Det verkar alltså finnas tre existenser på olika funktionella nivåer. Den geologiska. Den biologiska. Den mentala.
Skillnaden mellan levande celler och det 'döda' geologiska materialet är relativt väletablerad även om vinden och havet ofta ter sig levande nog... Skillnaden mellan det mentala livet och det biologiska livet diskuteras dock.
Diskuterar man som jag har gjort att det mentala livet skapats ur det biologiska livet får jag hjälp av filosofer i ämnet "Philosophy of Mind".
Den vanligaste positionen hos dessa, för relationen mellan kropp och själ, är för närvarande den så kallade "non-reductive physicalism". Detta är idén att det mentala tillståndet är fysiskt men inte reducerbart till fysiska egenskaper.
Detta innebär att psykologin ej kan beskrivas i fysiska termer. Det bör i sammanhanget sägas att Descartes begrepp, "substance dualism", om en separat själ och en separat kropp, inte är dödsförklarat. Huvudproblemet med denna positionen är att om själen inte är en del av den fysiska världen så är det svårt att förstå hur den interagerar med kroppen.
De som försöker bygga intelligenta maskiner är däremot fysikalister. De bygger en maskin och sitter sedan och tittar på den, väntandes att den skall bli medvetande och intelligent. Lite grann samma andas barn som att tro att hjärnans storlek leder till intelligens.
För närvarande tror de flesta att det mentala livet är självständigt, ett slags samarbete mellan det kroppsliga, dvs hjärnvävnaden, och något icke reducerbart.
Min fråga till Ylva Johansson (S): Har du inte misslyckats?
13 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar