Embryogenesen av den prefrontala hjärnbarken

Jag har i tre tidigare inlägg behandlat frågeställningen om hur förstoringen av hjärnbarken går till under embryogenesen, här, här och här.

Den centrala frågeställningen gällde hur man kan tänka sig att den prefrontala hjärnbarken tillkommit evolutionärt, som med sin speciella uppkoppling på den övriga hjärnbarken anses ha en viktig överordnad funktion.

Går det att spåra dubbleringen av den prefrontala hjärnbarken i embryogenesen, som är en av de få skillnader som finns mellan oss och schimpansen (1)?

Vid 4-5 veckors gestation kan man se den främre delen av neuralröret som kallas telencephalon. I en bok från 2002 (2) finns det information om att detta område kan delas in i ett nätverk ("grid") som utvecklas enligt nätet till hjärnans olika delar. Det är molekylära markörer som står för denna longitudinella och tangentiella indelning (3). Skador i denna utveckling anses kunna ge upphov till autism.

Det är dock intressant att notera att en ökad incidens av mental retardation ej observerades efter Hiroshima och Nagasaki bomberna före 8 veckors gestation. Effekten var som störst mellan 8 och 15 veckor (4).

Hos människa produceras neuronen i hjärnbarken mellan dag 40 och 125 (5). Axoner och dentriter formas efter cellerna har migrerat färdigt. Dessa neuron produceras under 11 celldelningar hos musen, 28 hos macaquen och med c:a 34-35 celldelningar hos människan.

Det är alltså en förstoring av neuralröret via det pseudostratifierade endotelcellslagret vid håligheten i röret (lumen) som äger rum innan nervceller bildas som är orsaken till den primära indelningen av hjärnans olika delar.

2002 är relativt sent så frågan är om så värst mycket mer är känt idag om den indelning som leder till den prefrontala hjärnbarkens uppkomst och uppkoppling. Uppkopplingen är mer unik än strukturen på hjärnbarken så det mest intressanta evolutionärt är kanske hur axoner och dendriter formas och de processer och gener som styr detta skeende. Det är dock troligt att en del av telencephalon vid vecka 5-7 predisponeras till att bli den prefrontala hjärnbarken utan att en enda nervcell ännu existerar.

Jag fortsätter letandet...

Referenser:

1. Hill, R. S. and Walsh C. A. Molecular insights into human brain evolution. (2005) Nature, 437, 64-67.
2. Nowakowski, R. S. and Hayes N. L. (2002) Principles in CNS development. in: Brain Development and Cognition (Johnson, Mark H., Munakata, Yuko, and Gilmore, Rick O. eds) s66. Blackwell Publishing.
3. Rubinstein, J. L. R. och Shimamura, K. (1997) Regulation of patterning and differrentiation in the embryonic vertebrate forebrain. in: Molecular and Cellular Approaches to Neural Development (Cowan, W. M., Jessell, T. M., and Zipursky, S. L., eds.) s356-90. Oxford University Press.
4. Otake, M. and Schull, W. J. (1984) In utero exposion to A-bomb radiation and mental retardation; a reassessment. British Journal of Radiology, 57, 409-14.
5. Rakic, P. (2002) Intrinsic and extrinsic determinants of neocortical parcellation: A radial unit model. in: Brain Development and Cognition (Johnson, Mark H., Munakata, Yuko, and Gilmore, Rick O. eds) s66. Blackwell Publishing.

Påbyggnad vs konstruktionsförändring

När en gren växer på ett träd så byggs den på successivt och en funktion, bladens ljusupptagande förmåga, byggs ut.

Jag roar mig med ett tankeexperiment som rör frågan om hur evolutionen bygger på nya funktioner och hur dessa spelas ut under embryogenesen.

Det är fascinerande att betrakta embryogenesen. Hur den tycks gå som på räls. Det ena leder till det andra.

Jag ställde frågan om hur vår intelligens, relativt schimpansens, byggdes på evolutionärt och om den kan ses som en påbyggnad under embryogenesen. Ett tillägg snarare än en konstruktionsförändring centralt.

Utvecklingen av neuralröret sker hos fåglar och däggdjur från mellanhjärnan i två riktningar: 1) frontalt, till det som sedan blir cortex; och 2) caudalt, nedåt ryggmärgen till.

Frågan är alltså om mellanhjärnan då representerar den evolutionärt äldsta delen av nervsystemet?

Paul D. MacLean och hans tredelshjärna, reptilhjärnan, limbiska systemet och neo-cortex från 1950-talet talar ju samma språk.

MacLeans system skulle då kunna byggas ut till en fyrdelshjärna där den fjärde delen blir den prefrontala cortexen med sin unika uppkoppling på alla de andra delarna i hjärnan.

Den embryonala utvecklingen av den prefrontala hjärnbarken

Grävde lite i mina faktasamlingar om hur den embryonala utvecklingen av den prefrontala hjärnbarken går till.

Orsaken var att de flesta nog anser att PFC har att göra med skillnaden mellan oss och schimpansen samt Homo erectus.

Neuralröret sluts och dess topp bildar sedan hjärnans strukturer men jag lyckades inte finna information om när PFC kan urskiljas.

Det är ju tyvärr ej frågan om en kvalitetsskillnad utan kanske bara en kvantitetsskillnad. PFC blir större under evolutionen men dess mest frontala del kanske skiljer sig något. Detta har antytts i boken Cognition...

Det vore ju spännande om man kunde komma åt genitiken bakom en förstoring av PFC eftersom det är i denna man förväntar sig att något evolutionärt har skett.

Får återkomma när jag fått tag på mer information...

Intentionalitet

Den prefrontala hjärnbarken anses vara involverad i beslutsfattande och detta är en funktion som försvinner tidigt hos patienter med Alzheimers syndrom.

Att finna 'sanningen' skiljer sig från att bestämma 'vad som är bra för mig'. Det är den senare funktionen som försvinner vid organiska skador i prefrontala hjärnbarken. Den senare funktionen anses vara mer mänsklig än den förra som är mer "computational".

Enligt Brodmann (1909) så utgör den prefrontala hjärnbarken 29% av den totala hjärnbarken hos människan, 17% hos schimpansen, 11.5% hos gibbonapan och macaqueapan, 8.5% hos lemuren, 7% hos hunden och 3.5% hos katten.

Man anar en gradient som skulle vara linjär men är detta fallet? Att evolutionen gradvis utvecklat intentionaliteten eller den fria viljan.

Många hävdar att människans intentionalitet skiljer sig signifikant från djurens. Elkhonon Goldberg och Dmitri Bougakov, som har skrivit kapitlet 'Goals, executive control and action' i boken Cognition, Brain and Consciousness från 2007, löser dilemmat med att säga att en rigorös neuroforskare måste hävda att evolutionen gradvis har utvecklat intentionaliteten, men ej linjärt utan exponentiellt.

Detta uttalande knyter an till diskussionen igår där jag undrade om storleksskillnaden hos hjärnan på Homo erectus är signifikant skild från den hos Homo sapiens. En exponentialitet skulle hjälpa till att förklara skillnaden som annars inte verkar vara stor nog.

Men hur förklarar man en exponentialitet? I vilket fall är det intressant att författarna medger att en volymsförklaring inte är tillfredsställande Att skillnaden mellan människan och schimpansen är för stor.

Social Brain Hypothesis

Som ett brev på posten dök där upp en artikel i New York Times som handlade om att hyenornas sociala liv kan ha med deras intelligensutveckling att göra. Mer sociala arter har en större frontal cortex.

Jag ställde frågan igår om hur hjärnans storleksutveckling kan ha skett.

Steven Pinker sa i sin bok How the Mind Works (p179) att där inte finns en gradient av intelligens bland djuren. Det har speciella intelligenser för att lösa de speciella problem som arten utsätts för.

Detta hindrar inte Kay E. Holekamp att studera sina hyenor i Kenya. Hon anser att det är ett komplement till primatstudierna och att de uppvisar lika mycket sociala färdigheter som de senare nämnda.

Det är väl just detta som är problemet med The Social Brain Hypothesis för att lösa problemet den mänskliga hjärnans storleksökning. Varför blev inte de sociala schimpanserna lika intelligenta som vi och varför är den enstöriga orangutangen lika intelligent?

Vad jag inte förstår är varför Homo erectus gick omkring i c:a 1.6 miljoner år (1.9m till 300000 år sedan) med en stenyxa i handen och inte kom längre med sin hjärnvolym på 1000cc. Även om normalvolymen för en mänsklig hjärna är 1350cc, så finns det intelligenta personer med en hjärnvolym på 1000cc.

Timade en konstruktionsförändring?

Wallaces paradox

Skrev ett inlägg i höstas om hur evolutionen tycks motverka termodynamikens andra lag.

Fann samma citat som jag använde då i Steven Pinkers bok How the Mind Works:

"Natural selection could only have endowed savage man with a brain a little superior to an ape, whereas he actually possesses one little inferior to that of a philosopher."

dvs

Den naturliga selektionen skulle bara ha givit människan en hjärna något bättre än den av en apa medan han i själva verket har en hjärna nästan lika formidabel som den av en filosof.

Det är Wallace, medupptäckaren till den naturliga selektionen som har denna åsikt. Han blev creationist. Problemet är alltså varför den mänskliga hjärnan för vilden på savannen tycks vara för avancerad.

Pinker löser problemet med att säga att det är svårare att överleva på savannen än att lära sig algebra och spela schack.

Paradoxen är dock fortfarande aktuell på grund av att man inte förstår hur de stora stegen i hjärnans volym mellan Homo habilis (550cc) och Homo erectus (1000cc) samt mellan Homo erectus och Homo sapiens (1350cc) ägde rum.

Syntax i de basala ganglierna?

Många anser att språket "sitter" i Brocas och Wernickes ytorna på vänstra hjärnhalvan men det går att argumentera att eftersom barn kan födas med skador på dessa områden ändå lär sig språket, om något senare, så är dessa ytor inte de enda som kan utföra de processer som språket innebär. Man kan med andra ord inte säga att det finns ett "språkorgan" på denna plats.

Det finns ett annat område i hjärnan som också har implicerats i språkfunktionen, nämligen de basala ganglierna. Steven Pinker har diskuterat att böjningen av regelbundna verb, som utförs av en regel, är en del av syntaxen, dvs ordnandet av ord i meningar, medan böjningen av oregelbundna verb kommer från minnet. Den syntaxberoende funktionen försämras hos patienter med Parkinsons sjukdom, som bl.a. drabbar de basala ganglierna.

Detta var något som Philip Lieberman visade tidigare hos Parkinson-patienter men också hos friska individer på hög höjd. De neuron som är involverade i syntaxen är tydligen känsliga för lågt syretryck.

Lieberman tror därför (1984), mot Chomsky, att evolutionen gick via motorkontrollen i basala gangliefunktionen av talet. Denna aktivitet tror han är relaterad med vad syntaxen kräver.

Lieberman tror inte att man skall jämföra hjärnan med en dator i ett "organ" som förordas av Chomsky. Man kommer inte åt språkets "rätta natur" på detta vis. Detta alltså från en person som var elektroingenjör innan han intresserade sig för språket.

Philip Lieberman var en av dem som hade en kommentar till Pinker & Bloom 1990 där han påpekade att det var trevligt att se att fler såg språkfunktionen komma via en adaptation. I detta fallet en Darwinistisk preadapation som till exempel simblåsan hos en fisk som utvecklades till lungor.

Enligt Christine Kenneally var Lieberman ursprungligen en forskarstuderande till Chomsky som efter 1984 inte hade kontakt längre.

Fitch, Hauser and Chomsky, 2005

Som ett svar på kritiken från Steven Pinker och Ray Jackendoff i mars 2005 på arbetet i Science av Hauser, Chomsky and Fitch, 2002 svarar Fitch, Hauser and Chomsky, 2005 i september.

Slutsatsen är att de i mångt och mycket är överens men att FHC tolkar själva processen att språket kommit till annorlunda.

PJ anser att språket är framselekterat via funktionen kommunikation och FHC anser att PJ på detta sätt suddat ut den uppdelning i FLB och FLN som de gjorde i HCF, 2002. FHC väljer igen att ha den för människan troligtvis unika FLN separat och med möjligheten att den har tillkommit på annat vis.

FLN är tentativt tillordnad endast rekursionen och "mapping of the interfaces" (Sensory-motor och Conceptual-intentional) och man kan anta att dessa funktioner inte endast fungerar i kommunikationen. Den används för tolkningen av matematiska formler som inte kan ha tillkommit genom en adaptation utan som måste vara ett användningsområde som fungerat av en slump. Rekursivt tänkande kan tänkas vara viktigt i planeringsarbete, problemlösning eller social kognition som alla troligen är adaptationer som inte nödvändigtvis har med kommunikation att göra.

FHC betonar att man delat upp, renat upp, olika funktioner i språket (FLB) och att dessa enskilda funktioner kan ha olika evolutionära historier.

PJ hävdade t.ex. att språkets evolution gick att jämföra med evolutionen av ekolokalisation hos fladdermöss. FHC hävdar dock att troligen kan navigation ha varit den första funktionen som fladdermössen använde för att selektera, sedan följd av nutrition och kommunikation.

Chomskys attityd till problemet framkommer i följande citat:

"Furthermore, whatever merit there might be to guesses about selektional processes that might, or might not, have shaped human language, they do not crucially depend on the belief that the system is an outgrowth of some mode of communication. One can devise equally meritorious (that is, equally pointless) tales of the advantage conferred by a series of small mutations that facilitated planning and clarification of thought...--not that I am proposing this or any other story."

Min åsikt är igen att FHC håller dörren öppen för det okända medan PJ vill ha en lösning där man tvingar på den evolutionära tvångströjan.

Purification and characterization...

Diskussionerna 2005 mellan Chomsky och Pinker leder inte till någon större förändring av Hauser, Chomsky & Fitch 2002, om man är på det humöret.

HCF propagerar för en upprening av en funktion (FLN) som sedan kan karakteriseras för att optimalt komma längre och för att kunna äkta lingvistiken med biologin.

Som jag antydde tidigare så ordnar inte schimpanserna symbolerna som de uttrycker medan rekursionen åstadkommer detta hos människa. Diskussionen gäller om huruvida denna funktion kan bildas successivt, medelst naturlig selektion, eller om den kommer till på något annat sätt.

Själv blir jag nyfiken på hur Chomskycirkeln tänker när de hävdar att detta inte går. Denna odelbarhet.

Rekursionen eller ordningen av ordklasselementen i meningarna blev till instinkt på något sätt. Vad var drivkraften? Tydligen krävs det 1% ökad fruktbarhet för att en genfrekvens i en population skall gå från 0.1% till 99.9% på 4000 år. Med andra ord behövs det inte mycket om man har några miljoner år på sig...

Med Goulds helhjärneresonemang, snarare än Chomskys "organ" eller "modul", så har man att göra med en nervfrekvenssoppa som producerar mönster med olika funktioner. Om nu sådana mönster inte är organ? En sådan frekvenssoppa kan hos människa ordna ord men inte hos en schimpans.

Ordna ord eller grupper av ordklasselement för att konstruera meningar låter kanske inte så svårt men det är först på senare tid som mycket avancerade program på snabba datorer lyckats med uppgiften. Detta är visserligen matematik men frekvenssoppan är det inte nödvändigtvis.

Man kan inte dela upp en så komplicerad uppgift säger Chomskycirkeln för att de inbördes delarna skall kunna selekteras. Någonting annat skapade frekvenssoppan med mönstren som som ordnar grupper av orklasselement.

Kanske tänker de att den nödvändiga frekvenssoppan kan bildas utan att man tillför någon genetisk information eller celler? Den sjunger helt enkelt en ny sång på ett befintligt instrument som råkar göra vad som krävs. Chomskycirkeln har nämnt fysikaliska orsaker.

Men varför blev hjärnan större och lite annorlunda? Detta problem kan dock vara enklare än att förklara orsaken till naturlig selektion för ordordningsfunktionen.

Mentalese--Det Mentala Språket

Steven Pinkers bok The Language Instinct har ett kapitel, How Language Works, där författaren i korta ordalag beskriver Chomskys teori om hur språket fungerar. Jag skall försöka göra en kort version av Pinkers kapitel. Det får göras med förlov sagt.

Barn lär sig mirakulöst språket och det är lättast att få folk att tro att detta beror på ett program iscensatt av genexpression även om detta inte är bevisat. Detta skulle i så fall betyda att evolutionen selekterat fram dessa gener de senaste 4-6m åren.

Programmet verkar ha med ordens inbördes ordning att göra. En schimpans använder sig inte av ordning mellan symboler den tar fram. Ordningen är heller inte viktig i en pidgin.

Det är dock inte ordningen ord för ord som är viktigt utan ordningen av fraser skapade av ordklasselement. Där finns då lexikon som innehåller sådana komponenter som anses kunna permuteras av programmet.

Meningen "Colorless green ideas sleep furiously" visar att en grammatisk mening inte behöver vara meningsfull och att sannolikhetsbedömningar av ordrelationer inte är viktiga. "Colorless green ideas" är en substantivfras och "sleep furiously" är en verbfras.

En mening kan uppdelas i "huvud", "rollspelare", "modifierare" och "specifier". Huvudet är t.ex 'räven' i 'räven har sockor'. Rollspelare är t.ex. 'guvernören' i 'guvernören av California'. En modifierare är t.ex. 'från Illinois' i 'guvernören av California från Illinois'. Specifier är subjektets speciella plats i frasen.

Nu visar det sig att ordningen i substantivfraser och verbfraser är den samma. Substantivet och verbet, dvs huvudet, går före sin rollspelare. Modifierarna går till höger och subjektet går till vänster i frasen. Detta gäller i Engelska. I Japanska är det tvärt om. De olika språken delar upp sig i dessa två varianter.

Informationen som skiljer dem åt kallas 'parameter'. Chomskys teori kallas: The Theory of Principles and Parameters. Chomskys "djupa strukturer" är interfacet mellan de mentala lexikonen och frasstrukturen.

Genexpressionen åstadkommer således, via de nervceller som skapas, att transformationer sker mellan den Universella grammatiken, dvs frasdelarnas inbördes ordningsregler, och det talade språket, samt naturligtvis den Universella grammatiken själv.

Vad som inte framgår är om Det Mentala Språket (the mentalese) består av endast regler eller om där även finns ett lexikon. Det Mentala Språket skall heller inte förväxlas med tankarna. Språk och tankar skiljer sig troligen åt. Vän av ordning frågar sig då om tänkandet ändå inte använder sig av lexikonet? Det är kanske känt när ett barn börjar tänka?

Hur fri är den fria viljan?

Just nu står jag och betraktar problemet Den Fria Viljan mellan Spinozas determinism och Bergsons fria vilja. Jag blir nog kvar ett tag...

Jag kan inte låta bli att jämföra människans liv med evolutionen. Ett tema med vilket vi föds samt variationer. Ibland låter det bra och ibland alldeles förfärligt.

Det är förmodligen känt, men tyvärr inte publicerat, när nervsystemet börjar fungera under fosterstadiet. Sedan är det aktivt hela vårt liv och reagerar på valsituationer ideligen under denna tid...eller styr det?

Hur fria är dessa responser? Är det en livets tunnel vi färdas genom med "ofria" gränser hela tiden för våra beteenden? Människosläktet i en tunnel.

Alltså, är viljan bara till synes fri och kopplad med en stark genetisk determinism?

Tillägg:
Vad behöver man lägga till denna biologiska robot (djur?) för att få en människa?

Gemensam nämnare--behovet av information

Finns det tre existenser skall där vara en skillnad mellan dessa. Om det finns något system i galenskapen bör där finnas gemensamma nämnare mellan den första och den andra brytpunkten.

Med risk för att verka aningen ockult vill jag påstå att i båda fallen, dvs tillblivelsen av Den Första Cellen och skapandet av Ande-nätet, det som skiljer oss från schimpansen, finner man en förvånansvärd bonussituation.

Ser man krasst på skillnaden mellan en cell och dess beståndsdelar, som vi känner dem, så undrar åtminstone jag hur mycket som kan skapas av så lite. Det rör sig om några grundämnen av alla som finns och lite vatten. En cell är ju magnifikt komplicerad både funktionellt och strukturellt. Hur kan så mycket skapas av så lite. Var finns manualen?

I fallet med Ande-nätet, är vi mycket lika schimpansen i hjärnan både genetiskt och fysiologiskt. Ändå ser jag att vi skapar konst, musik, vi dansar estetiskt, har abstrakta tankar, vi har ett betydligt större minne och vi har språket samt intresse för andliga frågor. Allt detta får vi för tre gånger storleken på hjärnan och på en liten skillnad i hjärnans gener med avseende på microRNA. Detta på 6 miljoner år!

Gårdagens redovisning av en modul i hjärnan som fungerar autonomt i perceptionen av djur tycks mig indikera att om mutationer krävs måste dessa troligtvis ske i många olika system för att skapa den nämnda potentialen. På så kort tid är detta omöjligt! Det anses ju att det inte går att förklara språkets uppkomst på detta vis och detta är ju bara en de observerade skillnaderna.

Dessa oförklarbara skillnader sopas under mattan i det så kallade evolutionsparadigmet. Jag föreslår i stället att det krävs att information tillförs i dessa två steg såväl som i det första steget, där sannolikheten för vår skapelse i The Big Bang är mycket liten.

Vad är då detta för information? Dr. Sheldrake tror t.ex. att det finns så kallade morfogena fält som bidrar med eterisk information. Han tror till exempel inte att embryogenesen kan ske utan sådan information.

Sheldrake säger t.ex. "The resonance of a brain with its own past states also helps to explain the memories of individual animals and humans. There is no need for all memories to be “stored” inside the brain."

Enligt Sheldrakes hypotes om ett evolverande universum skulle man kunna anta att informationen för cellens tillblivande finns där ute som näringen i ett frö.

En del vill säkert hävda att det finns tillräckliga genetiska skillnader mellan oss och schimpansen för att förklara de observerade olikheterna. Det kommer med all sannolikhet att visa sig inom en inte alltför lång framtid vem som har rätt. Jag tvivlar på att paradigmet med mutationer som skillnad kommer att hålla. Det är för kort tid.

För en tid sedan fanns där i nytimes.com en artikel som demonstrerade det "hål" i existensen av fossiler av humanoider till en period från 3 miljoner år sedan till 2 miljoner år. Många hävdar att det inte finns några belägg t.ex. för vår konstnärlighet, sedd som grottmålningar, från senare än 40000 år. Vad var det egentligen som hände?

Det går att ta människan ur savannen men inte savannen ur människan

The Economist Sep 29, 2007, sidan 82, refererar till en artikel av Joshua New i The Proceedings of the National Academy of USA i ämnet evolutionspsykologi.

Dr New samarbetade tidigare med Dr. Leda Cosmides och Dr. John Tooby som var bland de första att lämna idén att hjärnan utvecklats till en generell problemlösningsmaskin. De föreslog snarare att vissa uppgifter var så betydelsefulla att man skulle kunna finna speciella "moduler" i hjärnan skapade att lösa dessa.

Cosmides och Tooby har funnit att dylika moduler finns för problemet att uppfatta rättvisa situationer. New har arbetat på ett liknande problem men i ett annat fält.

Det har tidigare visats att det finns naturliga mentala kategorier av objekt (djur, växter, personer, verktyg och topografier) som representeras olika i hjärnan. Frågan var om perceptionen av dessa också skilde sig åt.

Det visade sig då att 100% av försökspersonerna såg en elefant som rörde sig i den Afrikanska bushen medan bara 72% detekterade en röd minivan som rörde sig i samma bush.

Detta talar för att en djur-rörelse modul finns nedärvd hos oss människor.

Thérèse av Lisieux hävdade att hon befann sig med Gud strax innan hon dog av tuberculos i unga år. Detta skulle i så fall kunna röra sig om en annan nedärvd perception som det ej finns kända receptorer för.

Det har dock talats om en "God-module" som skulle vara lokaliserad runt temporalloben i människans cortex. Karmelitnunnors cortex demonstrerar dock en annan modul under en mediation när de lär skall vara i union med Gud.

Ludwig Feuerbach (1804-1872) uttalade sig redan på 1800talet om "perceptionen" av Gud:

"Thus God is nothing else than man: he is, so to speak, the outward projection of man's inward nature."

Den ännu obesvarade frågan är därför om vi som andliga individer kan intala oss att vi har kontakt med Gud eller om det rör sig om en ej ännu identifierad perception. Frågan är om objektet Gud har en naturlig mental karaktär enligt ovan som kan födas av perception.

Positivt tänkande

Vad tänker man då när ateistiska vindar blåser, snåla och penetrerande, och det verkar som pelare efter pelare rämnar i templet? Någon är där och rensar ogräs i Guds trädgård? Går det att ta bort, bör det nog tas bort.

Francis Collins berättelse om hur han blev kristen visar att han gav ett gudomligt status till morallagen. Dvs den känsla vi har om rätt och fel. Vad händer nu när det verkar visa sig att det är evolutionen som har disssekerat fram moralen?

Vi har lagt till ett lager, en ny formalism, som förklaring. Gud skrev morallagen i sitt språk, dvs i vårt DNA.

I boken The Language of God skriver Collins (min översättning):

"För den troende som tidigare har tagit ett design-argument som en tydlig demonstration på Guds roll i skapelsen av livet kan detta kapitel vara besvärande. Tveklöst har många läsare själva tänkt, eller blivit lärda i skilda religiösa sammanhang, att den förbluffande skönheten av en blomma eller örnens storslagna flykt endast skulle kunna härröra från en övernaturlig intelligens som innebar komplexitet, diversitet och skönhet. Men nu när molekylära mekanismer, genetiska flöden och den naturliga selektionen förs fram som en förklaring till allt detta, kan det vara frestande att brista ut i ett: Nog! Era naturalistiska förklaringar förtar den gudomliga mystiken från världen!"

Collins svarar: "Frukta inte, det finns mängder av mystik kvar."

Som jag antydde finns där ett nytt lager av förklaringar under den konventionella religiösa nomenklaturen och det kan kanske tyckas att dessa verkar finala i sin karaktär, men så är ej fallet.

Ta till exempel detta med den så kallade Stora Smällen. Läser man boken Kosmos av Stephen Hawking, en fysiker som bemödat sig om att försöka nå allmänheten med denna kunskap, blottas bristerna i densamma med önskvärd ärlighet. Sannolikheten talar här för ett gudomligt ingripande.

Likaså talar sannolikheten för gudomlig intervention i tillblivelsen av Den Första Cellen. Varken Collins, eller någon annan, har en godtagbar förklaring på hur livet uppstod. Se förtretet över detta kunskapsgap i detta inlägg.

Finns det moral i våra gener?

Beskrev för en tid sedan hur evidens för att vår moral är skriven i generna börjar komma fram genom att referera till en artikel i PNAS. I nytimes.com igår publicerades en artikel av Nicholas Wade som handlar om samma sak.

Wade skriver en sammanfattning av en bok från 2006 skriven av moralpsykologen Jonathan Haidt från University of Virginia som heter The Happiness Hypothesis. Boken har refererats på nätet.

Somliga hävdar att Gud ger oss moralen. Andra hävdar att det är förnuftet. Biologer börjar som sagt hävda att det är evolutionen som givit oss moralen. Är "Den Gyllene Regeln" genetisk?

Wade inleder med ett intressant exempel. Om ett tåg kommer farandes mot en delning av spåret där åt höger betyder att fem människor omkommer och till vänster innebär att en människa omkommer, anses det riktigt att koppla om tåget till den mindre kostsamma situationen.

Detta är indirekt moral som styrs av förnuftet enligt Haidt. Den direkta situationen anses dock vara omoralisk, nämligen att slänga ut en person på spåret för att stoppa tåget och därmed rädda de fem.

Samma fenomen är viktigt i abortfrågan. Det går att ta bort ett foster men inte döda ett nyfött barn.

Haidt exemplifierar med att den direkta moralen är en elefant som det rider en människa på som motsvarar den förnuftsmässiga moralen. Den direkta moralen beskrivs med fenomenet "moral dumbfounding" eller moraliskt förbluffande, dvs när man inte vet varför man tycker att någonting är moraliskt fel men trots detta reagerar starkt på situationen.

Moralisk intuition kallar Haidt det gamla system som då bör finnas i våra gener medan ett modernare system, moralisk bedömning, tillkom efter vi fick språket. Haidt tror av forskningen hittills fokusserat för mycket på ryttaren av elefanten.

Många identifierar moralen med rättvisa, rättigheter och med individens välfärd men andra civilisationer runt om i världen agerar som om lojalitet, respekt för auktoriteter och helighet har med moral att göra. Personlighetsvariablerna moralitet och helighet anses i väst inte covariera.

Haidt tror att religiositet har spelat en viktig roll i evolutionen för att föra samman människor till större system och att vi utan denna egenskap fortfarande skulle vandrat omkring i små grupper.

Moralen har också en politisk dimension. Waidt och en forskarstuderande vid namn Jesse Graham analyserade personer enligt en liberal/konservativ axel och interagerade denna med fem moralsystem.

Liberala satte stort värde på moralsystemen som skyddade individer, dvs skada ej andra och gör mot andra som du vill att de skall göra mot dig själv. Däremot satte liberala ej så stort värde på moralsystem som skyddar gruppen som lojalitet, respekt för auktoriteter och renhet.

Konservativa satte värde på alla fem moralsystemen men mindre värde än liberalerna på moralsystem som skyddar individen. Haidt tror att samhällen behöver både liberala och konservativa.

John T. Jost, en politisk psykolog från New York University, ser resultaten som mycket intressant för politiska bedömningar. Att den moraliska dimensionen tycks vara så viktig.

Jost föreslår vidare att det två moralsystemen som skyddar individen kan vara de moraliskt dygdiga eftersom de delas av både liberaler och konservativa.

Fler stora tal

Dr. Owen Gingerich har skrivit en trevlig liten bok som heter God's Universe från 2006. Den får tjäna som motvikt till den mörka Breaking the Spell.

Jag anskaffade boken för att jag letade efter argument för kristendomen som skulle kunna påverka debatten med de ominösa ateisterna Richard Dawkins, Daniel C. Dennett, Christoffer Hitchens och Sam Harris.

Dr. Gingerich leverade bland annat en åsikt som är intressant ur det tidigare perspektiv som diskuterats på bloggen Z, Z igen och på denna blogg:

"I would go still further and asssert that stellar evolution is child's play by comparison with the complexity of DNA in grass or mice".

Bevisen för design i naturen är fantastiska tyckte även poeten Walt Whitman:

The tree toad is a chef-d'oeuvre for the highest,
And the running blackberry would adorn the parlors of heaven,
And the narrowest hinge in my hand puts to scorn all machinery,
And the cow crunching with depress'd head surpasses any statue,
And a mouse is miracle enough to stagger sextillions of infidels.

Strofen får mig att tänka på problemet med den första cellen och vi diskuterade tidigare att sannolikheten för att denna form av liv skulle uppstå var i storleksordningen en på tio upphöjt till åttio. Detta tal är stort. Lika stort som antalet atomer i Universum enligt Stephen Hawking i sin bok Kosmos.

I diskussionens hetta anfördes felaktigt att katalys inte var diskonterat och det är därför intressant att betrakta det tal som Lecomte du Noüy räknade ut för ett halvsekel sedan där sannolikheten för att ett två tusen atomer stort protein skulle slumpvis bildas var ett på tio upphöjt till 321. Denna sannolikhet är absurt låg.

Vidare fås ett tentativt gudsbevis från ett annat stort tal som Dr. Gingerich poängterar. Det är tydligen så att felmarginalen på beräkningen av the Big Bang, dvs på balansen mellan expansionen och gravitationen, är en på tio upphöjt till femtionio.

Sannolikheten för att Universum inte skulle ha fallit tillbaka på sig självt innan elementen bildats eller att gravitationen skulle ha försvunnit så snabbt att galaxer ej formats är alltså väldigt liten.

Att Universum verkar vara "tuned in" på detta vis brukar kallas för den antropiska principen. Som Francis Collins påpekar i sin bok The Language of God så är detta tentativa gudsbevis aningen cirkulärt eftersom vi inte skulle kunna kommentera affären om vi inte funnits till men det är ändå i mina ögon påtagligt underligt att vår planet bildades överhuvud taget såvida Gud inte existerar.

Som jag skrivit tidigare ligger dessa sannolikheter bakom mitt argument med tre olika existenser skapade av Gud. Universum, Den Första Cellen och Vårt Mentala Liv. Somlliga anser att dessa existenser inte går att reducera på varandra. Med andra ord skulle inte biologin kunna beskrivas med fysikaliska termer.

Vad sannolikheterna beträffar så är 10^59 "child's play" jämfört med 10^80.

Djurens himmelrike?

Vi har en katt på besök och Baguera, som den heter, har varit här hela sommaren. Man får ju en viss typ av kontakt med en katt. Den verkar ha ett socialt behov, men endast när den själv vill--eller är hungrig.

Baggis blir fullkomligt till sig i trasorna när man tar fram en påse räkor från kylskåpet och sätter sig att skala dessa. Han blir motoriskt orolig och spinner som en katt. Försöker ta sig upp till själva källan av denna, tillsynes, underbara doft. Jo, han fick några räkor när jag var färdig, på sin matplats.

Poängen är att en katt kan vara väldigt charmig men får man ta med sig sina husdjur till himlen?

I boken Lidandets Problem från 1947 säger C.S. Lewis:

Jag tror att kristna människor med rätta kan tveka att anse några djur som odödliga, av två orsaker. För det första därför att de fruktar att när de i ordets fulla bemärkelse tillskriver djuren en "själ", fördunklar de den skillnad mellan djur och människa som är lika skarp i andligt avseende som den är dimmig och problematisk i biologiskt avseende. Och för det andra förefaller en framtida lycka, förbunden med djurens nuvarande liv, som en kompensation för lidande--så och så många årtusenden på de sälla betesmarkerna, betalade som "skadestånd" för så och så många års släpande på kärror--vara ett väl så klumpigt försök att tillämpa den gudomliga godheten."

Så tyckte vissa för 60 år sedan. Har något ändrat sig idag? Vi vet ju t.ex. att de högre djuren som vi har en bas på c:a 22000 gener. Det gör oss lika, åtminstone 'up to a point', som de säger i Anglo-Amerika.

Vidare har man lyckats arbeta fram egenskaper som är unikt mänskliga och som verkar bekräfta vad C.S. Lewis antog "lika skarp i andligt avseende". Nu finns där ju argument i andra riktningen. Författarinnan Christine Kenneally ville ju t.ex. i sin bok The First Word eliminera språket som något unikt mänskligt. Det vore ett steg närmare himmelriket för åtminstone schimpansen.

C.S. Lewis diskuterar dock möjligheten att våra tämjda djur är en del av vårt hushåll och därmed skulle kunna delta i vårt "status": "inte i sig själva men i sina Herrars odödlighet." Precis som vi säger att vi är i Gud och Gud är i oss.

En liknande frågeställning är huruvida djur lider. Speciellt de köttätande djuren verkar ju skapa en massa lidande. Om Gud är allgod, hur kan han ha tillåtit detta? C.S. Lewis föreslår att en miljon individer lider inte mer än en individ. Vidare säger han att ett djur upplever I-L-A-D-N-E-D medan vi människor upplever L-I-D-A-N-D-E. Detta knyter an till att vi har samma genetiska bas, dvs upplevandet av bokstäverna, men att något ytterligare tillkommer.

Det verkar svårt att tillföra något till C.S. Lewis diskussion. Eller vad tycker ni?

BioLogos

Francis S. Collins kallar även theistic evolution för BioLogos. Han kombinerar då Guds ord från informationen i det humana genomet med Guds Ord i Johannesevangeliet.

Han skriver att de sex punkterna är optimerade för minimal friktion med både den kristna och den vetenskapliga synsätten. Påven John Paul II hade uttryckt sitt gillande för denna världsbild och enligt Collins kommer det nya signaler från Vatikanen åt detta håll efter ett kort mellanspel med designaspekter.

Det är naturligtvis farligt att ta avsteg från ett så beprövat synsätt men jag har kommit att arbeta med en variant av denna Gudssyn. Jag är väldigt intresserad av synpunkter på detta synsätt och hoppas att jag inte förolämpar någon ovetandes.

Om Jesus Kristus vandrat, lidit, dött och uppstått på Jorden har han varit Gud och samtidigt människa. Gud har alltså varit materiell. För mig ligger det nära till hands att tänka den tanken ut och tänka sig Gud som materiell i stället för i en separat spirituell domän. Gud har alltid funnits och är oändligt stor. Vid tiden för The Big Bang befann Gud sig i en punkt.

Den spirituella domänen, t.ex. vår själ, blir i så fall en materialistisk existens där vi ännu inte känner naturlagarna. Vi blir då resultatet av Guds tanke vid vår födsel då vi är en del av Gud.

Vid det här laget i vetenskapens historia tycker jag att det är mycket rimligt att tänka sig nya landvinningar som successivt kommer att förklara vårt liv. Hur förklarar man då punkt 6 i Collins lista: "But humans are also unique in ways that defy evolutionary explanation and point to our spiritual nature."

Det tycks mig att detta är svårt att göra utan att bryta mot punkt 4: "Once evolution got under way, no special supernatural intervention was required." Man måste då förutsätta att evolutionen på något sätt skapar denna unikhet. I så fall kanske den 6e punkten är en God-of-the-gap teori? En "tanke" från Gud som skapar språket, tänkandet och vårt intresse att söka Gud verkar i stället vara en bra förklaring. Tanken i detta fall är då den materialistiska kontakten med Gud.

Collins verkar inte vara entusiastisk för en genetik bakom andligheten. Han håller dock med Dean Hamer om att de flesta personlighetsvariabler verkar ha en genetisk bakgrund. Så då även andligheten får man förmoda. Tyvärr bryter denna idé mot punkt 6 ovan.

Huruvida förekomsten av morallagen också är en God-of-the-gap teori är kanske också en viktig fråga. Forskning som den Martin Nowak gör på kooperation i evolutionen kanske leder till en förklaring av altruismen även om selektionen sker på individnivå.

En kritik mot BioLogos som den är beskriven i The Language of God är kanske därför att punkt 6 representerar en God-of-the-gap teori, dvs att framtida forskning kommer att förklara människans unikhet. Personer som Christine Kenneally verkar ju till exempel inte tro att vi är speciellt unika.

Saknar jag därmed ett spirituellt perspektiv? Jag säger inte att den spirituella domänen saknas. Jag säger bara att den troligtvis kommer att kunna definieras. Kanske inte som forskare i artificiell intelligens tror att den kan skapas idag, i koppar och kisel, men på något nu okänt sätt.

På liknande sätt är Guds kärlek något som kan komma att definieras. Som kristen söker man Guds kärlek. Som kristen forskare söker man Gud.

The Language of God

Har just läst boken The Language of God av Francis S. Collins som kom ut 2006. Dr. Collins gjorde karriär först som kemist, PhD, men sadlade sedan om till läkare med medicinsk genetik som specialitet. Han var med i konstellationen som tog fram genen för cystisk fibros, CFTR, och ärvde sedan chefskapet för The Human Genome Project, 1993, efter James Watson.

Först skulle jag vilja referera till en artikel i dn.se från 21 mars 2007 av Dr. Jörgen Sjöström där en diskussion av boken återfinns tillsammans med en del andra relevanta kommentarer. Ett citat ur artikeln är belysande:

"Religiösa forskare hamnar ofta i en delikat situation eftersom deras tro av de flesta kolleger och chefer ses som ren vidskepelse. De känner sig heller sällan hemma hos bokstavstroende religiösa samfund, som förkastar väletablerade vetenskapliga teoribyggen som att kosmos bildats för många miljarder år sedan genom Big Bang och att allt liv styrs av evolutionsteorins lagar. Man har därför valt att ligga lågt."

Det jag vill föra fram ur boken är till vem den riktar sig. Naturligtvis är den av intresse som motvikt till Richard Dawkins skriverier men det är också intressant att Collins talar till de så kallade YECs, Young Earth Creationists. En vädjan att acceptera vetenskapens rön. Orsaken till detta är det följande.

2004 var 45% av amerikanerna YECs dvs de tror att Gud skapade människan i sitt nuvarande format för mindre än 10000 år sedan. Det tror på mikroevolution men ej på makroevolution. 38% tror att Gud skapade människan från mindre avancerade livsformer under miljoner år. 13% tror att människan skapades från mindre avancerade livsformer under miljoner år utan Guds inblandning. Detta förhållande har varit konstant under de senaste 20 åren.

Initialt vill jag sedan göra en lång historia kort genom att redogöra för Collins förslag till harmonisk lösning på problemet tro och vetenskap. Ett slags recept på hur man kan tänka som religiös forskare. Collins kallar det "Theistic evolution" (min översättning):

1. Universum bildades ur ingenting för c:a 14 miljarder år sedan.

2. Trots mycket liten sannolikhet tycks egenskaperna av Universum varit inställda för liv.

3. Mekanismen för livets uppkomst är ej känd, men när det väl bildats åstadkom evolutionen med den naturliga selektionen utvecklingen av den biologiska mångfalden över lång tid.

4. När väl evolutionen kommit igång krävdes ingen övernaturlig intervention.

5. Människorna är en del av evolutionen och delar en anfader med de stora aporna.

6. Människan är också unik på ett sätt som evolutionen ej förklarar vilket pekar på vår spirituella natur. Detta inkluderar existensen av en Moral Lag (kunskapen om rätt och fel) och sökandet efter Gud som karakteriserar alla mänskliga kulturer genom tiderna.

Collins anser att detta synsätt ger skydd mot att i framtiden behöva dra tillbaka yttranden av så kallat "God-of-the-gap" slag. Detta är när man enligt ovan t.ex. skulle säga att Gud skapade livet på Jorden. Collins Gud är utanför det materialistiska systemet. Kommentarer följer.

Språket--hur unikt är det?

Har just läst den bok jag gjorde reklam för häromdagen, The First Word, av Dr Christine Kenneally från 2007 som beskriver läget i den debatt som hanterar unikheten av språket hos människan. Kenneally är partisk åt evolutionen till men leverar en saklig debattutredning.

Boken beskriver utvecklingen av forskningsfältet "The Evolution of Language". Det hade ansetts som omöjligt att utreda språkets evolution men Steven Pinker och Paul Bloom bröt isen 1990 med ett arbete i Behavioral and Brain Sciences.

Fram till dess hade Noam Chomsky, världens främste linguist och Stephen Jay Gould, världens främste teoretiker på evolutionsteori hävdat att språket inte var en produkt av naturlig selektion utan en bieffekt av andra evolutionära krafter som en ökning av hjärnans storlek.

Nu tror Noam Chomsky att språket evolverat skilt från talet, eftersom döva barn kan lära sig teckenspråk. Han tror fortfarande att språket är mycket komplicerat och "innate". Vi pratar mest med oss själva och använder inte språket primärt för kommunikation. Det är då möjligt att säga att en stor förändring av okänt slag måste skett och att detta måste skett relativt sent, så sent att det evolutionärt sett är ont om tid.

Bristen på tid är ett centralt problem och Kenneally bemöter det i sista kapitlet med en spekulativ projektion från Universitetet i Lund där två forskare räknat ut att det bara skulle ta 364000 år att evolvera vår synförmåga från en ljuskänslig fläck med celler. Tycker själv detta verkar vara för kort tid. Evolutionen de novo av flugvingen tog 400 miljoner år och detta är inte en beräkning.

Dr Kenneally tar upp FOXP2 genen från familjen KE som ett exempel på en begynnande genetik för språket. Det saknas dock fortfarande bevis för en genetik av grammatiken. KE familjen lider mest av motoriska störningar i talet och om talet evolverat skilt från språket är detta exempel på en övervärdering av FOXP2 genens roll.

I min kosmologi föreslår jag att språket och tänkandet är skapade av Gud. Dr Kenneally tar upp en forsknings linje framtagen av Simon Kirby som säger att språket är som ett virus i människan. Som en form av liv utan medvetande som evolverar skilt från organismen den 'infekterat'. Det följer en olik tidsplan. Dr Kirby modellerar uppkomsten av språket med datorer.

En annan forskare, Dr Terrence Deacon ser språket och människan som parasitiska på varandra: "Modern humans need the language parasite in order to flourish and reproduce just as much as it needs humans to reproduce." Han säger också: "Languages are more like living organisms than mathematical proofs, so we should study them in the way we study organism structure, not as a set of rules."

Utvecklingen av forskningen på språkets uppkomst stöder fortfarande en hypotes där jag hävdar att kroppen som evolverat är hemsökt av en tredje livsform skapad av Gud. Boken tar inte upp tänkandet speciellt men de nämns att språket och tänkandet utgör ett system tillsammans. Djuren har dock ett rudimärt tänkande. De kan till exempel hålla ordning på inbördes hierarkier dem emellan.

Min slutkommentar blir att boken är en utmärkt introduktion för någon som vill lära sig lite om hur forskningen om språket utvecklats från femtiotalet och framåt och om hur den mer filosofiska debatten tagit gestalt om det dilemma språkforskningen hamnat i då den inte kunnat kopplas till biologin.