Om man definierar liv som en ett tillstånd där man erfar en ökad ordning, dvs ett tillstånd som befinner sig på ett visst avstånd från ett jämviktsläge, så är det ju intressant med en betraktelse i hur långt från jämviktsläget man kan komma med till exempel gängse molekylära förutsättningar, speciellt som jag har föreslagit att successiva ordningshöjningar skulle kunna generera nya former av liv.
Jag tänker mig också att det kan finnas nu okända icke-molekylära förutsättningar att skapa ordning.
Intuitivt tycker jag inte att där borde finnas något tak på hur mycket ordning som skulle kunna generas när jag använder begreppet ordning.
Jag blir däremot lite försiktigare när jag använder begreppet avstånd från ett jämviktsläge. Det verkar mera mätbart. En burk med kulor som studsar omkring kanske inte är en bra modell för att definiera livet? Rörelserna av stora molekyler i membran och på andra ställen kanske är för atypiska för en så enkel modell?
Arbetar man med ett Gudsbegrepp som är materiellt så borde man kunna nå signifikant kunskap om Gud givet så många ordningshöjningar där den första existensen är vad normalt kallas liv. Data talar för ett stegvis höjningsförfarande.
Min fråga till Ylva Johansson (S): Har du inte misslyckats?
7 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar