Obamas AfPak policy

Enligt följande artiklar kan man utskönja Obamas nya AfPak policy. Diskussionerna har tydligen varit intensiva och det är Obamas valkampanjs idé som vann dagen. Nämligen att gå efter al-Qaida, eller som han sade då, Bin-Laden personligen.

På nytimes.com, Plan would narrow goals in Afghan war, poängterar man att det inte rör sig om demokratisering av det Afghanska samhället. Det är bara en fråga om att direkt ta bort element som kan tänkas orsaka en ny 11e september 2001 händelse.

Detta borde ha effekter på den svenska insatsen som är mera en nationsbyggnadsinsats med argument som att flickor också ska gå i skola som viktiga. Rädslan för terrorism är ju inte stor i Sverige.

David Brooks och Robert Kagan skriver positivt om Obamas beslut men det verkar som om de argumenterar för en starkare nationsbyggnadskomponent än artikeln på nytimes.com.

De senare artiklarna fungerar därför bättre argumentationsmässigt. Ponera att det rör sig om en total population på 200m människor, 30m från Afghanistan och 170m från Pakistan, från vilken rekrytering in till en motståndsrörelse sker. Hittills har problemen ökat sedan 2001 då Talibanerna störtades. De ansågs härbergera al-Qaida. Rekryteringen till terror, eller snarare till Talibanernas motståndsrörelse som kan härbergera terror, har alltså gått bättre än till den demokratiska statsbyggnaden. Därav ökningen av problemen.

Obamas chansning är att hans "surge" för alltid slår ut denna rekrytering. 200m människor är väldigt många och en "surge" slår inte mot själva rekryteringen. Det är bara 20m i Irak, som en jämförelse, och på en mindre och mer tillgänglig yta. Till hans försvar är beslutet om att noga utvärdera effekten av insatsen.

När jag skrev om problemet i november 2008 då det var först aktuellt för Obama fanns det inte information om hur sammansvurna man var i administrationen. Det verkar dock som om den "förändring" Obama nu åstadkommer inte går i Europas, läs NATOs, riktning. Många av NATOs länder, likt Sverige, befinner sig i området för att bygga upp samhället och på denna väg minska risken för terrorism emanerande från området i framtiden. Vicepresidenten Joe Biden har ju bedömt situation som ej möjlig att vinna militärt och det är han som har utrikespolitisk erfarenhet från The Senate Foreign Relations Committee.

"Förändringen" innebär alltså inte en altruistisk ansvarfullhet för andra nationer utan bara självförsvar. Ett intresse och inte en princip som Bush administrationen arbetade efter. Hur skall Pakistanierna tro att Obama vill hjälpa dem med demokratin när de inte gör detta i Afghanistan? Eftersom det inte blir världen mot terrorn utan bara "The Great Satan" mot terrorn så kommer detta att fungera sämre.

Själv tror jag, eftersom administrationen inte är enig, att Obama går miste om möjligheten att göra något som skulle göra honom mycket populär, nämligen att snabbt dra sig ur AfPak med motivationen att det faktiskt inte går att åtgärda utan kan utvecklas till ett nytt Vietnam. "Change many would have believed in". Denna popularitet skulle ha hjälpt honom i finanskrisen och i Mellanöstern. Irakkriget förstod jag. Den här nya policyn förstår jag inte.

Uppdatering 23:13, 28 mars 2009:

US and Iran opens Afghanistan peace talks. En artikel dök upp med information från ett möte nyligen i Moskva.