Bön, meditation?

"Religion exists to enable human souls to receive the divine light, and it could not fulfil this purpose if it did not faithfully reflect the diversity of God's human worshippers".

Detta citat från Arnold J. Toynbees, av D.C. Somervells förkortade, A Study of History, tror jag är hårdare än det ser ut. Jag förutsätter nämligen att Toynbee kände till de essentiella skillnaderna mellan religionerna.

Toynbee ser de högre religionerna bildas vid väldefinerade tidpunkter i historien, dvs när andra generationens civilisationer faller samman. Därför drar han slutsatsen att religionen har med människans biologi att göra.

Min fråga är hur skilda människans försök att kontakta Gud eller evigheten är biologiskt sett? Själv kan jag bara på två sätt lugna ner tankarna för att nå ett andligt tillstånd. Jag kan koncentrera mig på något enkelt eller jag kan försöka tänka på ingenting.

I en tidigare diskussion dryftades möjligheten att andligheten är genetiskt betingad hos människan. Skulle detta vara sant är det mycket troligt att det mentala tillstånd en människa intar vid bön eller meditation är snarlikt hos de flesta men att det varierar i styrka mellan individer som andra mänskliga egenskaper.

Sammantaget skulle man kunna gissa, 50-60 år efter Toynbee, att en ny generation av religionen kommer att framtvingas av vetenskapen, som ju har en ekumenisk verkan på religionen. Jag tror inte religionen kommer att försvinna, det kan den inte genetiskt, men ju mer jag tänker på problemet ju mer ekumenisk blir jag.

Det blir intressant att försöka se skillnaden mellan teistens och ateistens tro. Ateistens tro kanske har en svag andlig domän, dvs vederbörande befinner sig långt åt vänster på normalfördelningskurvan för andlighet. I så fall var det korrekt att inte bevilja statsanslag som trossamfund till Humanisterna i Sverige.