Ett intressant teoretiskt problem och ett viktigt praktiskt beslut

När börjar det mänskliga livet eller när får fostret ett människovärde? En artikel i SvD.se, Människovärde först vid födseln, författad av barnläkaren och professorn Hugo Lagercrantz på Astrid Lindgrens barnsjukhus diskuterar frågan.

Dr. Lagercrantz påpekar att det är troligt att själva födseln, med alla dess omställningar, är den tidpunkt då fostrets "själ" eller medvetande bildas. Han anför argumentet att fostret i livmodern är sövt av substanser från placentan eller moderkakan. Underförstått är då kanske att ett något sederat medvetande ändå existerar före den magiska 23 veckorsgränsen.

Det vore ju intressant om det var möjligt att studera medvetandet hos foster samtidigt med moderns medvetande?

Han framhåller vidare att nervbanorna från sinnesorganen kopplas till hjärnbarken vid pass 25 veckor och att detta är nödvändigt för att medvetandet skall fungera.

En rapport från Storbritannien rörande kriterier för neonatalvård, som refereras i artikeln, hävdar att tidpunkten för födseln sammanfaller med en signifikant viabilitets höjning, generellt sett.

Det ovan nämnda får förmodligen påven i Rom samt hans 1 miljard troende att våndas. Enligt den katolska kyrkan tillkommer själen vid fusionen mellan spermie och ägg. Vidare anser man att själen kommer från Gud och inte från föräldrarna. Nu skall man tvingas acceptera en variabel tid, födseln, efter 23 veckor som livets begynnelse.

Påven våndas med all rätt. Den dogm som kräver att spermie möter ägg har ju sedan fåret Dolly 1996 visats vara fel. Kloningen passerar ju detta katolska hinder. Man kanske inte skall säga något innan en människa blivit klonad, officiellt? Människan kanske har en själ som däggdjuren saknar?

Vetenskapliga data talar dock defintivt för att nervsystemet skall ha nått en viss mognad för att medvetandet eller själen, för dem som tror på en sådan, skall kunna existera.