Ytterligare en obekväm sanning?

Härom helgen skrev jag ett inlägg--Grundforskningspolitik--som jag pingade på SvD.se angående två artiklar som behandlade en föreslagen ökning av monetära medel till forskningen från EU.

Man får känslan att en stor satsning för att öka intresset för naturvetenskaplig forskning är på gång.

The Economist, October 27th, 2007, sidan 38 har en artikel kallad "Not the ace in the pack". Man syftar på de nya "blå kortet" för immigration. EU håller på att förlora i konkurrensen om att attrahera talang från olika delar av världen.

Frågan är varför så få skickliga ingenjörer, tekniker och doktorer knackar på EUs dörr? Relativt sett.

Bara 1.7% av EUs anställda befolkning är utifrån. Eftersom det bara är fråga om 70000 individer måste de vara frågan om de högutbildade, totalt 4.1m av EUs dryga halva miljard. Detta skall jämföras med lite drygt 3% för USA, mer än 7% för Canada och nästan 10% för Australien.

Det måste betecknas som intressant att nästan dubbelt så många i denna kategori väljer att arbeta i USA före EU. Artikelförfattaren tror inte man kommer att komma ifatt USA med deras "gröna kort" (tydligen rosa nuförtiden).

Det går att beteckna ovanstående informationen som ett delsvar på min fråga härom helgen. De för forskning och utveckling betydelsefulla individerna verkar inte trivas lika i bra Europa som i USA, Canada och Australien. Kan språket vara den enklaste faktorn eller finns det flera orsaker?

Att höja budgeten för forskningen samtidigt som man förenklar immigrationen kommer förhoppningsvis att ha önskade effekter. En debatt om orsaken till situationen kan kanske väcka ett allmänt intresse för denna viktiga fråga.