I sjätte klass blev jag agnostiker, ex nihilo. Jag kommer ihåg att när jag lärde mig ordets definition så passade det in på min dåvarande inställning. Jag hade växt upp i en ateistisk miljö och hade inte haft någon anledning att fundera närmare på saken. Jag har därför aldrig varit ateist.
Ett liv påbörjades men tog slut och jag hade inte haft någon anledning att begrunda frågan närmare förrän vid c:a 43 års ålder, dvs runt 1998. En lång historia blir kort, om jag säger att jag utsattes för ett lidande som ledde till en ändrad världsbild. Jag hade börjat söka. Det började med zen-Buddism i två år och fortsatte med biblisk historia och Judendom. Jag blev troende monoteist.
Frågan är varför? Är man pessimist passar gärna ateismen. Här följer C.S. Lewis analys från hans bok Lidandets Problem. Svaret på frågan varför tror du inte på Gud?:
"Se på universum vi lever i. Den allra största delen av det består av en tom rymd, fullständigt mörk och ofattbart kall. De himlakroppar som rör sig i denna rymd är så få och så små i jämförelse med rymden själv, att även om man visste att var och en av dem var till trängsel fylld med fullkomligt lyckliga varelser, skulle det ändå vara svårt att tro att liv och lycka var mer än biprodukter av den kraft som har skapat universum...
Och hur är livet, medan det varar? Det är inrättat så att alla dess former kan leva endast genom att göra varandra till rov. Inom de lägre formerna medför denna process endast döden, men inom de högre inträder en ny egenskap, som kallas medvetande och som medför att processen åtföljs av lidande...
Att vår egen civilisation har gjort detta kan ingen bestrida; att den kommer att gå under i likhet med sina föregångare är förvisso troligt. Och även om den inte skulle göra det--än sedan? Människosläktet är dömt till undergång, ty man har funnit att universum håller på att krympa ihop och en gång kommer att bli en ensartad oändlighet av homogen, lågtempererad materia. All historia skall bli till intet; allt liv skall till slut visa sig ha varit en kortvarig och meningslös grimas på den oändliga materiens idiotiska ansikte..."
Då är det mer förnuftigt att se en mening med vår värld och vårt liv. Just det, kristendomen är mer förnuftig på en bädd av optimism. Jag tror att det är så enkelt. Därför har jag aldrig tvivlat på Guds existens. Snarare är den självklar. Det finns problem men jag är mycket nöjd med vår civilisation som skapades från kristendomen. Jag behöver inga bevis på Guds existens mer än t.ex. vad som finns i Mellan Östern.
Här fanns allt för att starta föregångarna till vår civilisation. Guldklimpar och färgade små stenar på marken som blommor för att väcka vår nyfikenhet och att vi skulle exprimentera fram koppar till brons. Sedan järnet runt 1500 BCE i Cappadocien till svärd och hjulaxlar. Källor där vattnet flödade och fortfarande flödar.
Området är det enda människan kunnat rädda sig igenom under istiderna ner till Afrika--alla passerade här. Man kan räkna ut att c:a 5000 djur måste passera Jordandalen varje dag de 5000 åren som leder till en istid. Kanske följde de vattnet från Gihonkällan som rinner ner från bergen där Jerusalem ligger när de stoppades av Döda Havet.
På varje sida flodcivilisationer som kunde leva på rika skördar år efter år utan gödsel--stabilitet. Detta var mycket viktigt då man har kunnat räkna ut att Levanten drabbades av torrperioder om 2-3 år två gånger varje 40 år. Mitt i allt detta uppstod monoteismen. Som grädde på moset fanns där petrolium för att driva utvecklingen i vår tid. Mellan Östern är en viktig region för oss alla.
Min fråga till Ylva Johansson (S): Har du inte misslyckats?
7 timmar sedan
4 kommentarer:
Hej Jan
En spännande och gripande skildring, det där.
Kan tänka mig att du var med om svåra lidanden. Jag har också en erfarenhet av att meditation hjälper vid sorg, stress och förvirring.
Det var dominikanbroder Bernard Durel som introducerade mig och en grupp till zen-meditation, fast med kristet tema, dvs Jesu ord att begrunda i tystnaden. Underbart, var det....
Bernard höll föredrag om bl a Thomas Merton, Dag Hammarskjöld,....
Jan, Z,
Intressant! Och ovanligt skildrat.
Z - vill du berätta med om vad zen går ut på, och hur det skiljer sig från vanlig meditation? Hur går det till?
Charlotte
Charlotte
Zen är tyvärr den enda typ av meditation sam jag varit med om.
Gruppen går tyst runt några var i en cirkel, var och en sätter sig ner på sina träpallar o mattor, tyst i tio minuter, Jesu ord läses upp, antifon, tystnad igen i tio min.
Man varvar hela tiden mellan orden, och kontemplationen
:)
Charlotte Therese!
I mitt fall gick det ut på självstudier i karate. Detta innebär rigorösa rörelseövningar. Ett antal moment tränas t.ex 40 ggr därefter vila. Typiskt tränas så kallade kator, dvs grupperingar av rörelsegrupper. Medicinskt sett krävs det färre repetitioner för armrörelser än för ben rörelser. Ungefär en femtedel. Det kan behövas upp till 10000 repetitioner för att åstadkomma för människan maximal effekt. Man tränar också "mindfulness" dvs att hela tiden vara beredd på yttre händelser som kan påverka ens system. Detta betyder i prkatiken att man är upptagen med detta projekt all tid. Jag behöver väl knappast informera dig om att man totalt sett söker ett tillstånd av "enlightenment".
Vad enlightenment egentligen är i den västerländska traditionen kan man ju diskutera. Vi diskuterade detta på din blogg häromdagen i samband med karmeliternas program. Egot skall försvinna och man flyter då ut i någon form av tomhet. Union med Gud? Zen buddisterna hävdar hela tiden att man inte i ord kan beskriva vad som sker. Enlightenment måste upplevas. Det betyder förmodligen att man använder sig av den österländska delen av hjärnan. Dvs inte av förnuftet. Att känna med hjärnan, men ej med kroppen.
Där var en artikel i SvD som talade om att jaget kunde flyttas ut ur kroppen. Titeln på artikeln ändrades efter ett tag och jag förstod på artiklar i NYTimes.com och The Economist som refererade till samma två arbeten i Science att det snarare rörde sig om ett trix som man kunde spela sensoriet som berodde på att synintrycken har prioritet.
Jaget borde vara som de brukar säga "hard-wired" i hjärnans funktion och det kan nog vara svårt att arbeta bort det. I den Japanska bushi träningen, (krigarens väg) finns ett talessätt: tsuki no kokoro. Hjärta som månen och detta skall betyda att problemet med jaget och dess skydd kan motarbetas med ett mentalt tillstånd där sinnet är som en vattenyta där månen speglar sig. Emotionerna är frånkopplade. Tanken är att krigaren då är mest effektiv och motoriskt mest skicklig. Studier i neurophysiologi och psykologi underlättar inlärningen av kator. Jaget kanske inte kan tas bort men dess funktion kan ändras?
Skicka en kommentar