Det inre ljuset?

Wilfrid Stinissen säger i sin bok Idag är Guds dag "Om du vill bli seende, så sluta värja dig mot ljuset som vill upplysa dig inifrån" (5 augusti). Temat är inte ovanligt och förekommer på andra ställen i boken.

Att följa en inre röst är kanske en sak men att omedvetet följa sitt undermedvetna är kanske något annat. De senaste årens forskning i psykologi har bringat ljus i frågan.

The New York Times har en artikel kallad Who's miniding the mind som tar upp effekterna av vårt undermedvetna på vårt beteende. Synupplevelser, hörselintryck och lukter kan selektivt aktivera mål och motiv som folk redan har.

Ett exempel är en studie där försökspersoner på väg till laboratoriet stötte emot en person med böcker, papper och pennor samt en kopp is-kaffe eller varmt kaffe. Personen med attiraljerna bad om hjälp att hålla koppen. Efteråt gjorde personen som hållit i koppen med is-kaffe en bedömning av en person som mer kylig, asocial och mer självisk än om kaffet hade varit varmt.

Frågan är om dessa influenser kommer från evolutionärt sett äldre delar av hjärnan eller om de är cortikala, dvs mer 'mänskliga'. Man kan ju undra om "ljuset" kommer från den inre, äldre delen av hjärnan eller från den senare, mänskliga delen? Evolutionism vs. kreativism.

Slutsatsen är väl ändå kanske att dylika diskussioner om inre röster, att höra röster, inre ljus och påverkan från de undermedvetna kommer att bli komplicerade som forskningen gör framsteg. Har vi verkligen kontroll över våra tankar?