Bland människorna finns där individer med speciella talanger. En del kallas andliga individer. Vad innebär det att vara andlig? Icke-religös andlighet, dvs hos en person som ej växt upp i ett religiöst sammanhang, är kanske extra intressant. Den representerar ju en orörd egenskap. En naturlig andlighet. Andlighet som den är när de gener som nu formar den får agera fritt hos en individ. Man får förmoda att religionerna skapades av andliga personer. Andliga personer tror på någonting. Någonting stort. Inte nödvändigtvis på Gud. En religiös person säger att personen vet inte att Gud finns men Gud tänker på vederbörande ändå. Ekumenikens mål är förmodligen ett erkännande av andligheten som en slags ny religion för alla. Det finns förmodligen strömningar inom psykologin som bearbetar andligheten för vad den är. Religions-neutralt. Prästutbildningen på Universitet innehåller ett ämne kallat religions-beteendevetenskap. Lär sig prästerna nuförtiden att bli ekumeniska från början? Medför sekularisering i västvärlden att den naturliga andligheten ökar eller måste den ledas av präster? Hur många som tidigare blev präster har i stället blivit vetenskapsmän? Diskuterade något liknande med Charlotte på
A Catholic Renewal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar