Påbyggnad vs konstruktionsförändring

När en gren växer på ett träd så byggs den på successivt och en funktion, bladens ljusupptagande förmåga, byggs ut.

Jag roar mig med ett tankeexperiment som rör frågan om hur evolutionen bygger på nya funktioner och hur dessa spelas ut under embryogenesen.

Det är fascinerande att betrakta embryogenesen. Hur den tycks gå som på räls. Det ena leder till det andra.

Jag ställde frågan om hur vår intelligens, relativt schimpansens, byggdes på evolutionärt och om den kan ses som en påbyggnad under embryogenesen. Ett tillägg snarare än en konstruktionsförändring centralt.

Utvecklingen av neuralröret sker hos fåglar och däggdjur från mellanhjärnan i två riktningar: 1) frontalt, till det som sedan blir cortex; och 2) caudalt, nedåt ryggmärgen till.

Frågan är alltså om mellanhjärnan då representerar den evolutionärt äldsta delen av nervsystemet?

Paul D. MacLean och hans tredelshjärna, reptilhjärnan, limbiska systemet och neo-cortex från 1950-talet talar ju samma språk.

MacLeans system skulle då kunna byggas ut till en fyrdelshjärna där den fjärde delen blir den prefrontala cortexen med sin unika uppkoppling på alla de andra delarna i hjärnan.