Katolsk-materialistisk dissonans

I ärlighetens namn fordrar paragraf 366 i katolska kyrkans katekes ytterligare en kommentar även om den stämmer i det essensiella med min hypotes.

Det etablerade vetenskapliga materialistiska paradigmet lär förmodligen att livet, dvs, både det kroppsliga och del själsliga, börjar i och med befruktelsen och att det har sitt ursprung i informationen i generna som kommer från båda föräldrarna. Själen kommer alltså helt från föräldrarna och Gud är inte inblandad. Själen har då sin plats i hjärnvävnaden och är på så sätt inte odödlig.

Dr. Rupert Sheldrake intar en intermediär postion med sin hypotes om 'morphic resonans', dvs, att information till den embryonala utvecklingen även finns i etern, inte bara i generna.

Jag frestas också att yttra mig om agapes relation till treenigheten även om jag inte på något sätt vill låta påskina att jag är en teolog. Fadern, sonen och den helige anden är ju de tre personlighets-karaktärerna som räddar kristendomens monoteistiska valör genom att vara olika uttryck av en och samma essens. Om Gud är agape finns där ju en dissonans mellan begreppet personlighet och den karaktär som agape innehar, en slags energi. Är agape själva essensen eller rör det sig om en fyrenighet?

Det kan tyckas ogudaktigt att försöka söka Gud/agape med vetenskapliga metoder men det rör sig om ett ärligt försök att utveckla 'interfacet' mellan teologin och naturvetenskapen.