En fråga som är mycket central då det gäller att forma sig en uppfattning om hur utvecklingen inom Artificiell Intelligens kommer att fortskrida är vad kreativitet är.
Fungerar det på det viset att vår mentala existens genererar nya kombinationer som inte mekaniskt kan produceras? Gudomlig inspiration? Eller är det som med evolutionen att det bara är ett enda långt tema med variationer som råkar bli intressanta då och då med utdelandet av en människa med intelligens eller ett Nobelpris.
Vi har ju inget minne från tidigare än c:a 1 år, Freud kallade det "Childhood Amnesia" 1905. Kan man tänka sig att minnet måste vara involverat i kreativiteten? I så fall är det något som byggs upp av våra intryck innan vi kan minnas, tala och kanske tänka. Kanske har detta något en yta på vilken, likt syntesen av DNA, talet, och därmed våra idéer formas.
Med en dylik modell blir tänkandet mekaniskt liksom molekylärbiologins skeenden. De så kallade snilleblixtarna blir då mekaniskt utlösta. Om det är så att vår mentala existens inte kan reduceras på molekylära skeenden så borde det inte gå till på detta sätt.
Hur går det då till? Hade Descartes rätt?
Rätt om kongressen.
1 dag sedan
1 kommentar:
Det verkar onekligen som att Descartes hade rätt på åtminstone några punkter. Har tex svårt att tänka mig att en maskin någonsin skulle kunna förstå ett koncept som gud, eller skapa ett skönlitterärt storverk.
Intressant blogg, f.ö.
Skicka en kommentar