Problemet med Irak

Med anledning av femårsdagen för Irakkriget skriver Helle Klein ett inlägg som fördömmer vad hon kallar ett "vanvettigt krig".

Krig är naturligtvis hemskt och bör undvikas så mycket som möjligt. Men lever man i verkligheten, och inte i en pacifistisk utopi, så uppstår tillfällen då krig mycket väl är att föredra utöver icke-aktivitet. Irakkriget, en global multilateral policiär aktion, var ett sådant tillfälle.

Det vill säga att det bedömdes så 2003 att Saddam Hussein var en risk för världsfreden. Anledningarna för attacken kan diskuteras men har man förtroende för sina allierade vet man att där måste funnits goda anledningar. Förutom att Saddam hade struntat i 17 FN-resolutioner och sköt SCUD-missiler på Israel. Viktiga anledningar kan vara svåra att diskutera.

En sådan bedömning är inte lätt att göra och t.ex. Tysklands och Frankrikes regeringar var emot kriget. Detta trots att EUs oljeberoende från regionen var större procentuellt sett än USAs.

Kriget var nu en start av en demokratisering av detta område i syftet att radikalt förbättra levnadsvillkoren för den Irakiska befolkningen. Förhoppningen var att Irak skulle bli ledande i regionen och att miljön skulle långsamt bli bättre så att den skulle komma att påverka Palestina/Israel frågan till det bättre. Levnadsstandardskillnaden är viktig i denna konflikt.

Den senaste tidens förbättring av säkerhetsläget i Irak talar för att hoppet för en fredlig lösning ännu inte är över. Attityden som Helle Klein förevisar i sitt inlägg förbättrar inte situationen. Den förvärrar den.