Kreativitet

Andligheten är troligtvis kopplad till kreativiteten. Kreativiteten och dess kultivering lyftes fram av Ralph Waldo Emerson som en lösning på problemet att Europas bokkunskap var mycket större än USAs på den förra hälften av 1800talet. Emerson gick till och med så långt att han varnade för bokkunskapen i sin The American Scholar från 1837, en tal som beskrivits som USAs intellektuella självständighetsdeklaration: "Whatever talents may be, if the man create not, the pure efflux of the Deity is not his; — cinders and smoke there may be, but not yet flame." Böcker kan dock vara användbara ibland menar Emerson: "Books are for the scholar's idle times. When he can read God directly, the hour is too precious to be wasted in other men's transcripts of their readings. But when the intervals of darkness come, as come they must, — when the sun is hid, and the stars withdraw their shining, — we repair to the lamps which were kindled by their ray, to guide our steps to the East again, where the dawn is. We hear, that we may speak. The Arabian proverb says, "A fig tree, looking on a fig tree, becometh fruitful."" Emersons beskrivning av skolan är också intressant: "But they can only highly serve us, when they aim not to drill, but to create; when they gather from far every ray of various genius to their hospitable halls, and, by the concentrated fires, set the hearts of their youth on flame."

Nuförtiden, i Europa, ligger man ju efter USA i kreativitet. Även så i religiös andlighet. Romano Prodi, när han var i EU, varnade för forskningens eftersatthet i Europa jämfört med Japan och USA i en artikel i Le Monde. I Europa finns där 5 forskare per 1000 arbetare medan det i Japan och USA finns 9 respektive 8 forskare per 1000 arbetare. Det andliga och kreativa klimatet verkar eftersatt i Europa om man får tro dessa siffror. Väntar Europa, dvs EU, på sin Emerson? Hur farligt är det att inte ta sekularisering på allvar? Finns det ett samband mellan sekularisering och minskat intresse för forskning?