I en artikel i TIME Magazine, August 6, 2007, sidan 52 ges en kommentar till den Tridentinska mässans återkomst. Trots att de gamla riterna har en viss patina även för unga progressiva katoliker så:
"I want to hear Mass sung in a language I don't understand because too often I don't like what I hear in English".
Enligt en artikel i Newsweek, augusti 2005, I byn Subiaco bland de Sabinska kullarna utanför Rom deklarerade Joseph Cardinal Ratzinger, den då blivande påven, att den katolska kyrkan kan komma att tvingas, likt de 12 ursprungliga Benedictinklosterna, samlas för att överleva den kommande tiden i isolation. Kardinalen valde sedan namnet Benedictus.
I en flirtise med de konservativa elementen i den Romerskt Katolska Kyrkan skall nu latinet återinföras i mässan. Den katolska församlingen i Göteborg använde sig dock redan av latinet i sin högmässa en gång i månaden.
För den oinvigde kan det tyckas att påven verkar överge sina Quasi-religiösa, för att inte tala om de som inte går till mässan och inte biktar sig, snarare än att medge förändringar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Själv har man vuxit upp endast med efterkonciljär mässa,den nuvarande, och skulle inte uppskatta att byta till att titta på prästens rygg vers oriensis, mot öster, eller så, men jag antar att det är en vanesak.
Är själv en sådan slyngel som fått katolicismen gratis av mina föräldrar, medan andra fått ta saken i egna händer och själva konvertera. Detta hoppas jag att jag hade gjort om jag vore icke-katolik först.
Men...jag upptäcker att med (statistiskt) ca en tredjedel av konvertiterna inträffar något: En stark nitiskhet och fördömande av liturgi + andra allmänna klagomål, de kör ofta med tridentinsk rit (då behöver man, som bekant, bara gå i mässan max en gång per månad, när sådan mässa & präst eventuellt gästar hemstaden.)
Vissa blir t o m FÖRtridentiner.
Jag känner en sorts trötthet och förälskelse som klingat av i det här.
Det är lite JOBBIGT att gå i kyrkan, för oss alla. Man är en i mängden. Vardagen.
Därför skruvar många konvertiter på sig efter några år. man känner sig inte speciell längre ("jag ska minsann bli katolik-känslan" är inte lika stark när man väl konverterat)
Vissa gör tvärtom: De blir fanatiskt liberala. Inget duger längre.
Vardagslunken är tuff, för oss alla......
Till skillnad från dig trivs jag med vardagen även om min situation de senaste nio åren varit allt annat än vardaglig. Problem med mörkrets brus... Även under gudstjänst faktiskt. Det är en förhoppning jag har att jag är relativt ensam med dessa besvär...
Intressant statistik du för fram. Som varandes konvertit själv tror jag dock inte jag passar in i någon av dina klasser. Skulle trivas att gå i kyrkan men gör inte detta av olika skäl (icke religiösa). Gjorde det varje söndag i halvtannat år.
Artikeln jag läste i TIME Magazine var skriven av en kvinna som var uppväxt med katolicismen. Den är ju intressant eftersom TIME läses av många, ofta välutbildade, människor världen över. Charmen med katolska kyrkan tycker jag är bland annat dess internationalitet, så en dylik internationell debatt är troligtvis viktig.
Artikeln i Newsweek slog mig med häpnad när jag läste den. Det stod svart på vitt att den blivande påven verkligen trodde på en kontraktion av kyrkan och en tid av munklik övervintring. Bendictus XVI har ju givit andra signaler där han ser mörkt på framtiden. Det verkar med andra ord som om han menar allvar.
I sin bok Introduction to Christianity, som jag började läsa, exemplifierar påven teologens situation idag med den av en clown på en cirkus som börjat brinna. Clownen skickas till den närliggande byn för att varna och för att hämta hjälp. Men hans utseende och beteende får byborna att inte ta honom på allvar och branden sprider sig till by och alla omkommer.
Nyckeln i denna förutsägelse är ju att det skulle gå att övervintra. Att det rör sig om en vinter som går mot en vår. Min fråga är dock om det rör sig om ett sådant problem den här gången. Det har funnits vintrar förut när strategin lyckats men den här gången tror inte jag att historien upprepar sig. Det rör sig om en tid som överstiger tiden för den katolska kyrkans livslängd. Det är 1500BCE när järnet upptäcktes eller när floddalarnas jordbruk startades vid historiens födelse.
Jag tror som Charlotte att kyrkan måste anpassa sig och inte bara sticka huvudet i sanden. Många av katolikerna går ju inte i kyrkan redan. Min församling har kanske 100 per vecka av c:a 2700 som går i kyrkan. Detta innebar ju inte att de inte är troende. Sedan finns ju de inom kyrkan i stort som inte tror på gudtjänsten som medel för samling längre. Jämtlandstösen är tydligen en sådan person.
det har jag hört från flera olika människor, att gudstjänsten varje söndag inte skulle vara rätt forum. Och visst, den kan kännas... formell...och likadan, men samtidigt är det den enda form vi har idag.
Hur ska vi kristna annars träffas med jämna mellanrum? På vilket sätt och i vilken form (får väl fråga Jämtlandstösen)
Undrar hur man ska få tridentinerna och liberalteologerna att komma överens med varandra.
....har förresten ett par vänner som slutat gå i kyrkan av andra skäl än religiösa. Det handlar i regel om att man kommit i konflikt med någon i en församling eller att man helt enkelt inte trivs med kyrkoherden. Själv har jag känt sådant ibland, men då haft det så lyxigt att jag kunnat gå i en annan församling inte så långt därifrån.
(här i Malmö-Lund finns tre kyrkor, samt 3-4 kapell)
Får ni en predikan vi email av er präst i Malmö? Det är väl inte förmycket begärt? Internet borde ju kunna berika församlingslivet och leda till ökad gemenskap? Har man försökt med detta och slutat redan?
I Malmö (Vår frälsares församling) finns en kyrkoherde, Daniel Adner, som gillar den digitala världen. Han skickar ofta uppdateringar från sina resor, med foton och allt.
Vi som står på denna mailinglista (kanske 100 st) kunde ju t ex få predikan skickad. Bra idé.
Nattvarden kan han dock inte skicka ;) Eller....förresten...det borde ju gå...det finns ju sjuka och rörelsehindrade församlingsmedlemmar. Något att tänka på.
Skicka en kommentar