Agape?

Den nye påven Benedictus XVI började sin karriär med en encyclika kallad Deus caritas est--Gud är kärlek. Den inbitne kristne reagerar inte. De har hört den förut, ett axiom i kristendomen. Det talas nämligen mycket i bibeln om kärlek. Agape är med andra ord ett viktigt begrepp. Men vad i hela friden är då denna agape, la charité på franska och charity på engelska, som är av samma väsen som Gud. Är det en energi av ännu okänt slag? Först och främst finns där ett semantiskt problem. Agape saknar en verbform. Man agapar inte. Agape är i alla fall inte eros, det som CS Lewis kallade vanlig kärlek mellan älskande par. Dr. Helen Fisher förklarar vad eros är nyligen i ett framträdande. Hon har studerat personer som är kära i varandra med fMRI, en metod som kan visa vilka områden i hjärnan som tar upp syre mer än andra och därför är mer aktiva. Det mönster som framkommer är specifikt för kärleken mellan människor men är också likt mönstret för kärleken mellan mor och barn. Karmelitnunnor i kontemplativ bön hade ett annat mönster. De ansågs vara i förening med Gud (Union with God). Helen Fisher hävdar att eros är en drift, inte en emotion, och har en ganska krass syn på begrepped eros i sin bok Why we love: The nature and chemistry of romantic love, ISBN 0-8050-6913-5. Personligen tycker jag att hon blandar lite för mycket venus (köttslig kärlek) i eros-begreppet som CS Lewis använde det. Vore agape en ny slags energi som Gud förmedlar oss, en slags livskraft, kan man ju som tidigare spekulera i vad som styr mottagligheten för densamma hos människan, dvs, andligheten? Gud är en energi av ännu okänt slag? Kan vi söka Gud med vetenskapliga metoder?