?