Iran och Världen

The Economist July 21st 2007 har en Special Report på 15 sidor om Iran och dess relation med oss andra. Här är ett axplock.

Fredagsbönen i Teheran inleds med en förbannelse av Irans fiender "Shame on you Israel, down with Israel" varpå de samlade knäböjande deltagarna med knutna nävar i takt skriker "Death to America". Sedan tar bönen vid.

Hr Khatami, presidenten före Ahmadinejad, försökte genomföra liberala reformer och talade om at skapa en dialog mellan civilisationer med omvärlden. Ahmadinejad, en krigsveteran och Revolutionary Guard medlem däremot verkar vara i färd med att genomföra en blodlös militärkupp med en förstärkt Revolutionary Guard.

Condoleezza Rice, den Amerikanska Utrikesministern, säger å sin sida att Iran representerar den viktigaste utmaningen från en singulär nation och de flesta av 2008 års presidentkandidater låter på ett liknande vis. Där finns dock Amerikanska röster som jämför Ahmadinejad med Hitler 1938.

Situationen i Iran, ur västerländska ögon, är ganska stängd. Yttrandefriheten är svag och ekonomisk statistik verkar vara påhittad. I mars i år misshandlade polisen hundratals män och kvinnor som samlats för att fira den Internationella Kvinnodagen. Iran, näst Kina, avrättar flest människor i världen och som ett exempel kan nämnas att homosexualitet bestraffas med döden.

Iran kan endast betraktas som en quasi-demokrati. Där finns en bestämmande icke-valbar del av myndigheterna. Där finns Revolutionary Guard samt The Supreme Leader och hans män. Dessa män kallar sig osoulgara eller de princip-orienterade. Detta är män som är starkt troende i revolutionens ideologi eller som åtminstone är starkt involverade.

Iran fördömde Arafats medgivande av två-stats lösningen som ett förräderi och fortsätter att beväpna grupper som Hamas, Islamic Jihad och Hizbullah. Det är dock inte klart att Ahmadinejad förnekar förintelsen utan om han snarare inte accepterar upprättandet av staten Israel på grund av förintelsen.

Det är svårt att prata med Israeler om kärnvapen, de har officiellt inga, men de som säger något bedömer risken med ett kärnvapenkrig med Iran som liten. Ehud Olmert, den Israeliska premiärminsitern, har dock sagt att Israel inte kan leva med ett kärnvapenbestyckat Iran.

Trots stora naturtillgångar på olja men framförallt naturgas så går Irans ekonomi dåligt. Inflationen bedöms av utländska ambassadtjänstemän till c:a 25%. Där är väldigt lite utländska investeringar. Utländska besökare kan inte använda kreditkort i landet. Olje exporten står för 80% av inkomsten. Bensinen subventioneras av staten och är billigast i världen, 11 UScents per liter.

Varje år kommer 800000 ungdomar till arbetsmarknaden men bara hälften får jobb. Av c:a 150000 universitetsexaminerade per år emigrerar hälften.

Vad som är viktigt är att där finns intressen som sammanfaller mellan Iran och Amerika. Båda vill ha ett stabilt Irak och erkänner den nuvarnde regimen. Ingen av dem vill ha tillbaka Talibanregimen. Iranierna, som shiiter, är lika emot al-Qaida som USA på grund av deras fientlighet mot shiiter och deras moskéer. Där finns därför möjligheter för en så kallad "Grand bargain".

Staden Qom har kallats shiiternas vatikan. Där finns bland annat c:a 60000 studenter i religion. Lustigt nog skall shiiten inte angagera sig i politik förrän den gömde imamen kommer tillbaka men på något sätt går styrandet igenom till politikerna ändå. Hojatoleslam Maybodi, som undervisar på ett traditionellt liberalt seminarium i Qom säger att: "Politics is an experimental, man-made activity and Islam should respect it". Detta visar att modern Political Science börjar ha effekt även på Iranierna i deras teokrati.