Använder mig av en bild i Lewis Wolperts utmärkta bok Principles of Development, 2002, för att illustrera hur lärobokslitteraturen förklarar uppkomsten av den cortikala ytan.
Överst på bilden ses neuralröret i genomskärning. Cortex bildas av den främre, slutna, delen på neuralröret. Den prefrontala cortexen, som är intresset för förklaringen, kanske är längs fram på toppen. Jag får återkomma med exakt position.
Vad man är överens om är att håligheten på neuralröret täcks av ett epitel som utgör en proliferationszon där neuroblaster bildas av epitelceller. Detta involverar ytmolekylerna Notch och Delta.
De omogna nervcellerna vandrar sedan upp längs radiala gliacellsutskott som jag beskrivet tidigare. De deponeras inifrån och ut.
Vad som inte klargörs är hur proliferationszonens yta förstoras och hur de olika delarna av cortex bildas med dess inbördes placeringar hos människa. Wolperts exempel här ovan är från vertebrater NUD.
På senare tid har det framkommit att olika delar av ytan inte nödvändigtvis har olika genexpression eftersom nya ytor kan ta över om de traditionella är skadade. Detta styrs i så fall av inkommande information.
Jag ger mig nu på jakt efter information som förklarar hur cortexytan uppstår från toppen på neuralröret. Hos människa vet man att acefala tillstånd uppstår om neuralröret ej sluts ordentligt. Den informationen jag letar efter finns kanske från primater.
Min fråga till Ylva Johansson (S): Har du inte misslyckats?
19 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar