Det slog mig att jag hade arbetat med studier som gav lite information i riktningen hur mammala celler tål en deuterium miljö i försök där produktionen av isotopinnehållande monoklonala antikroppar för NMR experiment studerades.
Deuterium, eller tungt väte, är en väteatom med en neutron och en proton till skillnad från vanligt väte som bara har en proton.
Deuterium (D) beter sig kemiskt likt väte, men ej identiskt, vilket försök där en muscellinje odlas i olika proportioner av tungt vatten, D20, visar. Det visade sig att de cellinjer jag studerade bara tålde odlingsmedium upp emot 50% D20 i H20.
Livet slocknar alltså så sakta med denna förändring i molekylära interaktioner. Denna "weirdification" av livet. Funktionen av de molekylära vävnaderna förändras.
Det finns dock blågröna alger (lever med fotosyntes) som växer i kyltankarna på kärnkraftverk som tål högre procenttal D20. Använde mig av hydrolysat från dylika som källa till deuterarade aminosyror för andra experiment.
Man kan kanske hävda att den mammala cellen lever ett mindre "weird" liv än de fylogenetiskt äldre blågröna algerna.
Min fråga till Ylva Johansson (S): Har du inte misslyckats?
12 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar