Intentionalitet

Den prefrontala hjärnbarken anses vara involverad i beslutsfattande och detta är en funktion som försvinner tidigt hos patienter med Alzheimers syndrom.

Att finna 'sanningen' skiljer sig från att bestämma 'vad som är bra för mig'. Det är den senare funktionen som försvinner vid organiska skador i prefrontala hjärnbarken. Den senare funktionen anses vara mer mänsklig än den förra som är mer "computational".

Enligt Brodmann (1909) så utgör den prefrontala hjärnbarken 29% av den totala hjärnbarken hos människan, 17% hos schimpansen, 11.5% hos gibbonapan och macaqueapan, 8.5% hos lemuren, 7% hos hunden och 3.5% hos katten.

Man anar en gradient som skulle vara linjär men är detta fallet? Att evolutionen gradvis utvecklat intentionaliteten eller den fria viljan.

Många hävdar att människans intentionalitet skiljer sig signifikant från djurens. Elkhonon Goldberg och Dmitri Bougakov, som har skrivit kapitlet 'Goals, executive control and action' i boken Cognition, Brain and Consciousness från 2007, löser dilemmat med att säga att en rigorös neuroforskare måste hävda att evolutionen gradvis har utvecklat intentionaliteten, men ej linjärt utan exponentiellt.

Detta uttalande knyter an till diskussionen igår där jag undrade om storleksskillnaden hos hjärnan på Homo erectus är signifikant skild från den hos Homo sapiens. En exponentialitet skulle hjälpa till att förklara skillnaden som annars inte verkar vara stor nog.

Men hur förklarar man en exponentialitet? I vilket fall är det intressant att författarna medger att en volymsförklaring inte är tillfredsställande Att skillnaden mellan människan och schimpansen är för stor.