Are we dumber now?

Sverige har hamnat på efterkälken Brännpunkt SvD: "De senaste 20 åren har en enda svensk fått ett Nobelpris (Arvid Carlsson, medicinpriset år 2000). Under de 20 åren dessförinnan, 1970 till 1989, fick nio svenskar ta emot Nobelpris."

I would like to introduce another perspective in this debate. It is reasonable to suppose that today's kids are not less intelligent than their predecessors. Then why are they not as good in mathematics or physics? Are they occupied with something else as for example "rollspel", ie, games where you try to outsmart your friends?

It takes time to learn how to con people and it is not beneficial for the ambiance in school which can be seen in the increasing problem with "mobbing". My question is if the children of today have grown up without their traditional family bonds? Without their parents guidance? Is it really a problem with the school but rather with "skolorna"?

The KIPP (Knowledge is power program) Revolution

The motto of the school is: Work hard. Be nice. The Economist has a overview of Texas in their latest issue. The program is interesting as a discussion on my post the other day on whether it is possible to improve schooling and thus increase the number of kids that graduate from college.

It so happens that typically 7% of kids graduate from college from low-income families. KIPP has increased this number to 90%.

How do they do this? Too good to be true?

The normal graduation for college rate in the US is 25%. Maybe they mean 90% 0f 25?

Obama wants to increase the number of people with a College degree

Barack Obama - Rebuilding Something Better - washingtonpost.com: "In an economy where jobs requiring at least an associate's degree are projected to grow twice as fast as jobs requiring no college experience, it's never been more essential to continue education and training after high school. That's why we've set a goal of leading the world in college degrees by 2020."

President Obama wants to enhance the US population. A higher percentage with a college degree. The college degree compares with three years of University in Sweden. A person that graduates Swedish Gymnasium is one year through the four year college agewise. He intends to utilize what is called a community college network.

The college degree is approximately the same as the old Fil.Kand. exam. It is interesting to compare with the situation i Sweden because they don't talk so much about this level. They focus on the Gymnasium level and people that don't make it through the Gymnasium is supposed to enter an apprentice system instead.

Have Sweden tried what Obama suggests and failed already? Perhaps not failed but rather realized what the upper limit is? Lowering the ambition for the University preparatory Gymnasium degree must mean fewer people to the college level.

Freedom?

Vad är socialdemokrati? - www.socialdemokraterna.se .: "Vi socialdemokrater anser att frihet förutsätter jämlikhet. Jämlikhet innebär att alla människor, oavsett vad, ska ges samma möjlighet att forma sitt eget liv och påverka sitt samhälle. Denna jämlikhet förutsätter givetvis att människor har rätt att välja och utvecklas olika, men utan att dessa olikheter leder till en del människors underordning eller klyftor mellan människor i fråga om makt och inflytande."

This is complete nonsense. I got curious about how the Social Democrats define freedom after reading that Mona Sahlin says that freedom concerns welfare in Anna König Jerlmyrs blog. I do believe that preventing poverty gives peace of mind to people that in this sense can be called more free. However, freedom does not require "jämlikhet" or equality defined as in this text, i.e., as some miraculous equalizer that rends all men on the same level and non-dependent on each other.

To start with freedom does not mean the same thing for all people. There are leaders and there are followers, for example. They claim that "people should have the right to choose and to develop differently" but the way they have set up the school system demonstrates that the don't live like they teach. Jan Björklund have changed that to the better now. He finally put Procrustes, the bandit from Attica, to rest.

Grundforskning relativt Forskning och Utveckling

I artikeln Regeringen Politiserar Forskningen i Smyg argumenterar ett par forskare för grundforskningens väl. Man är rädd att man gradvis överger satsningen på ren grundforskning. Man vill inte att riksdagen skall anta den av regeringen i höst lagda forskningspropositionen.

Lars Calmfors och Arne Jarrick summerar sin artikel med:

1. Man vill ha en kraftig markering av vikten av fri grundforskning.

2. Man vill ha en omfördelning av resursökningarna från de strategiska satsningarna till obundna anslag för fri grundforskning.

3. Man vill ha ett beslut om att flertalet av styrelseledamöterna i Vetenskapsrådet även fortsättningsvis skall utses av forskarsamhället.

Själv anser jag i likhet med författarna till artikeln att grundforskningen är bland det viktigaste vi människor sysslar med. Alla måste dra sitt strå till stacken.

Den viktiga frågan är snarare om var någonstans denna grundforskning skall äga rum. Ett axiom är att forskare på internationell nivå trivs bäst bland likasinnade och då hamnar de på de platser i världen där detta kan ske. Vanligen större städer i de främsta länderna.

Med andra ord så söker sig gärna den svenske internationelle forskaren sig till sina 6 kollegor i Storbritannien, sina 6 kollegor i Frankrike eller till sina 8 kollegor i Tyskland. Eller varför inte till sina 30 kollegor i USA?

Det finns dock alltid svenska forskare som av nationella eller andra orsaker vill arbeta i Sverige vilket bäst sker på vissa av de främst universiteten eller instituten. Jag tror inte man skall sprida ut forskarna på en mängd mindre universitet. Det tror jag gäller både grundforskning och R&D.

Min gissning är därför att regeringens förändringar av situationen belyser det fenomenet att de numera är färre forskare i Sverige som väljer att stanna kvar och då bör man i stället förskjuta resurserna åt R&D hållet för att stärka den svenska industrin i en globaliserad värld.

Betraktar man även utbildningen till en internationellt kompetent forskare så görs den nog bäst på skolor med hög prestige vilka inte ens finns i Sverige. Därför kan man förmoda att talanger i Sverige via nya gymnasieskolor med elitklasser, som nyligen föreslagits, kan skapas möjligheter till en inskolning till den internationella nivån utomlands. Dessa studenter stannar nog oftast utomlands men skapar viktiga kontakter till Sverige i framtiden.

Med andra ord skulle jag vilja poängtera att det bästa sättet för Sverige att delta i den globala grundforskningssatsningen är ungefär enligt ovan. Jag tror regeringens förändringar ligger i tiden. Att inte ge svenska talanger en chans till toppkarriärer är varken bra för Sverige eller för Världen i stort.

Sjukvårdssystemet i USA och det i Sverige

wsj.com har en artikel idag där Scott Gottlieb på AEI menar att om man vill ha front-linje sjukvård skall man inte göra det till en kostnadskontrollerad råvara. USA är ju världsledande i medicinsk forskning. Gottlieb påpekar t.ex. att överlevnadstiderna i cancer är substantiellt längre i USA än i Storbritannien som har fri sjukvård.

Detta innebär att alla i Europa har täckande sjukförsäkring och att rika där kan köpa sig topp-sjukvården ifrån USA medan det i USA finns 46m icke-sjukförsäkrade av totalt 300m. Det verkar som om européerna drar det längsta strået om inte amerikanarna kan öka täckningen på sin försäkring, något som Obama fokuserar mest på.

Kostnaderna, McCains fokus, ökar dock för den amerikanska sjukvården, en 2500 miljarder stor koloss, med 2.5% punkter mer än den ekonomiska produktionsökningen årligen och skulle 2050 bli 20% av BNP, dvs större än den federala budgeten enligt The Economist.

Gottlieb menar att Obamas sjukvårdsplan hotar att begränsa stimulansen av innovation i läkemedelsföretagen. Dessa fokuserar numera på specialdroger och behöver höja de initiala priserna på desamma när de visar sig vara verksamma och denna mekanism är hotad. Det skulle då betyda att de inte kan investera i nya för samhället viktiga droger. En tredjedel av alla droger i utveckling är just nu cancerinriktade.

En parallell utveckling till cancervården är möjligheten att kunna sekvenera det humana genomet hos individer. Har man tillgång till sekvensen på ett genom för $1000 kan studier läggas upp där man kan få reda på vilken patient är mest känslig för vilken drog. Just nu ligger det lägsta priset på c:a $5000. Detta kommer att effektivisera behandlingen mycket men kommer inte att bli billigt.

För att dessa individualiseringar av cancerbehandlingen skall kunna göras krävs att läkemedelsföretagen kan ta betalt för sitt arbete. Kan de inte det måste myndigheterna lägga ut pengar på statlig forskning i stället om kvaliteten på vården skall bibehållas. Då får man fråga sig var den mest effektiva och långsiktiga forskningen bäst sker?

Ett lands utbildning i en globaliserad värld

Läser med glädje i nyheterna på sistone att Sverige skall börja erkänna att talangfulla individer i naturvetenskap, precis som idrottsmän, skall samlas i klasser för optimal stimulans. Det måste ju betraktas som väldigt viktigt att sådana individer får träffas tidigt och utvecklas tillsammans.

De efterlängtade förändringar som regeringen nu genomför i utbildningsväsendet kommer kanske att bli det viktigaste de gjort under sin första mandatperiod. Åtminstone om man får tro den Amerikanska Utrikesministern Condoleezza Rice.

I en diskussion på Googles Huvudkontor i Californien nyligen säger hon nämligen:

"And the final point I'd make is, as an American, I am not at all fearful of competition. But the United States has to recognize that perhaps our most serious national - national security challenge may be in providing an educational system that makes it possible for Americans born right down the road here in Mountain View, or born across the Bay in east Oakland, to acquire the skills and the education that's going to make it possible for them to compete. Because I can - I can assure you if we don't provide that, if it ever becomes the case that it's no longer true in America that it didn't matter where you came from, it only matters where you're going - if we ever lose that, which is essentially at the core of who we are, then we are going to be fearful and we are going to be protectionist and we are going to try to hang on to that little piece of the economy that we have."

Alternativ till "flumskolan"?

Den så kallade high-school i USA kallas ibland för prep-school, dvs när de är speciellt inriktade på att förbereda eleverna för åtråvärda universitetsalternativ som den så kallade Ivy league i USA. Murgrönans universitet är en grupp skolor som bland annat har några av världens bästa universitet som Harvard, Princeton och Yale etc.

Sydkorea är ett land som gått från avgrundens rand till en modern stat med 49m innevånare och en GDP per capita på $24000. Sverige har en GDP per capita på $37000.

Enligt en artikel i International Herald Tribune så finns där en skola kallad Daewon där eleverna platsar i Ivy league när de examineras.

Beskrivningen är kanske lite extrem i svenska mått mätt men det är ju lärorikt att se vad globaliseringen inom undervisning åstadkommer och vilken konkurrens ett land som Sverige står mot med vad Alliansen har kallat "flumskolan".

Högerhjärnans segertåg?

Fann en intressant artikel i The New York Times Science sektion.

Den hette, fritt översatt: Låt datorerna räkna. Det är högerhjärnans tidevarv.

"Vänster sida, hem till språkcentrat är den extroverta logiska och linjära hälften av ekvationen. Den högra sidan, hem till det spatiala tänkandet och icke-verbala koncept är den icke-linjära källan till kreativitet och förnöjelse."

Skillnaden mellan de två hjärnhalvorna härstammar från forskning på 1960talet men på sistone har industrin börjat anamma kunskapen i sin management.

Artikeln börjar med att citera Einstein som hävdade att kreativiteten är viktigare än kunskapen.

Artikeln berättar om ett arbetslag som arbetade med ett så intressant problem, och var så förnöjsamma, att man inte ville avsluta detsamma. Ledningen för företaget var tvungna att utlova ett lika intressant projekt att fortsätta med för att få reda på resultatet.

Grundforskning vs tillämpad forskning

Dagens debattartikel i SvD.se Mer Makt och Frihet till Lärosäten väcker en del radikala tankar.

Man vill göra om universiteten till stiftelser för ökad flexibilitet genom att minska myndighetsinflytandet.

Man säger att grundforskning är viktig men tonen i artikeln andas att näringslivet skall få ett ökat inflytande i vilken forskning som skall bedrivas. Detta betyder i praktiken en mer tillämpad forskning.

Världsledande svenska företag som är med och bestämmer vilken forskning som skall bedrivas om 20 år. Betyder detta att dessa företag kommer att köpa sig grundforskningsresultat och forskare utomlands--som AstraZeneca tvingats göra sedan länge.

Jag raljerade tidigare om detta och undrade om det var dags för Sverige att bara syssla med Forskning och Utveckling och i stället skicka begåvade studenter utomlands för karriärer inom grundforskning? En vid första åsynen kanske lite extrem tillämpning av globalismen.

Säger man detta i artikeln?

Nya antagningsregler till Högskolan

Anders Flodström, universitetskanslern och chefen för Högskoleverket, skriver bra om de nya antagningreglerna och dess konsekvenser i en debattartikel i Göteborgs-Posten.

Man kan numera få meritpoäng i språk och matematik från fördjupningskurser som läggs till betygssnittet vid antagning. Detta kräver dock att studenterna är medvetna och planerar i tid. Studenter från familjer utan studievana kan drabbas.

Detta är förmodligen en anpassning till utländska system. Jag vet att man på High school i USA kan får College Credits vid fördjupningsstudier.

Det är dock positivt att se att språkstudier som är så viktiga för vår framtida möjlighet att följa med i utvecklingen globalt prioriteras. Speciellt kanske i Europa med tredjespråken Franska och Tyska. En student som inte studerat på engelska ligger redan här efter om de söker sig till internationella vidareutbildningar. Det finns ju dock möjlighet att studera på engelska på gymnasiet i Sverige numera.

Kanske är det så att det individuella initiativet måste bli starkare för att man skall kunna vara kompetitiv i världen. Det är därför kanske inte nödvändigtvis negativt med dylika krav. Studievägledningen i skolan blir viktig.

Rekryteringen av forskare och kvaliteten hos forskaren

Bo Rothstein, Professor i Statsvetenskap i Göteborg, skriver en intressant debattartikel i Göteborgs-Posten idag. Den heter Tvinga forskare att söka sig till andra universitet.

Rothstein går till hårt angrepp mot vad han kallar "inaveln" i det svenska universitetssystemet.

Sverige saknar vad Rothstein kallar "det akademiska världssamfundets mest geniala institutionella uppfinning" nämligen tjänstekonstruktionen Assistant Professor i det amerikanska systemet.

Det svenska systemet fungerar mer som ett lärlingssystem med mindre självständighet.

Kan detta vara en dellösning till vad Lars Leijonborg menade med problemet en minskad "excellens" av den svenska forskningen? Hur ökar man kvaliteten på forskaren?

Resurser till förbättring av forskarna?

Lars Leijonborg diskuterade i en artikel i DN.se om hur regeringens forskningsproposition med dess prioriteter kommer att se ut. Man skall satsa på klimatforskning och medicinsk forskning.

Man skall också satsa på grundforskning snarare än på tillämpad forskning och oroar sig över att svensk forskning har förlorat lite av sin excellens.

Om man tittar på en internationell rangordning av universitet och fokuserar på de främsta ett hundra universiteten så kommer Karolinska Institutet på 53 plats, Uppsala på 66 plats, Stockholms Univ. på 86 plats och Lunds Univ. på 97 plats.

Sverige har alltså inga universitet bland de främsta 50 universiteten där 38 ligger i USA.

Eftersom det föds lika många intelligenta barn i Sverige som i USA procentuellt sett så skulle man kunna tycka att de bästa studenterna i Sverige borde få kunna utbilda sig i USA och Europa på toppuniversitet.

Detta borde vara en förutsättning för att man skall kunna förbättra potentialen av svensk forskning. Enbart anslag löser inte problemet.

Leijonborg nämner inte detta i sin artikel men borde inte förutsättningar för utlandstudier och och för en grundutbildning som ger kompetitivitet internationellt vara med i forskningspropositionen?

Bland de som utbildar sig utomlands stannar en del. Andra återvänder men alla ger värdefulla kontakter.

Utbildning som exportnäring?

Gp.se har idag en debattartikel, Satsa på utildning som exportnäring, som diskuterar möjligheten att utbilda för export. Artikeln knyter an till av mig tidigare diskuterade artiklar i SvD.se och The Economist.

2004 fanns 2.5m högskolestudenter som valt att studera utomlands i världen, 2025 kommer det att finnas 8m. Kan en större andel än den nuvarande halva procenten lockas till Sverige finns där potential för en utveckling av utbildningen.

Det finns tydligen inga belägg för att låga studiekostnader är bra för att locka hit studenter. Prestigen på utbildningen och marknadsföringen är viktigare hävdar författarna. Men det är väl kanske här skon klämmer. Hur skall man öka intresset för icke-EU medlemmar att utbilda sig i Sverige. Hur skall man öka marknadsandelen?

Det är alltså inte bara EU som är relativt sett mindre populärt än USA, Storbritannien och Australien som studieort utan Sverige är om möjligt ännu mindre populärt. Det måste vara angeläget att om möjligt isolera orsaker till detta låga intresse.

Ytterligare en obekväm sanning?

Härom helgen skrev jag ett inlägg--Grundforskningspolitik--som jag pingade på SvD.se angående två artiklar som behandlade en föreslagen ökning av monetära medel till forskningen från EU.

Man får känslan att en stor satsning för att öka intresset för naturvetenskaplig forskning är på gång.

The Economist, October 27th, 2007, sidan 38 har en artikel kallad "Not the ace in the pack". Man syftar på de nya "blå kortet" för immigration. EU håller på att förlora i konkurrensen om att attrahera talang från olika delar av världen.

Frågan är varför så få skickliga ingenjörer, tekniker och doktorer knackar på EUs dörr? Relativt sett.

Bara 1.7% av EUs anställda befolkning är utifrån. Eftersom det bara är fråga om 70000 individer måste de vara frågan om de högutbildade, totalt 4.1m av EUs dryga halva miljard. Detta skall jämföras med lite drygt 3% för USA, mer än 7% för Canada och nästan 10% för Australien.

Det måste betecknas som intressant att nästan dubbelt så många i denna kategori väljer att arbeta i USA före EU. Artikelförfattaren tror inte man kommer att komma ifatt USA med deras "gröna kort" (tydligen rosa nuförtiden).

Det går att beteckna ovanstående informationen som ett delsvar på min fråga härom helgen. De för forskning och utveckling betydelsefulla individerna verkar inte trivas lika i bra Europa som i USA, Canada och Australien. Kan språket vara den enklaste faktorn eller finns det flera orsaker?

Att höja budgeten för forskningen samtidigt som man förenklar immigrationen kommer förhoppningsvis att ha önskade effekter. En debatt om orsaken till situationen kan kanske väcka ett allmänt intresse för denna viktiga fråga.

Grundforskningspolitik

Två artiklar i SvD.se i helgen som avhandlar grundforskningspolitik förvånar och är värda en kommentar. Den första är från näringslivsrepresentanter och den andra från forskare.

Tydligen har investeringarna i grundforskning halkat efter under lång tid men man har ingen förklaring till varför detta har skett. Är det som den gamle amerikanske presidenten Jefferson sade: "science is to important for political trickery"? Nu ber man opolitiskt i vart fall regeringen om hjälp.

Båda representanterna anför ett EU mål på 1% av BNP som en av orsakerna till behovet. Det gäller nu att inte halka efter andra länder. För några år sedan fanns där en artikel i den Franska dagstidningen LeMonde av Romano Prodi, då arbetandes som president inom EU kommissionen (1999-2004), där ett katastrofscenario målades upp.

Japan och USA hade 9 respektive 8 forskare per 1000 industriarbetare medan EU hade endast 5/1000. Jag frågar mig om denna rapport ligger bakom EUs 1% mål? Frågan är i vilket fall om pengar kommer att stimulera blivande forskare till professionen eller om andra mer subtila fenomen sker i Europa som gör att intresset har minskat relativt USA och Japan. Man efterlyser nya visioner för ungdomarna som skall locka dem till kallet forskningen.

För den oinvigde ser det ut att vara frågan om krav som är närmast revolutionära. Man yrkar på en fyra gångers höjning av anslaget till Vetenskapsrådet, den instans som fördelar forskningsanslag till grundforskningen.

Dock är det bristande grundforskningsresurserna inget nytt. För 10-20 år sedan tvingades ju Astra börja rekrytera forskare utomlands och därmed flytta denna sysselsättning till där människorna fanns.

En sådan utveckling talar ju i stället för att man borde satsa pengar på att entusiasmera svenska ungdomar i en förberedande skolform av toppkvalitet för en senare forskargärning utomlands som sedan indirekt betalar tillbaka till Sverige med kontakter och i utlandet utbildade spetskompetenspersoner, snarare än att försöka hålla grundforskningen igång i Sverige.

De två artiklarna får mig att ställa frågan, har Sverige blivit en förort till USA och de stora forskningscentra i Europa forskningsmässigt sett? Är de efterfrågade anslagsökningarna en sista dödsryckning eller legitima krav?