En reflexion

Hittade ett intressant föredrag om hur teknikens utveckling ter sig. Det går fort. Om jag kommer ihåg rätt så skulle datorernas beräkningskapacitet nå den mänskliga hjärnans år 2020 enligt Ray Kurzweil. Bill Gates tror att Kurzweil är den personen på vår jord som bäst kan förutspå utvecklingen i Artificiell Intelligens.

Då förstår man varför forskare i Artificiell Intelligens sitter och väntar på att deras skapelser skall bli intelligenta och/eller medvetna. Computational Theory of Mind. Det skulle i så fall bli ganska snart...

Mycket intressant! Den intelligensen kommer försås i så fall att bli ganska olik vår. Det kommer inte att bli mänskligt att fela längre. Ofantliga korrekta minnen kommer att ersätta vår relativa dimsyn. Kurzweil påstod att analytisk "pattern recognition" av datorer kommer att ersätta vårt analytiska tänkande. Han såg seriös ut. De verkade som om han trodde på det själv...Finns inte sådana system redan?

Vad Kurzweil inte sa var om dessa framsteg i beräkningsstyrka kommer att ge fler positiva i Turingtestet. Om man sätter en person framför en vägg med en mikrofon och en högtalare och låter vederbörande konversera med en dator och sedan frågar personen om vederbörande tror det är en människa eller en dator så utför man Turingtestet.

Undra hur datorer kommer att reproducera vårt ologiska tänkande i så fall. Vår kreativitet...Kommer en sådan dator att be till Gud eller blir den andlig på något annat sätt? Det är bråttom, bara 13 år. Vi måste lösa problemet med vad andlighet är först så att vi kan programmera? Det blir ju en chock om datorn löser problemet först.

En annan chock blir det ju om datorerna inte är elaka/onda. Ett etiskt problem.

Kurzweil säger att hjärnan kommer att definieras med "reverse-engineering". Det lät som ett hot och det låter mekaniskt. Det mänskliga genomet definierades nyligen genom att alla basparen utröntes. Det var också mekaniskt. Finns dock inte många geniala slutsatser från detta projekt i läroböckerna. Antigen gömmer man resultaten för pöbeln eller så var det en relativ besvikelse. Det var ju så få gener.

Teknik är bra. Teknik löser många problem. Men vissa problem som de psykologiska låter sig inte reduceras till fysikens värld. Inte ännu i alla fall...

Men vad är det vi är rädda för? Descartes med sin ande i denna maskin är inte död än...Vi håller oss fast vi detta icke reducerbara psykologiska som om det vore vårt liv. Vårt mentala liv...