Optimist eller Pessimist

Från en artikel i New York Times, 7 juli 2005 kallad 'Finding Design in Nature' citerar jag: "...by the light of reason the human intellect can readily and clearly discern purpose and design in the natural world,...". (...i ljuset av det mänskliga intellektets tänkande kan enkelt och klart ses en meningsfullhet och design i naturen...)

Christoph Schönborn, en kardinal i katolska kyrkan från Wien, är författare till artikeln.

Han citerar vidare Benedictus XVI: "We are not some casual and meaningless product of evolution. Each of us is the result of a thought of God. Each of us is willed, each of us is loved, each of us is necessary." (Vi är inte en tillfällig och meningslös produkt av evolutionen. Var och en av oss är resultatet av Guds tanke. Var och en av oss är önskad, älskad och nödvändig.)

Det är lite grann en fråga om att vara optimist eller pessimist.

Hur bedömer vi skillnaden mellan djurens funktion och människans? Kroppen är otvivelaktigt en produkt av evolutionen men vad är språket, det större minnet och tänkandet värt? Är det bara en liten gradvis förbättring eller är skillnaden monumental?