Var på ett 75-årskalas igår och i en av diskussionerna kom man in på problemet med att inte komma ihåg en persons namn. Det intressanta i sådana sammanhang, även om det är irriterande nog för de drabbade, är att minnet verkar fungera anti-hierarkiskt. Personen i fråga kan i allmänhet komma ihåg många andra saker om namninnehavaren som hur vederbörande ser ut etc. Önskar att jag skulle ha kunnat bidraga till diskussionen som expert. Detta kunde jag ej men det är i vilket fall intressant att spekulera om vad effekten kan bero på. Baserat på de nämnda experimentella data så verkar det finnas
två kanaler för att komma ihåg någonting. En som verkar åldras och en som är mindre känslig, kanske helt okänslig för åldersförändringar i våra celler. Det mest väsentliga i kunskapen om en person verkar vara kvar. Ett namn betyder ju väldigt lite i en vänskap. Om minnet enbart är lokaliserat i nervsystemets synapser, nuvarande paradigm, borde dessa celler ej åldras i olika tempo. Om namnihågkommandet däremot är lokaliserat i nervsystemet (synapserna) och bakgrundsinformationen är lokaliserad annorstädes når man lättare en förklaring. Skulle det finnas cellulära områden i till exempel hjärnan som åldras snabbare än andra hade patologerna känt till dessa och studier varit arrangerade för att undersöka minnets relation till områdena ifråga. Jag tvivlar på att sådana studier existerar. Resultaten hade varit så fundamentala att informationen återfunnits i läroböcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar