Paragraf 47 i den katolska kyrkans katekes lyder: "Kyrkan lär att man kan nå säker kunskap om den ende sanne Guden, vår Skapare och Herre, genom hans verk tack vare det mänskliga förnuftets ljus." Man bör alltså kunna förstå sin Gudbild, så gott det går.
I en diskussion igår blev jag konfronterad med en Gudsbild från den feministiska teologin. Den är lätt att förstå på grund av sin resonans med samhället i övrigt. Jag behöver inte mycket empati för att förstå kvinnans krav på jämställdhet och om kyrkan ej följer samhället i stort uppstår ju en slags schizofreni hos dem som utsätts för de två olika världarna.
Jag föredrar då en neutral Gudsbild. Ord som Herre och Fader byts ut mot Gud. Man tonar också ned talet om treenigheten, kanske: Gud, Kristus och Den Helige Ande. Dessa förändringar är blott semantiska för mig med mina begränsade kunskaper i teologi.
Paragraf 47 är för mig också en beskrivning av vetenskapen. Man söker förstå Guds verk. Treenigheten blir för mig mer förståelig om den andliga energin dominerar, vilket sammanfaller med Gudsbilden i den feministiska teologin. Guds närvaro i Kristus förverkligade också hans materialistiska karaktär vilket förenklar tänkandet kring vetenskapens arbete.
Rätt om kongressen.
1 dag sedan
1 kommentar:
Mmm. Bara man inte då missar att Kristus är både Gud och människa.
Men när jag själv egentligen menar "Fadern" säger jag Gud.
Skicka en kommentar