Ett intressant teoretiskt problem och ett viktigt praktiskt beslut

När börjar det mänskliga livet eller när får fostret ett människovärde? En artikel i SvD.se, Människovärde först vid födseln, författad av barnläkaren och professorn Hugo Lagercrantz på Astrid Lindgrens barnsjukhus diskuterar frågan.

Dr. Lagercrantz påpekar att det är troligt att själva födseln, med alla dess omställningar, är den tidpunkt då fostrets "själ" eller medvetande bildas. Han anför argumentet att fostret i livmodern är sövt av substanser från placentan eller moderkakan. Underförstått är då kanske att ett något sederat medvetande ändå existerar före den magiska 23 veckorsgränsen.

Det vore ju intressant om det var möjligt att studera medvetandet hos foster samtidigt med moderns medvetande?

Han framhåller vidare att nervbanorna från sinnesorganen kopplas till hjärnbarken vid pass 25 veckor och att detta är nödvändigt för att medvetandet skall fungera.

En rapport från Storbritannien rörande kriterier för neonatalvård, som refereras i artikeln, hävdar att tidpunkten för födseln sammanfaller med en signifikant viabilitets höjning, generellt sett.

Det ovan nämnda får förmodligen påven i Rom samt hans 1 miljard troende att våndas. Enligt den katolska kyrkan tillkommer själen vid fusionen mellan spermie och ägg. Vidare anser man att själen kommer från Gud och inte från föräldrarna. Nu skall man tvingas acceptera en variabel tid, födseln, efter 23 veckor som livets begynnelse.

Påven våndas med all rätt. Den dogm som kräver att spermie möter ägg har ju sedan fåret Dolly 1996 visats vara fel. Kloningen passerar ju detta katolska hinder. Man kanske inte skall säga något innan en människa blivit klonad, officiellt? Människan kanske har en själ som däggdjuren saknar?

Vetenskapliga data talar dock defintivt för att nervsystemet skall ha nått en viss mognad för att medvetandet eller själen, för dem som tror på en sådan, skall kunna existera.

En genväg till embryonala stamceller

Man kan idag läsa lite överallt, nytimes.com, dagen.se, SvD.se, om hur två olika forskningsgrupper i Japan och USA lyckats transfektera hudceller med fyra gener så att embryonala stamceller bildats.

Detta är en viktig genväg för att producera friska nya celler i stället för produktion via terapeutisk kloning med humana embryon.

Många förväntar sig att etiska dilemman skall lösas på detta vis.

En fråga som dock inte diskuterades i artiklarna är om det kommer att bli möjligt att producera embryon via den nya tekniken. Detta experiment skulle medföra nya etiska dilemman.

Fåret Dolly skapades 1996 genom att man tog arvsmassan från en hudcell och injicerade den i ett obefruktat ägg med utsugen arvsmassa. Detta modifierade ägg gör samma arbete som de transfekterade generna ovan. Denna kloning verifierade att en adult cell kunde embryonaliseras.

Men vad händer med definitionen på liv enligt kyrkan i detta fall? Det finns ingen konception. Kommer själen att kunna transfereras via en cell från donatorn? Eller som i Dollys fall via arvsmassan. Annars skulle ju en klonad individ bli själlös. Detta borde vara ett argument för att själen tillkommer under den embryonala utvecklingen snarare än vid konceptionen.

Argument om Uppkomsten av Den Första Cellen

Jag föll för frestelsen att publicera ett antal typiska kommentarer rörande svårigheten att förklara uppkomsten av den första cellen som ett argument för existensen av Gud som dess skapare. Nu är det naturligtvis fortfarande så att det är intressant att försöka förklara hur Gud bar sig åt. Hur långt bort finns svaret?

“Biology is the study of complicated things that give the appearance of having been designed for a purpose. ... We have seen that living things are too improbable and too beautifully ‘designed’ to have come into existence by chance.” Dawkins, The Blind Watchmaker, pp. 1, 43.

"Yet, after such acknowledgments, Dawkins, an avowed atheist and perhaps the world’s leading Darwinian, tries to show that life came about by chance without intelligent design. Dawkins fails to grasp the complexity in life."

“The complexity of the simplest known type of cell is so great that it is impossible to accept that such an object could have been thrown together suddenly by some kind of freakish, vastly improbable, event. Such an occurrence would be indistinguishable from a miracle.” Denton, p. 264.

“Is it really credible that random processes could have constructed a reality, the smallest element of which—a functional protein or gene—is complex beyond our own creative capacities, a reality which is the very antithesis of chance, which excels in every sense anything produced by the intelligence of man? Alongside the level of ingenuity and complexity exhibited by the molecular machinery of life, even our most advanced artefacts appear clumsy. We feel humbled, as neolithic man would in the presence of twentieth-century technology. It would be an illusion to think that what we are aware of at present is any more than a fraction of the full extent of biological design. In practically every field of fundamental biological research ever-increasing levels of design and complexity are being revealed at an ever-accelerating rate.” Ibid., p. 342.

“We have seen that self-replicating systems capable of Darwinian evolution appear too complex to have arisen suddenly from a prebiotic soup. This conclusion applies both to nucleic acid systems and to hypothetical protein-based genetic systems.” Shapiro, p. 207.

“We do not understand how this gap in organization was closed, and this remains the most crucial unsolved problem concerning the origin of life.” Ibid., p. 299.

“More than 30 years of experimentation on the origin of life in the fields of chemical and molecular evolution have led to a better perception of the immensity of the problem of the origin of life on Earth rather than to its solution. At present all discussions on principal theories and experiments in the field either end in stalemate or in a confession of ignorance.” Klaus Dose, “The Origin of Life: More Questions Than Answers,” Interdisciplinary Science Reviews, Vol. 13, No. 4, 1988, p. 348.

“The events that gave rise to that first primordial cell are totally unknown, matters for guesswork and a standing challenge to scientific imagination.” Lewis Thomas, foreword to The Incredible Machine, editor Robert M. Pool (Washington, D.C.: National Geographic Book Service, 1986), p. 7.

“No experimental system yet devised has provided the slightest clue as to how biologically meaningful sequences of subunits might have originated in prebiotic polynucleotides or polypeptides.” Kenyon, p. A-20.

“If we can indeed come to understand how a living organism arises from the nonliving, we should be able to construct one—only of the simplest description, to be sure, but still recognizably alive. This is so remote a possibility now that one scarcely dares to acknowledge it; but it is there nevertheless.” George Wald, “The Origin of Life,” p. 45.

Experts in this field hardly ever discuss publicly how the first cell could have evolved. However, the world’s leading evolutionists know the problem exists. For example, on 27 July 1979, Luther D. Sunderland taped an interview with Dr. David Raup, Dean of the Field Museum of Natural History in Chicago. This interview was later transcribed and authenticated by both parties. Sunderland told Raup, “Neither Dr. Patterson [of the British Museum (Natural History)] nor Dr. Eldredge [of the American Museum of Natural History] could give me any explanation of the origination of the first cell.” Dr. Raup replied, “I can’t either.”

“However, the macromolecule-to-cell transition is a jump of fantastic dimensions, which lies beyond the range of testable hypothesis. In this area all is conjecture. The available facts do not provide a basis for postulating that cells arose on this planet.” David E. Green and Robert F. Goldberger, Molecular Insights Into the Living Process (New York: Academic Press, 1967), pp. 406–407.

“Every time I write a paper on the origins of life I swear I will never write another one, because there is too much speculation running after too few facts, though I must confess that in spite of this, the subject is so fascinating that I never seem to stick to my resolve.” Crick, p. 153.

(Från: http://www.creationscience.com/onlinebook/ReferencesandNotes29.html#wp1013398)

Fler stora tal

Dr. Owen Gingerich har skrivit en trevlig liten bok som heter God's Universe från 2006. Den får tjäna som motvikt till den mörka Breaking the Spell.

Jag anskaffade boken för att jag letade efter argument för kristendomen som skulle kunna påverka debatten med de ominösa ateisterna Richard Dawkins, Daniel C. Dennett, Christoffer Hitchens och Sam Harris.

Dr. Gingerich leverade bland annat en åsikt som är intressant ur det tidigare perspektiv som diskuterats på bloggen Z, Z igen och på denna blogg:

"I would go still further and asssert that stellar evolution is child's play by comparison with the complexity of DNA in grass or mice".

Bevisen för design i naturen är fantastiska tyckte även poeten Walt Whitman:

The tree toad is a chef-d'oeuvre for the highest,
And the running blackberry would adorn the parlors of heaven,
And the narrowest hinge in my hand puts to scorn all machinery,
And the cow crunching with depress'd head surpasses any statue,
And a mouse is miracle enough to stagger sextillions of infidels.

Strofen får mig att tänka på problemet med den första cellen och vi diskuterade tidigare att sannolikheten för att denna form av liv skulle uppstå var i storleksordningen en på tio upphöjt till åttio. Detta tal är stort. Lika stort som antalet atomer i Universum enligt Stephen Hawking i sin bok Kosmos.

I diskussionens hetta anfördes felaktigt att katalys inte var diskonterat och det är därför intressant att betrakta det tal som Lecomte du Noüy räknade ut för ett halvsekel sedan där sannolikheten för att ett två tusen atomer stort protein skulle slumpvis bildas var ett på tio upphöjt till 321. Denna sannolikhet är absurt låg.

Vidare fås ett tentativt gudsbevis från ett annat stort tal som Dr. Gingerich poängterar. Det är tydligen så att felmarginalen på beräkningen av the Big Bang, dvs på balansen mellan expansionen och gravitationen, är en på tio upphöjt till femtionio.

Sannolikheten för att Universum inte skulle ha fallit tillbaka på sig självt innan elementen bildats eller att gravitationen skulle ha försvunnit så snabbt att galaxer ej formats är alltså väldigt liten.

Att Universum verkar vara "tuned in" på detta vis brukar kallas för den antropiska principen. Som Francis Collins påpekar i sin bok The Language of God så är detta tentativa gudsbevis aningen cirkulärt eftersom vi inte skulle kunna kommentera affären om vi inte funnits till men det är ändå i mina ögon påtagligt underligt att vår planet bildades överhuvud taget såvida Gud inte existerar.

Som jag skrivit tidigare ligger dessa sannolikheter bakom mitt argument med tre olika existenser skapade av Gud. Universum, Den Första Cellen och Vårt Mentala Liv. Somlliga anser att dessa existenser inte går att reducera på varandra. Med andra ord skulle inte biologin kunna beskrivas med fysikaliska termer.

Vad sannolikheterna beträffar så är 10^59 "child's play" jämfört med 10^80.

Universum har alltid funnits?

Själv tror jag att Universum alltid funnits och att Gud är Universum. Där finns inte någon matematik bakom denna tro. Det är för mig det enklaste svaret på frågan om varifrån vi kommer och vad meningen med livet är.

I boken Kosmos från 1989 skriven av Stephen W. Hawking finns ett kapitel kallat Universums Ursprung och Öde där författaren lägger fram ett förslag att Universum är utan gräns och att någon singularitet för en Big Bang inte är nödvändig. Detta Universum bara existerar.

Bakom förslaget är en betraktelse av problemet med konceptet "imaginär tid", till skillnad från den för oss normala reella tiden. Jag vet inte hur man skall tolka imaginär tid. Författaren påstår att det har med imaginära tal att göra. Dessa tal var bekanta men kunskapen om dem hjälpte föga. Ett matematiskt knep sa författaren.

Det intressanta med förslaget är dock att det kan betyda att vi skulle kunna vara en biprodukt som inte kan förstå tidsbegreppet utan har växt upp med en felaktig syn, dvs den reella tiden, när vi egentligen lever i en värld med imaginär tid.

Hawking raljerar lite om hur han har hamnat i en situation lik Galileis eftersom Påven vill ha en skapelse. Speciellt som han är född på samma dag som Galilei, 300 år senare. Dock finns där ju fortfarande ett behov av en skapelse av grundämnen, liv etc. Lyckas man förstå hur förutsättningen för vårt liv har kommit till på något annat sätt är det ju bara en stor smäll som försvunnit.

Varför jag blev kristen

I sjätte klass blev jag agnostiker, ex nihilo. Jag kommer ihåg att när jag lärde mig ordets definition så passade det in på min dåvarande inställning. Jag hade växt upp i en ateistisk miljö och hade inte haft någon anledning att fundera närmare på saken. Jag har därför aldrig varit ateist.

Ett liv påbörjades men tog slut och jag hade inte haft någon anledning att begrunda frågan närmare förrän vid c:a 43 års ålder, dvs runt 1998. En lång historia blir kort, om jag säger att jag utsattes för ett lidande som ledde till en ändrad världsbild. Jag hade börjat söka. Det började med zen-Buddism i två år och fortsatte med biblisk historia och Judendom. Jag blev troende monoteist.

Frågan är varför? Är man pessimist passar gärna ateismen. Här följer C.S. Lewis analys från hans bok Lidandets Problem. Svaret på frågan varför tror du inte på Gud?:

"Se på universum vi lever i. Den allra största delen av det består av en tom rymd, fullständigt mörk och ofattbart kall. De himlakroppar som rör sig i denna rymd är så få och så små i jämförelse med rymden själv, att även om man visste att var och en av dem var till trängsel fylld med fullkomligt lyckliga varelser, skulle det ändå vara svårt att tro att liv och lycka var mer än biprodukter av den kraft som har skapat universum...

Och hur är livet, medan det varar? Det är inrättat så att alla dess former kan leva endast genom att göra varandra till rov. Inom de lägre formerna medför denna process endast döden, men inom de högre inträder en ny egenskap, som kallas medvetande och som medför att processen åtföljs av lidande...

Att vår egen civilisation har gjort detta kan ingen bestrida; att den kommer att gå under i likhet med sina föregångare är förvisso troligt. Och även om den inte skulle göra det--än sedan? Människosläktet är dömt till undergång, ty man har funnit att universum håller på att krympa ihop och en gång kommer att bli en ensartad oändlighet av homogen, lågtempererad materia. All historia skall bli till intet; allt liv skall till slut visa sig ha varit en kortvarig och meningslös grimas på den oändliga materiens idiotiska ansikte..."

Då är det mer förnuftigt att se en mening med vår värld och vårt liv. Just det, kristendomen är mer förnuftig på en bädd av optimism. Jag tror att det är så enkelt. Därför har jag aldrig tvivlat på Guds existens. Snarare är den självklar. Det finns problem men jag är mycket nöjd med vår civilisation som skapades från kristendomen. Jag behöver inga bevis på Guds existens mer än t.ex. vad som finns i Mellan Östern.

Här fanns allt för att starta föregångarna till vår civilisation. Guldklimpar och färgade små stenar på marken som blommor för att väcka vår nyfikenhet och att vi skulle exprimentera fram koppar till brons. Sedan järnet runt 1500 BCE i Cappadocien till svärd och hjulaxlar. Källor där vattnet flödade och fortfarande flödar.

Området är det enda människan kunnat rädda sig igenom under istiderna ner till Afrika--alla passerade här. Man kan räkna ut att c:a 5000 djur måste passera Jordandalen varje dag de 5000 åren som leder till en istid. Kanske följde de vattnet från Gihonkällan som rinner ner från bergen där Jerusalem ligger när de stoppades av Döda Havet.

På varje sida flodcivilisationer som kunde leva på rika skördar år efter år utan gödsel--stabilitet. Detta var mycket viktigt då man har kunnat räkna ut att Levanten drabbades av torrperioder om 2-3 år två gånger varje 40 år. Mitt i allt detta uppstod monoteismen. Som grädde på moset fanns där petrolium för att driva utvecklingen i vår tid. Mellan Östern är en viktig region för oss alla.

Tvillingarnas själ

I sin bok The Language of God berör Francis S. Collins en fråga som var uppe tidigare och som är intressant: nämligen hur tvillingarnas och trillingarnas själ blir till.

Om det är så att livet börjar i och med konceptionen så blir själen till vid fusionen av spermien och ägget. Katolikerna anser att Gud skapar själen vid detta ögonblick.

Eftersom själen inte delar på sig enligt reglerna för biologiska celler blir det problem. Där finns ingen kunskap publicerad om själens öden och äventyr i den vetenskapliga litteraturen så den är ju ett teologiskt problem.

Åtminstone tror Dr. Collins också så (sidan 250). Det gör nog de flesta. Johan (the cosmic swede) ställde frågan om inte själen följde cellerna och vid tvåcellstadiet separerar som embryona till tvillingembryon. Den möjligheten finns naturligtvis.

Frågan är extra intressant för den representerar ett argument mot att "livet" börjar vid konceptionen. Själv tänker jag mig att det behövs ett nervsystem för att själen skall bildas.

Dr. Collins konfirmerar vad jag hade lärt att tidpunkten för bildandet av tvillingembryon är okänd. Han säger att det troligen sker vid tvåcellstadiet. Intressant att det inte är känt eftersom det kanske inte händer vid IVF behandlingarna i så fall. Där passeras ju tvåcellstadiet. Normalt sker fusionen in cognito i äggledaren bortom ögats möjlighet till observation.

The Language of God

Har just läst boken The Language of God av Francis S. Collins som kom ut 2006. Dr. Collins gjorde karriär först som kemist, PhD, men sadlade sedan om till läkare med medicinsk genetik som specialitet. Han var med i konstellationen som tog fram genen för cystisk fibros, CFTR, och ärvde sedan chefskapet för The Human Genome Project, 1993, efter James Watson.

Först skulle jag vilja referera till en artikel i dn.se från 21 mars 2007 av Dr. Jörgen Sjöström där en diskussion av boken återfinns tillsammans med en del andra relevanta kommentarer. Ett citat ur artikeln är belysande:

"Religiösa forskare hamnar ofta i en delikat situation eftersom deras tro av de flesta kolleger och chefer ses som ren vidskepelse. De känner sig heller sällan hemma hos bokstavstroende religiösa samfund, som förkastar väletablerade vetenskapliga teoribyggen som att kosmos bildats för många miljarder år sedan genom Big Bang och att allt liv styrs av evolutionsteorins lagar. Man har därför valt att ligga lågt."

Det jag vill föra fram ur boken är till vem den riktar sig. Naturligtvis är den av intresse som motvikt till Richard Dawkins skriverier men det är också intressant att Collins talar till de så kallade YECs, Young Earth Creationists. En vädjan att acceptera vetenskapens rön. Orsaken till detta är det följande.

2004 var 45% av amerikanerna YECs dvs de tror att Gud skapade människan i sitt nuvarande format för mindre än 10000 år sedan. Det tror på mikroevolution men ej på makroevolution. 38% tror att Gud skapade människan från mindre avancerade livsformer under miljoner år. 13% tror att människan skapades från mindre avancerade livsformer under miljoner år utan Guds inblandning. Detta förhållande har varit konstant under de senaste 20 åren.

Initialt vill jag sedan göra en lång historia kort genom att redogöra för Collins förslag till harmonisk lösning på problemet tro och vetenskap. Ett slags recept på hur man kan tänka som religiös forskare. Collins kallar det "Theistic evolution" (min översättning):

1. Universum bildades ur ingenting för c:a 14 miljarder år sedan.

2. Trots mycket liten sannolikhet tycks egenskaperna av Universum varit inställda för liv.

3. Mekanismen för livets uppkomst är ej känd, men när det väl bildats åstadkom evolutionen med den naturliga selektionen utvecklingen av den biologiska mångfalden över lång tid.

4. När väl evolutionen kommit igång krävdes ingen övernaturlig intervention.

5. Människorna är en del av evolutionen och delar en anfader med de stora aporna.

6. Människan är också unik på ett sätt som evolutionen ej förklarar vilket pekar på vår spirituella natur. Detta inkluderar existensen av en Moral Lag (kunskapen om rätt och fel) och sökandet efter Gud som karakteriserar alla mänskliga kulturer genom tiderna.

Collins anser att detta synsätt ger skydd mot att i framtiden behöva dra tillbaka yttranden av så kallat "God-of-the-gap" slag. Detta är när man enligt ovan t.ex. skulle säga att Gud skapade livet på Jorden. Collins Gud är utanför det materialistiska systemet. Kommentarer följer.

En pyrande spricka i vattnet

Ibland kan det vara intressant att pröva på en mental bild av ett fenomen för att få ett nytt perspektiv.

Kroppens celler kan ses som sprickor i en mängd vatten där biokemiska reaktioner ligger och pyr.

Denna array av pyrande sprickor kanske är beroende av den inbördes orienteringen av sprickorna?

Grad av weirdness

Livet skapas på en biologisk yta i cellen. Är denna yta strukturellt fraktal som kärlträdets eller luftvägarna?

Det kan vara så att denna yta är mindre "weird", mer förfinad, i mammala celler än den var för 3 miljarder år sedan.

Kan detta vara orsaken till att de mentala processerna startade i den nuvarande vävnaden?

Med andra ord, kan denna biologiska livsyta på något sett vara relaterad med det mentala livet?

Deuterium och liv

Det slog mig att jag hade arbetat med studier som gav lite information i riktningen hur mammala celler tål en deuterium miljö i försök där produktionen av isotopinnehållande monoklonala antikroppar för NMR experiment studerades.

Deuterium, eller tungt väte, är en väteatom med en neutron och en proton till skillnad från vanligt väte som bara har en proton.

Deuterium (D) beter sig kemiskt likt väte, men ej identiskt, vilket försök där en muscellinje odlas i olika proportioner av tungt vatten, D20, visar. Det visade sig att de cellinjer jag studerade bara tålde odlingsmedium upp emot 50% D20 i H20.

Livet slocknar alltså så sakta med denna förändring i molekylära interaktioner. Denna "weirdification" av livet. Funktionen av de molekylära vävnaderna förändras.

Det finns dock blågröna alger (lever med fotosyntes) som växer i kyltankarna på kärnkraftverk som tål högre procenttal D20. Använde mig av hydrolysat från dylika som källa till deuterarade aminosyror för andra experiment.

Man kan kanske hävda att den mammala cellen lever ett mindre "weird" liv än de fylogenetiskt äldre blågröna algerna.

Solnedgång

Idag var det vackert väder igen. Utsikten är som vackrast när det skymmer.

Molekylära vävnader kan kanske sägas representera ordningen som definierar livet. Detta skulle implicera molekylära interaktioner som nödvändiga för liv. En viss typ och en viss mängd ger liv. En dylik definition skulle kanske kunna inkorporera även "weird life".

Finns det något tak för hur mycket ordning som kan skapas?

Om man definierar liv som en ett tillstånd där man erfar en ökad ordning, dvs ett tillstånd som befinner sig på ett visst avstånd från ett jämviktsläge, så är det ju intressant med en betraktelse i hur långt från jämviktsläget man kan komma med till exempel gängse molekylära förutsättningar, speciellt som jag har föreslagit att successiva ordningshöjningar skulle kunna generera nya former av liv.

Jag tänker mig också att det kan finnas nu okända icke-molekylära förutsättningar att skapa ordning.

Intuitivt tycker jag inte att där borde finnas något tak på hur mycket ordning som skulle kunna generas när jag använder begreppet ordning.

Jag blir däremot lite försiktigare när jag använder begreppet avstånd från ett jämviktsläge. Det verkar mera mätbart. En burk med kulor som studsar omkring kanske inte är en bra modell för att definiera livet? Rörelserna av stora molekyler i membran och på andra ställen kanske är för atypiska för en så enkel modell?

Arbetar man med ett Gudsbegrepp som är materiellt så borde man kunna nå signifikant kunskap om Gud givet så många ordningshöjningar där den första existensen är vad normalt kallas liv. Data talar för ett stegvis höjningsförfarande.

Mot allt högre ordning

Man kan hittills se tillvaron uppdelad på tre olika existenser: 1) den geologiska; 2) den biologiska; och 3) den mentala. Jag har också diskuterat det cellulära jämfört med materien och vad för slutsatser man kan tänkas dra för övergången mellan det biologiska och det mentala.

Kanske är det så att Guds mening är att nå en allt högre ordning men att detta måste ske stegvis.

Meningen med det biologiska livet, en hälsosam motilitet, skulle kunna vara att förse det mänskliga, mentala livet med ett substrat att växa i.

Meningen med varje existens skulle då vara att nå nästa steg genom att vara substrat för det samma.

Detta skulle betyda att att en liknande intelligens i koppar och kisel inte är möjlig och att bio-nätet och ande-nätet är nödvändiga för denna typ av intelligens--grogrunden för nästa nivå.

Vad är mänskligt liv?

Det går att etablera cellkulturer från mänsklig vävnad och hålla dem levande, dvs i odling med celldelningar, väldigt länge. Oftast produceras sådana kulturer från cancervävnad. Här finner man: 1) Informationsbanken; 2) Celldelningsapparaten; och 3) Metabolismen. Livets treenighet på den cellulära nivån.

De som använder sig av sådana odlingar för forskningsändamål tvekar inte att kasta celler i sophinken. Dödar de mänskligt liv? Det finns inget regelverk mot detta mänskliga beteende.

De så kallade Hela cellerna, tagna från Henrietta Lacks som hade cervixcancer, gick upp i Högsta Domstolen i USA i målet John Moore vs. the Regents of the University of California och vanns av Universitetet.

Etablering av cellinjer och deras kommercialisering är därför möjlig på grund av att material taget under operation tillhör sjukhuset.


Nuförtiden kan man ju sekvensa individuella personers genom och man skulle med andra ord teoretiskt kunna reparera skadorna på t. ex. Hela cellernas kromosomer. Har Hela cellerna, och alla andra etablerade cellinjer, därmed fått potentialen för mänskligt liv? Dess genom skulle kunna användas för att klona Henrietta till liv igen.

Zygoten, den fuserade spermien och ägget, anses ju ha potentialen för mänskligt liv och här diskuteras ju allvarligt huruvida det går att döda dessa eller inte.

Kvinnans kropp godkänner dock ej alla zygoter som bildas. En stor del blir spontanaborter (missfall)--så mycket för den potentialen. Jag har sett siffror så höga som 50%. Är kvinnan en mördare?

Artificiellt Liv

Skapelsen kan förväntas ha ägt rum i tre diskreta steg. 1) The Big Bang skapar materian; 2) Den första cellen bildas; och 3) Ande-nätet bildas, dvs vårt tänkande etc begynner. På samma sätt som man kan diskutera Artificiell Intelligens och det fungerande tänkandet kan man tala om Artificiellt liv och minimalt liv.

Minimalt liv verkar kunna definieras som en samling av essentiella gener i bakteriella system där antalet gener är så litet som c:a 300. Sådana celler kan leva och fortplanta sig under normala odlingsbetingelser i laboratoriet.

När det mista antalet gener fastställts vill man försöka se om de går att härleda dem till de fylogenetiskt äldsta generna så att man kan postulera att det rör sig om ursprungsgener. Orsaken är att man vill postulera den potentiella förekomsten av en organism med ett RNA-genom och i så fall är det ju gott om RNA generna definierar samma protein/RNA som DNA generna i det minimala genomet.

Sedan upptäckten av så kallade ribozym, RNA bitar som verkar katalytiskt på RNA, på 1980talet har entusiasmen varit stor för att evolutionen startat i en RNA-värld. Problemet med denna hypotes är att större RNA är synnerligen labila och det är svårt att tänka sig att de uppstått i en icke-cellulär miljö.

Artificiellt liv däremot, kan definieras som själv-replikerande system på nano-nivån, dvs tusen ggr så små som en bakterie. Dansken Steen Rasmussen arbetar med dylika system i Los Alamos USA. Sådana system, om de kommer att fungera, har inga molekyler som liknar de som finns i de minimala livet.

Detta är viktigt att inse eftersom "the explanatory gap" forfarande finns kvar, dvs det saknas en förklaring till hur alla dessa stora fina biologiska molekyler har skapats.

Patentansökan på minimalt liv--"Synthetic Biology"

Dr. Craig Venter, mannen som startade Celera Genomics och som konkurrerade med HUGO-projektet och Dr. Francis Collins om sekvensningen av det humana genomet, har patenterat ett "minimal bacterial genome". Tanken är att i framtiden producera syntetiskt mikrobiellt liv som producerar till exempel biobränslen.

Dr Venter har producerat en lista på 381 gener som han tror är nödvändiga för att hålla en mikrob levande. Han startade med genomet till Mycoplasma genitalium som har 470 gener. En av de organismer som har minst antal gener. Med hjälp av knock-out experiment på dessa gener, dvs ersättning av den funktionella genen med en icke-funktionell variant och test för funktion, fick man fram de 381 generna som sattes på en enda 'kromosom' och injicerades i en enukleerad spök-cell.

Patentansökan lämnades in för 8 månader sedan och har just blivit publicerad. Kritiska röster har höjts mot experimentet som ej är utfört ännu. Dr. Venter's forskningsinstitut i Rockville Maryland var dock de första att producera ett syntetiskt virus som fungerade.

Artikeln i The Economist June 16th 2007, sidan 84, informerar också om de icke-essentiella generna. De anses vara nödvändiga för cellens stabilitet. Den slimmade cellen, som man vill kalla Synthia, tros ej överleva i naturen.

Liv på Exoplaneter

Det är fascinerande att föreställa sig liv på andra planeter. Först måste man dock finna planter att leta på. De senaste 12 åren har detektionen av så kallade exoplaneter, dvs planeter utanför vårt eget solsystem, tagit fart. Nyligen samlades The American Astronomical Society på Honululu för att dryfta i frågan. Det står att läsa om resultaten i The Economist, June 2nd, 2007 sidan 73-75. Man har hittils hittat 236 stycken exoplaneter.

Den metod man oftast använder sig av leder dock till att ofördelaktiga exoplaneter hittas. När en planet cirklar runt en stjärna wobblar den och denna wobbling används för detektionen. Bäst är det när exoplanetens bana skär vyn från Jorden och man kan få spektralinformation från planetens atmosfär--om sådan finnes. Något som nyligen blivit en möjlighet.

Den ofördelaktiga bedömningen beror på: 1) solens storlek; 2) planetens storlek; 3) omloppsbanans diameter; och 4) solens ålder. Detta resulterar i att man oftast finner exoplaneter av Jupiters dimension runt en röd dvärg som har en omloppsbana med liten diameter. De röda dvärgarna selekteras på grund av sin mindre massa men också på grund av sin ålder--en ung sol flammar relativt mer och är svårare att studera.

De vanligaste exoplaneterna är så kallade gas-jättar. Jupiter, en sådan gas-jätte, har en massa som är 318 ggr större än Jordens. En planet som cirklar runt en stjärna kallad Gliese 581 tros dock bestå av bergarter. Den är bara fem gånger så stor som Jorden och är då för liten för vara en gas-jätte. Den tros ligga på ett avstånd från Gliese 581, en röd dvärg, som medger liv.

Man når bättre resultat om man kan studera problemet från rymden. Europeerna har en satellit kallad COROT som letar efter dylika bergartsinnehållande planeter sedan 2006. Amerikanarna skall skicka upp en känsligare sond 2009 kallad Kepler.

På designbordet ligger projekt som kan detektera syre, en biomarkör på grund av sin reaktivitet, som medför att den måste bildas kontinuerligt för att existera. En annan biomarkör skulle kunna komma att bli planetens färg. Det blir med andra ord inte i morgon dag som man finner en planet som kan härbärgera liv så vi har gott om tid att lösa transportproblemet.

Det cellulära livet jämfört med materien

Jag drog slutsatsen att det finns tre existenser. Det mentala livet, det cellulära livet och materien. Kan man dra någon användbar slutsats från en jämförelse av cellen och materien på skillnaden på det mentala livet och det cellulära livet? Med andra ord, verkar det vara något system i bildandet av nya existenser?

Det enklaste man kan säga om skillnaden är att cellen representerar en högre form av ordning än materien. Eftersom tingen oordnas spontant, kräver cellen ett lokalt uppehållande av ordning. Det är som med spinnande trissa. Den faller efter ett tag om man inte tillför energi. Den kräver dessutom information för att gå igång. Man måste snurra till den på ett speciellt sätt.

En fördel med denna approach är att det finns mer data om skillnaden mellan cell och materia än det finns om skillnaden mellan cellen och det mentala. En lärobok i essentiell cellbiologi säger idag att alla celler ser ungefär likadana ut inuti. De har samma funktion.

Denna funktion, det metaboliska livet innebär: 1) hög organisation; 2) uppehållande av en konstant miljö; 3) förmågan att reproducera sig; 4) ta upp energi och omvandla den; och 5) svara på stimuli och adaptera sig.

Läroboken säger vidare att vi härstammar, via evolutionen, från en ursprunglig cell. Den lär ha dykt upp för c:a 3.5 till 3.8 miljarder år sedan. Det krävdes alltså en massa information för att denna cell skulle komma igång.

En annan skillnad mellan cell och materia är att inte alla grundämnen används för att driva det metaboliska livet. Bara c:a 20% av grundämnena krävs. Kol, väte, syre, kväve, natrium, kalium, klorid, kalcium, svavel och fosfor är de i särklass vanligaste.

Två dataset hålls fram som viktiga för att den första cellen skall bildas. Ett experiment av Miller och Urey, 1953 där de visar att enkla organiska molekyler kan bildas i en flaska medelst elekriska urladdningar. Och förekomsten av så kallade ribozymer från 1980talet. Ribozymer är RNA med katalytisk effekt på RNA. Detta innebär att informationen inte behöver flöda från DNA till RNA till protein, som det vanligen sker i en cell, utan att proteinet kan bildas direkt från RNA.

(Ett förslag om hur den första cellen kom till har publicerats av Carl Woese. Artikeln 'On the evolution of cells' står att läsa i PNAS (2002) 99, 8742-8747. Dr Woese har dock kommunicerat artikeln själv. Den är alltså ej kritiserad av andra innan publiceringen. Som medlem i the National Academy of Sciences in the USA har han rätt att göra detta en gång per år. Själv tror jag inte att det fungerar som Dr Woese vill göra gällande, utan att informationen som krävs i stället kom från Gud.)

Punkt 4) är den centrala i det metaboliska livet. Socker tas upp och omvandlas till molekylen ATP som sedan kan användas till alla möjliga energikrävande operationer som till exempel celldelningen.

Läroboken i cellbiologi ger ett intryck av att cellen är en liten maskin. En icke mekanisk maskin som på förklaringsnivån och molekylmodellerna börjar likna en mekanisk maskin. Det talas dock inte om en ande i denna maskin. Andebegreppet hör till den multicellulära kroppen.

Givet alla molekyler som ingår i en cell skulle man alltså också behöva placera dem i rummet för att de skulle kunna börja fungera. Denna information plus en funktionell knuff är nödvändig för funktion.

Eftersom de förekommer kemiska reaktioner i materievärlden så behövs det alltså en del speciella reaktioner i en speciell miljö mellan livets grundämnen för cellulär funktion. Kan det mentala livet då representeras av en del speciella operationer av neuron i en speciell miljö involverande vissa celler?

Detta låter inte alltför långsökt. Man frågar sig då vad den speciella miljön innebär? Detta verkar vara den okända faktorn. Anden i maskinen? Den bör i så fall vara av en högre organisationsgrad. En finare struktur? Subatomära dimensioner?

En reflexion

Hittade ett intressant föredrag om hur teknikens utveckling ter sig. Det går fort. Om jag kommer ihåg rätt så skulle datorernas beräkningskapacitet nå den mänskliga hjärnans år 2020 enligt Ray Kurzweil. Bill Gates tror att Kurzweil är den personen på vår jord som bäst kan förutspå utvecklingen i Artificiell Intelligens.

Då förstår man varför forskare i Artificiell Intelligens sitter och väntar på att deras skapelser skall bli intelligenta och/eller medvetna. Computational Theory of Mind. Det skulle i så fall bli ganska snart...

Mycket intressant! Den intelligensen kommer försås i så fall att bli ganska olik vår. Det kommer inte att bli mänskligt att fela längre. Ofantliga korrekta minnen kommer att ersätta vår relativa dimsyn. Kurzweil påstod att analytisk "pattern recognition" av datorer kommer att ersätta vårt analytiska tänkande. Han såg seriös ut. De verkade som om han trodde på det själv...Finns inte sådana system redan?

Vad Kurzweil inte sa var om dessa framsteg i beräkningsstyrka kommer att ge fler positiva i Turingtestet. Om man sätter en person framför en vägg med en mikrofon och en högtalare och låter vederbörande konversera med en dator och sedan frågar personen om vederbörande tror det är en människa eller en dator så utför man Turingtestet.

Undra hur datorer kommer att reproducera vårt ologiska tänkande i så fall. Vår kreativitet...Kommer en sådan dator att be till Gud eller blir den andlig på något annat sätt? Det är bråttom, bara 13 år. Vi måste lösa problemet med vad andlighet är först så att vi kan programmera? Det blir ju en chock om datorn löser problemet först.

En annan chock blir det ju om datorerna inte är elaka/onda. Ett etiskt problem.

Kurzweil säger att hjärnan kommer att definieras med "reverse-engineering". Det lät som ett hot och det låter mekaniskt. Det mänskliga genomet definierades nyligen genom att alla basparen utröntes. Det var också mekaniskt. Finns dock inte många geniala slutsatser från detta projekt i läroböckerna. Antigen gömmer man resultaten för pöbeln eller så var det en relativ besvikelse. Det var ju så få gener.

Teknik är bra. Teknik löser många problem. Men vissa problem som de psykologiska låter sig inte reduceras till fysikens värld. Inte ännu i alla fall...

Men vad är det vi är rädda för? Descartes med sin ande i denna maskin är inte död än...Vi håller oss fast vi detta icke reducerbara psykologiska som om det vore vårt liv. Vårt mentala liv...