Procent kvinnor i yrket

Hörde på nyheterna att bara 20% av kyrkoherdarna är kvinnor men att de som graduerar är lika många kvinnor som män.

En artikel i Dagen.se diskuterar detta nyligen.

Jämför man detta med hur många professorer som är kvinnor så är siffran 17% enligt en artikel i DN.se. Detta trots att lika många kvinnor som män disputerar.

Man kanske kan dra slutsatsen att diskrimineringen inom kyrkan kanske inte beror på vad som står i Bibeln?

Ekumenik II

Enligt Wikipedia är: "Ecumenism (also oecumenism, œcumenism) refers to initiatives aimed at greater religious unity or cooperation." Lustig definition eftersom skillnaden på enhet och kooperation är signifikant.

vidare:

"Christian ecumenism is distinguished from interfaith pluralism. Ecumenism in this broad sense is called religious pluralism, as distinguished from ecumenism within a faith movement. The interfaith movement strives for greater mutual respect, toleration, and co-operation among the world religions."

Jag skulle vilja göra en kommentar om den möjliga "omöjligheten" att sträva efter enhet bland religionerna och även mellan kyrkorna inom kristenheten. Frågan är om denna omöjlighet har med vår biologi och nervsystemfunktion att göra?

Vetenskapen har ju, speciellt de senaste 500 åren, begränsat religionens domän i västvärlden. Dess metod och användandet av dess resultat har dock ett globalt genomslag.

Politiken har ju inte ett globalt genomslag även om globaliseringen kanske strävar efter en dylik. Ingen realist eller demokrat tror på en makt med världsdominans. Jorden är uppdelad i många olika stater.

Staterna börjar dessutom dela upp sig i olika religioner samt ateism (c:a 25%), multikulturalism, med religionsfrihet. Svarar inte denna uppdelning för ett mänskligt behov av icke-enhet inom kyrkan såväl som mellan religioner?

Ett enhetssträvande ter sig närmare som en strävan efter större makt. Något som åtminstone jag anser inte hör hemma i trosfrågor. Blandar man politik och religion hamnar man ofta i medeltida situationer. Jag tror t.ex. att den katolska kyrkan är för stor, biologiskt sett.

Jag har fått kritik för detta men själv är jag övertygad att vetenskapen och den kunskap den tar fram främjar och stabiliserar religiös pluralism. Detta upplever jag som positivt samt fredsbevarande.

Ekumenik

Jag försöker som kristen verkligen inte framstå som en teolog men min situation leder till att jag tvingas att ifrågasätta kyrkans roll. Där är jag inte ensam om, om jag förstår Charlottes inlägg om Emergent Church rätt.

Där är väl egentligen ingen brådska men jag blev kristen utan att egentligen finna en församling att tillhöra. Anledningarna är många men situationen lämnar mig där jag vill finna tillhörighet med andra kristna.

För att få en uppfattning om vad gudstjänsten innebär i olika församlingar och samfund har jag tittat på SVTs söndagsgudstjänst. I söndags lärde jag mig t.ex. att kombinationen Ylva Eggehorns text och Sara Lindvall Nybergs musik och framträdande var synnerligen vackert.

Fördelen med en blogg är att man kan ställa frågor. Ju enklare de är ju större möjlighet att få svar. Jag skulle vilja pröva en teologiskt troligvis mycket naiv fråga. Om man vill ha en fungerande ekumenik mellan de abrahamistiska religionerna. Kan man då anse att den gemensamme Guden visade sig för de olika folken på olika platser och vid olika tillfällen och på detta sätt skapade religionerna i fråga?

Det sagda måste på något sätt anses vara fel, även om vetenskaplig forskning pekar entydigt åt detta håll. Det är helt enkelt för bra. Alla skulle ju vara nöjda.

Tacksam för hjälp med denna gåta.

Eko-spiritualitet

Razib på Gene Expression refererar till en intressant artikel av Frank Furedi som handlar om eko-spiritualitet.

Påven tar ställning mot klimathysterin

Dick Erixon refererar till en artikel i Daily Mail där påven uttalar sig mot klimathysterin.

Följande klassiska citat är från artikeln:

"The German-born Pontiff said that while some concerns may be valid it was vital that the international community based its policies on science rather than the dogma of the environmentalist movement."

Man kan förstå att påven är nöjd att få kalla andra för dogmatiska och att hävda att miljörörelsen inte är vetenskaplig nog.

Detta är ju anmärkningsvärt eftersom ärkebiskopen i Svenska Kyrkan, Anders Wejryd, nyligen börjat agera för miljön. Kanske ett problem för ekumeniken i Sverige? Ärkebiskopen hänvisar till vetenskapen från FN:s klimatpanel och en svensk sårbarhetsutredning.

Ett annat problem är väl att om katolikerna var impopulära innan, som visats t.ex. i programmet Existens i SVT, så gör detta ställningstagande dem inte mer populära.

Den politiska betydelsen för världsfreden av ställningstagandet är väl inte oväsentlig. Påven yttrade sig i januari 2007 om ekologin och freden. Kritiker skulle kanske hävda att det rör sig om en stillande av missnöjesyttringar i den fattigare delen av världen--m.a.o ett fredsbevarande uttalande.

Vad är en skolavslutning för något?

När eleverna samlas på en skolavslutning är syftet en allvarsstund med siktet mot framtiden där vad de lärt sig skall tjäna som bas för nästa steg i livet.

Biskop Antje Jackelén säger i Sydsvenskan att "Förmedlingen av en kulturell och religiös tradition är faktiskt en del av en kulturell bildning".

Skolavslutningen är en del av traditionen. En seans där stundens allvar skall betraktas--ett minne för livet.

Vad finns det då för lokaler där man mest effektivt kan få fram den stämning och allvarskänsla som behövs? Alla som suttit i en kyrka eller katedral vet att av någon anledning infinner sig sådana känslor vid dylika tillfällen.

De känslorna är viktiga och del i det kulturella arvet. Vår civilisation står på en grund av kristendomen.

Opportunistiska ateistiska krafter försöker nu "ta den ene och slå den andre med" genom att hävda att ett muslimskt barn inte kan tvingas delta i en skolavslutning där man använder en kristen lokal.

Detta är svårförståeligt eftersom ett muslimskt barn lärt sig i skolan att den västerländska civilisationens tradition är kristen och att den också tillåter det muslimska barnet att fritt utöva sin religion. En sådan tradition är naturligtvis värd att vörda även för ett muslimskt barn.