Man kallar det lexikonet. Orden i minnet som används när vi talar. Där lär finnas c:a 60000 hos en vuxen. Enligt Foundations of Language av Ray Jackendoff från 2002 så borde produktionen av språket vara en speciell typ av minnesåtergivning. Man frestas att tänka sig processen som en Googling.
Några spekulationer är kanske på sin plats.
En färdig mening i arbetsminnet kan ju komma från två olika håll. Från en vilja att säga eller tänka något eller genom acusticusnerven i örat.
Nuförtiden kan man med en dator producera text på en skärm från stimulansen i acusticusnerven men hur beter sig hjärnan när motsvarande sker via arbetsminnet.
f-Mind, eller frekvenssoppan med eventuell påbyggnad, som tar emot acusticusnervens information kan kanske köras baklänges och framlänges eller producerar "Googlingen" samma kod som kommer via acusticusnerven? Det sistnämnda är kanske inte så sannolikt eftersom ljudvågor förmodligen har lite gemensamt med minnesåtergivning.
Koden från örat kanske representerar formatet som dirigerar minnesåtergivningen? Den kanske fungerar som en "beställning"? Samma beställning som intentionen att säga något utövar?
En beställning för något kanske kommer från tankarna men detta stämmer inte med tankarnas och språkets självständighet. Det är lätt att tänka sig en beställning från hörselnerven men varifrån kommer beställningen när man vill säga något? Det är inte speciellt hjälpsamt att tänka sig talet orsakat av en intention att tala.
Lokalisationen på två olika platser i hjärnan för tal och förståelse möjliggör två skilda processer.
Hoppas det klarnar längre fram i boken.
Min fråga till Ylva Johansson (S): Har du inte misslyckats?
16 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar