Liv på Exoplaneter

Det är fascinerande att föreställa sig liv på andra planeter. Först måste man dock finna planter att leta på. De senaste 12 åren har detektionen av så kallade exoplaneter, dvs planeter utanför vårt eget solsystem, tagit fart. Nyligen samlades The American Astronomical Society på Honululu för att dryfta i frågan. Det står att läsa om resultaten i The Economist, June 2nd, 2007 sidan 73-75. Man har hittils hittat 236 stycken exoplaneter.

Den metod man oftast använder sig av leder dock till att ofördelaktiga exoplaneter hittas. När en planet cirklar runt en stjärna wobblar den och denna wobbling används för detektionen. Bäst är det när exoplanetens bana skär vyn från Jorden och man kan få spektralinformation från planetens atmosfär--om sådan finnes. Något som nyligen blivit en möjlighet.

Den ofördelaktiga bedömningen beror på: 1) solens storlek; 2) planetens storlek; 3) omloppsbanans diameter; och 4) solens ålder. Detta resulterar i att man oftast finner exoplaneter av Jupiters dimension runt en röd dvärg som har en omloppsbana med liten diameter. De röda dvärgarna selekteras på grund av sin mindre massa men också på grund av sin ålder--en ung sol flammar relativt mer och är svårare att studera.

De vanligaste exoplaneterna är så kallade gas-jättar. Jupiter, en sådan gas-jätte, har en massa som är 318 ggr större än Jordens. En planet som cirklar runt en stjärna kallad Gliese 581 tros dock bestå av bergarter. Den är bara fem gånger så stor som Jorden och är då för liten för vara en gas-jätte. Den tros ligga på ett avstånd från Gliese 581, en röd dvärg, som medger liv.

Man når bättre resultat om man kan studera problemet från rymden. Europeerna har en satellit kallad COROT som letar efter dylika bergartsinnehållande planeter sedan 2006. Amerikanarna skall skicka upp en känsligare sond 2009 kallad Kepler.

På designbordet ligger projekt som kan detektera syre, en biomarkör på grund av sin reaktivitet, som medför att den måste bildas kontinuerligt för att existera. En annan biomarkör skulle kunna komma att bli planetens färg. Det blir med andra ord inte i morgon dag som man finner en planet som kan härbärgera liv så vi har gott om tid att lösa transportproblemet.

Biologiska symmetrier III

Givet är cellen med sina organeller och molekyler samt människan med sina organ och celler. Jag frågar mig vilket status nationen har med sina städer och människor--denna tredje fas i en hierakisk livsformsutveckling.

Det tog 3.5 miljarder år för evolutionen att producera människan från cellen med skapelsens krona ande-nätet. Det behöver inte ha gått mer än en miljon år ännu i den tilltänkta evolutionen av nationen från människan, kanske med skapelsens krona den fjärde skapelsen.

Frågan är alltså om t.ex. nationen Sverige fungerar sämre en en människa eller har den nya evolutionens tempo blivit så snabbt att vi redan närmar oss det bästa möjliga läget? Det kanske är bättre att tänka sig en global värld som utvecklas till en nation Jorden.

Min gissning är att det är en bra bit kvar. Man får den känslan när man ser på nyheterna. Å andra sidan började det som små byar etc. Hur utvecklingen till nästa steg går beror kanske speciellt på lösandet av transportproblemet till andra planeter. Ljushastigheten är för långsam. Men skall man flytta något med massa blir det problem... säger dom. Men den teknologiska utvecklingen går exponentiellt enligt personer som Ray Kurzweil.

Hur kommer utvecklingen att påverkas av vår tidigare kunskap om systemets natur? Människan utvecklades totalt utan kännedom om cellens struktur och funktion. Den här gången har läkarvetenskapen sakta vuxit fram över tusentals år även om den senaste tidens explosion av kunskap bör noteras. I den begynnande globala eran ser det riktigt hyfsat ut.

De senaste 150 åren finns ju även psykologin. De senaste åren finns där ju möjligheter att läsa folks tankar... Hur mycket snabbare kommer det att gå tills vi lever i harmoni så länge då Jordens liv räcker.

En cell lever kortare än en människa men hur länge lever nationen Jorden och hur fortplantar den sig utan rymdfart. Civilisationerna har tidigare haft definierade livslängder. Romarriket 500 år, det Byzantiska riket 1100 år. Civilisationen Jorden har dock inga yttre fiender... än.

Ett sätt att tänka är då att där blir en parallell utveckling av den mentala funktionen. Det är kanska svårt att förstå hur vi kommer att fungera i samklang med datorer men att vi kommer att kopplas upp är nog ganska säkert. Problemet med rymdfart löser vi kanske på detta sätt. Eller blir det med gammal vanlig kreativitet?