The Afghanistan problem

Nej till kriget Ledare Aftonbladet: "Sammanblandningen mellan USA:s krig mot terrorismen och FN:s Isaf-styrka, som ska bidra med säkerhet och utbilda afghansk polis och militär och möjliggöra humanitära insatser, är djupt problematisk. Att FN-styrkan dessutom leds av Nato och av en amerikansk general gör inte saken bättre."

Aftonbladet, the newspaper that accused Israel of killing Palestinians and stealing their organs, claims that there is a problem because civilian mores are mixed up with America's war against terrorism in Afghanistan. However, we are not just fighting the Taliban in Afghanistan we are also fighting Iran. Like the US was doing and are doing in Iraq. Iran has chosen to wage a clandestine war against all West's interests in the region. They support Hamas and Hizbollah. They have infiltrated Iraq and they train, lodge and equip fighters that aid the Taliban. Even if they have not formally attacked another country they are expansive and thusly want to propagate their revolution.

Much of the fighting morale for the Taliban is probably coming from the knowledge that Iran supports them. Michael Rubin a resident scholar at the American Enterprise Institute and lectures at the Naval Postgraduate School and at Johns Hopkins University writes and article which elaborates the case for a regime change in Iran. I have earlier thought that the only way forward was a non-sanction approach on Iran but I have reassessed this position to surgical sanctions engineered for targeting only the Revolutionary Guard Corps.

Robert Gates, the American Defence Secretary, recently brought up the problem of how to approach the situation Iran's nuclear program is causing. What is new with Rubin's approach is that he rules out bombing which is thought to only irritate and anger those positive to the West that are the prerequisite for a regime change. It is indeed problematic with Iran acquiring nuclear weapons and with their attitude they have caused a terrible situation in the Middle East. It would be very good if a new government in Iran would decide to not develop nuclear weapons.

Afghanistan might be insignificant when it comes to commerce but it is situated in an important area where the interests of the US, Russia and China meet. Kyrgyzstan is apparently starting to feel the pressure as well. It harbors both Russian and American bases and the actions of Russia as of late indicates that Russians what the American base shut. Public relations wise Russia is doing terribly well recently in Europe. President Medvedev's deft flight to Krakow through the Icelandic ashes when European chiefs of state huddled in cars and cessnas certainly impressed. However, when push comes to showe they are probably friends of the Islamic Republic to whom they sell important air defence systems that protects them against potential Western assaults. As the development of Central Asia proceeds by Russia and China, Kyrgyzstan and Afghanistan are a way to the sea half ways as India also have taken note of since they have entered into Afghanistan with quite some funds.

Hamid Karzai, the Afghan president, recently exclaimed that he'd join the Taliban if not so and so but at the same time he says he needs funds for his security forces until 2014. As long as Iran keeps up their covert operations, the war in Afghanistan can drag on for quite some time. Sweden should definitely stay and support the US together with other NATO forces and the purchase of American helicopters to support our troops is well seen. It is my belief that Afghans are better off in the West than in the Shanghai Cooperation Organization. A stable Afghanistan is also going to have positive effects on security in Pakistan.

Development?

Poor schooling slows anti-terrorism effort in Pakistan - washingtonpost.com: "With a curriculum that glorifies violence in the name of Islam and ignores basic history, science and math, Pakistan's public education system has become a major barrier to U.S. efforts to defeat extremist groups here, U.S. and Pakistani officials say."

Der Spiegel writes about a situation in Afghanistan and Pakistan that might be "spiralling out of control". The article in general, however, is up-beat in character since it advocates that military should withdraw from Afghanistan.

Well, one of the key problems in AfPak must be that there is recruitment to the enemy from from a pool of 30+170 million people. Therefore the problem and the amount of casualties have increased every year for all the nine years. Even if it is not possible to affect this recruitment on the timescale people generally dwell on for the AfPak discussion future regional stability will be affected. The fastest way of affecting recruitment might be to remove foreign troops.

The conclusion a person with average intelligence must draw from articles like those above is that the "battle" is already lost and what is interesting now is what happens next. How will this region of Western resistance affect the big picture in the future? Will the situation really get worse if no meddling in the affairs of these good people will remain?

I guess what I'm asking is what would happen if the West are not really able to indoctrinate, or otherwise convince, people in the Sudan, Somalia, Yemen, Iran, Iraq, Afghanistan and Pakistan about the splendor of our civilization. Will they go on and live their lives or will they mobilize to conquer the West? My feeling is that they would rather stay by themselves. Europe in particular would be able to peacefully interact with these regions given our large immigrant populations.

These problems are epitomized with the discussion of whether or not Iran should be bombed to releave the threat of a nuclear armed Iran. The Economist have had that debate recently and there is a majority of 71% that don't think one should bomb. That means that a whole 29% actually think that one should go along and bomb a country quite extensively. 29% is furthermore up from 18% in a US poll half a year ago. However, you would not only attack Iran but also in principle all these other countries. Too big a deal and therefore not practical.

People are gathered in Sweden currently to discuss the defence of Sweden. Leaving the Muslim band alone could, if people there would be unwise, mean that Muslims in Europe rose in sympathy and millions of people migrated over to Europe and conquered her in what may sound like a Sverigedemocratic nightmare. In my humble opinion this is not really likely. Are we then afraid of battalions of suicide bombers? Probably not if there wasn't the irritation of foreign troops on their soil.

The situation in Afghanistan shows that the balance necessary for a reasonable discussion on how to proceed is not favorable. There is no meeting of the minds. Saddam Hussein caused the situation by his destabilizing activities. We need to reach for a new situation where the discussion can begin in earnest. We now that our civilization has its charms but they have no effect when propagated by superior looking military personnel.

Before we discuss if we want to be part of NATO or if the EU should act we need to now how we feel about the threat from this region from which we currently have quite a lot of foreign born people in our country. How many Swedes want to bomb Iran? We have not even disclosed this pertinent fact.

Is Sweden Ready for This?

Military Analysts Expect Long-Term, Costly U.S. Effort in Afghanistan - washingtonpost.com: "As the Obama administration expands U.S. involvement in Afghanistan, military experts are warning that the United States is taking on security and political commitments that will last at least a decade and a cost that will probably eclipse that of the Iraq war."

Is Obama's world going the same way as Bush's? On top of this Hillary Clinton now used harsh words against the regime in Iran:

"They need to think again, because they will render their position less secure, they will trigger an arms race in the region, and they will certainly put greater pressure on the United States to extend a defense umbrella in order to hem in and contain them".

I was convinced that a new era had begun with Obama and the financial crisis that made a war against terror less prevalent. I still do, but the press these days really sound like the entire domain from Pakistan to Iraq is going to be set aflame. My question is why?

The Afghans probably don't want NATO in their country and arguing that we are there for our security is perhaps not that straight forward. After all there are many other places on Earth where terrorists hide and train, especially after the last 8 years in Afghanistan.

Furthermore the community organiser with astronomical budget deficits would argue that money would be better spent on the slums in Philadelphia, New York and Los Angels and perhaps on better health care.

Nation building is difficult, some say impossible in Iraq. I would argue that it is destined to fail in Afghanistan which is an even more difficult and back ward area.

What is this? Is the press trying to start World War III? And while the West is starting WWIII, China is minding their own business and making progress.

No contradiction between Obama and Cheney?

President Obama argues that the US has "lost way" in the fight against terrorism according to an article by Mike Allen in Politico. Cheney argues that the way of the Bush administration has kept the US safe.

I think it is clear beyond doubt that the regime change in Iraq gave the people in the Middle East an indication about what it meant to cause war and trouble in the region. A coalition of the willing drew a red line in the sand. However, the time that has lapsed since 9/11 now have ushered in a new era where President Obamas change paradigm in the world right now requires a new approach.

Obama talked about change partly because the world had changed. The finance crisis drove this message home. A certain amount of terror attacks are probably going to remain but they ought to be faught where they occur rather than preemptively.

For utlimate stability in the Middle East opening up Iran is of uttermost importance as Nader Mousavizadeh argues in an article in The Washington Post today. President Obama has, according to The Jerusalem Post accomodated to an Iran with nuclear weapons.

Pakistan has nuclear weapons too and there are worries that economic aid to this country is directed to their nuclear arsenal. Any sane individual knows that it is not possible to fight militarily both Pakistan and Iran to remove their nuclear weapons preemtively. It would mean engaging 250m people. Ten times the number in Iraq.

Today President Obama is on the right track. It would mean to demonstrate strenght opening up Iran using the legacy of Bush on Iraq in terms of probable reactions if they would chose to malignify. Remove sanctions as a first token of good will.

More concerning AfPak

Is it possible to have an opinion different to The US Department of Defense on AfPak? I don't know, but I realized that the mere presense of Western troops on the premises of AfPak might be creating more trouble than it solves.

The question therefore arises whether it is within our reach to affect the situation in for example Pakistan. Jackson Diehl writes an article called: A Crisis Out of Reach?. For the reason I gave above?

The possible exception is Iraq where 40% liked the invasion of 2003. Life under Saddam Hussein must have been really terrible. The editorial of The New York Times today reminds us that it is important not to forget Iraq. The article is called: Still Unfinished Business.

According to Charlemagne, who listened to Obamas speech in Prague, Europeans are not afraid of terrorism. I myself must represent an exception. Because, I fear a suitcase nuclear bomb placed somewhere where it hurts in the West. I believe there are people that would do such a thing if they could.

What I don't quite understand is why it would be effective to prevent this from happening with the ongoing AfPak mission? The 9/11 catastrophy, as Obama himself pointed out, was planned partly in Hamburg. My question is therefore, aren't we increasing the risk of triggering a suitcase bomb by trespasssing on Muslim territory? It really irritates these people.

Pakistan generals are apparently more afraid of India than of internal Talibans according to an article in The Economist called: A Real Offensive, Or A Phoney War?. The article asks the question if Zardari is not pocketing donor funds for greasing his corruption wheels and if the army in Pakistan is not faking their efforts. They have a problem, because civilians are killed more by the army than by the Taliban. Would outside military efforts change this equation?

How dangerous are the Taliban?

Foreign Affairs is having a discussion on whether the Taliban and al-Qaida are dangerous enough for keeping on fighting in AfPak. It is Professor John Mueller that asks the question.

I have earlier suggested that all effort should be directed to the Iraq situation and that AfPak could be counted on maturing on its own. My question is therefore if John Muellers view is the beginning of a policy change on the issue or whether it is his rather a lonely idea?

Tony Blair om "Kriget mot Terrorismen"

Enligt en artikel av Ruth Gledhill på timesonline.co.uk kallad Tony Blair calls on world to wage war on militant Islam så har han inte slutat tänka i en större batalj mot en definierad fiende, något som Obama administrationen lagt ned.

Även om jag inte är Labour så respekterar jag Blair som ledare och Blair har samma utgångspunkt som Obama i fallet Iran enligt följande citat:

"The Iranian Government should not be able to claim that we have refused the opportunity for constructive dialogue, and the stature and importance of such an ancient and extraordinary civilisation means that as a nation, Iran should command respect and be accorded its proper place in the world's affairs."

Ahmadinejad gjorde saken betydligt värre med sitt utspel i Genève häromdagen. Det är ju inte fråga om en statsman från en "ancient and extraordinary civilisation" utan snarare om en tölp. Jag har dock beslutat mig för att inte underestimera Ahmadinejad utan tror att han muckar gräl med avsikten att provocera Israel till en attack på sina kärnteknikanläggningar för att sedan kunna vinna internationella poäng.

Jag tror vidare att det är farligt att anfalla muslimska extremister utan väldigt goda och försvarbara anledningar framledes. Vi har nått en punkt i tiden då vi förlorar mer än vi vinner på detta. Jag är dock ingen vän av militant Islam men jag tror inte man kan bli av med den. Den kommer att finnas lika länge som Väst existerar och är hatobjektet eller till dess moderata muslimer kan göra sig av med den.

De senaste utvecklingarna i Pakistan där Talibanerna intagit ännu en provins kallad Buner ställer då en fråga. Kan man lämna AfPak till sitt öde och satsa alla resurser på Irak? Är det möjligt att åtgärda och stödja demokratiska krafter eller skall man ge upp...medan tid finns?

Det vore naturligtvis att sparka många vänner i ansiktet och utsätta dem för faror. Men är det nödvändigt? Vi hjälpte inte till i Rwanda 1994 där det mördades 800000 människor på 100 dagar. Vi hjälpte inte till i Darfur. Där fanns inget strategiskt viktigt. Vi urskuldar oss med att det inte finns resurser för att ingripa överallt.

I Pakistan finns visserligen kärnvapen men också 175m innevånare. Där har jag antagit den tydligen kontroversiella åsikten att det inte går att vara preemtiv. Det gäller Iran också, om de nu sysslar med kärnvapen och inte bara vill se ut som om de gör detta? Eftersom det talas om missilförsvar så borde det ju gå att skjuta ner dessa när, och framförallt, om de kommer?

Det globala kriget mot terrorismen?

Det heter numera att kriget mot terrorismen är slut. Den första som jag hörde säga detta var Storbritanniens Utrikesminister David Miliband. President Obama har idag i Turkiet sagt att USA skall försöka se den muslimska världen före al-Qaida.

Frågan är vad man vill kalla aktiviteten i Afghanistan och Pakistan i detta fall? Kriget mot al-Qaida? Eller det lokala kriget mot terrorismen? Terrorister är tydligen det man är orolig för i vart fall.

Det är klart. Det är ett tag sedan den 11e september 2001. Det är därför jag, precis som Obama gjorde med Irakkriget, inte förstår varför man trappar upp striderna i AfPak. Skapar inte närvaron av utländska trupper mer problem än de löser? Jag är inte ensam. Tydligen vill 58% av tyskarna att de skall dra tillbaka sina trupper från Afghanistan enligt en färsk sondering.

Obama säger att man skall närma sig muslimerna som människor först och inte som potentiella terrorister. Jag har föreslagit att man skall ta bort sanktionerna för Iran som ett tecken för just detta men Obama menar idag i stället att Iranierna skall lägga ner sina försök att skaffa kärnvapen, som de säger att de inte håller på med.

Som det ser ut försöker Obama säga en sak men göra en annan. Jag hoppas han lyckas men ärendet riskerar att falla tillbaka där det var utan reella förändringar. Jag tror inte det räcker med att introducera sig som Barack Hussein Obama för att vinna "the hearts and minds" bland muslimerna. Det räcker förmodligen inte med att bara tala med Iran som Bush-administrationen påpekade.

En del hävdar att man inte är för frihet, tolerans och demokrati om man försöker skapa diplomatiska förbindelser med t.ex. Iran. Jag håller dock inte nödvändigtvis med eftersom man om det lyckas kan skapa en förändring i Mellanöstern som skapar bättre förutsättningar för friheten. Situationen med Iran är dock väldigt spänd och kanske inte går att relaxera i nuläget.

Obamas AfPak policy

Enligt följande artiklar kan man utskönja Obamas nya AfPak policy. Diskussionerna har tydligen varit intensiva och det är Obamas valkampanjs idé som vann dagen. Nämligen att gå efter al-Qaida, eller som han sade då, Bin-Laden personligen.

På nytimes.com, Plan would narrow goals in Afghan war, poängterar man att det inte rör sig om demokratisering av det Afghanska samhället. Det är bara en fråga om att direkt ta bort element som kan tänkas orsaka en ny 11e september 2001 händelse.

Detta borde ha effekter på den svenska insatsen som är mera en nationsbyggnadsinsats med argument som att flickor också ska gå i skola som viktiga. Rädslan för terrorism är ju inte stor i Sverige.

David Brooks och Robert Kagan skriver positivt om Obamas beslut men det verkar som om de argumenterar för en starkare nationsbyggnadskomponent än artikeln på nytimes.com.

De senare artiklarna fungerar därför bättre argumentationsmässigt. Ponera att det rör sig om en total population på 200m människor, 30m från Afghanistan och 170m från Pakistan, från vilken rekrytering in till en motståndsrörelse sker. Hittills har problemen ökat sedan 2001 då Talibanerna störtades. De ansågs härbergera al-Qaida. Rekryteringen till terror, eller snarare till Talibanernas motståndsrörelse som kan härbergera terror, har alltså gått bättre än till den demokratiska statsbyggnaden. Därav ökningen av problemen.

Obamas chansning är att hans "surge" för alltid slår ut denna rekrytering. 200m människor är väldigt många och en "surge" slår inte mot själva rekryteringen. Det är bara 20m i Irak, som en jämförelse, och på en mindre och mer tillgänglig yta. Till hans försvar är beslutet om att noga utvärdera effekten av insatsen.

När jag skrev om problemet i november 2008 då det var först aktuellt för Obama fanns det inte information om hur sammansvurna man var i administrationen. Det verkar dock som om den "förändring" Obama nu åstadkommer inte går i Europas, läs NATOs, riktning. Många av NATOs länder, likt Sverige, befinner sig i området för att bygga upp samhället och på denna väg minska risken för terrorism emanerande från området i framtiden. Vicepresidenten Joe Biden har ju bedömt situation som ej möjlig att vinna militärt och det är han som har utrikespolitisk erfarenhet från The Senate Foreign Relations Committee.

"Förändringen" innebär alltså inte en altruistisk ansvarfullhet för andra nationer utan bara självförsvar. Ett intresse och inte en princip som Bush administrationen arbetade efter. Hur skall Pakistanierna tro att Obama vill hjälpa dem med demokratin när de inte gör detta i Afghanistan? Eftersom det inte blir världen mot terrorn utan bara "The Great Satan" mot terrorn så kommer detta att fungera sämre.

Själv tror jag, eftersom administrationen inte är enig, att Obama går miste om möjligheten att göra något som skulle göra honom mycket populär, nämligen att snabbt dra sig ur AfPak med motivationen att det faktiskt inte går att åtgärda utan kan utvecklas till ett nytt Vietnam. "Change many would have believed in". Denna popularitet skulle ha hjälpt honom i finanskrisen och i Mellanöstern. Irakkriget förstod jag. Den här nya policyn förstår jag inte.

Uppdatering 23:13, 28 mars 2009:

US and Iran opens Afghanistan peace talks. En artikel dök upp med information från ett möte nyligen i Moskva.

Inför NATO-mötet på tisdag, onsdag

Christian Science Monitor har en artikel kallad Will NATO do more for Obama? av Gordon Lubold. Artikeln informerar att Obama buades en gång under sitt välbesökta tal i Berlin. Det var när han föreslog att NATO-medlemmarna måste ta ett större ansvar för Kriget mot Terrorismen.

John Hutton, Storbritanniens försvarsminister, frågar i en artikel på telegraph.co.uk av James Kirkup kallad John Hutton: NATO put at risk by European failure over Afghanistan. Enligt artikeln kan det bli så att USA och Storitannien måste forsätta med "Coalitions of the Willing". Tyskland, den tredje största bidragsgivaren till ISAF nämns särskilt. Det är ju också så att det Tyska och Franska styrkorna befinner sig på mindre farliga områden.

Denna information måste ju tas på allvar i Norden där NATO bidrar till stabiliteten. Min gissning skulle vara att det också är viktigt för att lyckas i Afghanistan att det inte bara är USA och Storbritannien som står mot upprorsmakarna för att de skall känna att det är något av en världsopinion som de står emot.

Enligt en artikel på iht.com av Stephen Erlanger kallad Georgia and Ukraine split NATO-members så framgår det att Tyskland och USA inte verkar vara överens om hur det framtida stödet och NATO-medlemskapet för Georgien och Ukraina skall formuleras.

Den senaste tidens terroristproblem i Mumbai har ju satt Pakistan på kartan igen som en ursprungs ort för flertalet av terroristerna. Likheten på denna attack med 11:e september 2001 har poängterats av Gideon Rachman och Anne Applebaum. Detta innebär ju att problematiken med terrorism som originerar från Afghanistan/Pakistan inte på något sätt ännu är löst.

Kanske kan man av denna information dra slutsatsen att Obama som president inte kommer att möta en situation som på något sett förbättrats samt att hans första NATO-möte i April 2009, NATOs sextioårsfirande, kommer att bli väldigt viktigt. Det samma gäller upplägget på tisdag och onsdag i veckan som kommer där Condoleezza Rice och Frank-Walter Steinmeier kommer att bli huvudaktörerna.