Religionen i Kina

John Micklethwait, editor på The Economist har spelat in en serie videos på BigThink.com där han bland annat tar upp frågor om religion och politik och ekonomi i Kina.

En sådan video tar upp situationen med de så kallade huskyrkorna i Kina. Om en huskyrka har mindre än 25 medlemmar behöver de inte myndigheternas tillstånd.

Micklethwait tror att Kina inom kort kommer att bli världens största kristna land. Det kommer också att bli världens största muslimska land. Katolikerna breder ut sig mest på landsbygden medan så kallade "Evengelicals" frodas i städerna.

Man undrar vad denna utveckling kommer att innebära för relationen mellan Kina och den trans-Atlantiska sfären? Det borde betyda en ökad förståelse regionerna emellan och framtida stabilitet i världsekonomin.

Mer information om religionen i Kina finns här.

75% av katolikerna i USA röstar på Demokraterna, dvs, för abort

En artikel i Los Angeles Times beskriver situationen i USA vad avser Katolikernas tillit till Påven. Abortfrågan är ju mycket central inom Katolicismen och borde rimligtvis styra folk till Republikanerna.

25% av Amerikanerna är Katoliker och ett telefonsamtal från Påven till prästerna skulle i teorin kunna avgöra vilken kandidat som vinner valet om abortfrågan var central. Dock har nationella sonderingar visat ett tag att trots att Katoliker personligen är emot abort så anser de att det skall vara legalt möjligt att göra abort i en utsträckning som andra kategorier i samhället.

Katolikerna styrs i detta fall av en dogm, en paragraf i katekesen, som hävdar att livet börjar i och med fusionen av spermien och ägget. Mänskligt liv, snarare än organiskt liv, börjar dock senare, dvs när hjärnan börjar fungera. Frågan är om mänskligt liv ens börjar in utero. Vilken debatt som helst visar dock att frågan är mycket komplicerad med en mängd psykologiska faktorer.

Abortfrågan enligt Påven är dock så viktig att han har antytt att kyrkan kan komma att kontraheras snarare än att han ger sig på denna punkt. Trots detta så röstar latinos, som står för 50% av alla Katoliker under 40 års ålder, för Demokraterna på grund av immigrationsfrågor och ekonomin.

Frågan är alltså i om Katolikerna i framtiden kommer att begränsas till de med de rätta tankarna? En mer begränsad skara.

Ryssland är i sin egen "liga"

Ställde en fråga igår om Rysslands möjligheter att komma ifatt Väst i sin egen civilisation eller om de kommer att fortsätta halka efter.

Hittade något av ett svar på American Enterprise Institute's (AEI) hemsida författat av Anne Applebaum kallad: Civil society has returned to Poland. Russia, alas, remains in a league of its own. Dvs, Vad Applebaum kallar "civil society" har kommit tillbaka i Polen men Ryssland kvarlever i sin egen värld.

"Civil society" är förmågan att kunna organisera sig utan myndighetsinblandning i fria grupperingar som till exempel utför välgörenhet, religösa eller andra kulturella samlingar eller driver småföretag.

Applebaum exemplifierar med Womens League i Polen, en välgörenhetsorganisation som tog sig an flyktingar som återvände till Polen efter kriget, vid pass 1945 och den myndighetsdrivna fortsättningen av denna verksamhet som kom efter kommunisternas övertag av Polen.

Civil society misstänkliggörs i Putins Ryssland. Man har börjat tala om spioner från väst och liknande formuleringar.

En god vän till Applebaum startade en debattklubb tillsammans med sin make i Moskva på 1990talet men de började få problem med att driva den från ungefär 2003. Den var opolitisk så Putin är rädd för andlighet/spiritualitet kanske på samma sätt som för den västerländska protestantismen och katolicismen som jag nämnde nyligen.

Man upplever kanske införandet av hög kultur, även om den är opolitisk, som förnedrande? Det påminner kanske om en av orsakerna till Sovjetunionens fall.

Ett program på TV kallat Korrespondenterna föreslog igår att det är oljepengarna som driver fram den nya intoleransen. Det sker i "stabilitetens" namn. Kina talar också om stabilitet. I Väst är vi inte rädda för den demokratiska oredan och diskussionen. Det finns nog dock en gradient från USA till Ryssland. Enligt Applebaum har Östeuropa generellt sett haft svårt att återetablera civil society.

Katolicismen var väldigt viktig i Polen för att bibehålla ett mått av civil society. Den förstördes av någon anledning inte av KGB. Den kanske var viktig för "stabiliteten" av satellitstaten Polen i Sovjetunionen.

Effekten av Påvens besök på USA?

Läste en artikel som kort summerade Påvens besök i Amerika kallad, "Pope's US visit ends on a positive note", i International Herald Tribune.

Vid den avslutande mässan på Yankee Stadium i New York sade Påven något intressant:

"Authority. Obedience. To be frank, these are not easy words to speak nowadays," the pope said in his homily during the Mass, held on a large platform built over the Yankees' infield, "especially in a society which rightly places a high value on personal freedom."

Själv tycker jag att detta låter lovande. Man var dock inte övertygade om att Påvens besök, trots att det var mycket lyckat, skulle reversera den Amerikanska Katolicismens problem som:

färre besök till mässan, brist på präster, minskade medlemskapssiffror och problem med att möta behoven av en snabb-växande spansktalande befolkning.

USA i Påvens perspektiv

En senior ämbetsman i Vatikanen säger att USA samtidigt är en helt modern och djupt religös plats och att detta är unikt i världen. Han säger vidare att Påven vill försöka förstå hur de två variablerna kan samexistera.

25% av amerikanerna är katoliker och en tredjedel av dessa går i kyrkan regelbundet. Detta innebär att kyrkan är pluralistisk i USA och att den katolska kyrkan är i minoritet även om den representerar den tredje största kongregationen i den världsvida kyrkan.

Påven är dock generellt positiv till USA på grund av att han som 18 år gammal hamnade som krigsfånge i Tyskland, sitt hemland, i tre månader, och sedan fick bevittna uppbyggandet av Europa med USAs hjälp--en välgörenhetshandling.

Frågan är nu om Påven kommer att spela en liknande roll som den polskfödde Johannes Paulus II spelade med USA i kampen mot kommunismen på 1900talet, i tider då Islam just har passerat Katolicismen som den största världsreligionen, dvs med sympatier för Kriget mot Terrorismen även om han tidigare har markerat att han är emot "pre-emptive wars".

Påven har satt Amerikanska funktionärer som nummer 1 och nummer 3 i Troskongregationen vilket vittnar om hans uppfattning att USA kan vara det bästa stället att driva den mindre och mer "vibrerande" kyrkan som nu växer fram i en sekulariserad värld.

Källor: TIME Magazine 21 april 2008, The American Pope; Economist.com, 15 april 2008, The Pope in America.

Utträde ur den Världsvida Katolska Kyrkan

I dessa tider med Konvertittbloggar tänkte jag spendera ett inlägg på mitt utträde ur den världsvida Katolska Kyrkan.

Det är nu snart två år sedan jag vuxendöptes i Kristus Konungens församling i Göteborg på påskafton. En mycket minnesvärd upplevelse. Det känns att ha mist tusen miljoner själar men denna sjättedel av jordens befolkning lever i en för mig för annorlunda värld.

Jag tror inte på konceptet en stat i staten. Katolska Kyrkan har också en för problematisk relation med vetenskapen för min smak.

Vad tron beträffar är den densamma för mig, och essentiellt samma som det som diskuterades på Introduktionskursen i Katolsk Tro under ledning av F. Göran Degen. Jag vill också tacka de katolska bloggarna Charlotte och Z för deras stimulans under det gångna året.

Situationen 1838

För 170 år sedan skrev Ralph Waldo Emerson the Divinity School Address ett tal han höll för avslutande klass på Harvard. Talet retade upp arrangören så till den milda grad att han inte inviterades till Harvard igen på 30 år. Emerson menade att Jesus var en stor man, men ej Gud. Det skall nämnas i sammanhanget att Emerson hade utbildat sig till präst på Harvard Divinity School men hade slutat efter ett par års tjänst. Han kunde ej längre förmå sig att dela nattvarden.

Han skrev också:

"In this point of view we become very sensible of the first defect of historical Christianity. Historical Christianity has fallen into the error that corrupts all attempts to communicate religion. As it appears to us, and as it has appeared for ages, it is not the doctrine of the soul, but an exaggeration of the personal, the positive, the ritual. It has dwelt, it dwells, with noxious exaggeration about the person of Jesus. The soul knows no persons. It invites every man to expand to the full circle of the universe, and will have no preferences but those of spontaneous love."

Emerson var inspirerad av österländskt tänkande och det är intressant att jämföra den rödmarkerade meningen med Gudsbilden av de katolska karmeliterna: som något djupt inombords liggande, som ett öga betraktandes universum, frigjort från jaget, i union med Gud.

Ekumenik II

Enligt Wikipedia är: "Ecumenism (also oecumenism, œcumenism) refers to initiatives aimed at greater religious unity or cooperation." Lustig definition eftersom skillnaden på enhet och kooperation är signifikant.

vidare:

"Christian ecumenism is distinguished from interfaith pluralism. Ecumenism in this broad sense is called religious pluralism, as distinguished from ecumenism within a faith movement. The interfaith movement strives for greater mutual respect, toleration, and co-operation among the world religions."

Jag skulle vilja göra en kommentar om den möjliga "omöjligheten" att sträva efter enhet bland religionerna och även mellan kyrkorna inom kristenheten. Frågan är om denna omöjlighet har med vår biologi och nervsystemfunktion att göra?

Vetenskapen har ju, speciellt de senaste 500 åren, begränsat religionens domän i västvärlden. Dess metod och användandet av dess resultat har dock ett globalt genomslag.

Politiken har ju inte ett globalt genomslag även om globaliseringen kanske strävar efter en dylik. Ingen realist eller demokrat tror på en makt med världsdominans. Jorden är uppdelad i många olika stater.

Staterna börjar dessutom dela upp sig i olika religioner samt ateism (c:a 25%), multikulturalism, med religionsfrihet. Svarar inte denna uppdelning för ett mänskligt behov av icke-enhet inom kyrkan såväl som mellan religioner?

Ett enhetssträvande ter sig närmare som en strävan efter större makt. Något som åtminstone jag anser inte hör hemma i trosfrågor. Blandar man politik och religion hamnar man ofta i medeltida situationer. Jag tror t.ex. att den katolska kyrkan är för stor, biologiskt sett.

Jag har fått kritik för detta men själv är jag övertygad att vetenskapen och den kunskap den tar fram främjar och stabiliserar religiös pluralism. Detta upplever jag som positivt samt fredsbevarande.

Ekumenik

Jag försöker som kristen verkligen inte framstå som en teolog men min situation leder till att jag tvingas att ifrågasätta kyrkans roll. Där är jag inte ensam om, om jag förstår Charlottes inlägg om Emergent Church rätt.

Där är väl egentligen ingen brådska men jag blev kristen utan att egentligen finna en församling att tillhöra. Anledningarna är många men situationen lämnar mig där jag vill finna tillhörighet med andra kristna.

För att få en uppfattning om vad gudstjänsten innebär i olika församlingar och samfund har jag tittat på SVTs söndagsgudstjänst. I söndags lärde jag mig t.ex. att kombinationen Ylva Eggehorns text och Sara Lindvall Nybergs musik och framträdande var synnerligen vackert.

Fördelen med en blogg är att man kan ställa frågor. Ju enklare de är ju större möjlighet att få svar. Jag skulle vilja pröva en teologiskt troligvis mycket naiv fråga. Om man vill ha en fungerande ekumenik mellan de abrahamistiska religionerna. Kan man då anse att den gemensamme Guden visade sig för de olika folken på olika platser och vid olika tillfällen och på detta sätt skapade religionerna i fråga?

Det sagda måste på något sätt anses vara fel, även om vetenskaplig forskning pekar entydigt åt detta håll. Det är helt enkelt för bra. Alla skulle ju vara nöjda.

Tacksam för hjälp med denna gåta.

Eko-spiritualitet

Razib på Gene Expression refererar till en intressant artikel av Frank Furedi som handlar om eko-spiritualitet.

Påven tar ställning mot klimathysterin

Dick Erixon refererar till en artikel i Daily Mail där påven uttalar sig mot klimathysterin.

Följande klassiska citat är från artikeln:

"The German-born Pontiff said that while some concerns may be valid it was vital that the international community based its policies on science rather than the dogma of the environmentalist movement."

Man kan förstå att påven är nöjd att få kalla andra för dogmatiska och att hävda att miljörörelsen inte är vetenskaplig nog.

Detta är ju anmärkningsvärt eftersom ärkebiskopen i Svenska Kyrkan, Anders Wejryd, nyligen börjat agera för miljön. Kanske ett problem för ekumeniken i Sverige? Ärkebiskopen hänvisar till vetenskapen från FN:s klimatpanel och en svensk sårbarhetsutredning.

Ett annat problem är väl att om katolikerna var impopulära innan, som visats t.ex. i programmet Existens i SVT, så gör detta ställningstagande dem inte mer populära.

Den politiska betydelsen för världsfreden av ställningstagandet är väl inte oväsentlig. Påven yttrade sig i januari 2007 om ekologin och freden. Kritiker skulle kanske hävda att det rör sig om en stillande av missnöjesyttringar i den fattigare delen av världen--m.a.o ett fredsbevarande uttalande.

Katolicismen och Vetenskapen II

Boken Roman Catholicism and Modern Science av Don O'Leary är från samma förlag, Continuum, som boken The Soul of the Embryo, av David Albert Jones. Båda är bra.

Tänkte bara nämna några fler noter rörande vetenskapen och katolicismen. Det var Johannes Paulus II som 1984 formellt erkände misstaget med Galileo. Vi gjorde fel! En av motiveringarna var för att kunna interagera med vetenskapen på ett bättre sätt.

Det var samme påve som på allvar normaliserade förhållandet till vetenskapen. Han hade enligt författaren en egen vetenskapsfilosofi. Han menade till exempel:

"Science is a great drivingforce of cultural progress but it alone cannot give complete answers to questions of meanings and values. It cannot shed light on the purpose of life--that has to be found outside of science."

"...science was not omnipotent; it was not a substitute for religious faith, moral principles, political science, or art. But in their search for truth scientists could inspire these other human activities by providing them with a richer physical context. Thus science could "finally lead humanity to bow before the Creator of the Universe"".

Han förordade en dialog mellan religionen och vetenskapen. Johannes Paulus II jämförde den nuvarande situationen med den som Thomas av Aquino utsattes för när han inkorporerade Aritotelismen i teologin och frågade sin samtid om de gjort lika mycket som sina 1200tals kollegor.

När detta var sagt kom kritiken. I realiteten var det inte mycket kontakt mellan fakulteterna i naturvetenskap, filosofi och teologi. Dessutom var vetenskapsutbildningen för de katolska prästerna mycket dålig.

Lindon Eaves, en Anglikansk präst tillika professor i genetik, konfirmerade min tidigare misstanke om att de biologiska vetenskaperna representerar ett större problem att inkorporera i teologin än fysiken och kosmologin.

Den officiella ståndpunkten för den katolska kyrkan är att zygoten, när kärnorna av spermien och ägget smällt samman, representerar början på livet men Fr. Richard A. McCormick S.J., en ledande katolsk moralteolog, sade att många välrenomerade teologer och filosofer accepterar inte att zygoten är en person. Det gläder mig.

Påven blev ej helt vän med Darwin. Hans dubier om evolutionen delades troligen dock inte av de teologer som var välinformerade i vetenskapen som Pierre Teilhard de Chardin, Ernan McMullin, Karl Rahner, Karl Schmitz-Moormann och Rosemary Radford Ruether. Han skrev dock under den teistiska evolutionen.

Ett mer normalt synsätt på vetenskapen är alltså ett fenomen som inträtt ganska så nyligen, historiskt sett. Under det Andra Vatikankonciliet, 1962-65, delades den katolska basvetenskapen upp i: 1) kosmologi och astrofysik; 2) neurovetenskap; 3) materiens struktur; 4) livets ursprung; 5) den biokemiska basen för biologiska processer, och 6) ekonometrisk analys (planera för ekonomisk utveckling vetenskapligt).

Med den här bakgrunden frågar jag mig hur många forskare det finns i Sverige med forskningsanslag som är katoliker i den biologiska naturvetenskapen. Troligen ganska få, om någon över huvud taget. Om det finns en forskare på 10000 individer kan det totala antalet vara c:a 15 stycken? Om Ni finns, kommentera gärna inlägget.

Vänskap lönar sig

Anders Piltz, professor i latin i Lund och präst i dominikanordern, har börjat en krönika i Göteborgs-Posten på namnsektionen i första delen. Får inte fram den på gp.se.

Den 13 oktober 2007, G-P sidan 59, undrar Dr. Piltz om relationer i modern tid lider av samma problem som slit-och släng mentaliteten i den så kallade konsumismen. Internet skulle vara boven i dramat där Dr. Piltz tror att relationer enklare skapas än annorstädes och där man skulle frestas att söka nya relationer vid upptänkt skavank snarare än lappa ihop en skadad relation.

Dr. Piltz bygger sitt slit-och-släng argument från att IKEA skulle representera detta vilket jag betecknar som ett fult påhopp på ett framgångsrikt svenskt företag vars företagsidé snarare är att leverera kvalitetsmöbler till ett lågt pris. Många har inte råd att köpa möbler annat än på IKEA.

I ordet "konsumismen" ligger väl att man skulle kunna tänka sig att köpa mindre "onödiga" saker men samtidigt är ju den ekonomiska modell som ligger till grunden för den Västerländska civilisationen förutsättningen även för vår akademiska position och för all lärdom som ackumulerats i våra böcker.

Visst är vänskap eftertraktat men finns det problem idag med att skapa relationer så beror detta nog inte på vår ekonomiska modell som nog snarare är relationsfrämjande om man jämför situationen idag med den på 1800talet. Internet är ju också ett fantastiskt medium för diskussioner i ett modernt samhälle. Ondskan har nog en annan skepnad.

Tvillingarnas själ

I sin bok The Language of God berör Francis S. Collins en fråga som var uppe tidigare och som är intressant: nämligen hur tvillingarnas och trillingarnas själ blir till.

Om det är så att livet börjar i och med konceptionen så blir själen till vid fusionen av spermien och ägget. Katolikerna anser att Gud skapar själen vid detta ögonblick.

Eftersom själen inte delar på sig enligt reglerna för biologiska celler blir det problem. Där finns ingen kunskap publicerad om själens öden och äventyr i den vetenskapliga litteraturen så den är ju ett teologiskt problem.

Åtminstone tror Dr. Collins också så (sidan 250). Det gör nog de flesta. Johan (the cosmic swede) ställde frågan om inte själen följde cellerna och vid tvåcellstadiet separerar som embryona till tvillingembryon. Den möjligheten finns naturligtvis.

Frågan är extra intressant för den representerar ett argument mot att "livet" börjar vid konceptionen. Själv tänker jag mig att det behövs ett nervsystem för att själen skall bildas.

Dr. Collins konfirmerar vad jag hade lärt att tidpunkten för bildandet av tvillingembryon är okänd. Han säger att det troligen sker vid tvåcellstadiet. Intressant att det inte är känt eftersom det kanske inte händer vid IVF behandlingarna i så fall. Där passeras ju tvåcellstadiet. Normalt sker fusionen in cognito i äggledaren bortom ögats möjlighet till observation.

BioLogos

Francis S. Collins kallar även theistic evolution för BioLogos. Han kombinerar då Guds ord från informationen i det humana genomet med Guds Ord i Johannesevangeliet.

Han skriver att de sex punkterna är optimerade för minimal friktion med både den kristna och den vetenskapliga synsätten. Påven John Paul II hade uttryckt sitt gillande för denna världsbild och enligt Collins kommer det nya signaler från Vatikanen åt detta håll efter ett kort mellanspel med designaspekter.

Det är naturligtvis farligt att ta avsteg från ett så beprövat synsätt men jag har kommit att arbeta med en variant av denna Gudssyn. Jag är väldigt intresserad av synpunkter på detta synsätt och hoppas att jag inte förolämpar någon ovetandes.

Om Jesus Kristus vandrat, lidit, dött och uppstått på Jorden har han varit Gud och samtidigt människa. Gud har alltså varit materiell. För mig ligger det nära till hands att tänka den tanken ut och tänka sig Gud som materiell i stället för i en separat spirituell domän. Gud har alltid funnits och är oändligt stor. Vid tiden för The Big Bang befann Gud sig i en punkt.

Den spirituella domänen, t.ex. vår själ, blir i så fall en materialistisk existens där vi ännu inte känner naturlagarna. Vi blir då resultatet av Guds tanke vid vår födsel då vi är en del av Gud.

Vid det här laget i vetenskapens historia tycker jag att det är mycket rimligt att tänka sig nya landvinningar som successivt kommer att förklara vårt liv. Hur förklarar man då punkt 6 i Collins lista: "But humans are also unique in ways that defy evolutionary explanation and point to our spiritual nature."

Det tycks mig att detta är svårt att göra utan att bryta mot punkt 4: "Once evolution got under way, no special supernatural intervention was required." Man måste då förutsätta att evolutionen på något sätt skapar denna unikhet. I så fall kanske den 6e punkten är en God-of-the-gap teori? En "tanke" från Gud som skapar språket, tänkandet och vårt intresse att söka Gud verkar i stället vara en bra förklaring. Tanken i detta fall är då den materialistiska kontakten med Gud.

Collins verkar inte vara entusiastisk för en genetik bakom andligheten. Han håller dock med Dean Hamer om att de flesta personlighetsvariabler verkar ha en genetisk bakgrund. Så då även andligheten får man förmoda. Tyvärr bryter denna idé mot punkt 6 ovan.

Huruvida förekomsten av morallagen också är en God-of-the-gap teori är kanske också en viktig fråga. Forskning som den Martin Nowak gör på kooperation i evolutionen kanske leder till en förklaring av altruismen även om selektionen sker på individnivå.

En kritik mot BioLogos som den är beskriven i The Language of God är kanske därför att punkt 6 representerar en God-of-the-gap teori, dvs att framtida forskning kommer att förklara människans unikhet. Personer som Christine Kenneally verkar ju till exempel inte tro att vi är speciellt unika.

Saknar jag därmed ett spirituellt perspektiv? Jag säger inte att den spirituella domänen saknas. Jag säger bara att den troligtvis kommer att kunna definieras. Kanske inte som forskare i artificiell intelligens tror att den kan skapas idag, i koppar och kisel, men på något nu okänt sätt.

På liknande sätt är Guds kärlek något som kan komma att definieras. Som kristen söker man Guds kärlek. Som kristen forskare söker man Gud.

Tillbaka till grottan i Subiaco?

I en artikel i TIME Magazine, August 6, 2007, sidan 52 ges en kommentar till den Tridentinska mässans återkomst. Trots att de gamla riterna har en viss patina även för unga progressiva katoliker så:

"I want to hear Mass sung in a language I don't understand because too often I don't like what I hear in English".

Enligt en artikel i Newsweek, augusti 2005, I byn Subiaco bland de Sabinska kullarna utanför Rom deklarerade Joseph Cardinal Ratzinger, den då blivande påven, att den katolska kyrkan kan komma att tvingas, likt de 12 ursprungliga Benedictinklosterna, samlas för att överleva den kommande tiden i isolation. Kardinalen valde sedan namnet Benedictus.

I en flirtise med de konservativa elementen i den Romerskt Katolska Kyrkan skall nu latinet återinföras i mässan. Den katolska församlingen i Göteborg använde sig dock redan av latinet i sin högmässa en gång i månaden.

För den oinvigde kan det tyckas att påven verkar överge sina Quasi-religiösa, för att inte tala om de som inte går till mässan och inte biktar sig, snarare än att medge förändringar?

Individualism vs. collectivism

Ralph Waldo Emerson började publicera i slutet på 1830talet i USA. En av hans essäer, Self-Reliance, kom ut i en essäsamling 1841.

Följande citat kommer från denna essä: "What I must do is all that concerns me, not what the people think. This rule, equally arduous in actual and in intellectual life, may serve for the whole distinction between greatness and meanness. It is the harder because you will always find those who think they know what is your duty better than you know it. It is easy in the world to live after the world's opinion; it is easy in solitude to live after our own; but the great man is he who in the midst of the crowd keeps with perfect sweetness the independence of solitude."

Owe Wikström, professor i religionspsykologi, tillika präst, skriver en debattartikel på gp.se idag kallad Konsumtionen stjäl våra liv som handlar om att göra sig av med sin själviskhet. Glömmer man sig själv, vinner man sig själv. Vad betyder detta?

Wilfrid Stinissen säger också ofta detta i sin utmärkta bok Idag är Guds dag. Men är tron på sig själv en så dålig karaktär? Hur går det med självförtroendet om man inte kan tro på sig själv?

Emerson började sin karriär som präst men lade ner detta yrke då han nått visshet i att det var omöjligt för honom att förmedla kommunionen. Det var då hans författarskap började. Vad har hänt under tiden mellan Emersons och Wikströms essäer?

En sak är säker. Den katolska kyrkan har förändrats mindre än samhället i övrigt. Jag talar då om kyrkans tradition snarare än dess troskomponent. Har de kommit så långt ifrån varandra att klyftan blivit ohållbar? Var skulle t. ex. den västerländska civilisationen vara utan självförtroende och kompetitivitet. Utan entreprenörskap.

Målet med naturvetenskaplig forskning

Tidningen Katolskt Magasin nummer 7-8, 2007 innehåller en vacker predikan av Anders Piltz OP kallad Vem kan vara Herrens rådgivare. Predikan saknas på nätversionen av tidningen så jag måste referera till pappersversionen för den intakta artikeln.

Följande citat visar dock på en viktig fråga: "Hur långt forskningen än kommer att nå, så kommer den inte att loda djupet hos Gud." samt "Naturvetenskapen skall följa sina egna lagar och har inte till uppgift att bevisa något om Gud."

Kommer vi någonsin att närma oss Gud medelst naturvetenskaplig forskning? Går denna fråga att bearbeta med förnuftet eller är den endast en trosfråga?

Jag har berört frågan i ett tidigare inlägg. Det är kanske möjligt att exemplifiera med Guds resultat av evolutionen som ju tog 3.5 miljarder år från den första cellen till människan. Skulle det vara möjligt att tänka sig människan när man betraktade den första cellen?

Kan det på samma vis argumenteras att det är möjligt att nå fram till signifikant kunskap om Gud, givet tid? Man kan förvänta sig stor kunskapserövring under de nästkommande 3.5 miljarderna av år. Eller måste man kapitulera inför övermäktigheten som Anders Piltz gör: "Jag vill hellre kapitulera och instämma i Paulus förundran inför Gud: Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare?"

I det andra citatet verkar Anders Piltz separera naturvetenskapen och dess lagar från Guds verklighet och detta förstår jag ej riktigt. Själv tror jag att det finns en materiell kontinuitet mellan naturvetenskapen och Guds spiritualitet eftersom Gud ju visade sig i Kristus som människa och därmed bevisade den materiella kontakten.

The God Gene

Läste en bok till om andlighetens genetik kallad The God Gene: how faith is hardwired into our genes av Dr Dean Hamer. Dr. Hamer är själv en genetiker som specialiserat sig på beteenden som cigarettrökning och fiskade fram en liten andlighetsstudie ur en jobbrelaterad studie på NIH. Hans chefer hade tydligen tyckt att han skulle vänta tills han var pensionerad med att publicera.

Han använde sig av en personlighetsvariabel kallad "self-transcendance" framarbetad av en forskare vid namn Dr Cloninger, en katolik. Med hjälp av densamma kunde han sannolikgöra att det rörde sig om andlig genetik och till och med föreslå en gen inblandad i monoaminsystemet. Själv trodde han att det förmodligen rör sig om ett flertal gener. Peronlighetsanalysen som användes är lite snäv och omfattar inte hela andlighetsbegreppet.

Dr Hamer publicerade en trevare initialt med sina resultat och fick två typer av svar i mejlen: 1) att han var en determinstisk reduktionist utan andlig sensitivitet; och 2) att det minsann inte finns någon gen för andlighet--bara en för dumhet och att han då själv hade en dylik. Det görs nog inte mycket regelrätt forskning i denna riktning kan man förmoda.

Med andra ord så finns där då en unik studie förutom tvillingstudierna som sannolikgör att andlighet är en ärftlig variabel. Boken publicerades 2004. Dr Hamer refererade också till Dr Dawkins som tydligen själv inte tror att andlighet har med gener att göra.

Skall man bemöta kritik på andlighet och religiositet där det hävdas att de mer eller mindre skall utrotas så är det ju essentiellt at ha kunskapen att det faktiskt inte går.

Avslutningsvis kan jag nämna att Dr Hamer håller sig väldigt neutral men avslutar boken med ett för kristna lite pessimistiskt budskap "in the win/lose debate between science and faith". Det är kanske så det känns inom vetenskapen, "en religion", som den predikas av Dr Dawkins enligt Dr Hamer. The God Gene är ett bättre köp än Mr Alpers bok The God Part of the Brain.

Theistic evolution

Dr Francis Collins, chefen för det humana genom-projektet i USA, det federala projekt som sekvensade den genetiska koden, har skrivit en bok som heter: The Language of God: A Scientist Presents Evidence for Belief, Free Press, Simon & Schuster.

Dr Collins är både en vetenskapsman och kristen. Han tror Jesus var Guds son och ber regelbundet. Gud tror han är av en typ som inte interfererar i händelseförloppen.

Jag har inte läst boken själv men reviewern i The Economist, 2 juni 2007, sidan 79, säger att han skriver bra om hur hans tro och känsla av förundran växte allt eftersom resultaten kom fram.

Dr Collins menar att kunskap om hur livet uppstod saknas men evolutionen rullade på utan gudomlig interferens när den väl kommit igång. Han kallar sin kreativism "theistic evolution".

För närvarande verkar det som om den katolska kyrkan, till exempel, är splittrad mellan Intelligent Design och Theistic Evolution. Kanske med tyngden på design av något slag.