Sammanfattningsvis

Lagom till Kristi himmelsfärdshelgen kommer så en sammanfattning av de tidigare inläggen.

Enligt ett kristet perspektiv sker hela tiden skapelser vid födseln av en ny individ. Fostrets själ bildas som en tanke av Gud. Individen är älskad och nödvändig. Allt enligt paragraf 366 i den katolska katekesen: "Kyrkan lär att varje andlig själ omedelbart skapas av Gud--den 'produceras' inte av föräldrarna".

Det är uppenbart att Gud finns på grund av närvaron av all skönhet och design i världen.

Detta är troligtvis då samma händelse som skapade den första människan en tid tillbaka i kroppen av en hominid. En kropp som kom från evolutionen från den första cellen. En miljon år sedan, kanske kortare. Det vill säga när språket, det betydligt större minnet och tankarna kom till. Det är detta som skiljer oss från djuren--ande-nätet. Informationen för dessa skulle alltså ej finnas i arvsmassan.

Jag har kallat detta för den tredje skapelsen. Den andra skapelsen är tillkomsten av den första cellen och den första skapelsen är The Big Bang.

Enligt det rent materialistiska paradigmet sker inga skapelser. Gud existerar ej. I stället sker av någon anledning, non ultra descriptus, The Big Bang, och sedan rullar det på enligt regler man kallar naturlagarna. Dessa regler är ej gudomliga även om man helgar dem.

Det bör också förtydligas att arvsmassan i detta fall måste innehålla information till att driva tankar och att minnas. Jag tillägger också att det på inga vis finns vetenskapliga förklaringar till alla steg i denna evolution.

En fråga är: vilket verkar mest meningsfullt?