The Big Chill

The Economist, 19 maj 2007, sidan 27, har en artikel som belyser utvecklingen i relationen mellan Ryssland och USA/Europa efter Putins utfall på Segerns Dag (9 maj) där han verkade likna USA med Det Tredje Riket och utbrast "Segern kommer att bli vår, igen".

Putin lyckades nyligen övertala Kazakhstan och Turkmenistan att bygga pipe-lines genom Ryssland i stället för trans-kaspiskt som favoriserades av Europa och USA. Condoleezza Rice, tidigare en expert på Rysslandpolitiken, och Putin enades dock om att tona ner ordvalet för att förbättra möjligheten till dialog.

Orsaken till de vassa tongångerna det senaste är, enligt en amerikansk senior förhandlare, att ingenting får ryssarna på så gott humör som en fajt med amerikanarna.

Kylan är nu så svår att ett strategiskt partnerskap mellan Ryssland och USA inte längre är möjligt. Situationen har då ändrats betydligt sedan Clintons tid som arbetade för att integrera Ryssland med Väst, efter dess bankrutt, på ett liknande sätt som med Tyskland och Japan.

Huvudorsaken till problemen är Rysslands beteende utomlands och hemma: deras vapenförsäljning till Iran och Syrien; deras koppling till Myanmar; deras politiska användning av energi; deras trakasserier av oppositionen och NGOs i landet; och deras användning av lagen som ett repressivt verktyg.

Den största risken med anti-amerikanismen tros dock vara att auktorianismen och nationalismen ökar samt att pengar och makt concentreras i händerna på tidigare och nuvarande säkerhetsfunktionärer.