Politikens Globalisering?

Spiegel ONLINE International, denna extremt anti-Amerikanska blaska, börjar slå sig för bröstet. Tyskland är på marsch, utan USA, och konfererar med Indien och Kina hela vägen enligt artikeln Merkel's push for consensus: Crisis creates a new German politics.

Dirk Kurbjuweit skriver bl.a.:

"For Germany, this means that it can only prevail against the new major players, with which the Germans are not tied through shared values, within the EU. This is why global policy for German politicians must, most of all, be integration policy in Europe. In addition, the German elites must acquire global competency."

Ja, Sverige står nu inför ett viktigt vägval. Skall de integrera sig i EU med euron eller skall de hålla sig på sin kant och hoppas att Storbritannien också stannar utanför? Det verkar på det här citatet som om att det gäller för Svenskarna att platsa i den framtida Tyska eliten för att ha något att säga till om i världen.

Vad händer om man väljer frihetens och risktagandets väg snarare än stabilitetens och fredens och lutar sig på USA i stället? Det kanske vore något. Speciellt om Obama vinner i morgon. Men när allt kommer omkring är det kanske bara "business" mellan USA och Sverige?

Gordon Brown hävdade ju för en tid sedan i en TIME Magazine intervju att han har för avsikt att utöka antalet studenter som reser till USA och hoppas på motsatt flöde. Skulle Sverige kunna skapa ett dylikt "special relationship" nu när man skall sluta översätta Hollywood filmtitlarna och allting. Det skulle ta tid men vad vill Sverige på lång sikt?

Dick Erixon skriver att Australien verkar ha valt sida. De börjar censurera Internet. Gör de detta för att fjäska med Kina? De har för närvarande ett stort handelsutbyte. Kräver Kinesiska företag att de gör detta för att de skall etablera sig i Australien? En skrämmande utveckling i så fall. Autokratin är infektiös.

Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier sade vid ett tidigare tillfälle att de nu var dags att scanna av världen för nya möjligheter. C:a 80% av den Tyska populasen vill ju inte att USA utrikespolitik skall ha något med Tyskland att göra. Det verkar ju vara något dylikt som artikeln handlar om. Men behöver man verkligen detta? Behöver Sverige vänta och se vem som blir starkast eller skall man välja med värderingarna i stället?

Bibelöversättningens eventuella betydelse för samhällets utveckling?

Har diskuterat vad Rysslands isolationism kan tänkas innebära men man undrar ju varför de är så olika européerna i övrigt.

En möjlig orsak kan vara samhällets utveckling kring översättningen av Bibeln till ländernas språk. John Wycliff lär ska ha översatt den första Bibeln till engelska 1382. Tyskland fick sin Bibel 1466. Sverige fick sin 1541.

Bibeln var ju ofta den enda boken som fanns i ett hushåll och måste väl betraktas som viktig för den kulturella utvecklingen och kanske därmed för samhället i stort--civilisationen.

Med detta som en arbetshypotes är det intressant att Ryssland fick sin Bibel först 1875. Detta är att vara på efterkälken redan från början och kanske en orsak till att kommunismen utvecklades här 1917 och inte i det övriga Europa?

Vitryssland, som numera kallas Europas sista diktatur, fick sin Bibel översatt 1973.

En fråga till katolikerna kan vara om de tror att protestanterna bidragit mer till Europas utveckling än de själva på grund av att man betonar det "vernacular"? Det är ju rimligt att anta att Guds ord betyder mer för individer om de förstår vad som sägs.

Hur relevant det ovanstående är kanske kan belysas av dem som är kunnigare än jag på idé och lärdomshistoria och kyrkohistoria?

Källa: The Oxford Companion to the Bible, eds. Metzger, BM och Coogan, MD, Oxford University Press, 1993.

Teologi eller Vetenskap

Jag fortsätter mitt sökande efter den kristendom som tillåter fritänkande som forskare inom naturvetenskapen. Har lagt en ansenlig mängd tid på detta projekt som jag startade för fyra år sedan. Det böcker jag penetrerat finns listade på min hemsida. Har tidigare diskuterat böcker som The Language of God av Francis Collins och Coming to Peace with Science av Darrel R. Falk samt böcker av John Polkinghorne, Owen Gingrich och Alister E. McGrath.

Skrev ett inlägg kallat Djävulens Advokat härförleden. Jag frågade mig om teologin har ensamrätt att söka Gud. Ordet betyder ju trots allt läran om Gud.

Tänkte försöka sammanfatta dessa tankar med dem jag skrev igår, dvs att Gud är Naturen. Det mesta av informationen om dessa två variabler finns samlad under etiketten "gudsbild" i bloggen.

Såvitt jag förstår detta fungerar denna Gudsbild med den nicenska trosbekännelsen förutom kanske att jag inte tror på nyttan av en enda kyrka. Den är dock mindre personlig och tonar ned treenigheten.

Själv har jag nöjt mig med den teologiska kunskapen att Gud inkarnerades i Jesus och att han uppstod från de döda. Gud visade sin makt här på Jorden. Har jag förstått saken rätt är jag då kristen. Jag är visserligen döpt katolik, ej upptagen i kyrkans fulla gemenskap, men jag betraktar mig endast som Kristen non ultra descriptus.

Som naturvetenskaplig forskare anser jag mig kunna göra detta för sannolikheten är stor att något viktigt hände eftersom det blev ett så tydligt historiskt resultat. Att den sannolikhetsbedömningen har en troskomponent, är jag medveten om, men jag gör den med ett rent samvete.

Eftersom vetenskapen studerar Naturen är då teologin för mig det som teologerna bygger på Bibeln och andra skrifter men inte nödvändigtvis kunskapen om Gud. Som vetenskapsman och pragmatiker har jag svårt för att engagera mig i detta på grund av att jag, så att säga, når till inkarnationen men inte längre. Jag tycker inte data räcker för mer än detta.

Jag lärde mig idag av David Nyström att till och med katolikerna har teologer som tror att Jesus var en vanlig man. Edward Schillebeeckx blev dock kallad till Vatikanen för sin bok om Jesus. Jag är inte säker på vilka data som fick honom att revidera sin uppfattning men det kanske är möjligt att arkeologiska fynd kan vara så övertygande i det enskilda fallet.

Har ju diskuterat möjlligheten att vetenskapen kan komma att förbättra eukumeniken, i meningen tolerans. Något liknande sades för 14 år sedan:

“A religion old or new, that stressed the magnificence of the universe as revealed by modern science, might be able to draw forth reserves of reverence and awe hardly tapped by the conventional faiths. Sooner or later, such a religion will emerge.”

Carl Sagan, Pale Blue Dot (1994)

Nutidens kyrkliga engagemang i miljön är ju en sådan förändringens vind. En slags förenade av Gud och Naturen.

Ekumenik II

Enligt Wikipedia är: "Ecumenism (also oecumenism, œcumenism) refers to initiatives aimed at greater religious unity or cooperation." Lustig definition eftersom skillnaden på enhet och kooperation är signifikant.

vidare:

"Christian ecumenism is distinguished from interfaith pluralism. Ecumenism in this broad sense is called religious pluralism, as distinguished from ecumenism within a faith movement. The interfaith movement strives for greater mutual respect, toleration, and co-operation among the world religions."

Jag skulle vilja göra en kommentar om den möjliga "omöjligheten" att sträva efter enhet bland religionerna och även mellan kyrkorna inom kristenheten. Frågan är om denna omöjlighet har med vår biologi och nervsystemfunktion att göra?

Vetenskapen har ju, speciellt de senaste 500 åren, begränsat religionens domän i västvärlden. Dess metod och användandet av dess resultat har dock ett globalt genomslag.

Politiken har ju inte ett globalt genomslag även om globaliseringen kanske strävar efter en dylik. Ingen realist eller demokrat tror på en makt med världsdominans. Jorden är uppdelad i många olika stater.

Staterna börjar dessutom dela upp sig i olika religioner samt ateism (c:a 25%), multikulturalism, med religionsfrihet. Svarar inte denna uppdelning för ett mänskligt behov av icke-enhet inom kyrkan såväl som mellan religioner?

Ett enhetssträvande ter sig närmare som en strävan efter större makt. Något som åtminstone jag anser inte hör hemma i trosfrågor. Blandar man politik och religion hamnar man ofta i medeltida situationer. Jag tror t.ex. att den katolska kyrkan är för stor, biologiskt sett.

Jag har fått kritik för detta men själv är jag övertygad att vetenskapen och den kunskap den tar fram främjar och stabiliserar religiös pluralism. Detta upplever jag som positivt samt fredsbevarande.

Sacred and Neural?

Under etiketten "andlighet" har jag diskuterat innebörden av begreppet med referenser till neurologisk/psykologisk forskning på min blogg. Tidiga resultat från Andrew Newbergs laboratorium var redan diskuterade i Sverige.

Charlotte gav mig en referens till Ulf Jonsson SvD.se som ledde till att jag fann en avhandling kallad Sacred or Neural från 2004 av Anne Runehov som numera arbetar i Köpenhamn.

Anne Runehov ThD har en hemsida där hennes nuvarande forskning finns dokumenterad och där hon gör reklam för sin bok från 2007 kallad: Sacred or Neural, The Potential of Neuroscience to Explain Religious Experience.

Ekumenik

Jag försöker som kristen verkligen inte framstå som en teolog men min situation leder till att jag tvingas att ifrågasätta kyrkans roll. Där är jag inte ensam om, om jag förstår Charlottes inlägg om Emergent Church rätt.

Där är väl egentligen ingen brådska men jag blev kristen utan att egentligen finna en församling att tillhöra. Anledningarna är många men situationen lämnar mig där jag vill finna tillhörighet med andra kristna.

För att få en uppfattning om vad gudstjänsten innebär i olika församlingar och samfund har jag tittat på SVTs söndagsgudstjänst. I söndags lärde jag mig t.ex. att kombinationen Ylva Eggehorns text och Sara Lindvall Nybergs musik och framträdande var synnerligen vackert.

Fördelen med en blogg är att man kan ställa frågor. Ju enklare de är ju större möjlighet att få svar. Jag skulle vilja pröva en teologiskt troligvis mycket naiv fråga. Om man vill ha en fungerande ekumenik mellan de abrahamistiska religionerna. Kan man då anse att den gemensamme Guden visade sig för de olika folken på olika platser och vid olika tillfällen och på detta sätt skapade religionerna i fråga?

Det sagda måste på något sätt anses vara fel, även om vetenskaplig forskning pekar entydigt åt detta håll. Det är helt enkelt för bra. Alla skulle ju vara nöjda.

Tacksam för hjälp med denna gåta.

Det känns underligt

Dagen.se skriver om Caroli kyrka i Malmö där skolavslutningen firas utan präst. Lokalen, dvs kyrkorummet, ansågs vara "stämningsfullt".

Denna något materialistiska syn är kanske en utveckling som är i antågande. Svarar den mot de psykologiska behov som kyrkan ansvarat för? Eller är detta andlighet? Man planerade att spela "stämmningsfull sång och musik".

Har prästens funktion huvudsakligen och för de flesta varit att skapa en stämningsfull atmosfär? Med den skillnaden att man nu för tiden störs av "det där religiösa".

Karin Långström-Vinge skrev ett inlägg, Kyrkan och dess tröskel, där hon poängterade folkets kärlek till kyrkorummet. När jag läste detta föreställde jag mig detsamma med prästen. I Malmö har kyrkobesöket tydligen blivit endast en "kulturhistorisk upplevelse".

Betyder detta början till kyrkans upplösning i samhället? Kanske är det bara ett praktiskt sätt för en församling att få ekonomin att gå ihop?

Reinkarnation och mänsklig kloning

John Tierney skriver idag i nytimes.com om hur man i Öst ser annorlunda på kloning än i Väst i artikeln "Are Scientists Playing God? It Depends On Your Religion".

I bakgrunden ligger frågan om vi i Väst kommer att halka efter dem i Öst när det gäller forskning på stamceller.

Eftersom religionens antågande är ett kontemporärt skeende så medför detta att frågan kommer att tillspetsas ytterligare. Kulmen är inte nådd. Detta är en utmaning för kyrkan.

Forskningen på atomkärnornas inre var väldigt kontroversiell efter konstruktionen av atom- och väte-bomberna. Sedan vande sig folk. Edward Teller, en fysiker som arbetade på den fysik som rörde teorin bakom vätebomben sade på frågan om hur han kunde arbeta på något så farligt svarade att fysiken var så otroligt intressant.

Det är nyfikenheten, sökandet efter skönhet, som driver människan förbi religionens hinder. Det blir med andra ord en konkurrens mellan en gång etablerad religiös skönhet och en successivt framkommande naturlig skönhet. Kanske det mest effektiva sökandet efter Gud?

Den absoluta skönheten är förmodligen relaterad till kärleken, agape.